Alliansregeringen stark i sak, svag i retorik

I nya numret av magasinet Neo har SVD:s politiske chefredaktör PJ Anders Linder gjort den bästa utvärderingen av Alliansen som jag läst hittills, Reformer kräver rötter (pdf).
Linder konstaterar att den viktigaste förändringen som regeringen med de fyra borgerliga partierna presterat, är att man i grunden har förändrat logiken i svensk partipolitik: ”Den stora bedriften ligger [i] att de har samarbetat så förtroligt trots alla prövningar.” Bilden av vilken sida i politiken som är den stabila och långsiktigt hållfasta har förändrats.
Förr sågs borgerliga regeringar som tillfälliga undantag från S-styre, om Reinfeldt vinner valet nästa år kan det tänkandet begravas. Jag skulle vilja lägga till att det opinionsras som Mona Sahlin råkat ut för det senaste halvåret, beror ju i hög grad på det faktum att hon måste visa upp ett regeringsdugligt alternativ och därför närma sig V och MP. Det har spräckt bilden av S som ensam regeringsbildare.
Alliansen har genomfört flera genomgripande reformer, sänkt skatterna för dem som tjänar minst, sänkt arbetsgivaravgifterna, infört avdrag för hushållsnära tjänster och avskaffat förmögenhetsskatten.
Men, konstaterar Linder, regeringen har inte argumenterat särskilt starkt för dessa förändringar, och på det värderingsmässiga planet har man till och med talat emot sina egna åtgärder:

För medan de flesta åtgärder pekar i en riktning har budskapet pekat åt alla möjliga håll. Gång på gång har statsråden kastat grus i sitt eget maskineri.

Linder syftar på värnskatten, vars avskaffande statsministern beskrivit som ett ”hot mot välfärden”. Som brev på posten föreslår därför Socialdemokraterna höjda skatter för höginkomsttagare. Om inte Fredrik Reinfeldt argumenterat så som han gjort, hade Socialdemokraterna knappast vågat gå fram med sådana förslag.
Vilka borgerliga politiker talar stolt om att man har skrotat en orättvis och jobbförstörande skatt, frågar Linder angående förmögenhetsskattens avkaffande. Han menar att Alliansen slår undan benen för framgångsrik borgerlig politik när man kallar de som betalar statlig inkomstskatt eller slagit i a-kassetaket för ”höginkomsttagare” och ”rika”.
Inte heller när regeringen privatiserat statliga företag har man använt tillfället att driva aktiv förmögenhetspolitik och bredda det folkliga ägandet. Linder summerar:

Dissonansen mellan politik och retorik gör att utväxlingen på de faktiska reformerna blir för dålig … Förståelsen för vad företagandet betyder för utveckling, jobb och välfärd fortsätter att vara alldeles för liten.

Så sant. Regeringar som vill bli omvalda kan inte gå snabbare fram än att man har opinionen med sig, men att använda retorik som går rakt emot den egna politiken är ett högst besynnerligt inslag i Alliansregerandet.
Ett undantag finns, ett exempel som manar till efterföljd:

Jan Björklund och den borgerliga skolpolitiken förändrar alltså inte bara de konkreta regelverken utan också själva utgångspunkterna för debatten. Det är framgångsrik reformpolitik.

Ja, de förslag som regeringen lägger fram måste naturligtvis följas av en offensiv retorik och argumentation som förstärker de värderingar som förändringarna bygger på.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , )

LO-Wanjas osolidariska lönepolitik

Jag hörde Wanja Lundby-Wedin gå på som en ångvält i morgon-TV. Löneökningar ska betalas ut trots krisen. Företagen ska hosta upp, även om världen så skulle gå under. Helsingborgs Dagblad summerar läget i Kamp om löneutrymmet:

Svenskt Näringsliv … vill bland annat att facken ska avstå från löneökningar så att så många företag och därmed arbetsplatser som möjligt ska kunna övervintra under krisen. Från fackligt håll avvisades propån med stor indignation …
Ödesfrågan för den enskilde är som vanligt i kristider jobb eller inte jobb. Den som över krisen hänger kvar som anställd kommer att klara sig relativt bra, den som mister jobbet hamnar i en betydligt svårare situation än vid tidigare lågkonjunkturer.

