Month: January 2016

Det blir riktigt tragikomiskt i SVT:s morgonprogram idag när man riktar ensidig kritik mot den nya konservativa regeringen i Polen.
Kulturminister Alice Bah Kuhnke får breda ut sig utan någon kritisk motröst. Vänsterregeringen får sitta ostört i SVT och avge sina partiska proklamationer som om de vore dagens sanning. När hon får frågan vad hon tycker om de förändrade medielagarna i Polen svarar hon:

— Det är häpnadsväckande förändringar som oroar djupt. Det känns ju nästan absurt att en regering ska styra statliga medier eller överhuvudtaget lägga sig i journalistiken, som ju finns där som en demokratibärande faktor som ska granska makten.

Hahaha. Här sitter makten i form av kulturministern i SVT och talar om vilket budskap som går ut i statliga medier om Polen — helt utan att granskas eller möta motargument. Hon tillåts göra exakt det hon själv kritiserar.
På frågan vad det kan få för konsekvenser svarar hon:

— Det kan få konsekvensen att människor förlorar förtroendet för medierna. (…) Dessutom att man styr vilken information som kommer till människor, vilka frågor som väcks, hur man granskar osv. Det hotar demokratin å det grövsta.

Otroligt hur väl kulturministern här beskriver, inte Polen, utan Sverige och SVT: hon och den rödgröna regeringen styr vilken information SVT:s tittare får och hur den vinklas — allt utan någon som helst granskning.
Om Polen ska granskas av EU då måste också Sverige granskas, för här är regeringens inflytande och styrning av vad statliga public service-kanaler förmedlar häpnadsväckande stark och helt ogenerad.
SVT och SR är, för att använda Kuhnke ord, odemokratiska och hot mot yttrandefriheten så länge de som statliga medier okritiskt får domineras av makthavare med uppenbara vänsterradikala ståndpunkter. Här finns ingen balans, ingen opartiskhet, bara propaganda.
Bloggen har lyft fram nödvändiga förändringar: public service-tjänsterna måste upphandlas och flera mediebolag ges möjlighet att utföra uppdraget åt staten.
Se mer: Är inte S värre än Polens regering? , Konkurrensutsätt public service.

Nu plötsligt framkommer på område efter område att etablissemang mörklagt fakta för att sedan angripa dem som inte håller tyst för rasism. Unga tjejer blir massofredade på Stockholms stads festival, år efter år, men kommunen håller tyst. Polisen tystar ner, för att inte “gynna SD”. Dagens Nyheter säger “SD-fantasier” till dem som tipsar om övergrepp när det visar sig handla om migranter.
Brottsförebyggande rådet, Brå, döljer brott i invandrartäta områden i kriminologiska rapporten Nationella trygghetsundersökningen 2015.
Allt för att skönmåla integrationen och dölja verkligheten för svenska folket.
Flera läsare mejlar mig och påpekar att denna diskrepans mellan verkligheten, som alla människor i landet känner på sig, och etablissemangens förljugna propaganda är den viktigaste förklaringen till Sverigedemokraternas framgångar.
Folk vill inte bli behandlade som idioter av makteliter i politik, media och myndigheter.
Jag håller med. Den förljugenhet som kännetecknar alla officiella aktörer i Sverige har blivit ett systematiskt beteende som inte står sovjetkommunismen efter.
Dessa lögner måste avslöjas och de skyldiga utpekas om det officiella Sverige ska kunna få tillbaka något förtroende.
Förljugenheten handlar inte bara om moraliskt förkastligt agerande. Nu förstår vi bättre varför antalet “no-go-zoner” dit polis, ambulans och brandkår inte åker utan extra bevakning blir allt fler. Genom att förtiga problemen görs ju inget åt dem. Man låter kriminella få övertaget. Det drabbar ju framför allt laglydiga migranter.
Rättsstaten havererar om inte ordningsmakten säger sanningen. Till skillnad från korrupta stater har Sverige hamnat här genom förment tolerant hänsynstagande till migranter (som enligt etablissemangens utopism aldrig kan göra fel, och varje brottsanklagelse mot migrant är uttryck för rasism).
Detta är en självcensur som resulterar i ökande övergrepp, våld och brott. Rättsstaten upphävs. Anarki blir följden.
Om de etablerade partierna inte vill ha anarki, måste man till alla officiella aktörer klargöra att sanningen ska fram även när det ställer migranter i negativ dager.
Hittills har man från riksdag och regering vägrat förespråka sanningen. Kommer man att ändra sig nu när sanningar börjar sippra fram i sprickorna av etablissemangens tolerans som tolererar intolerans och övergrepp?

