Pressen på väg att bli pressfrihetens värsta fiende

I Barometern skriver Per Dahl om hur central pressfriheten är, Om inte spegeln avslöjar duger den inte:

Innebär då ”pressfrihetens dag” att vi … ska tycka att allt som står i tidningar och andra med dem besläktade medier som lovvärt, uppbyggande och samhällsnyttigt? Självklart inte. En stor del av det vi finner i tidningar är skräp, i ordets alla betydelser. En väsentlig andel spelar på tilltänkta köpares och läsares låga instinkter. En del kränker, slår in öppna dörrar eller gör svåra problem etter värre. Det är inte för inte som Hollywoodfilmer ofta innehåller nidbilden av journalisten: självgod, rubrikhungrig och likgiltig inför alla mänskliga hänsyn …
Men just så nödvändig är pressen: genom sitt oberoende håller den fram en ovälkommen självbild för oss. Det den skildrar finns ju där, oavsett det kommer till ytan eller inte. De flesta tidningar och andra medier förstorar och förgrovar och skildrar saker ur andra perspektiv än de inblandade trivs med. Just därför behövs de.

Det finns dock en slagsida som är skadlig: vissa utsätts inte för samma granskning som andra. Vänsterdiktaturer och islamistisk fundamentalism kommer undan. Ja, de hyllas ofta även om de begår mycket grova övergrepp. Kommunisterna Mao och Pol Pot var länge hjältar i svenska mainstreammedier som Dagens Nyheter. Detta trots att de dödade tiotals miljoner människor.
I närtid hyser mainstreammedierna en obegriplig vördnad inför ayatollorna i Iran och deras mördarband Hamas och Hizbollah. Varje brott som en amerikansk soldat begår — brott som de samhällssystem de tillhör inte accepterar och som förrövaren blir ställd inför rätta och dömd för — kritiseras om och om och om igen. Men de brott som Iran, Hamas och Hizbollah begår och som aktivt understöds av deras samhällssystem, de nonschaleras, marginaliseras och förminskas i svensk press. Trots att omfattningen på deras brott är tusenfalt större.
Det är ju hyckerli när Dagens Nyheter i sin ledare idag ondgör sig över att journalister dött i Irak, eftersom DN:s egen linje, om den fått gälla, inte resulterat i att det nu finns flera hundra fria tidningar, fria radio- och TV-stationer i Irak. Dagens Nyheter klarar inte av att göra skillnad på de samhällssystem som försvarar pressfrihet och de som förintar den. Ja, än värre: man kritiserar de som försvarar friheten och håller på dem som vill förgöra den.
Motståndet mot att publicera satirteckningar om Muhammed är också ett bevis på att medierna själva håller på att bli pressfrihetens värsta fiende. Om man kan publicera satir om Jesus, vilket alla svenska tidningar med glädje gör, ska man naturligtvis i pressfrihetens namn också kunna publicera satirer på andra religiösa storheter. Men nej, här slår man knut på sig själv för att motivera censur och
press-o-frihet.
Jag anser att svenska medier under 2000-talet varit de viktigaste aktörerna för att beskära yttrandefriheten och pressfriheten i Sverige och västvärlden. Man har villigt givit upp friheten, för att tillmötesgå krafter som helt vill avskaffa dessa friheter därför att man föraktar allt vad frihet heter.
Det är mediefolk som är ivrigast om att stämpla ”rasist” i pannan på dem som vill diskutera problem med integrationen. Därmed har man lagt locket på ett samhällsproblem som kokar under ytan. Här skapar pressofriheten en tryckkokare som kan komma att explodera, om man inte börjar tillämpa yttrandefriheten så som upplysningen formade den. Det vill säga: problem måste kunna diskuteras utan att folk stämplas som paria.
Om pressfrihetens dag ska ha någon mening, borde pressen diskutera sina egna tillkortakommanden, sina egna fördomar och vad det leder till i form av ofrihet i det offentliga samtalet.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , )

Bortskämde Fridolin (MP) hånar de med riktiga problem

Det är patetiskt att höra att en person som åkt hela sitt liv på en räkmacka — miljöpartisten Gustav Fridolin — utmålar sig och sin ”generation” som offer i en ny bok. Nu senast fick han ett smörjobb på TV4, kanppast pga erfarenhet utan snarare därför att han som MP-riksdagsman ingår i det rätta politiskt korrekta etablissemanget. Han tillhör vår tids adel.
När en sådan bortskämd slyngel klagar och gråter över hur eländigt han har det, blir det ett groteskt bevis på vilka tider vi lever i — alla måste utmåla sig som offer. Offer med 40-50.000 kr i månadslön vid 25 års ålder. Offer när man gått som barn (nästan bokstavligt) i regeringskansliet och fått allt man pekat på, (eftersom S-regeringen behövde MP-rösterna i riksdagen). Att utmåla sig som offer har blivit ritual inom vänstern.
Borås Tidning har läst Fridolin och skriver i ledaren, Stackars 80-talister, eller?

Det är dock något ironiskt över att någon som själv lyckats så väl – vid 25 års ålder har Gustav Fridolin redan avklarat en karriär som riksdagsledamot – väljer att måla en bild som är så svart.
Genom att blicka både bakåt och framåt inser nog de flesta att det inte är så illa ställt trots allt.
Till att börja med har ju vissa generationer i vårt land faktiskt växt upp då barnbidrag inte fanns, klasserna [i skolorna] var kolossala och fritidsgårdar inte existerade som begrepp. Till skillnad från dem som var unga under 1930- och 1940-talet, då maten ransonerades under kriget och aga förekom i skolorna, har nog 80-talisterna haft det hyfsat.

Ja, det är ett hån mot människor som verkligen upplevt eller hamnat i problem att en övergödd maktslyngel som Fridolin anser det ”fint” att utpeka sig själv som offer.
(Andra intressanta bloggar om , , , , )

30 år sedan Thatcher startade frihetsrevolutionen

På måndag är det 30 år sedan Margaret Thatcher vann parlamentsvalet i Storbritannien, 4 maj 1979. Därmed inledde hon den största frihetsrevolutionen i Europa sedan andra världskriget.
Hon stred skoningslöst för att befria ekonomin i väst och människorna i öst. Här ett YouTube-klipp ur dokumentären ’Commanding Heights’ (PBS, 2002) från Thatchers statsbesök i Polen 1988 då hon krävde att få träffa dissidenten och Nobels fredspristagare Lech Walesa. Hamnarbetarna jublade när hon anlände, och Walesa understryker hennes betydelse för Polens befrielse från det kommunistiska förtrycket.
httpv://www.youtube.com/watch?v=cADKFsQRl2s
Hennes järnstyrka skymtar i klippet nedan då hon just undkommit med livet i behåll efter terrorbombningen av hennes hotell i Brighton 1984 där konservativa partiets kongress hölls. Trots att flera dog och blev svårt skadade den natten, deklarerade Thatcher på stående fot inför journalisterna i ruinhögarna utanför hotellet att konferensen ska starta exakt kl 9.00 — som planerat. Och det gjorde man. ”Varje försök att förstöra demokrati genom terrorism kommer att misslyckas”, sa hon med en övertygelse och järnvilja som jag saknar hos de flesta politiska ledare.
httpv://www.youtube.com/watch?v=hXTJ6g3no5M&feature=related
Att hon förstod humor och dess svåra konst, särskilt för en politiker (många vill ju missförstå), framgår av det här klippet från 1990 års partikongress, då oppositionspartiet Liberaldemokraterna just valt en fågel som ny partilogga. Thatcher parafraserar Monty Pythons legendariska sketsch om den döda papegojan:
httpv://www.youtube.com/watch?v=1WCfAd3S1hc
Helt underbart. Tänk en svensk partiledare ta ut svängarna så!
Vi europeéer lever idag i ett friare samhälle än vi gjorde för 30 år sedan. Mycket av denna frihet har vi Margaret Thatcher att tacka för.
Se SVD.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , )

Tevereklam inte sämre än nyhetsinslag

Det är en intressant genomgång om politisk tevereklam som medieforskarna Marie Grusell och Lars Nord gör på DN-Debatt idag, Politiska tv-reklamröran är monumental hos TV4:

I tevereklamens ”förlovade land” USA handlar de flesta politiska reklaminslag inte om smutskastning och negativa påhopp på motståndare. En forskargrupp vid University of Missouri, som studerat amerikanska valkampanjer oavbrutet sedan 1952, konstaterar att den politiska tevereklamen generellt innehåller mer upplysningar om sakpolitiska förhållanden än den genomsnittliga nyhetsrapporteringen.