Om lönekostnaderna ökar kommer fler att varslas och avskedas. Det bryr sig inte LO om. Jag tycker det är en mycket märklig syn på solidaritet — mer till dem som har, ingen tanke på företag som ligger illa till.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , , , , , , )

Twittergate i Tyskland

En skandal med Twitter har blåst upp i Berlin, rapporterar Deutsche Welle i Twittergate causes resignations in German politics:

Ilskan startade med två till synes harmlösa meddelanden i det nya internetverktyget Twitter där korta budskap på 140 tecken kan publiceras. Men twittret från kristdemokraten Julia Kloeckner och socialdemokraten Ulrich Kelber kom 15 minuter innan det officiella beskedet om valresultatet i det tyska presidentvalet …
Det var tillräckligt för att frågan kom upp i partiledningarna i Berlin. De som vaktar över parlamentarikernas anseende och goda uppförande anser att en överträdelse skett som är motbjudande.
Enligt parlamentsledamoten Dorothee Baehr har ”förbundsdagens dignitet lidit skada. Det hade varit bäst om talmannen hade varit den förste att faktisktiskt meddela hela folket om valet av vår president Horst Köhler och internetmedier fått veta resultatet före oss andra.”

Oj. Det var ju verkligen en allvarlig skandal: Twitter fick 15 minuters försprång före den normala gången för nyheter om förbundsrepubliken Tysklands val av president.
Men iochför sig kan man se ett sluttande plan här. Skälet till att de twittrande visste före andra parlamentariker var att de deltog i rösträkning bakom stängda dörrar. Att twitta när dörrarna är stängda, betyder ju att man öppnar dörrarna på eget initiativ. Kloeckner har nu meddelat sin avgång från detta uppdrag.
Vi lever i en tid då ”ett litet pip kan bli för mycket kvitter”, men Twitter kan också hjälpta till att hålla censuren borta, avslutar artikelförfattaren.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , )

Tio frågor till Christian Engström (PP) om Europa

Tionde och sista kandidat i bloggens intervjuserie inför Europavalet är förstanamnet på Piratpartiets valsedel, Christian Engström, 49. Han är programmerare och vice ordförande i Piratpartiet som är ett av de nya partier som söker väljarnas stöd för plats i parlamentet.
Enligt de flesta opinionsmätningar kommer PP att få mandat. Därför tycker jag det är intressant att låta deras förstanamn svara på mina frågor. Så här lyder svaren:
1. Vilken kommissionärsportfölj tycker du Sverige ska välja för kommande fem år, om vi fick välja fritt – och varför?

Ingen åsikt.

2. Jordbruksstödet utgör hälften av EU-budgeten. Tillsammans med tullar och andra handelshinder orsakar detta katastrof för fattiga länder som vill exportera istället för att leva på bistånd. Vad tänker du göra åt CAP i parlamentet?

Alla är ju överens om att EU:s jordbrukspolitik är vansinne, men parlamentet har inget inflytande över CAP. Om de tvingar igenom Lissabonfördraget trots att det redan har blivit avslaget får parlamentet lite grand inflytande över jordbruksfrågorna. I så fall kommer vi att rösta med den grupp vi ingår i.

3. Vad är du beredd att göra för att stoppa flyttcirkusen mellan Strasbourg och Bryssel?

Det är också en fråga där alla är överens om att den nuvarande ordningen är vansinne, men för att göra någonting åt det måste man endera få Frankrike att acceptera att man frångår grundfördragen, eller utesluta Frankrike ur unionen. Ingendera händelseutvecklingen är särskilt trolig, men skulle det dyka upp ett läge där vi kan få stopp på flyttcirkusen skulle vi naturligtvis vara för (precis som resten av vår parlamentsgrupp, oavsett vilken grupp vi har valt).

