Month: August 2016

Akademiker och personer i höga positioner ser sig som en elit som begriper saker och ting så mycket bättre än vanligt folk. Det är därför de inte röstar på Sverigedemokraterna. Det gör bara lågutbildade och lågavlönade.
Men är det så? Eller är det snarare så att folk i vardagen är de som har sunt förnuft, medan de högutbildade är moraliska analfabeter som inte har en aning om hur världen fungerar.
Jag slutar aldrig förvånas över hur korkade professorer och myndighetschefer framstår när de konfronteras med nya situationer de inte är vana vid. Tafatta och villrådiga som femåriga barn.
Ta bara Uppdrag Granskning ikväll. SVT konfronterade den barnläkare och professor som var ledande i att protestera mot och skrämma upp hela migrationsindustrin mot att göra åldersbestämningar av asylsökande ungdomar. Hans agerande har resulterat i att unga män går fria från grov gruppvåldtäkt eftersom de påstår att de är 13-14 år gamla. Bevisen om deras grova våld är glasklara, de har begått våldtäkt. Men eftersom de säger att de är under 15 år går de fria.
Åklagaren gjorde ingen åldersbestämning eftersom fallet var aktuellt just när barnläkaren Anders Hjern begick sitt godhjärtade korståg mot sådana åldersbestämningar.
Anders Hjern har nu på sitt samvete att hans kampanj resulterat i att våldtäktsmän går fria.
Då, minsann. Då ändrar han sig.
Plötsligt kan man göra medicinska åldersbestämningar. Här utdrag ur SVT-intervjun som demonstrerar högutbildades moraliska och intellektuella analfabetism:

SVT berättar för Anders Hjern om fallet i Alvesta där två personer, Fares och Hamid, våldtog 12-årige Aden. Fares och Hamid hade uppgett för Migrationsverket att de var 15 år. Men den tandröntgen som åklagaren begärde visade att de sannolikt var minst 19,2 år gamla.
– Jag tycker att att man har rätt att ställa andra krav på åldersbedömningar som görs hos personer som har begått brott.
Så du menar att om man har begått ett brott så är det okej med tandröntgen?
– Ja, då måste man använda de metoder som finns.
Men varför är det okej där?
– Därför att då är situationen en annan. Man har begått ett brott.
Även handledsröntgen som du också har förkastat?
– Ja, alltså i det läget så blir situationen en annan och då får man använda de metoder som stor till buds.

Vilken intellektuell gigant! Låt oss sammanfatta professorns moraliska resonemang: Det är med tand- och handledsröntgen medicinskt omöjligt att göra åldersbestämningar av asylsökande, det är ju så synd om dom. När dessa vuxna män därför placeras med barn och våldtar dem, då har de begått brott. Då blir det plötsligt medicinskt möjligt att göra åldersbestämning.
Vilket intellektuellt och moraliskt u-land Sverige är i vissa kretsar. Där bland dem med fina titlar, mycket makt och hög prestige.

Den förre presidentkandidaten och republikanske senatorn John McCain, 80, ställer upp för omval till amerikanska senaten där han tjänstgjort sedan han vann valet 1986. Han har sedan dess vunnit senatorsvalet i delstaten Arizona med mellan 55 och 76 procent av rösterna.
Inför höstens val utmanades han dock internt i den republikanska nomineringsprocessen av Kelli Ward, 47, dr i medicin och delstatssenator. Vissa opinionsmätningar gav henne en viss chans att vinna.
Men i nattens primärval vann John McCain en övertygande seger med 52-39 procent.

Från vänsterhåll bedriver man en i opinionen föga framgångsrik kampanj mot privata alternativ och “vinst” i skola, vård och omsorg. Men jag undrar vad Vänsterledaren Jonas Sjöstedt säger om att landsting köper strumpor för 6000 kr paret. Det skulle aldrig ske i privat verksamhet. Det är bara något som sker i offentliga sektorn, just därför att den är ofantlig och så stor att ingen har koll på någonting.
SVT rapporterar att Stockholms läns landsting, efter sedvanlig upphandling och avtalsskrivande, köper strumpor till priser som ingen normalt funtad människa skulle göra:

Landstingets nota för förbrukningsvaror, som till exempel bandage, teststickor och stödstrumpor, håller på att skena iväg. Avtalet som skrevs på fem år skulle kosta en halv miljard. Men redan efter första året har det kostat skattebetalarna nästan hela beloppet.

