Inte kapitalism utan fascism i Kina och Ryssland

Det är irriterande att höra uttalanden där man påstår att Kina och Ryssland har kapitalism. Dessa länder saknar ju flera av de fundamentala byggstenarna i kapitalism och marknadsekonomi: att nya uppstickarföretag ska kunna vinna kunder och slå ut etablerade företag. För detta krävs fria medborgare i en fri ekonomi. Inget av detta gäller i Kina och Ryssland som styrs av auktoritära regimer.
Alltså är det inte fråga om kapitalism och marknadsekonomi.
Men vad är det då? Man tillämpar ju vissa, begränsade och noga utvalda, inslag som hämtats från kapitalismen.
Jag tycker Stanfordforskaren Thomas Sowell gjorde en intressant definition förra veckan:

I ett socialistiskt land tror man på statligt ägande av företag och produktionsmedel. Fascister tror på privata företag men att politiker ska tala om hur de ska driva dem.

Just det. Här har vi den rätta benämningen. Sedan Sovjetunionen försvunnit och Kina övergivit kommunismen, har den socialistika ekonomin istället blivit fascistisk. Och det är ju inte enbart i ekonomi teori detta gäller. Benito Mussolini, som också var socialist innan han startade fascistpartiet, använde ju samma brutala metoder mot oliktänkande som Putins Ryssland och Kina använder idag. Man går inte så långt som nazismen, till folkmord och etnisk rensning.
Det är rimligt att börja tala om Ryssland och Kina som fascistiska stater.
Då punkteras också den relativismens fälla som västvärlden hamnat i när det gäller handel och utbyte med dessa länder, och som på ett tankeväckande sätt beskrivs i senaste numret av Neo av Edward Lucas: Varning för den auktoritära kapitalismens fanbärare (pdf):

En förklaring till denna moraliska närsynthet beror på vår ”kålsuparinställning”. Vi är så fulla av avsmak inför Wall Streets kasinokapitalism och de senaste årens överdrifter att vi har förlorat känslan för att siloviki [maktens män, fd KGB] i Ryssland agerar betydligt värre .. Men bara för att vi själva har många brister betyder det inte att vi alltid gör fel, eller att andra inte agerar värre. Utan någon sorts moraliskt självförtroende och tillit till vårt eget system kan vi inte försvara det …

Edward Lucas menar att västvärlden har förlorat det moraliska övertag vi åtnjöt under det förra kalla kriget. ”Tror vi i Väst verkligen själva på våra värderingar? Har maktens män och kvinnor någon känsla för rätt och fel?” frågar han och drar slutsatsen att föreställningen om att den styrande eliten är reellt ansvarig inför folket eller inte är central i det nya kalla krigets ”ideologiska front”.
Ja, vänstern i USA och Europa använder relativismen för att bryta sönder vår demokratiska civilsation. Inte minst gruppidentitetspolitiken syftar till att ställa grupp mot grupp. President Barack Obama har nominerat en HD-domare som mer eller mindre öppet menar att man ska ta hänsyn till ras- och klasstillhörighet när domslut avgörs. Detta är inget annat än att rulla tillbaka tiden till medeltiden, före upplysningen och den moderna rättsstaten vars rättvisa handlar om att döma handlingar oavsett ras-, kön- eller klass.
Man kan säga att västerlandets civilisation är under attack från tre håll: från vänsterkrafter i väst, från fascistiska regimer i öst och från religiösa fundamentalister i Mellanöstern.
Alla dessa tar avstånd från upplysningen i en eller flera aspekter.
I diskussionen om Ryssland har flera bedömare sagt att man är tillbaka i pansarbåtsdiplomatins dagar i slutet av 1800-talet. Jag skulle vilja säga att inte bara Ryssland utan hela vårt politiska tänkande verkar regregera hundra år tillbaka i tiden då demokrati och individuella fri- och rättigheter inte alls var den självklara vägen. Ta bara Dagens Nyheters kulturskribenter som obehindrat och utan att skämmas hyllar Irans totalitära förtryck.
Edward Lucas visar i Neo hur antidemokratiska krafter använder våra system emot oss själva. Det gäller i vidare mening än enbart regimerna i Ryssland och Kina. Det gäller inte minst från vänsterhåll i våra egna politiska debatter.
Demokratin och friheten är under stark press. Frågan är om vi är tillräckligt många som vill värna dessa värderingar.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , , )

Så sprider SVT, SVD, DN antiamerikanska myter

I DN idag citeras en av de amerikanska soldater som dömdes för övergreppen i Abu Ghraib i Irak. Avsikten är att smutskasta USA som land: det var inte enskilda soldater som begick brott — amerikaner som sådana är mördande svin.
Ursprunget till denna rond av antiintellektuell antiamerikanism startade med ett reportage i SVT-Rapport. Bara det att SVT letar upp en av de dömda för Abu Ghraib, istället för att göra reportage om de tusenfalt värre övergrepp som begås varje dag i stora delar av världen, säger en del om intensiteten i amerikahatet.
Denne dömde — lägg märke till detta: soldaten är dömd i amerikansk domstol för övergrepp — hävdar naturligtvis att hon är oskyldig och ”bara lydde order”. Detta anser SVT, SVD och DN har högsta graden av trovärdighet.
De flesta som begår övergrepp runt om i världen, exempelvis i Iran eller på palestinskt område, blir inte dömda utan snarare hyllade av regimen för övergreppen.
De amerikanska soldater som begått övergrepp har alltså ställts inför domstol och dömts till fängelse. Deras befäl har avskedats. När brott begås ställer Amerika förrövarna inför rätta. Det är skillnaden mellan demokrati och diktatur.  När Hamas avrättar palestinier som vägrar lyda order, nämns det inte med ett ord i SVT, SVD och DN. Hamas är ju människorättshjältar, medan amerikaner är mördarsvin.
Så totalt hjärntvättad är den svenska utrikesrapporteringen.
Eller har det bara varit okunniga journalister som inte begripit vad de gjort? Nej. På ett förtjänstfullt sätt har Ronie Berggren i bloggen ”Amerikanska nyhetsanalyser” gott till botten med Rapportinslaget (vars falska innehåll snabbt spridits i andra medier) i Felaktig svensk rapportering om CIA:s förhörsdokument:

Jag ringde därför SVT och frågade vad det var för dokument som åsyftades, och fick svaret att de inte visste, och sa att jag borde maila deras USA-reporter som gjort reportaget. Jag gjorde detta och fick det svar jag misstänkte – att dokumenten som åsyftades var de dokument som Obama-administrationen nyligen släppt, och hon höll i sitt svar med mig – dokumenten handlade om Guantanamo, inte om Abu Ghraib.
En skillnad av minst sagt tämligen stor vikt.

Och dokumenten om förhörsmetoderna i Guantanamo tillät på inget vis att fångar skulle dras i hundkoppel, läggas nakna på varandra och förnedras på det sätt som fotografier avslöjat. Fem år gamla fotografier som fortfarande visats om och om och om igen, som om övergreppen fortfarande pågick.
SVT, SVD och DN förhåller sig inte till fakta på någon punkt. Ingenting är korrekt i deras rapportering. Allt är propaganda. Vinklat, felaktigt och groteskt överdrivet. I synnerhet om man tänker på alla de människor som lider och dör i förtryck varje dag i länder som saknar domstolar och demokrati.
Genom sin fortsatta fixering vid Abu Ghraib låter svenska medieorganisationer betydligt värre brott mot mänskligheten — som dessutom inte bestraffas — komma undan kritisk granskning.
Är det klokt?
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , , , , , )

EU och demokratins kärna

EU-parlamentarikern Nils Lundgren (Junilistan) ställer inte upp för omval, men han har startat en intressant blogg där han skriver utifrån sina erfarenheter och värderingar.
Exempelvis om en fråga som ligger mig varmt om hjärtat, Politiskt ansvarsutkrävande:

Ansvarsutkrävandet är kärnpunkten i demokratin … Vallöften är lätta att kasta fram. Det fundamentala är att medborgarna kontrollerar hur partierna har skött sig under den gångna mandatperioden och straffar dem som har misskött sig och belönar dem som har arbetat efter sitt mandat. Det är bara när politiker vet att det är så det fungerar, som de känner sig skyldiga att göra som de har lovat.
Om nästan alla alltid lojalt röstar med sitt ”vanliga” parti, får politikerna signalen att de kan göra som de vill. De kan då lova att arbeta för sådant som verkar vara inne under uppmarschen till valet och sedan ändå arbeta för det de innerst inne vill. Demokratin undergrävs.