4. Det råder strängt förbud att sälja snus i EU (med Sverige som enda undantag). Är inte detta ett bevis på att små länders kultur missgynnas i EU och att varken subsidiariteten eller öppna gränserna gäller?

Ja, det tycker jag att man kan säga.

5. EG-domstolen har i Vaxholmsmålet slagit fast att svenska villkor ska gälla angående minimilön, semester mm. Är inte det ett brott mot principen om fri rörlighet för tjänster? Borde det inte räcka med anställningsavtal i hemlandet?

Piratpartiet tar inte ställning i den frågan.

6. Ska Sverige leda en ny militär snabbinsatsstyrka i EU, battlegroup 2011?

Piratpartiet tar inte ställning i den frågan.

7. Turkiet krävde inskränkningar i yttrandefriheten för att man skulle godkänna danske statsministern Anders Fogh Rasmussen som ny generalsekreterare i Nato och sade inför hemmaopinionen att man lyckats. Kan Turkiet bli EU-medlem om man vill avskaffa yttrandefriheten i Europa?

Så som frågan är formulerad är svaret naturligtvis nej. Yttrandefriheten är en av de fundamentala medborgerliga rättigheter som Piratpartiet slåss för. Därmed inte sagt att frågan nödvändigtvis är formulerad på ett relevant sätt.

8. Lissabonfördraget innehåller ingen möjlighet för väljarna att utkräva ansvar av en regerande majoritet och ge makten till ett regeringsalternativ i opposition. Är detta acceptabelt ur demokratisk synpunkt?

Nej, det är det inte, och det är det grundläggande felet med konstitutionen som inte får kallas för konstitution. Läs gärna: Att utse EU:s president.

9. Under 2008 röstade de borgerliga och socialdemokrater lika i 97% av 535 voteringar. Är det någon skillnad alls mellan blocken?

Viss skillnad är det antagligen, men som den här statistiken visar är skillnaden inte alls så stor som de försöker göra gällande själva.

10. Är det Iran, Hamas och Hizbollah som är huvudhindret för fred i Mellanöstern och som därmed ska pressas av EU, eller är det Israel som utgör främsta hindret för fred och ska bojkottas av EU?

Piratpartiet tar inte ställning i den frågan.

Här blir det tydligt att Piratpartiet är ett enfrågeparti, även om Engström på fråga 7 om demokratiska underskottet svarar mer i linje med min åsikt än någon av de andra kandidaterna.
Det är ju också, som jag skrivit tidigare, lättare att rösta på Piratpartiet i Europavalet — just därför att detta val inte ger väljarna möjlighet att avgöra verkställande maktens inriktningen. Kommissionens sammansättning avgörs på annat sätt. Som väljare kan man därför plocka ut en fråga och låta den bli avgörande.
Men jag prioriterar annorlunda och de tio frågorna här ovan anser jag som mest intressanta inför mitt eget ställningstagande.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , )

Små demokratisteg i auktoritära länder

Under den provocerande rubriken Authoritarian Democracy and Democratic Authoritarianism utvärderar Mellanösternexperten Jon Alterman utvecklingen i regionen i senaste nyhetsbrevet från tankesmedjan CSIS, Center for Strategic & International Studies. Han utgår från valet i Kuwait och förestående val i Iran och Libanon.
Alterman ser positiva tecken på att de små, små inslag av demokrati som finns i en del totalitära länder trots allt har  betydelse:

När människor talar om ”statsmakten” i de flesta delar av Mellanöstern menar man nästan alltid den exekutiva makten. Kungar, emirer och presidenter styr, medan lagstiftande parlament understödjer det styret. Kritisera de styrande har förblivit tabu i många länder, och att ifrågasätta de styrandes legitimitet är närmast otänkbart.
Men om så är fallet, hur kan då de val som trots allt äger rum ha någon betydelse? För det första är val en indikator på folkviljan, även i länder som inte på något sätt lever upp till demokratiska spelregler. Även världens mest auktoritära ledare håller noga kontroll på vad deras folk tycker och tänker, och val — både i termer av valresultat och valdeltagande — är viktiga indikationer på det. Framgångsrika valteman, särskilt från oppositionskandidater, kan fungera som förebud om faror för de styrande …
[D]e valda församlingarna vinner sakta mer inflytande i Mellanöstern. Genom framväxten av regionala medier å ena sidan och nya medier som internet, bloggar och sms å den andra, får de folkvalda ökad möjlighet att forma den offentliga debatten på ett sådant sätt att det påverkar de styrandes policy och i positiv mening börjar bidra till att forma den.