Alltså: många lever med fördomar om politisk tv-reklam. Den är i själva verket ett utmärkt komplement för att nå fram till väljarna. Särskilt i val med mycket lågt valdeltagande, så som det brukar vara i EU-val.
Därför är det bra att TV4 öppnar denna nya väg till väljarna.
Men när det gäller Sverigedemokraterna agerar TV4 lika klumpigt som SVT gjorde mot Junilistan i förra valet, 2004. När SVT förbjöd partiet att vara med i den tevesända slutdebatten, bidrog det till att Junilistan fick 14 procent av rösterna istället för 4. TV4 agerar nu på samma dumdristiga vis. Låt SD få köpa tevereklam som alla andra. För inte bort debatten från sakfrågor till spelet kring valet.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , ,, , , , )

Motsägelsefull första maj

Efter gårdagens rapport i bloggen om stämningar och intryck, är det nu dags för att kolla vilket budskapet blev från arbetarrörelsens högtidsdag. (Banderollen på bilden: ”Våra stålar bort från börsen”)
Med all rätt kritiseras Mona Sahlins förstamajtal för att inte gå ihop, särskilt när det gäller jobben. Här tre tidningsledare som fokuserar på det spretiga budskapet:
Dagens Nyheter i Jobben sist:

Liksom alla öppet trogna socialdemokrater bar Sahlin förstamajnålen med budskapet ”Jobben först”. Man varken hon eller LO-ordförande Wanja Lundby Wedin trummade in det. Partiledaren valde att trycka på förslaget att pensionärer ska få lägre skatt … Lundby-Wedin vill se slopande av karensdagen som ett tungt S-löfte i valrörelsen 2010. Det är självfallet också en prioritering Socialdemokraterna kan göra. Men inte heller den har något samband med ”Jobben först”.

Göteborgs-Posten i Nötta budskap från Sahlin:

Mona Sahlin hade spenderbyxorna på sig på första maj, med krav på både sänkt pensionärsskatt och höjd a-kassa. Mer svävande var hon om hur kalaset skall betalas.

Sydsvenska Dagbladet i Den skördetid snart kommer:

Gång på gång återkom Sahlin till den skördetid som väntar om Socialdemokraterna ”och våra vänner i Vänsterpartiet och Miljöpartiet vinner valet”. Då skall a-kassan omedelbart ”repareras” …
Men i sitt förstamajtal i Alingsås sparkade Sahlins koalitionspartner, Vänsterpartiets ordförande Lars Ohly, obekymrat mot S, som han kritiserade för att ha varit med och tagit fram ett pensions­system som ”bygger på spekulation”, för att ha medverkat till EU-parlamentarikers ohemula lönelyft och för att facket och arbetarrörelsen släppt igenom bonussystem och höga löner.
Med sådana vänner är det inte säkert att Mona Sahlin behöver så värst många fiender för att en valseger 2010 skall glida henne och Socialdemokraterna ur händerna.

Men vad skulle Sahlin gjort istället? Svenska Dagbladet ger svar i Lockar knappast mittenväljarna:

Om Sahlin hade velat sätta en tilltalande statsmannamässig bild av sig själv borde hon till att börja med ha passat på att i sitt förstamajtal förklara borgfred mellan S och regeringen under det kommande halvåret då statsminister Fredrik Reinfeldt tar över rodret på EU-skutan. Det hade gått hem hos mittenväljarna.

Men har S några problem? Folkbladet (S) svarar nej i ledaren Nyfikenhet och respekt:

Socialdemokratins ”kris” är överdriven. TV 4: s opinionsundersökning i går visade på en fortsatt ledning för oppositionen.