Ja, detta kan inte nog understrykas. Och Junilistan har som inget annat parti tagit fram värdefull utvärdering om EU:s inriktning i de stora frågorna.
Ändå hamnar denna granskning i skymundan.
Det är på sikt till skada för demokratins trovärdighet. Genom bättre redovisning skulle politikerförakt kunna dämpas. Politik är en förtroendebransch, som Fredrik Reinfeldt har sagt. Då borde man avsätta mer tid och resurser på utvärdering som håller hög kvalitet.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , )

(S)mutskastning i reklamfilm

I Svenska Dagbladet skriver Kristdemokraternas PR-chef Cina Gerdin en replik på debattartikel där S-V-MP tar avstånd från politisk TV-reklam, Vågar de rödgröna anta reklamutmaningen?

De enda som hittills gjort politisk reklamfilm med smutskastning och negativa budskap är Socialdemokraterna. Minns ni valfilmen från 1985, signerad Roy Andersson?

Ja, just det! Det hade jag glömt. Men det är riktigt. Anderssons valfilmer är nog de mest effektiva vi sett hittills, och de gick ut på att smutskasta motståndarna som kalla och onda svin. Minns särskilt den där vårdpersonal nonchalant rullar in en äldre patient i säng som krockar med andra sängar, för att sedan släcka ljuset. Den visades som bioreklam och meningen var att illustrera ett borgerligt samhälle som inte bryr sig.
Man kan säga mycket om den historiska premiären för politisk TV-reklam, men smutskastning har det inte handlat om från de borgerliga partiernas sida. Den är snäll och ödmjuk.
Utöver Marit Paulsens självironi gillar jag den europeiska stämningen som skapas i Moderaternas 30-sekundersfilm:
httpv://www.youtube.com/watch?v=f5kQ1z_8T34
Centerpartiets valfilm är lite för präktig för mig:
httpv://www.youtube.com/watch?v=Cy8IUJSHwYE
Att dessa filmer skulle utgöra något hot mot någonting är naturligtvis nonsens. S, V och MP kommer säkert att göra egen TV-reklam till riksdagsvalet näst år.
(Andra intressanta bloggar om , , , ,, , , , , )

Inte alla gillar svensk forskning

Forskningsminister Lars Leijonborg (FP) är på god väg att ro hem ett stort europeiskt prestigeprojekt till Sverige och Lund. Leijonborgs ess skriver DN i ledare. Men Naturskyddsföreningen är emot, och man skriver på sin hemsida, ESS – en ödesfråga! :

Lunds kommun vill gärna se att den stora neutronforskningsanläggningen European Spallation Sourse, ESS, hamnar i Lund. Det vill inte vi! Vi är motståndare till anläggningen av flera skäl.
Kvicksilver är en mycket giftig tungmetall som regeringen vill förbjuda. Men den kommer att användas i ESS-anläggningen …
Energiförbrukningen blir enorm, och detta i en tid då vi måste minska på vår energiförbrukning.

Det är ju väldigt trångsynt att inte vilja satsa på forskning, särskilt när EU betalar. Hur ska vi kunna bli ett land i toppen på välståndsligan om vi inte satsar framåt? Det är ju just i tider som dessa vi behöver visa lite tåga. Det var sådan entreprenörsanda som gjorde Sverige rikt, det får vi aldrig glömma.
Och ingenting har betytt så mycket för en renare miljö som den tekniska utvecklingen.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , )

‘Valentusiasm som på Bohmans dagar’

Det är intressant att se rapporter om stämningsläget i valrörelsen. En mycket optimistisk sådan kommer från Johnny Magnusson (M) i Göteborgs-Posten, Någonting har hänt:

I tidigare kampanjer har nästan alla kampanjarbetare … signalerat tydligt att till detta är jag nödd och tvungen. Det som förbluffar mig är att det inte alls är på det viset i år. Vi ser glada och entusiastiska valarbetare kring de etablerade partiernas valstugor. Som ansvarig för vår kampanj i Västsverige, kan jag konstatera att det är ett drag av sällan skådat slag. Man får nästan gå tillbaka till Gösta Bohmans tid som partiledare för att finna samma entusiasm.