Ja, jag undrar om det inte är effekten av George W Bush vi börjar se här. Kraven på, och den bestämda uppfattningen om att det inte finns någon annan framtid än att anta en demokratisk utveckling, börjar göra intryck. Naturligtvis underblåses denna strömning av de nya medierna som gör det allt svårare för auktoritära regimer att kontrollera informationsflödet i och till sina länder.
Det finns ingen som helst anledning att backa från de moraliska kraven på demokrati och medborgerliga friheter som Bush så envetet lyfte fram och inpräntade i den internationella politik som fram till 1990-talet styrts av nihilistiska och ”folkrättsliga” värderingar som utgår från att förtryck, diktatur och folkmord är ”interna angelägenheter” som omvärlden inte har med att göra.
Bushs moraliska korståg — inte för att alla ska bli kristna, men för att alla ska bli fria — har en djup resonansbotten hos människor långt utanför västvärlden. Jag är övertygad om att irakier, iranier, afghaner, burmeser och alla andra människor längtar efter frihet och vill bli av med förtrycket.
Bara därför att Bush-doktrinen mötte hårt och svårt motstånd, har det ingalunda inneburit att doktrinen var fel eller att den dött. Frihetslängtan hos förtryckta människor finns kvar. Och vi borde ge dem allt stöd vi kan.
Ju fler läner och människor som är fria, desto färre kommer krigen att bli. Därför ligger det också i vårt egenintresse att alltid och i varje läge stödja demokratisk och frihetlig utveckling. Och inte döma ut framsteg som misslyckanden, bara därför att man stöter på hårt och blodigt motstånd på vägen.
(Andra intressanta bloggar om , ,, , , , , , , , , , , , , )

Stasi bakom studentmord som ledde till RAF-terrorism

Peter Englund skriver intressant om nya avslöjanden om bakgrunden till bildandet av Baader-Meinhofligan (eller Röda arméfraktionen, RAF).
De startade terrorismen som kamp mot den ”fascistiska polisstaten”, alltså demokratins Västtyskland, sedan det sades att västtysk polis skjutit ihjäl en demonstrerande student. Nu avslöjas att det var terroristernas egna ”kamrater” som skjutit studenten. Englund skriver i Historien skrivs om:

Det handlar om avslöjandet att den tyske polis som i juni 1967 sköt studenten Benno Ohnesorg under en politisk demonstration i Berlin var agent för östtyska Stasi! (Polisen hette Karl-Heinz Kurras men gick hos östtyskarna under täcknamnet “Otto Bohl”.)
Det är svårt att överskatta betydelsen av dödsskjutningen av Ohnesorg: den räknas nämligen allmänt som den händelse som gav impulsen till skapandet av RAF, den tyska vänsterterrorgruppen. Med allt vad det ledde till.

Och han summerar:

På 90-talet kom det fram att det kommunistiska DDR i största hemlighet hjälpt de tyska vänsterterroristerna. Men att den person som låg bakom det dåd som startade den våg av vänstervåld som skakade Tyskland under ett decennium, själv var kommunist och hemlig agent för Stasi det är… nästan obegripligt chockerande. Plötsligt förvandlas en hel epok till ett enda dåligt cirkelbevis.