Men vad har S att komma med konkret? Dagbladet (S) skriver om IF-Metall-ordföranden Stefan Lövdens tal, Sorgsen, arg, kampvillig:

Han pläderade inför säkert ett tusental åskådare på Stora Torget i Sundsvall för ett nytt kunskapslyft. Det var ju 90-talskrisens mest lyckade sätt att möta krisen. Det gav många en chans att gå vidare, och det gav samhället tillgång till utbildad arbetskraft när krisen en gång hade övervunnits.

I Aftonbladet (S) finns följande citat på ledarsidan:

”Det räcker inte att den socialdemokratiska politiken är som borgarnas fast med lite mer pengar i budgeten”
LO:s avtalssekreterare Per Bardh i sitt Första maj-tal.

Detta citat summerar också mitt intryck. Socialdemokraterna har ingen oppositionspolitik som håller ihop och blir ett trovärdigt alternativ till regeringens. Att tala om jobb, men föreslå höjda bidrag och höjda skatter, blir bara motsägeslefullt.
Vad vilja Socialdemokraterna? Den frågan fick inget svar igår.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , demokrati, Sverige, historia, samhälle, Mona Sahlin, , )

Stalinism på Aftonbladets kultursida

Att svensk vänster går allt längre ut på kanten och blir mer hårdföra motståndare mot det fria svenska samhället har märkts en tid. Mona Sahlin går ju under fanor för  Hamas- och Hizbollah, extremistorganisationer som avrättar oliktänkande.
Och en tilltagande stalinismen märks också i den största Socialdemokratiska tidningen, Aftonbladet.
På Newsmill avslöjar Johan Lundberg att artikelförfattare får sina kulturartiklar ändrade inför publicering, utan att de fått ge sitt medgivande eller avvisa ändring: Aftonbladets kulturredaktörer manipulerade recension för att svärta ned Axess.
Vi har väl bara att vänta att Socialdemokratin börjar retuschera bilder, så som Stalin gjorde, på de personer som hamnat i onåd. 
(Andra intressanta bloggar om , , , , ,, , , , )

1 maj ur mina ögon – Skansens Dag II

Jag brukar kolla in Socialdemokraternas förstamajtåg med egna ögon, normalt genom att ta en fika på uteservering utmed marschvägen. I år tog jag dock några bilder till bloggen.
Wanja Lundby-WedinOm jag ska recensera stämningen och intrycket, så associerar jag till Skansen. Det här är en del av Sverige, helt klart. Men det är från en svunnen tid. Vajande röda fanor, marschmusik och politiska slagord känns inte direkt som 2000-tal. Som nostalgisk kick måste jag erkänna att jag gillade dagens tåg med Wanja Lundby-Wedin i spetsen. Ungefär på samma sätt som jag gillar ånglok. Det är intressant kulturhistoria, men med föga relevans för dagens verklighet.
Plakat okänt
.
Alla var inte lika intresserade av att visa sitt plakat trots att man gick i tåget på Kungsgatan…
.
.
.
Indonesien måste lämna Asche!Många krav handlade om konflikter ute i världen. Här lyder kravet: ”Indonesisk kolonialism måste villkorslöst lämna Acheh!”
Erkänn folkmordet på syrianer 1914-18.
Och här krävs:

”Erkänn folkmordet
på syrianer 1914-18”
.
.
.
.
.
Svenska medier imperialismens hantlangareNågot udda var budskapen: ”Eritrea på rätt väg” och ”Svenska medier imperialismens hantlangare”. Detta för mediernas kritik mot Eritrea som håller Dawit Isaak fängslad. Jag undrar om Socialdemokraterna delar budskapet på dessa plakat.
PersonvalskampanjEtt nytt inslag i majtåget var personvalskampanj av LO-ombudsmannen Olle Ludvigsson som står som 2:a på S-valsedeln efter Marita Ulvskog inför EU-valet.
.
.
Traditionella budskapMer traditionella budskap var
”Vårt val – kollektivavtal”,
”Riktiga rotavdrag, Nu! Renovera miljonprogrammet!”
och ”Samma lön oavsett kön”.