Jag har också tyckt att det är bättre drag i år än förra gången 2004, även om Magnusson tar i. Han vill inte spekulera i orsaken, men jag tror det beror på några samverkande faktorer:

  • Det är två tydliga regeringsalternativ som står emot varandra i svensk inrikespolitik och det är jämt i opinionen — att vinna framgång i val, om än till EU, ger prestige och sporrar partiaktiva att delta. Vi har allt mer av permanent valrörelse, och då ger EU-valet extra skäl att köra hårt.
  • Dessutom utsätts båda blocken för utmaningar från främst Piratpartiet, som därmed inte bara engagerar nya krafter i politiken utan också sätter fart på de gamla.
  • Socialdemokraterna är i desperat behov av att inte göra ett sämre val än förra gången och använder arbetsrätten som slagträ, vilket kan få LO-folk på fötter.
  • En fjärde förklaring är att det finns bättre och tyngre toppkandidater än förr. Bilden av EU-parlamentet som avstjälpningsplats har försvunnit.

Samtidigt finns fortfarande stora brister. Väljarna kan inte påverka den verkställande makten och bestämma ny inriktning för unionen. Därför kommer valdeltagandet att förbli betydligt lägre än i riksdagsval.
Och det har inte blivit enklare att få insyn i hur beslut fattas. Förhandlingskulturen gör EU till en klubb för invigda. Vi andra har små chanser att följa med.
Massmedierna är fortfarande mycket dåliga på att granska vad partierna och kandidaterna har gjort och vad deras politik betyder i övergripande hänseende. Det är skandal att inte Socialdemokraterna pressas om varför de är det parti som röstar mest för överstatlighet i Bryssel, samtidigt som man anlägger en ton på hemmaplan där man målar upp EU som ett hot. Sådant hyckleri ska medier avslöja.
Vi ska naturligtvis glädjas åt att engagemanget blivit större, och hoppas att det kan få än större genomslag på unionens utveckling i framtiden.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , )

Schumpeter, ekonomisk kris och kapitalism

Det är viktigt att ha perspektiven klara för sig i dessa tider av ekonomisk kris. Glöm vänsterns tröttsamma förhoppningar om att denna kris ska visa sig vara förödande för kapitalismen. Läs istället Wall Street Journal, där man påminner läsarna om den österrikiske ekonomen som bättre än de flesta har visat entreprenörskapets helt avgörande betydelse för välstånd. Och att en fri ekonomi betyder framgångar och bakslag.
I artikeln Schumpeter’s Moment: Capitalism remains the foundation for economic growth and freedom skriver Carl Schramm:

Vi borde komma ihåg att Schumpeter förespråkade kapitalism, inte som en reaktion mot eller som näst bästa lösning på en improduktiv realitet av utopisk ekonomisk planering. Han såg snarare kapitalism som en funktion av två komplementerande krafter. Den ena var ekonomisk expansion. Den andra var dess förmåga att skydda individuell frihet …
Joseph Schumpeters svar var att de viktigate aktörerna inte är politiker, inte företrädare för storföretag eller banker. De är förvisso betydelsefulla, men inte centrala för förnyelsen av demokratisk kapitalism. Den rollen, det ansvaret, faller på medborgare som trots riskerna vi ser omkring oss är beredda att fullfölja det entreprenörer gör: skapa det nya, skapa jobb och därmed det välstånd.
Vilken väg vi än tar, kan entreprenöriell kapitalism inte blomma om statliga räddningsprogram i slutändan förminskar individens ansvar att försörja sig själv.

Ja, det är larvigt när vissa debattörer menar att kapitalismen är i kris. Konjunktursvängningar är normala, och dessutom beror de ju denna gång på politiska ambitioner att låna ut pengar för boende till människor som inte haft råd att ens betala räntorna.
Det enda hot som finns mot fortsatt välstånd är att stater och politiker använder tillfälliga kriser för att strypa entreprenörskapet.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , )

Tio frågor om Europa – vem svarade ‘rätt’?