Ja, allt våld och dödande stod alltså kommunisterna för — även det som sades vara polisfascism och som motiverade terrorism.
Det är som jag skrev i recension av Der Baader Meinhof Komplex: ”De ville leva rövare, de ville vara viktiga, de ville sprida skräck omkring sig. Ingenting skiljer dessa vänsterterrorister från vilket kriminellt gäng som helst. Annat än att de försökte dölja sin omoral med politiska floskler.”
Se mer i bloggen: Ulrike Meinhof var köpt, mutad, Vänstern och det politiska våldet.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , )

Ullenhag: dags att tala för Europa

På ett frukostmöte informerade Folkpartiets partisekreterare Erik Ullenhag om hur partiet lagt upp sin valkampanj inför valet 7 juni och varför man tycker det är viktigt att tala positivt om Europasamarbetet.
Han förklarar den tydligare ja-linjen med att argumenten för gemenskapen kommit i skymundan under lång tid. Det var därför det blev nej i EMU-omröstningen. ”Man kan inte fyra månader före en folkomröstning plötsligt börja tala i positiva termer.” Därför ska FP bli tydligare med vad samarbetet ger oss.
Han nämnde att de som vill avveckla jordbruksstödet behöver Lissabonfördraget för att nå resultat. Först när detta är antaget kan en majoritet besluta om en sådan avveckling. Utan Lissabonfördrag kommer vetorätten att finnas kvar och användas. En konkret och viktig poäng som jag inte hört förut. Han talade också om vad FP vill göra med pengarna.
Ullenhag försvarade också parlamentet med att beslutsprocessen där går långsammare. Det kanske i första anblicken inte låter särskilt lockande, men han ställde det mot toppmöten med stats- och regeringscheferna där beslut ibland sker i all hast, efter nattmanglingar om formuleringar och att besluten därmed inte blivit ordentligt genomlysta. Genom det långsamma förhandlingar i EU-parlamentet förbättras besluten, inte minst i integritetsfrågor.
Det blev mycket diskussion om just öppenheten på nätet och integritetsskydd. Ullenhag vill ha en lagrådsfunktion inför beslut om lagar i EU på samma sätt som i Sverige. Han ser gärna att Europadomstolen delfinansieras av EU, så att handläggningstiderna förkortas.
Även om jag inte delar den lite hurtfriska optimismen inför EU, har detta perspektiv helt klart en roll att spela i debatten om Europa. Det är genom diskussion vi kan hålla intresset för Europa vid liv, och lära oss mer om detta komplicerade och otillfredsställande bygge.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , )

Nytt ljus på försvarets internationella insatser

Efter den framgångsrika svenska försvarsinsatsen av HMS Malmö utanför Somalias kust skriver Borås Tidning i ledaren, En annan bild av försvaret:

Det är inte ofta gemene man har möjlighet att se hur försvarets internationella insatser verkligen gör skillnad. Försvaret av ett holländskt handelsfartyg mot pirater i Adenviken utanför Somalias kust utgör dock ett undantag …
Självklart skänker det internationell respekt när svenska soldater klarar av en svår situation på ett mönstergillt sätt. Men måndagsnattens insats hjälpte sannolikt även till att stärka legitimiteten för internationella insatser även på hemmaplan, inte minst eftersom även flera lokala och regionala medier, inklusive BT, uppmärksammade dramat. Därmed förflyttades insatsen hem till den svenska vardagen.

Ja, ibland heter det att det är pinsam nationalism när medier bevakar vad svenskar gör i utlandet. Men att föra hem information om vad som händer i konfliktfyllda regioner, speglad i vad svenska insatser betyder, är ett effektivt sätt att göra världen där ute närvarande här hemma.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , )

Tio frågor till Christofer Fjellner (M) om Europa

Turen har i bloggens intervjuserie med EU-kandidater kommit till Christofer Fjellner, 33. Han tillhör de som under den gångna mandatperioden varit mest aktiva i parlamentet. 
Fjellner har fokuserat sig på de frågor som unionen bildades för och borde ägna sig åt: frihandel och den fria rörligheten. Alltför få tycks inse hur grundläggande dessa aspekter är för vårt välstånd. Att han dessutom ser politikens begränsningar snarare än tror att politiken kan lösa allt, är befriande. 
Jag upplever Fjellner som en politiker som tar sitt uppdrag på allvar och gör ett rejält dagsverke för de tunga frågorna. Det gillar jag.
Fjellner står på tredje plats på Moderaternas valsedel. Här är hans svar.
1. Vilken kommissionärsportfölj tycker du Sverige ska välja för kommande fem år, om vi fick välja fritt – och varför?