Alltså: det som skulle kosta 500 miljoner ser nu ut att komma att kosta 2500 miljoner.
Är det mer sådant Jonas Sjöstedt och andra som är emot “vinst” i verksamheter vill ha? För det är ju självklart så att den som köper strumpor för 6000 kr aldrig kommer att göra någon vinst. Men är det bättre för patienterna? För skattebetalarna?
Kan inte någon fråga Jonas Sjöstedt om det?

CNN intervjuade på morgonen den brittiske förläggaren och affärsmannen Conrad Black, som tidigare kontrollerat bland annat Hollinger International, en av de största engelskspråkiga tidningsägarna i världen. Black är en av dem som gjort affärer med Donald Trump, bland annat byggde Trump en skyskrapa som ny redaktion åt Chicago Sun-Times.

– Han är en bra förhandlare, och en mittenman i alla avseenden utom några politiska frågor om handelsavtal och olaglig invandring. Han skulle få det politiska systemet att fungera, samarbeta med kongressen och få bollen i rullning.
– Hans skatteförslag är utmärkta utifrån den moderate person han faktiskt är. Han skulle bli en utmärkt president.

På frågan om inte Trumps handelspolitik är ett problem svarar Black:

– Han är inte ute efter att omförhandla Kanadas del av Nafta, men amerikanerna har rätt att inte tolerera ett så stort handelsunderskott med Mexiko. Det behöver omförhandlas.
– De andra handelsavtalen behöver diskuteras. Trump försöker skapa utrymme för ett bättre uppgörelser. Hans hotfulla uttalanden om handeln med Kina är inte värre än det kineserna säger hela tiden. Jag är inte oroad.
– Trumps uttalande är ibland osmakliga, men han är en resonabel person. Jag ser det som taktik för att locka de väljare som är missnöjda. De är trötta på politisk korrekthet och islamistisk terrorism.
– Om du lyssnar till hans senaste tal, fanns det inget av det där nonsens i dem. Vi kommer att få se en ny Donald Trump. Han har sänkt förväntningarna, och ni i medierna har nappat genom att betrakta honom som körd. Folk kommer att bli positivt överraskade när han framträder som en kompetent och resonabel kandidat.

På frågan om Trump verkligen är en god ledare, eftersom han redan har bytt ut sin kampanjstab tre gånger, svarar Black:

– Jag har gjort affärer med Donald. Han levererade exakt enligt tidplan. Han byggde en förstklassig skyskrapa som fått mycket beröm i Chicago. Han är en av de bästa samarbetspartner jag haft.
– Han är en mycket kompetent administratör, men han var en nybörjare när det kom till presidentvalskampanjer. Han var en outsider i republikanska partiet och det tar lite tid att få rätt folk på plats. Och han är smart nog att ändra organisationen när han ser att saker inte fungerar.

Det där sista fick mig att haja till. Vi som följer amerikanska valrörelser (likt galningar) vet att spelet om folks förväntningar är otroligt viktigt. Att kunna förmedla budskap om att man “knappar in”, att man “är ikapp”, att man “tagit över ledningen”, är guld värt att kunna säga under kampanjtalen. Att däremot leda från början och därmed riskera att “förlora ledningen”, ger ett jagat intryck.
Det är alltså synnerligen riskabelt att leda i opinionsmätningarna när kampanjen går in i slutskedet. Man har allt att förlora.
Om Trump tänkt ut detta och medvetet sänkt sig för att inte vara i ledningen inför slutskedet, är han mer hårdhudad och slugare än jag kunnat tro.
Men snart vet vi. Snart börjar det bli allvar inför valdagen i november.

Chicago University är först i USA med att ta avstånd från “triggervarning”, dvs att lättkränkta får rätt att bli varnade för att åsikter som de inte håller med kan komma att framföras, rapporterade Forbes häromdagen. Universitetet talar också om för nya studenter i ett brev att universitetet framöver inte kommer att ställa in föredrag även om vissa studenter protesterar och hävdar att talarens åsikter kränker dem.

Our commitment to academic freedom means that we do not support so-called ‘trigger warnings,’ we do not cancel invited speakers because their topics might prove controversial, and we do not condone the creation of intellectual ‘safe spaces’ where individuals can retreat from ideas and perspectives at odds with their own.