Intervjuserien med tio frågor till tio EU-kandidater inför valet 7 juni är avslutad. Så här ser min analys av svaren ut:
1. Vilken kommissionärsportfölj bör Sverige välja?
Svaren spretar från jordbruk, bistånd, utrikes, handel, industri till miljö eller budgetkontroll och bedrägeribekämpning. Att lilla Sverige skulle få en av de tunga portföljerna är optimistiskt, men när det gäller handel borde vi ligga bra till med tanke på vår starka frihandels- tradition. Jag instämmer alltså med Fjellner (M) och Hökmark (M).
2. Jordbruksstödet?
Alla vill minska det, men en del vill behålla resurserna hos EU för andra syften. Hökmark (M) har agerat för att sänka utgiftstaket i unionens budget.
3. Flyttcirkusen Bryssel-Strasbourg?
Alla är emot, men flertalet nöjer sig med att beklaga vansinnet. Weimers (KD) är beredd att bojkotta Strasbourg-möten och Hökmark (M) är beredd till kohandel med Frankrike för att få ändring till stånd.
4. EU:s snusförbud?
Det råder delade meningar om subsidiariteten gäller för små länder. Fjellner (M) visar hur cigarettföretag lobbar och inskränkt fria rörligheten. Wiemers (KD), Sundh (JL) och Malm (FP) är för att förbudet hävs.
5. Vaxholmsmålet?
Weimers (KD) står för fri rörlighet, övriga menar att EG-domstolens utgångspunkt om att svenska villkor ska gälla är riktig. Engström (PP) har dock ingen uppfattning. (Vänsterpolitiker och Alliansregeringen ställde upp på Byggnads rätt till blockad med krav på att letterna skulle ha högre svenska löner än svenska kollektivavtalets lägstalön.)
6. Svenskledd Battlegroup 2011?
Ja, svarar Fjellner (M), Hökmark (M), Weimers (KD), Al-Sahlani (C),  Paulsen (FP) och Malm (FP). Nej, svarar von der Esch (JL) och Sundh (JL). Larsson (C) är tveksam och Engström (PP) tar inte ställning.
7. Turkiskt medlemskap trots inskränkt yttrandefrihet?
Glädjande nog ställer alla krav på att Turkiet ska inta Europas syn på yttrandefrihet för att bli EU-medlem. ”Yttrandefriheten är ovillkorlig”, säger Fjellner (M).
8. Hur utkräva ansvar i EU?
Fjellner (M) och Malm (FP) talar för att med federalism åstadkomma detta. Övriga beklagar eller accepterar situationen.
9. Är det skillnad mellan blocken i EU-parlamentet?
Flera tycker det är bra med konsensuskulturen, andra beklagar otydligheten som uppstår. Fjellner (M) pekar på konkreta skillnader, exempelvis: ”Vi stärkte patienternas rätt till vård över gränserna, men S motverkade hela tiden att patienterna överhuvudtaget ska ha några rättigheter.”
10. Iran eller Israel?
För fred ska i första hand Iran pressas menar Weimers (KD), Fjellner (M), Hökmark (M), Malm (FP) och Sundh (JL). Båda sidor ska pressas säger Larsson (C), Al-Sahlani (C) och Paulsen (FP). Tar inte ställning: Engström (PP) och von der Esch (JL).
Det har varit kul att få stämma av några av de brännande frågorna inför EU-valet med de mest intressanta kandidaterna. Även om många av svaren har varit de som kan förväntas, är det ändå spännande att se hur de formuleras och hur engagerade kandidaterna är i sina svar.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , )

Satir: utan blind rättvisa

Enligt västerlandets rättstradition ska ”rättvisan vara blind”. När brott ska bedömas i domstol ska inte ras eller klasstillhörighet spela någon roll. Enbart handlingar ska stå i fokus. 
Men inte så längre, om president Barack Obama får sitt förslag till ny domare i USA:s Högsta domstol godkänd. Sonia Sotomayor är för positiv särbehandling byggd på identiteten hos de tilltalade.
Glenn McCoy skildrar innebörden i denna förändring:

— Åh, för Guds skull. Hur ska du kunna döma efter kulturell identitet om du har denna löjliga bindel för ögonen?
(Andra intressanta bloggar om , , , )