Handelskommissionärsportföljen. Fortsatt fri handel, globalisering och öppenhet över gränserna är en ödesfråga för Europa och världen i krisens spår. Eftersom det är en av de viktigaste frågorna inför framtiden kan vår erfarenhet av öppenhet i form av en svensk handelskommissionär spela en stor roll.

2. Jordbruksstödet utgör hälften av EU-budgeten. Tillsammans med tullar och andra handelshinder orsakar detta katastrof för fattiga länder som vill exportera istället för att leva på bistånd. Vad tänker du göra åt CAP i parlamentet?

Noterade någonstans att det bara är jag och Olle Schmidt som har nämnt CAP i plenum. Det säger visserligen inte särskilt mycket, men pekar ändå på hur eftersatt hela jordbruksfrågan är av oss svenska parlamentariker. Jag har konsekvent jagat slöseri med skatttepengar och CAP är inget undantag. Inte minst eftersom det omfattande jordbruksstödet är det enskilt största europeiska hindret mot ett internationellt frihandelsavtal. CAP innebär att fattiga länder – på goda grunder – drar sig för frihandelsavtal med Europa eftersom de aldrig kan matcha våra subventioner till den sektor som oftast är en av deras få komparativa fördelar.

3. Vad är du beredd att göra för att stoppa flyttcirkusen mellan Strasbourg och Bryssel?

Driva opinion i frågan. Det är det som vi som europaparlamentariker kan göra. En Europaparlamentarikers uppdrag är att vara med och fatta beslut, och därför ser jag det som en skyldighet att så långt möjligt vara på plats oavsett var mötena sker. Men däremot har jag varit – och kommer jag vara – den första att använda min röst och mitt inflytande för att stoppa flytten.

4. Det råder strängt förbud att sälja snus i EU (med Sverige som enda undantag). Är inte detta ett bevis på att små länders kultur missgynnas i EU och att varken subsidiariteten eller öppna gränserna gäller?

Snusförbudet är framförallt ett kvitto på en bra lobbykampanj av en ohelig allians bestående av cigarettbolag och tillverkare av ”sluta röka”-produkter (läs. vissa läkemedelsbolag) som inte vill ha konkurrens av en unik produkt, snus. Sverige missgynnas av snusförbudet och jag betraktar det definitivt som ett frånsteg ifrån den fria rörligheten för varor. Och det är väl bara att konstatera att Sverige aldrig kommer bli Tyskland vad gäller inflytande i EU, men just därför är det kanske viktigt att vi följer EU:s regler och föregår med gott exempel på andra områden men också står upp för viktiga principer som den om en inre marknad.

5. EG-domstolen har i Vaxholmsmålet slagit fast att svenska villkor ska gälla angående minimilön, semester mm. Är inte det ett brott mot principen om fri rörlighet för tjänster? Borde det inte räcka med anställningsavtal i hemlandet?

Vaxholsmålet slår fast att anställningsavtal i hemlandet räcker så länge det uppfyller kraven i landet där tjänsten utförs. Men framförallt att man inte får diskriminera arbetstagare från andra länder vilket var vad som skedde i Vaxholm. Det tycker jag är rimligt.

6. Ska Sverige leda en ny militär snabbinsatsstyrka i EU, battlegroup 2011?

Ja. Jag stödjer regeringens uttalade ambition att Sverige ska leda en battlegroup 2011. Det bidrar dels till omställningen av det svenska försvaret, men också till ett Europa som tar internationellt ansvar för fred och demokrati.

7. Turkiet krävde inskränkningar i yttrandefriheten för att man skulle godkänna danske statsministern Anders Fogh Rasmussen som ny generalsekreterare i Nato och sade inför hemmaopinionen att man lyckats. Kan Turkiet bli EU-medlem om man vill avskaffa yttrandefriheten i Europa?