En första avgörande fråga i migrationspolitiken är volymen på invandring. Till i höstas var den förbjuden. Att ens nämna ordet volym stämplades som fruktansvärd rasism. Tills regeringen tvingades införa gränskontroller i syfte att minska volymerna som inte var hanterbara. Då var frågan om volym plötsligt rimlig.
Detta lappkast har naturligtvis berövat såväl etablerade partier som medier all deras trovärdighet. Man manipulerar, ljuger och förvränger, allt efter eget tycke. Det som är rasism ena dagen är det inte nästa. Den intellektuella nivån är pinsamt låg.
Fråga två blir hur dessa ofta lågutbildade migranter ska försörja sig. Här råder fortfarande mytbildning i etablissemangen. På något oförklarligt sätt ska den migrant som knappt kan skriva på sitt gamla modersmål ge sig ut i en arbetsmarknad som siktar på högkvalificerade jobb med god löneutveckling. Politikerna säger att Sverige inte ska konkurrera om låglönejobb.
Här kommer man, precis som i fråga om volymer, en dag att plötsligt vända på klacken och förespråka motsatsen till det man nu säger. Den saken är helt klar. Återstår bara datumet för lappkastet.
I DN har man försökt försvara den högkvalificerade arbetslinjen, men idag blir man motsagd av tunga namn inom Finanspolitiska rådet. De skriver:

Parallellt med den ökade efterfrågan på kvalificerad arbetskraft sker dock en ökad efterfrågan på personal inom bland annat servicesektorn med låga formella utbildningskrav. (…)
Vi har inget emot ambitionen att bromsa polariseringen på arbetsmarknaden och argumenterar inte för en allmän satsning på att skapa fler enkla jobb i Sverige. Däremot menar vi att det stora antalet flyktingar med mycket låga kvalifikationer som kommit ökar det närtida behovet av den typ av enkla jobb som i stor utsträckning rationaliserats bort från den svenska arbetsmarknaden.

Just så. De etablerade aktörerna inom politik och media måste ge upp mål om minskade klyftor för att istället acceptera en låglönesektor, som en direkt följd av den migrationspolitik man förespråkar. Det är enda vägen för inträde i det svenska samhället. Utan låglönejobb återstår bara bidragsberoende och livslångt utanförskap. Då skulle en redan havererad integrationspolitik bli än värre.
Trots att verkligheten tränger sig på, har etablissemangen inte släppt sin utopiska och verklighetsfrånvända idéer. Ju längre de vägrar inser att man inte kommer runt verkligheten, desto värre kommer systemkollapsen i Sverige att bli.

Roland Poirier Martinsson jämför i Weekly Standard svenske statsministern Stefan Löfven med Donald Trump, Boss Trump.
Martinsson menar att en affärsman får samma problem som en fackföreningsledare när han flyttar över sin förhandlingsförmåga inom näringslivet till politiken. I näringslivet vill båda parter komma överens, annars förlorar de båda. Inom politiken råder en helt annan logik, där motparten i form av oppositionen gärna vill sabotera.
Martinsson menar också att politik inte har samma ledningskultur som i företag på en konkurrensutsatt marknad, särskilt inte för konservativa. Medborgarna ska enligt konservativa ha egenmakt och inte styras av överheter i staten. Men Trump talar som att han som chef i staten ska bestämma från toppen.
Det är den mest substantiella kritik mot Trump jag hört.
Men samtidigt undrar jag om inte USA är så illa ute att de behöver någon som pekar med hela handen för att rätta till allt det elände president Obama ställt till med. Om vänstern förstatligat och givit politiken makten över verksamheter, då måste ju faktiskt även den som vill minska politikens roll först använda politiska beslut för att avveckla politikens överhöghet. Man kan inte hoppa över det ledet.
En annan intressant och mer positiv analys utförs av kanadafödde författaren och debattören Mark Steyn, sedan hans tonårsbarn tvingat med honom på valmöte med Donald Trump i Vermont, en av de mest vänsterinriktade delstaterna i USA. I hans referat, Notes on a Phenomenon, skriver han:

[Valstrategen] Karl Rove brukar säga att allt i en valrörelse handlar om effektivt utnyttjande av tid. Att prata om osannolika motståndare som demokraten Martin O’Malley är tid förlorad för att tala om egna budskap. Kanske har Rove rätt. Men resultatet har blivit politiker som framstår som robotar när de läser upp skrivna manus, vilket väljarna kommit att avsky. Dessutom är Trumps budskap så klart att han inte behöver upprepa det hela tiden. Folk förstår det omedelbart.
I torsdags vände sig Trump till publiken: “Vem ska betala för muren?” Och publiken svarade “Mexiko!” Trump må framstå som totalt odisciplinerad, men ändå har alla förstått budskapet. Han har en så naturlig talang för att nå ut med budskap att det frigör mycket tid att använda till sådant man inte måste säga.

Här, och av den långa rad med poänger Steyn listar, framgår en tydlig skillnad mellan Trump och Löfven: Trump är ett politiskt djur ut i fingerspetsarna, även om han hittills lyckats utomordentligt väl i affärslivet. Löfven är fackföreningsledare. Punkt.
Mark Steyn konstaterar att vänsterinriktade Vermont fyllde kongresshallen där Trump framträdde. Och de gillade vad de fick sig till livs. Frågan är om republikanska etablissemanget kan stoppa Trump, skriver Steyn. Och om de borde.

När migranter ofredar unga kvinnor offrar Dagens Nyheter de svenska kvinnornas rätt för att istället skydda gärningsmän eftersom de är asylsökande och migranter. Nyanlända tycks vara av mycket högre värde än svenska medborgare, även när kvinnor blir villebråd. DN tycker inte det är något att rapportera. Däremot publicerar man hatfyllda feministiska artiklar mot svenska män.
Vad vill DN egentligen? Ska vi svenskar lämna landet? Man undrar vad som skulle göra DN nöjda med svenskar. Ska vi kanske bli slavar åt muslimer i IS?
Att Dagens Nyheter föraktar svenskar bevisas av händelserna kring ungdomsfestivalen i Kungsträdgården i augusti förra året. Då skedde samma sak som avslöjades ha skett i Köln på nyårsnatten. Grupper av asylsökande män omringar ensamma kvinnor för att tafsa, råna och hota dem. Men DN mörkade händelsen i höstas och kallade det “SD-fantasier”, rapporterar Nyheter idag.
Först igår, 9 januari, antyder DN att händelser liknande Köln hände i Kungsan: Kvinnors rätt att festa säkert kan inte offras. Rubriken är parodisk, eftersom DN i ett halvår inte gjort något annat än offrat svenska kvinnors rättigheter genom att tysta ner angrepp mot dem. DN skriver nu, efter internationell uppmärksamhet kring massofredande i Köln:

De första svenska nyhetsrapporterna från Köln dröjde i fem dagar och i fallet Kalmar ännu längre. Både polisens presskommunikatörer och massmedierna har förhållit sig avvaktande, som om man inte riktigt litade på kvinnornas berättelser. På liknande sätt var det i augusti förra året. Då arrangerades Europas största ungdomsfestival ”We are Sthlm” i Kungsträdgården.

I publikhavet framför scenen, där stjärnor som Zara Larsson uppträdde, passade stora killgäng kväll efter kväll på att trycka sig mot unga flickor och stoppa in sina händer innanför tröjor och byxor. Polisernas och ordningsvakternas strategi blev att så snabbt som möjligt få bort gärningsmännen med stöd av polislagens trettonde paragraf, som tar fasta på ordningsstörningar, och enbart under en enda kväll avlägsnades ett 90-tal unga män. Att upprätta anmälningar och inleda brottsutredningar fick komma i andra hand.

Ja, polisens agerande är katastrofalt. Polisen skyddar brottslingar, bara därför att de är asylsökande. Övergrepp mot svenskar har ingen prioritet alls. Svenskar har inget värde för myndigheter och etablissemang. Bara migranter har rättigheter.
Men Dagens Nyheter hade kunnat tvinga fram skydd för kvinnorna genom att skriva om händelserna. Men istället tiger man och säger till dem tipsar om händelserna att det är “SD-fantasier”. Utopismen och önsketänkandet får det att än en gång slå slint i huvudet på etablissemangen.
Det börjar bli riktigt tröttsamt med detta förakt mot allt svenskt. DN har tagit ledningen i mediehatet mot svenska folket.

I USA fortsätter diskussionen om varför Donald Trump, som är allt annat än politiskt korrekt, vunnit så stark respons i väljarkåren. I ny opinionsmätning har Trump en liten ledning över Hillary Clinton, om de ställs mot varandra i höst: 47-44 procent.
I Wall Street Journal skriver Daniel Henninger, Revolt of the Politically Incorrect:

Politiska korrektheten har inte uppstått på den fria marknaden utan kommer från en sorts amerikaniserad Maoism. Vänstern blir galen när någon hävdar att politiska korrektheten har totalitära rötter. Men PK-spelet har alltid handlat om anspråk på dominans: vi vinner, ni förlorar, acceptera det, anpassa er.
Men folk har inte accepterat det och de har aldrig glömt. För många väljare, kanske en majoritet, har deras erfarenhet av påtvingad politisk korrekthet i tal och tankar gött en bred misstro mot etablissemangen.
Vanligt folk anser att ledarskap innebär att man åtminstone erkänner att det finns andra åsikter än PK-vänsterns. Men institutioner som media, myndigheter, universitet och kongress har inte gjort det.
På något sätt har standardmodellen för presidentkandidater inte förmått möta väljarnas sociala alienation. Det är därför väljarna vänt sig till outsiders, kandidater som inte tillhör etablissemangen.

Henninger hoppas att någon “valbar” presidentkandidat ska fånga upp denna revolt och vinna valet. Underförstått tror han inte att Donald Trump kan vinna, även om han hittills varit katalysatorn för revolten mot det politiskt korrekta.
Samma osäkerhet finns här hemma. Sverigedemokraterna är de enda som tagit människors oro på allvar och som inte gjort tvära kast i centrala politiska frågor. Kan de växa ännu mer och bli den aktör som utmanar den svenska “maoismen” i medier, myndigheter och universitet? Eller kan något etablerat parti vakna och ta ledningen i en politisk kamp för att krossa vänsterns orättfärdiga dominans av det offentliga rummet och politiken?
Jag vet inte. Men något ligger i luften som får mig att tro att vi närmar oss ett stort skifte i politiken såväl i Sverige, Europa och USA. Den “maoism” som Henninger beskriver har vuxit fram efter andra världskriget och efterhand helt kommit att dominera samhällsdebatten, även om väljarna valt regeringar av olika färger. Men denna epok går nu mot sitt slut, inte minst därför allt fler upptäcker hur verklighetsfrånvänd och utopistisk den är.
Det är svårt att konkret definiera det förtryckande i denna vänsterkorrekthet, men det är alltid lätt att avgöra om en politiker eller journalist är denna korrekthets mentala fånge eller inte. Om man har vår tids “lilla röda” på hjärnan eller inte.
Om inget etablerat parti kastar sig av denna maoism är fältet fritt för Sverigedemokraterna. Och det räcker inte med enstaka röster i ett parti. Faktum är att Kristdemokraternas partiordförande och socialminister Göran Hägglund framfört flera tal som varit fria från vänsterns korrekthet. Men han hade inte sitt eget partifolk med sig. De fortsatte att vara vänsterkorrekta och ovilliga att utmana “maoismen”. Därför har Kristdemokraterna inte lyft. Frågan är om Ebba Busch Thor kan få med sig partiaktivisterna.
Moderaterna borde varit det självklara partiet att utmana, men efter Gösta Bohman har man låtit sig i allt högre grad fångas in av korrektheten.  I takt med att vänstern förlorat slaget om marknadsekonomi eller planekonomi i näringslivet har Moderaterna släppt motståndet mot vänsterradikalismen: om arbetsmarknad, bostadsmarknad och migration — just de områden som nu uppvisar svåra brister och problem.
Moderaterna har blundat för att “maoismen” tagit allt hårdare grepp om andra viktiga delar av samhället: medierna, myndigheterna och universiteten. Kan partiet under Anna Kinberg Batra hitta tillbaka till samhällskritiken på ett kulturellt och moraliskt plan eller är det bara pengar som räknas?
Revolten mot vänsterextremismens hegemoni har bara börjat. Frågan är vilka som kommer att leda den, nytänkande borgerliga partier eller Sverigedemokraterna ensamt?

Dagens Nyheter ursäktar nu att män från Mellanöstern och Afrika systematiskt massofredat unga kvinnor i Köln och Kalmar enligt argumentet som Gudrun Schyman brukar använda: svenska män är inte bättre! I DN heter det: “Den gemensamma nämnaren vid övergreppen är kön, inte etnicitet”.
Hur sjuk får medievänstern bli?
Vi kommer här att få se samma utveckling som i fråga om volymer på invandringen. För DN och andra medier var det värsta sortens rasism och främlingsfientlighet att alls tala om volymer på invandringen. När det sedan blev större volymer än man räknat, ja, då plötsligt blev det rimligt att införa olika kontroller och begränsningar för att minska volymen. Poff! Det som var vedervärdig rasism ena dagen blev ansvarsfull politik nästa. Snacka om inkompetens, naivitet, dåraktig ideologi och intellektuell härdsmälta.
I dag kallar DN massofredande i Köln och Kalmar för vanligt manligt beteende.
Vi får väl se om inte DN, inom bara några månader om övergreppen på kvinnor rusar i höjden i Sverige, plötsligt upptäcker att det finns en allvarlig och dramatisk moralisk skillnad mellan män i Sverige och män från andra breddgrader. Något som måste medföra nya åtgärder.
Medierna har visat att de saknar varje uns av omdöme och redaktionerna lever i utopiska bubblor med groteskt förvridna uppfattningar om verkligheten. Det enda DN åstadkommer genom att bagatellisera massofredanden och svartmåla svenska män är att öka polariseringen och hatet.

Kritiken är massiv mot Polen för att man ändrar villkoren för public service-medier och är snabb att utse nya domare i konstitutionella domstolen.
Men vi har ju sedan gammalt en politiserad public service i Sverige. När public service infördes i Sverige i radions och televisionens barndom fick de snart en vänsterpolitisk prägel mot bakgrund av att vi alltid hade vänsterregeringar på denna tid. Det mesta vinklas utifrån vänsterns tänkande. Det är så djupt rotat att SVT och SR inte själva ser hur partiska de är när det kommer till nyhetsvärdering (vad som kommer med och framför allt vad som väljs bort), vilka aktörer som får komma till tals, vilka programledare som utses. Alla aspekter har kraftig slagsida åt vänster. När nu en ny programchef utses i SVT är det naturligtvis från den mest vänsterinriktade tidningen, Aftonbladet, denne hämtas.
När svenska medier, som DN och SvD, kritiserar Polen för att politisera public service är det att skjuta sig i foten. Inget land har en mer politiserad public service än Sverige. Borgerliga regeringar har inte mäktat med att utmana denna snedvridning av statligt finansierad medieproduktion. Vänstern har dominerat hur svenska folket än röstat.
Svenska mediers kritik mot Polen om tillsättande av nya domare i författningsdomstolen är om möjligt ännu mer av karaktären “kasta sten i glashus”. DN skriver upprört att en ny lag ” hotar att göra den polska författningsdomstolen till ett tandlöst organ”. Jaha, och hur är det med Sverige? Jo, vi har INGEN författningsdomstol överhuvudtaget! Socialdemokraterna stoppade införandet av en sådan under den översyn av grundlagen som skedde för några år sedan.
Så om Polens nya konservativa regering (för det är att den är konservativ som är verkliga orsaken till kritiken) är förfärlig när det gäller medborgerliga rättigheter därför att man ändrar tillsättningsförfarandet av domare i författningsdomstol, vad är då Sverige som inte ens har någon sådan domstol?
Jag försvarar inte Polens tillvägagångssätt, men vill påpeka att Sverige är i ett värre läge än Polen.
Sverige har ingen författningsdomstol, därför att Socialdemokratin anser sådan onödig. Sverige har en politiskt vinklad public service trots att den är betald via statliga tvångsavgifter och borde vara pluralistisk.
Mediernas reaktion mot Polen beror enbart på att det är vänsterns hegemoni som hotas av den nya regeringen, inte av någon som helst omsorg om medborgarnas rättigheter.
Jag anser att en ny ickesocialistisk regering i Sverige måste våga ta tag i dessa frågor efter nästa val. Det är än mer angeläget här än i Polen. Men jag vill inte göra som regeringen i Polen, utan omorganisera public service så att tjänsten upphandlas och alla mediebolag kan offerera programproduktioner när det gäller nyheter, kultur, dokumentärer och andra samhällsprogram som ingår i public service. Jag anser naturligtvis att Sverige ska införa en författningsdomstol, det som Socialdemokratin och vänsterkrafter motsätter sig, och att en process för nominering och utnämning av domare blir så fri från partipolitiskt inflytande som möjligt.
Tänk om DN och andra medier kunde diskutera vad Sverige behöver, istället för att hata Polen som tar itu med vänsterns illegitima institutionella dominans.

Det politiska modeordet “integration” betyder att de som kommer till Sverige från andra delar av världen har rätt att ta med sig sina vanor och seder. De svenska normerna är bara ett av många sätt att bemöta andra människor. De nyanländas värderingar är lika mycket rätt som svenska.
Nu börjar vi se konsekvenserna av vad det innebär att integrera beteenden från Mellanöstern och Afrika. Det har talats mycket om massofredande av kvinnor i Köln, men det har hänt också i Kalmar. Av “administrativa skäl” gjorde polisen inget på en vecka. Enligt 24Kalmar har följande hänt:

Det är på olika ställen på Larmtorget i Kalmar som det sexuella ofredandet har skett och enligt polisens informatör Johan Bruun är de allra flesta som drabbats under 18 år.
– Ja, det stämmer. Men vi ligger lite efter med utredningen efter alla helger som har varit, säger Bruun
Övergreppen skedde efter midnatt, då män i grupp ska omringat och sexuellt ofredat unga kvinnor.
– Männen har inte förstått svenska, eller något annat språk heller. De har i alla fall vägrat lyssna på tjejerna. Vi har ingen misstänkt i nuläget, men det finns övervakningskameror som vi kommer kontrollera, sa Kalmarpolisens P-O Jansson till 24Kalmar under Nyårsdagen.
För Dagens Nyheter berättar Johan Bruun att man aldrig har varit med om någonting liknande tidigare

Men räkna med att det blir vardag framöver, så länge “integration” är rättesnöret och inte “assimilering”, som betyder att svenska normer och lagar är överordnade och att nyanlända har skyldighet att följa dem.
Vi väljare borde fråga partierna om vi verkligen vill integrera detta beteende i Sverige, eller om inte assimilering borde bli ny riktlinje för invandringspolitiken.

Det är ett år sedan islamska extremister sköt ihjäl större delen av redaktionen för satirtidningen Charlie Hebdo i Paris.
Det extranummer som ges ut på årsdagen visar en skäggig Allah på omslaget med texten, “Efter ett år: mördaren är fortfarande på fri fot”.
I ledaren kritiserar man “fanatiker brutaliserade av Koranen” liksom av dem med andra religioner som önskar tidningens död därför att den “vågar skratta åt religioner”.
Charlie Hebdo är en vänstertidning vars satir många gånger inte är i min smak. Men vi kan inte alla ha samma smak. Vi kan och ska inte ha samma åsikter, om vi inte vill skapa en förtryckande diktatur. Yttrandefrihet är en grundförutsättning för demokrati och rättsstat. Ger vi upp den, har vi förlorat. Då är vår av individuell frihet präglade civilisation död.
Se mer: Guaridan i Charlie Hebdo anniversary edition cover released: ‘the assassin is still out there’