Till talkörerna hörde de inte så klatschiga: Sverige behöver en socialdemokratisk regering!
I övrigt var det tomt på aktuell politik. Det var nog detta som fick mig att tänka på Skansens Dag.
(Andra intressanta bloggar om , , , , demokrati, Sverige, historia, samhälle, statsskick, , , , )

Ungsossar kräver radikalisering i ny bok

Jag har bitvis läst den nya antologin Snart går vi utan er (Leopard förlag) där 21 SSU:are skrivit olika inlägg om vad de vill att Socialdemokratiska partiet måste göra för att bli en fräsch politisk kraft igen.
Boken ger en intressant inblick i hur SSU:are ser på verkligheten och vår tid.
Den hotfulla titeln antyder att man är otålig, men värre för moderpartiet och stormamma Mona Sahlin är nog att kraven på radikalisering och en kraftig vänstersväng är så tydliga.
En av bokens redaktörer, Daniel Suhonen, menar att S måste återgå till den rena läran, funktionssocialismen:

Välfärdsstaten förkläds ofta i en välmenande falsk snällism. Som att den kom till bara för att hjälpa människor. I själva verket är detta bara en del av sanningen. Den offentliga sektorn är en del av en reformistisk strategi — som vanligtvis brukar fogas in i den karlebyska funktionssocialismen som lär oss att vi inte behöver socialisera produktionsmedlen, det räcker att socialisera funktionen av ägandet av produktionsmedlen. Genom lagar, fackliga avtal, regleringar, skatteuttag och välfärsstat kan vi socialisera en rejäl del av överskottet.

Han menar att partiet visar ”slapphet” inför idéarvet när man tillåter att välfärdstjänster utförs i privat regi. Istället borde offentlig sektor användas för att ytterligare socialisera Sverige, för att åstadkomma en ”övergång till allt mer kollektiva livsformer än världen skådat”.
Detta är ”välfärdsstatens dubbla agenda”: samtidigt som man levererar sociala tjänster (sjukpenning, pensioner) som efterfrågas, ska man socialisera människor in i allt starkare beroende av statsmakten. Det är så de unga skribenterna vill förverkliga sina ”kollektiva drömmar” för Sverige.
Daniel Suhonen påminner om när socialismen för först gången på riktigt kunde verkställas inom offentlig sektor: det skedde då sjukvården tack vare medicinska framsteg expanderade kraftigt:

Målet var [enligt socialminister Gustaf Möller] en socialisering av hälsovården. Man gjorde distinktionen klar, att en allmän försäkring och reglering av sjukvården inte räckte för att tala om socialisering, för detta krävdes att läkarens villkor i syn yrkesutövning skulle förändras. Vilket skedde inom den offentliga sjukvården som byggdes upp.

Denna bild stämmer med de äldre läkare som talar om hur läkarkåren proletariserades 1970 då de tvingades bli anställda i landsting efter att förut i hög grad haft provisionslön och varit egna företagare.
Här ligger ju också förklaringen till varför just sjukvården av alla servicenäringar blivit, och ännu är, så planekonomisk. Tänk tanken att man sätter budgettak för hur många glasögon som får säljas i landet. Tänk en glasögonproduktion under politiska nämnders makt. Nej, det låter vansinnigt. Men den logiken och det tänkandet gäller för huvuddelen av svensk sjukvården. Inte undra på att det blir köer och dåligt tillmötesgående av patienternas efterfrågan.
De unga inom Socialdemokraterna vill alltså gå många steg till vänster. Och man lyfter fram gamla hjältar, som Nils Karleby, Gustaf Möller, Ernst Wigforss, Per Edvin Sköld och inte minst Alva Myrdal.
En återgång till 1900-talssocialismen är vad man vill se. Men man reflekterar inte över att samhället ser så väldigt annorlunda ut idag. Då var Sverige homogent — alla hade samma rötter och alla strävade mot samma mål: mamma-pappa-barn-volvo-villa-jobb i industrin på hemorten. I dag finns ingen sådan samstämmighet i livsprojekt, i drömmar eller i bakgrunder. Därmed blir människors prioriteringar väldigt, väldigt olika. Och därigenom försvinner statens möjlighet att tillgodose alla skiftande önskemål. Stat och myndigheter levererar en modell lika för alla. Den modellen passar allt färre.
Människor vill göra sina val, inte tvingas in i en kollektivt beslutat och inrutat liv.
SSU:arna låter överraskande likt Vänsterpartiet.
Men inte mig emot. Med SSU:s hjälp kanske Socialdemokratin överger mitten i svensk politik. Då kan Alliansen räkna med ett långt regeringsinnehav.
Läs mer: bokens inledning. (Andra intressanta bloggar om , , , ,, demokrati, Sverige, historia, samhälle, statsskick, , , )