Brevet har väckt stor uppmärksamhet och utgjorde ett inslag i Meet The Press idag. Det är första gången ett amerikanskt universitet på många år tar ställning för yttrandefrihet även om obekväma åsikter framförs.
I Sverige har kritiken varit stor mot att Bokmässan i Göteborg fallit för påtryckningar och beslutat att stänga ute ett förlag, trots att temat i år skulle vara yttrandefrihet. Hela Bokmässan framstår nu som ett amatörmässigt jippo för extremvänstern.
Och i Svenska Dagbladet skriver chefredaktören Fredric Karén:

När det blev känt att Nya Tider skulle ha en monter på mässan inleddes en massiv protestvåg. (…) Två dagar senare meddelades att Nya Tider inte var välkomna. (…) På samma mässgolv tillåts bokförlaget Oktober ställa ut. Ett litet förlag som ger ut kommunistisk och marxistisk litteratur. (…) Tål vi litteratur som hyllar Mao Zedongs massutrotningar måste vi också tåla en tidning som bland annat skriver okritisk om medborgargardet Soldiers of Odin.

Det känns på något sätt som att samhällsdebatten börjar mogna och bli vuxen. Människor som inte håller med extrem- och gapvänstern måste kunna yttra sig i debatten. De som har totalitära tendenser och känner sig kränkta av andras åsikter får naturligtvis gärna gå därifrån, men de kan inte få fortsätta att genom protester få tysta oliktänkande från att framträda på olika scener i samhället.

Det var ett ovanligt “utspel” som professorn i pedagogik vid Göteborgs universitet Jonas Linderoth gjorde i debattartikel igår. Han konstaterar att det han och andra pedagoger bakom nya läroplaner på 90-talet gjorde, var att i ideologisk iver devalvera lärarnas roll och hävda att elever själva kunde inhämta den kunskap de behöver.
Det blev fel, och det ber han om ursäkt för.
Ett rakryggat agerande i en tid då eget ansvarstagande blivit unikt ovanligt inom etablissemangen.
Flumskolan är en katastrof för Sverige, inte enbart därför att antalet elever som inte lär sig skriva och räkna ökar dramatiskt utan också därför att avsaknaden av disciplin i skolan smittar av sig på övriga samhället. Allt ska vara fritt och “roligt”. Underhållande. Allt jobbigt låter man bli.
Men en civilisation kan inte överleva om alla struntar i det som är svårt, tungt och besvärligt. Det är recept för samhällets sönderfall.
Därför är det glädjande att en professor visar sig ha civilkurage, inser sina felsteg och ber om ursäkt. Till SVT säger han att han efter artikeln fått flera reaktioner från lärare som tackar honom för han genom sin ursäkter ger dem rätt som i motvind kämpat för att behålla klassisk undervisning.
Vi såg också en glimt av personlig integritet tidigare i augusti när skolminister Aida Hadzialic avgick utan en massa strunt och bortförklaringar när hon kört rattonykter.
Är det så att detta är två undantag som bekräftar regeln, eller är det början på ett trendbrott? Man kan ju alltid hoppas.
Se mer: Samtiden i Pedagoger ansvariga för kunskapsras i skolan.

En effekt av den pågående normupplösningen är att allt, precis allt, blir konfliktfyllt. Något så enkelt och vardagligt som att hälsa på motsatta könet blir extremt kontroversiellt. Normupplösningen sår nu split mellan människor i samhället. Motsättningarna ökar. Tilliten sjunker. Konflikterna blir fler och allt hårdare. Polariseringen ökar.
Detta är inte “svenska modellen”. Det är tragiskt att se hur förtroendet mellan människor, det som varit unikt starkt i Sverige och Norden, nu håller på att avvecklas. Allt i den politiska korrekthetens och den gränslösa toleransens namn.
Ett annat exempel på att där normerna försvagas går vettet ur, är kläderna. Stor uppmärksamhet har givits åt att Frankrike infört förbud mot “burkini”, dvs kvinnor som badar utomhus fullt påklädda. I Svenska Dagbladet skriver Ivar Arpi under den talande rubriken: I lagens namn: klä av dig!
Att bada fullt påklädd kan inte skada någon. Ett sådant förbud försvarar ingen väsentlig funktion. Därför är det ett felaktigt beslut.
Däremot är det märkligt att polisen har svårt att få gehör för att förbjuda rånarluvor och heltäckande slöjor på både arenor och övriga offentliga platser. Att dölja sin identitet genom att täcka ansikte och huvud är en förändring av normer (det har ju aldrig förr varit kutym att dölja sin identitet) som inte borde tillåtas. Det beteendet ökar risken för våld mot andra människor, och borde inte vara tillåtet på allmän plats. Och undantag för slöjor skulle urholka riskminimeringen eftersom slöjor då kan utnyttjas i kriminella intressen.
I vissa yrken blir det också fel att skylta med allehanda personliga preferenser om politik, kultur och religion. Uniformskrav, dvs av arbetsgivaren föreskriven klädsel, måste kunna formuleras under arbetstid. Exempelvis innebär slöjor där elever inte ser lärarens ansikte under lektionstid en kvalitetssänkning som går ut över eleverna. Förbud mot viss klädsel under arbetstid är ingen frihetsinskränkning eftersom man inte måste arbeta i ett yrke där kläder har betydelse.
Vid olika situationer borde alltså olika regler gälla. Förr var det självklart, eftersom så gott som alla i landet kände till normerna och förstod dem. Nu är det inte så att alla vet. Det betyder inte att normerna ska bort, utan att de behöver tydliggöras. De behöver motiveras. Det betyder inte att de måste ifrågasättas. Normerna är till för att underlätta nya mötet mellan människor. Det underlättar för alla att orientera sig i vardagen. De minskar polarisering och avstånd mellan människor. Om de behöver tydliggöras, bra. Låt oss göra det.
Då kan vi också avvisa det som inte behövs, som förbud mot att bada i sjön fullt påklädd. Det skadar ingen.

Många utanför mainstreammedia har reagerat på ärkebiskopen Antje Jackeléns debattartikel tillsammans med utpekad representant för Muslimska brödraskapet.
I Samtiden belyser Mohammad Omar islamska religiösa texter som faktiskt talar för det våld mot otrogna som extremister kan luta sig mot, och att förnekandet av detta försätter muslimer som vill reformera religionen i svagare position, När terrordåd hedrar islam:

De jihadistiska terroristerna ser inte sina våldshandlingar som brottsliga utan som heliga. De menar att deras handlingar hedrar, snarare än vanhedrar, religionen islam. De har också tydligt stöd för denna uppfattning i islams källor, Koranen och profeten Muhammeds undervisning. (…)
Och muslimer har en lära om det inre kriget, men som ett komplement till det yttre, fysiska kriget. Det inre och det yttre kompletterar varandra. Till exempel: om din tro är svag och din kärlek till livet i världen är stark så tvekar du att gå ut i jihad. Du behöver inre jihad mot synden för att klara yttre jihad. En av de största synderna är ju enligt Muhammed att hålla sig undan eller fly när det heliga kriget kallar.

Idag skriver Lukas Berggren i Världen idag på temat, Religionsdialog på sanningens grund:

Mest brännande blir det förstås när det kommer till Jesu person. (…) Jesus är i själva verket Gud. För islam är ett sådant påstående en hädelse. Den som tillber Jesus eller tror på treenigheten är enligt Koranen dömd till helvetet (Sura 5:72-73). Är det fortfarande samma Gud vi pratar om? Ur ett kristet perspektiv blir det synnerligen problematiskt om ett deltagande i religionsdialogen bygger på att Jesu anspråk måste förändras, förminskas eller förnekas.
Verklig religionsdialog måste rimligen bygga på ett samtal om både likheter och olikheter. Den måste ha sanningen som grund och inte förneka verkliga skillnader.

Det är inte meningsfullt med dialog på lögner och förnekanden av uppenbara faktum. Både dessa artiklar pekar på hur viktigt det är för svensk och västerländsk samhällsdebatt att nå ett första mål: tala sanning om religionerna och deras lärande.
Först när fakta erkänns kan vi komma vidare. Där är vi inte än. Och ärkebiskopen hjälper till att fördröja detta genombrott genom att sprida falska och förskönande omskrivningar.

Det finns en samhällsinsats som är effektivare än alla andra om man är ute efter att minska inslaget av klassamhälle: ge alla elever en god start genom fungerande skolor.
Men detta vägrar vänsterpartierna, eftersom de är emot disciplin och anser det vara fascistiskt att lärarna bestämmer i skolan. Denna vänsterideologi, som ofta tillämpats också av borgerliga partier, har de senaste 50 åren förstört svenska skolan.
Det är en brist som mer än alla andra förklarar svenska elevers fall i Pisa och andra kunskapsstudier: skolk, sen ankomst och oordning i klassrummen. Sverige utmärker sig extremt negativt när det gäller just elevernas studiero.
Hur kan någon tro att unga lär sig något när man trotsar lärarna, pratar i mobilen eller spelar spel i telefonen under lektionstid?
Föräldrar som låtit sina barn spela in ljudet från klassrummet och sedan publicerat den nakna sanningen, klassrum helt i upplösning, har blivit anklagade för integritetsbrott. Något åt arbetsmiljön i klassrummen har inte vidtagits. Det vore ju förskräckligt om de vuxna sade till eleverna! De ska ju upptäcka världen på egen hand.
I Svenska Dagbladet konstateras i dagens huvudledare (ej online än):

[Forskningen visar att] det fanns genomgående vissa typer av arbetssätt som i efterhand har visat sig avgörande (Harvard Business Review 5/8). En av de kanske viktigaste faktorerna var att introducera ordning och reda. Barn som kommer från brokiga hem behöver för det första lära sig regler och struktur från annat håll, men sedan finns det även en viktig faktor i att det är omöjligt att lära sig i stökiga miljöer. Inte sällan hade problemet innan varit att en eller ett par elever tillåtits förstöra arbetsmiljön för hela klassen.

Alla har alltid vetat att detta gäller, ändå har man gjort exakt tvärtom. Av ideologiska skäl. Vänstern avskyr auktoriteter och disciplin för att förspråka gruppkramar och gullande. Alla ska vara vänner. Ingen överordning, ingen underordning.
Men denna ideologi knäcker skolan. Där krävs just motsatsen till flum, särskilt för elever från studieovana hem. Jag vet, för jag tillhörde själv den gruppen. Jag är otroligt tacksam att jag gick grundskolan på 1970-talet när lite av överordning och underordning fortfarande gällde. Vi sa “magistern” och “fröken” till lärarna. Vi ställde upp oss två och två i led utanför klassrummet när det ringde in. När läraren kom och öppnade dörren till klassrummet marscherade vi in. Vilken hemsk tanke det måste vara för alla med hjärnan full av vänsterflum!
Genom att ställa upp redan utanför klassrummet kunde ett lugn infinna sig, så att när de unga eleverna sedan gick in i klassrummet kunde lektionen omedelbart börja. Idag tar det ofta hela lektionen att ens skapa lugn att påbörja undervisning. Hur i hela helv-tet tror någon med vänstervärderingar att det blir något lärande i en sådan miljö?
Därför har ledaren i Svenska Dagbladet helt fel rubrik, den lyder “Det finns inga enkla lösningar”. Men det gör det. Studieresultaten skulle skjuta i höjden på några år, om disciplin och lärarnas överordning återskapades. Mycket enkelt i sak.
Svårigheten är att en sådan linje utmanar hela den ideologiska grunden för nuvarande makthavare inom skolan.
Jan Björklund försökte som utbildningsminister göra insatser i rätt riktning, men han har varit helt maktlös mot hela det utbildningsindustriella komplexet med universitet, pedagogflummare och lokalpolitiker från alla partier som följer vänsterideologin om att disciplin är onödigt och vulgärt.
Det krävs en regering som i sin helhet sluter upp bakom att skolan måste återfå arbetsro, med alla tillbuds stående medel. En regering som vågar utmana vänsterideologiskt flum inom akademier, skolorganisationer, medievänstern och bland politiker av alla färger.
Den uppgiften är inte enkel. Men den är självklar för alla som ser verkligheten och vill att svenska barn ska få en god start inför vuxenlivet.

Något som vänsterfolk aldrig förstår, ja, det är nog själva definitionen på att vara vänster att inte förstå detta, men lägre skattesatser ger mer skattepengar till staten.
Det är nämligen en effekt av att respektera människors vilja att arbeta men ovilja att göra det om man bestraffas för det. Människor regerar på incitament. Det är något vänsterpartier aldrig accepterat. De utgår från att höjda skatter och hårdare styrning från politiken inte ändrar något annat än statens inkomster.
Så var det också när Socialdemokraternas nya partisekreterare presenterade sig. Örebroaren Lena Rådström Baastad lyckades i sitt första tal på tio minuter leverera flera felaktigheter och fördomar om ekonomi.
I huvudledare i Dagens Industri konstateras:

Den rimliga tolkningen av hennes ordvändningar var att skattesänkningarna har slagit mot välfärden. Det handlade alltså inte om profilen på alliansens skattesänkningar utan en kritik mot att det kom in mindre pengar till de gemensamma angelägenheterna.
Men skatteintäkterna ökade under alliansregeringens tid. Totalt sett steg de med 14 procent till 1.630 miljarder kronor.
Trots att befolkningen steg med 6 procent ökade den totala skatten räknad per invånare från 157.000 kronor till 170.000 kronor.
Även om flera skattesatser sänktes under alliansåren ökade alltså de totala skatteintäkterna. Förklaringen är förstås den starka svenska ekonomin under dessa år, trots finanskrisen. Räknat som andel av BNP minskade skattetrycket – från 46 till 43 procent.
Ändå blev det inte mindre pengar till den gemensamma kassan, utan mer.

Den som inte förstår detta, som inte begriper att låga skatter sporrar människor och företag att utveckla och förbättra sina verksamheter och därmed göra ekonomin starkare, bör inte få regera landet.