Bakslag för ryssrykten i USA

Massmedierna i USA (och här hemma) har i två år hävdat att ”snaran dras åt” runt Donald Trump i utredningen om rysskontakter. ”Snart” ska bevisen som fäller honom komma.

I veckan som gick drabbades denna sätt-åt-Trump-kampanj av ett svårt bakslag.

Nyhetssiten BuzzFeed gick ut med att de hade bevis på att Trump beordrat sin advokat att ljuga för kongressen. Det fick stor medial spridning. Politiker i Demokraterna var snabba att börja tala om riksrätt mot presidenten.

Men, men. I fredags såg sig utredarna själva tvungna att direkt dementera. Medierapporteringen var helt enkelt inte sann – det var fejknyheter.

”Trump-motståndarna har haft fel så många gånger att de enda som tror på dem är andra Trump-motståndare som drömmer om att fälla honom”, skriver den kände juristprofessorn Alan Dershowitz.

Rapporteringen var så dåligt underbyggd att det var enkelt att avfärda anklagelserna även innan utredarna själva dementerade uppgifterna, eftersom den innehöll egna motsägelser.

Allt detta visar hur Rysslandsutredningen (som handlar om Rysslands inblandning i det amerikanska valet, och om otillbörligt samarbete ägt rum mellan Trump och ryska staten) bara handlar om grundlösa spekulationer och förhoppningar om att komma åt Donald Trump genom skandalisering.

Själv funderar jag på varför vänstern sätter så stort hopp till dessa spekulationer. Mitt intryck är att det är ett utslag av svaghet. Man tror inte att man kan vinna över Trump med sakpolitik och därför sänker man sig till skandaler, rykten och påhitt.

Men även om smutskastning kan vara effektiv under en kortare period precis innan ett val, tenderar sådan taktik i längden att slå tillbaka på avsändaren. Något som bekräftas av mellanvalet i november förra året, då presidentens parti klarade sig historiskt bra, långt bättre än exempelvis Obama och Clinton.

Bloggen har fått nytt utseende

Till slut har konvertering till aktuella program och uppgradering av datasystem för denna gamla blogg som startade i september 2003. Många följdändringar behöver göras, och kommer att ske efterhand.

Men grovjobbet är gjort, så jag kan skriva inlägg igen.

Jag tänker snart lägga upp kommentar om det amerikanska spelet kring ”Rysslandsutredningen” som medierna spekulerat så mycket om, men nu väljer att tiga om. Varför? Utredarna har gått ut och dementerat de senaste anklagelserna mot Donald Trump. Det finns inga bevis. Bara konspirationer som massmedierna överdriver hämningslöst.

Eftersom svenska medier tiger, finns skäl att nysta i det. Kommer snart.

Nu är sidan uppe igen!

Har varit dålig att uppgradera PHP och WordPress. Till slut betyder det att internet inte längre kan läsa hemsidan. Så nu får jag steg för steg gradera upp sidan från 2008-års version… Så småningom kommer också andra nya inlägg.

Så är läget inför USA:s mellanårsval

Hur går det i valet imorgon? För att republikanerna ska behålla majoriteten i representanthuset får de inte tappa mer än 23 ledamöter. De har idag 241 mot demokraternas 194. Det parti som får 218 har majoriteten i kammaren som består av 435 ledamöter.

Normalt brukar en nyvald president tappa stort i mellanårsvalet.
Barack Obama förlorade 63 ledamöter två år efter tillträdet, från 256 till 193 ledamöter. Bill Clinton förlorade 54 mandat, från 258 till 204 ledamöter i valet 1994. Ronald Reagan förlorade 28 ledamöter i valet 1982.

Historiskt borde alltså Donald Trumps parti vara chanslöst. Men nu är Trump inte som andra.

Enligt opinionsmätningarna är det endast ”säkert” att han förlorar 13 ledamöter. Ytterligare netto 24 mandat är i farozonen (egentligen är 31 mandat i farozonen för republikanerna, men också 6 ligger illa till för demokraterna att gå över till republikanerna).

Om hälften av de osäkra valkretsarna (”tuss ups”) förblir republikanska, förlorar partiet 13+12 = 25 och därmed majoriteten i representanthuset.
Stalltipset är alltså att republikanerna förlorar majoriteten i representanthuset. Men säkert är det inte, inte minst med tanke på hur fel opinionsinstituten hade om Trump-väljarna i förra valet 2016.
Men samtidigt: en förlust av bara 25 vore ett bättre valresultat än Ronald Reagan…


Senaten
Sedan får vi inte glömma den mäktiga första kammaren, senaten med 100 mandat totalt. Där brukar också sittande president förlora stort i mellanårsval. Barack Obama förlorade 6 senatorer 2010, Bill Clinton förlorade hela 9 senatorer två år efter han flyttade in i Vita huset.

Enligt opinionsmätningarna kommer Trumps parti att vinna 1 senator netto. Det ser ut som att republikanerna förlorar Arizona, men tar mandat från demokraterna i Missouri och i North Dakota.

Om opinionssiffrorna stämmer gör republikanerna ett historiskt mycket bra mellanårsval – bättre än de flesta administrationer. Man stärker sin majoritet i senaten, man tappar den i representanthuset.

Kan storskrävlande egocentriker också vara kompetenta?

Bob Woodwards bok om Donald Trump är i hög grad läsvärd. Inte bara därför att den redan sålt i över en miljon exemplar. Läsarna får ta del av väldigt personliga samtal och känsliga relationer i maktens centrum.

Eftersom Woodward är känd för att använda gamla journalistiska kvalitetskrav och därför varit noga med källorna, finns det hög trovärdighet i att det refererade också är det sagda.

Woodward har en märklig dubbel strategi. Han återger omdömen om presidenten som är de vanliga, att han inte förstår, att han är impulsiv osv. Men när det kommer till exakt vad Trump gör, växer en annan bild fram. Han både lyssnar på rådgivare och visar stor tacksamhet för dem som arbetar för honom.

För mig kokar det hela ner i det som jag tycker blir en träffande rubrik i min recension i Samtiden: Kan en storskrävlande egocentriker också vara kompetent?

Valresultatet i för mig intressanta valdistrikt

Riksdagsvalet är färdigräknat. Jag har en tradition av att kolla hur det gick i de valdistrikt som jag bott i (mer än ett år). Valdistrikt är de minsta enheterna med omkring 1.000 röster. Alltså grannarna i det närmsta grannskapet.

Min första bostadsort var Sikfors i Piteå kommun, Norrbotten. Där hade mina morföräldrars bostad ovanpå järnvägsstationen Vargbacken. Här röstade hela 412 personer av 447 röstberättigade i söndagens val. Det ger ett valdeltagande på hela 92,2 procent!

Socialdemokraterna förlorar stort, -11,2 procent, men blir ändå störst med 37,4 procent. För två val sedan hade man egen majoritet med marginal. Sverigedemokraterna är näst störst med 19,3 procent (+7,1). M får 11,7 procent och V får 11,2 procent.

1963 flyttade jag som ettåring med mina föräldrar till Göteborg och Annedal, stadsdelen jämte Haga. Då fanns här fallfärdiga landshövdingehus med utedass på gården och enbart rinnande kallvatten. Nu finns moderna bostadshus i denna centrala stadsdel. I ”Annedal södra” är 2018 Moderaterna största parti med 22,4 procent. S får 21,8 och V får 14,3 procent, medan SD får 13,7 procent.

1969 flyttade vi ut till Björkekärr, de nybyggda personalbostäderna jämte Östra sjukhuset. Förra helgen blev i valdistrikt ”Björkekärr östra” Socialdemokraterna störst med 24,4 procent, V fick 14,3 och M 14,1 procent. SD fick 12,3 procent.

Min första egna lägenhet låg i Olivedal i Göteborg, där Moderaterna blev störst med 24,7 procent, S fick 17,7 och V 15,0. C fick 11,0 och SD 9,6 procent.

När jag 1985 flyttade till Stockholm hamnade jag i Västerhaninge. I valdistriktet ”Haninge 56 Ribby” blev SD störst med 22,6 procent (+9,0). M fick 22,0 och S fick 21,9 procent.

Sedan flyttade jag till Kungsholmen, Stockholm. Valdistriktet ”S:t Göran Thorildsplan” backade M från 31,2 till 25,8 procent. S fick 16,8 och C fick 16,2 procent. V fick 11,0 och SD 6,8 procent.

Min nuvarande bostad finns i Matteus församling, Stockholm. I valdistriktet backade M från 40,3 till 32,2 procent. S ökade från 11,7 till 16,5 procent. SD blev 5:e största parti med 7,0 procent (+2,7).

På landet, Muskö i Haninge kommun där 499 personer röstade, är Sverigedemokraterna nu störst med 26,2 procent (+11,8). S backade till 23,6 och M backade till 19,4 procent.

Det är lite kul att se variationerna. Storleken på partierna i dessa små valkretsar kan variera mycket, men trenden tycks slå igenom obevekligen. Partier som går upp, gör det överallt. Liksom de som tappar, de tappar överallt.

Mina bostadsorter har varierat, så ock den politiska färgerna. S, M och SD har varit störst i minst två av dem.

Kitsch och chefsopinion

Det rör på sig i valrörelsen. Enligt tidningen Chef är Sverigedemokraterna nu näst största parti bland svenska chefer. Välutbildade, välavlönade, väletablerade tar nu steget över till den enda riktiga oppositionen mot en bedrövlig utveckling.
Och Sveriges Radios konstkritiker tvingas idag konstatera att Sverigedemokraterna överträffar alla andra i sitt bildval till Fotografiska:

SD ”gör ett utstuderat konceptuellt, provokativt – och ganska lyckat – konstnärligt ingrepp på en utställning som i övrigt består av politisk kitsch, levererad av partier som annars gärna står upp för den moderna konsten”.

