Det är intressant att se rapporter om stämningsläget i valrörelsen. En mycket optimistisk sådan kommer från Johnny Magnusson (M) i Göteborgs-Posten, Någonting har hänt:
I tidigare kampanjer har nästan alla kampanjarbetare … signalerat tydligt att till detta är jag nödd och tvungen. Det som förbluffar mig är att det inte alls är på det viset i år. Vi ser glada och entusiastiska valarbetare kring de etablerade partiernas valstugor. Som ansvarig för vår kampanj i Västsverige, kan jag konstatera att det är ett drag av sällan skådat slag. Man får nästan gå tillbaka till Gösta Bohmans tid som partiledare för att finna samma entusiasm.
Jag har också tyckt att det är bättre drag i år än förra gången 2004, även om Magnusson tar i. Han vill inte spekulera i orsaken, men jag tror det beror på några samverkande faktorer:
- Det är två tydliga regeringsalternativ som står emot varandra i svensk inrikespolitik och det är jämt i opinionen — att vinna framgång i val, om än till EU, ger prestige och sporrar partiaktiva att delta. Vi har allt mer av permanent valrörelse, och då ger EU-valet extra skäl att köra hårt.
- Dessutom utsätts båda blocken för utmaningar från främst Piratpartiet, som därmed inte bara engagerar nya krafter i politiken utan också sätter fart på de gamla.
- Socialdemokraterna är i desperat behov av att inte göra ett sämre val än förra gången och använder arbetsrätten som slagträ, vilket kan få LO-folk på fötter.
- En fjärde förklaring är att det finns bättre och tyngre toppkandidater än förr. Bilden av EU-parlamentet som avstjälpningsplats har försvunnit.
Samtidigt finns fortfarande stora brister. Väljarna kan inte påverka den verkställande makten och bestämma ny inriktning för unionen. Därför kommer valdeltagandet att förbli betydligt lägre än i riksdagsval.
Och det har inte blivit enklare att få insyn i hur beslut fattas. Förhandlingskulturen gör EU till en klubb för invigda. Vi andra har små chanser att följa med.
Massmedierna är fortfarande mycket dåliga på att granska vad partierna och kandidaterna har gjort och vad deras politik betyder i övergripande hänseende. Det är skandal att inte Socialdemokraterna pressas om varför de är det parti som röstar mest för överstatlighet i Bryssel, samtidigt som man anlägger en ton på hemmaplan där man målar upp EU som ett hot. Sådant hyckleri ska medier avslöja.
Vi ska naturligtvis glädjas åt att engagemanget blivit större, och hoppas att det kan få än större genomslag på unionens utveckling i framtiden.
(Andra intressanta bloggar om politik, Europa, EU, EU, EU-parlamentet, EU-val, EU-valet)