Det var ett ovanligt ”utspel” som professorn i pedagogik vid Göteborgs universitet Jonas Linderoth gjorde i debattartikel igår. Han konstaterar att det han och andra pedagoger bakom nya läroplaner på 90-talet gjorde, var att i ideologisk iver devalvera lärarnas roll och hävda att elever själva kunde inhämta den kunskap de behöver.
Det blev fel, och det ber han om ursäkt för.
Ett rakryggat agerande i en tid då eget ansvarstagande blivit unikt ovanligt inom etablissemangen.
Flumskolan är en katastrof för Sverige, inte enbart därför att antalet elever som inte lär sig skriva och räkna ökar dramatiskt utan också därför att avsaknaden av disciplin i skolan smittar av sig på övriga samhället. Allt ska vara fritt och ”roligt”. Underhållande. Allt jobbigt låter man bli.
Men en civilisation kan inte överleva om alla struntar i det som är svårt, tungt och besvärligt. Det är recept för samhällets sönderfall.
Därför är det glädjande att en professor visar sig ha civilkurage, inser sina felsteg och ber om ursäkt. Till SVT säger han att han efter artikeln fått flera reaktioner från lärare som tackar honom för han genom sin ursäkter ger dem rätt som i motvind kämpat för att behålla klassisk undervisning.
Vi såg också en glimt av personlig integritet tidigare i augusti när skolminister Aida Hadzialic avgick utan en massa strunt och bortförklaringar när hon kört rattonykter.
Är det så att detta är två undantag som bekräftar regeln, eller är det början på ett trendbrott? Man kan ju alltid hoppas.
Se mer: Samtiden i Pedagoger ansvariga för kunskapsras i skolan.