Ja, dessutom tar partiet, ensamt, strid för yttrandefrihet och mot att våldsbejakande terrorister får skrämma konsten till tystnad. De andra hukar, fegar och låter sig styras av extremister.
Se mer: SD näst störst bland chefer, Lars Vilks rondellhund inkuppad på Fotografiska, Ombytta roller på Fotografiska

Mauricio Rojas nu kulturminister – i Chile

Det var bara meningen att det skulle bli en nyhetsnotis i Samtiden, att min gamle kollega från Timbro blivit kulturminister. Men artikeln växte under författandet ut till att bli något mycket mer – en konkret bekräftelse över den svenska borgerlighetens totala förfall.
Läs det som blev dagens ledare: Yrkesförbud i Sverige, kulturminister i Chile.
Jag skrev tre rapporter åt Rojas i hans stora välfärdsprojekt på Timbro 1999-2002 och var redaktör för en fjärde. Det var ett projekt som präglades av nyfikenhet och engagerad jakt på ny kunskap och nya insikter. Jag var inte alltid överens med Rojas, men inom detta projekt uppskattade han mina bidrag.
Det var dock som tf vd som Rojas senare avslutade mitt engagemang på Timbro under ganska förnedrande former. Vi var exempelvis inte på samma sida inför EMU-folkomröstningen 2003, där jag röstade nej. Då man inte höll sig inom ramen för Rojas åsikter, kunde han vara brysk.
Men ändå hyllar jag honom i dagens ledare. Hans betydande insatser som idéutvecklare och samhällsanalytiker ska inte skymmas bara därför att han och jag inte drog jämt i vissa frågor.
Det viktiga är det jag tar upp i ledaren:

Det intellektuella raset inom detta parti, från Rojas till stöd för utvisningssabotage, är enormt. Från att ha varit akademiska föregångare med vassa analyser och redskap för att tolka samhället, till slappa handhjärtan och känslosamma utfall som undergräver rättsstaten.Och Liberalerna är ju inte ensamma om denna utveckling.
Den gäller också övriga allianspartier. Fallet Rojas är ett exempel på hela svenska borgerlighetens moraliska och intellektuella förfall.

Jag anser att de borgerliga partierna numera saknar allt: skärpa, idéer, insikter, förmåga, kompetens. Allt det är kastat överbord. Istället har partierna blivit daghem där man sitter och gör handhjärtan och blir kränkt av verklighetens hårda villkor. På Pride fick vi också se att de saknar integritet och ledarskap.
Det är mycket sorgligt, men man måste inse realiteter. Tiderna förändras. Företag som är dominerande, som Facit, försvann när de inte förstod tidens nya villkor. Detsamma borde gälla om politiska partier som slutar vara nyfikna och inte tolkar värderingar i nya tider.

Erixon i två radiopaneler: SR och Kvartal

De senaste dagarna har det blivit mycket prat från min sida. I söndags var jag med i direktsända panelen hos Godmorgon världen! i Sveriges Radio tillsammans med Göran Greider och Susanne Nyström.

Tre teman: beslut i Eskilstuna om tillståndsansökan för tiggeri, Löfvens folkomröstning om välfärden och Björn Söders utspel om minoriteter.

Och idag lägger tidskriften Kvartal upp sin Veckopanelen, där jag medverkar i ljudfil tillsammans med Lars Ohly och Anna Dahlberg.

Tre teman: Vad göra åt dödsskjutningarna, Public service-utredningen och efterdyningarna till MeToo.

Det är med viss tvekan jag lägger upp länkarna, för ärligt talat är jag inte nöjd. Även om man förberett sig genom att tänka igenom de ämnen som kommer upp, blir budskapet när man snackar fritt inte så rakt och tydligt som jag önskar. Det är lättare för mig att skriva ledare och blogginlägg. Då gör jag råmanus och sedan förbättra det i flera omgångar. När man snackar får man bara en chans.

Men diskussionerna är aktuella och handlar om intressanta ämnen, så den som vill kan lyssna genom att klicka på länkarna.
Ha en skön Midsommar!

Reinfeldt än större belastning för Kristersson

Fredrik Reinfeldt gått ut med budskap som är häpnadsväckande och skadar helt uppenbart nuvarande M-ledaren Ulf Kristersson mitt i valrörelsen.
Avgångna partiledare bör hålla tyst. Det är en klok gammal praxis, eftersom föredettingen lätt kan ställa till det för efterträdaren. Dagens exempel illustrerar det på ett dramatiskt tydligt sätt.
Reinfeldt hävdar att det inte behövs fler poliser, istället borde mammor patrullera offentliga platser.
Men det är inte det enda hårresande utspelet. Han menar också att folk inte ska fokusera på brottslingarna, utan se till att brottstillfälle inte uppstår.
Det är alltså de hederliga medborgarna som ska anpassa sig efter de kriminella.
Huvudlöst – och helt i strid med den profilering som Moderaterna försöker skapa trovärdighet för inför valet 9 september.
Varför agerar Reinfeldt på det här sättet? Det är lika oförklarligt som hans fasthållande vid ”öppna era hjärtan” och att vi i Sverige har så mycket skog att många miljoner migranter skulle kunna bo där. Det går inte se några rationella skäl. Kanske är han bara ute efter att provocera svenska folket som hämnd för att han förlorade valet 2014?
Reinfeldt blir bara mer och mer obegriplig. En mycket märklig utveckling för en tidigare statsminister.