Konservativ valseger väntas i Storbritannien

Förre brittiske premiärministern Tony Blair vann i maj 2005 en klar valseger mitt under pågående Irakkrig: hans New Labour fick 35 procent, konservativa Tory fick 32 procent och Liberaldemokraterna 22 procent.
Nu är läget ett helt annat. En aktuell opinionsmätning visar att Tory under ledning av David Cameron skulle vinna med 45 procent, mot Labour som får 27 procent och Liberaldemokraterna 18 procent.
Därmed skulle Irakkrigsskeptikern Gordon Brown, som efterträdde Blair 2007, aldrig vinna någon egen valseger. Brown måste utlysa paralamentsval senast fem år efter det förra, alltså i maj 2010.
Till medierna läcker det ut uppgifter om att premiärminister Brown tappat kontrollen över sitt eget parti, Gordon Brown has lost it, say ministers.
Samtidigt planerar David Cameron, född 1966, för att kunna ta över som Storbritanniens premiärminister efter en möjlig valseger, David Cameron is preparing for his first 100 days in power.
Enligt brittisk vallag kan sittande premiärminister utlysa parlamentsval inom en månad, vilket gör att man aldrig exakt vet när val kommer att äga rum och det blir svårt att i detalj förbereda valkampanj och maktskifte. Men Cameron har begärt att få träffa ledande företrädare i statsförvaltningen, vilket Brown inte kunnat neka till. Det förstärker bilden av att ett regeringsskifte kan komma att ske.
Labour har ju haft makten sedan 1997, så det skulle bli första byte av regeringsparti på 12-13 år. Dessförinnan hade Tory haft makten i 18 år. Så regeringsskifte är inte alltför vanligt i Storbritannien.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , )

Med sossarnas vaccinfabrik hade vi stått utan skydd idag

Det är otroligt hur fullständigt världsfrånvända socialdemokrater är nuförtiden. Såväl den förre S-ministern Morgan Johansson som Aftonbladets ledarsida ondgör sig över att regeringen inte genomfört S-förslaget om en svensk vaccinfabrik.
För det första hade fabriken inte stått färdig inför den pandemivarning som nu är aktuell. Den hade varit en byggarbetsplats.
För det andra kan man fråga sig varför vi ska använda Sovjetmodeller med statliga fabriker och statlig tillverkning. Jag trodde vi var överens om att Stålverk 80, statlig varvsindustri och andra statligt drivna tillverkningsprocesser inte leder till bästa möjliga effektivitet och resultat.
För det tredje dömdes idén om svensk vaccinfabrik ut av en rad experter som invände att det inte är en enkel sak att engagera nödvändig kompetens för att utföra den högst avancerade medicinska verksamhet som krävs för att ta fram nya vaccin. Titta bara på Norge. De drabbades av en internationell skandal, där sjukvårdsministern fick be om ursäkt för att den norska vaccinfabriken sålt ett värdelöst vaccin till Nya Zeeland. Dessutom framkom att norska ungdomar används som försökskaniner i vaccinutvecklingen, något som både DN och internationell press skrev om.
Är det detta Socialdemokraterna vill se i Sveirge? Amatörmässiga och undermåliga vacciner?
Ytterligare ett skäl att inte stödja de rödgröna, skulle jag säga.
Istället har Sverige nu avtal med en av världens ledande influensavaccintillverkare med högsta tänkbara kompetens och produktionskapacitet. Det känns betydligt stabilare.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , )