Är Trump som Löfven?

Roland Poirier Martinsson jämför i Weekly Standard svenske statsministern Stefan Löfven med Donald Trump, Boss Trump.
Martinsson menar att en affärsman får samma problem som en fackföreningsledare när han flyttar över sin förhandlingsförmåga inom näringslivet till politiken. I näringslivet vill båda parter komma överens, annars förlorar de båda. Inom politiken råder en helt annan logik, där motparten i form av oppositionen gärna vill sabotera.
Martinsson menar också att politik inte har samma ledningskultur som i företag på en konkurrensutsatt marknad, särskilt inte för konservativa. Medborgarna ska enligt konservativa ha egenmakt och inte styras av överheter i staten. Men Trump talar som att han som chef i staten ska bestämma från toppen.
Det är den mest substantiella kritik mot Trump jag hört.
Men samtidigt undrar jag om inte USA är så illa ute att de behöver någon som pekar med hela handen för att rätta till allt det elände president Obama ställt till med. Om vänstern förstatligat och givit politiken makten över verksamheter, då måste ju faktiskt även den som vill minska politikens roll först använda politiska beslut för att avveckla politikens överhöghet. Man kan inte hoppa över det ledet.
En annan intressant och mer positiv analys utförs av kanadafödde författaren och debattören Mark Steyn, sedan hans tonårsbarn tvingat med honom på valmöte med Donald Trump i Vermont, en av de mest vänsterinriktade delstaterna i USA. I hans referat, Notes on a Phenomenon, skriver han:

[Valstrategen] Karl Rove brukar säga att allt i en valrörelse handlar om effektivt utnyttjande av tid. Att prata om osannolika motståndare som demokraten Martin O’Malley är tid förlorad för att tala om egna budskap. Kanske har Rove rätt. Men resultatet har blivit politiker som framstår som robotar när de läser upp skrivna manus, vilket väljarna kommit att avsky. Dessutom är Trumps budskap så klart att han inte behöver upprepa det hela tiden. Folk förstår det omedelbart.
I torsdags vände sig Trump till publiken: ”Vem ska betala för muren?” Och publiken svarade ”Mexiko!” Trump må framstå som totalt odisciplinerad, men ändå har alla förstått budskapet. Han har en så naturlig talang för att nå ut med budskap att det frigör mycket tid att använda till sådant man inte måste säga.

Här, och av den långa rad med poänger Steyn listar, framgår en tydlig skillnad mellan Trump och Löfven: Trump är ett politiskt djur ut i fingerspetsarna, även om han hittills lyckats utomordentligt väl i affärslivet. Löfven är fackföreningsledare. Punkt.
Mark Steyn konstaterar att vänsterinriktade Vermont fyllde kongresshallen där Trump framträdde. Och de gillade vad de fick sig till livs. Frågan är om republikanska etablissemanget kan stoppa Trump, skriver Steyn. Och om de borde.