Nej. EU ska vara en garant för mänskliga rättigheter och demokrati. Yttrandefriheten är ovillkorlig.

8. Lissabonfördraget innehåller ingen möjlighet för väljarna att utkräva ansvar av en regerande majoritet och ge makten till ett regeringsalternativ i opposition. Är detta acceptabelt ur demokratisk synpunkt?

Regerande majoritet ska prövas av allmänheten i val. Men däremot krävs det en stark rättslig kontroll och motpol till den styrande makten som garanterar att beslut är demokratiska och fatttas i en demokratisk ordning. Detta kan Europa bli bättre på och vi ser ju bl.a. hur Grundlagsutredningen tagit steg i denna riktning.

9. Under 2008 röstade de borgerliga och socialdemokrater lika i 97% av 535 voteringar. Är det någon skillnad alls mellan blocken?

Ja. Det är skillnad. Vi driver på för ekonomiskt ansvarstagande och är försiktiga med varje utgift, medan (s) verkar äga en sedelpress som de tror att man kan använda utan konsekvenser. Vi vill att klimatansträngningarna ska ske där de gör mest nytta till lägst kostnad, men (s) och de andra partierna bryr sig om kostnaden utan vill att alla utsläppsminskningar ska ske i Sverige. De har missat den mest grundläggande miljöfrågan, nämligen att vi lever i en värld där resurserna är begränsade och vi inte har råd med plakatpolitik. Vi stärkte patienternas rätt till vård över gränserna, men (s) motverkade hela tiden att patienterna överhuvudtaget ska ha några rättigheter.

10. Är det Iran, Hamas och Hizbollah som är huvudhindret för fred i Mellanöstern och som därmed ska pressas av EU, eller är det Israel som utgör främsta hindret för fred och ska bojkottas av EU?

Iran, Hamas, Hizbollah och andra extremistorganisationer är det främsta hindret för fred. Det finns extremister även i Israel men Israel är en demokrati och ska bedömas som en sådan, men landet ska däremot inte bojkottas. Bojkotter fungerar oftast dåligt. Utbyte och handel är det som skappat fred i Europa, och den medicinen bör spridas.

Fjellners svar är de sammantaget bästa hittills, ur mitt sätt att se det. De är formulerade av en person som behärskar Europapolitiken och har en ton i sina svar som jag i mångt och mycket instämmer i. Fjellner ligger mycket bra till för att få min röst.
När alla tio bloggintervjuer är presenterade gäller det att sammanställa dem på något sätt och komma till en slutsats: Rösta? Och i så fall på vem?
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , )

Hur fungerar mediernas EU-bevakning?

Nyhetssiten Second Opinion tar upp det faktum att allt färre svenska redaktioner har någon reporter på plats i Bryssel för att bevaka EU, Alla reportrar måste vara EU-reportrar:

Snuttifierad. Dåligt insatta journalister. EU-parlamentarikerna … verkar vara ense om att mediebevakningen av EU är för ytlig och sker för sällan. Samtidigt lägger svenska medier ner sina fasta kontor i Bryssel.
– Det behövs fler korrespondenter på plats och det behövs fler hemma i Stockholm som förstår sig på EU, säger Rolf Gustavsson, SvD:s korrespondent i Bryssel.

En sak är nyhetsbevakningen av dagliga verksamheten, där jag inte är säker på om den är så underrapporterad. Det är inte enkelt att göra nyheter av förhandlingsspel bakom stängda dörrar.
Däremot saknar jag i medierna kritisk analys av skeendet, av hur parlamentariker röstar när man ser till det som är konfliktlinjer på hemmaplan: vilka röstar för mer överstatlighet? Hur lever politikerna upp till sina vallöften?
Sådana analyser borde man kunna prioritera att göra emellanåt på de stora redaktionerna. Det är nödvändigt om väljarna ska kunna göra informerade demokratiska val.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , )