Donald Trump triumferar inför jättepublik

Igår kväll höll Donald Trump valmöte i den lilla staden Lowell (stor som Borås) och sportarenan var fullpackad med folk trots att man fått köa länge utanför i minusgrader. Till och med Washington Posts utsände är chockad och imponerad av den massiva folkliga uppslutningen till ett vanligt politiskt möte, Trump’s Massachusetts rally is absolutely mind-boggling. Tänk ett politiskt möte i Borås med denna publik, en kylig måndagkväll:

Den utsände undrar om dessa människor inte kommer att gå till valurnorna, så som mantrat lyder från medievänstern.
Fler och fler börjar förstå att det ligger något nytt i luften, såväl i USA som Europa och Sverige. De gamla etablissemangen har fullständigt gjort bort sig och uppvisat en häpnadsväckande inkompetens och handlingsförlamning. De är helt enkelt inte värda att få nytt förtroende.
Om detta diskuterar Bill O’Reilly och Charles Krauthammer i Fox News, med analys på en helt annan nivå än den vi får i svenska TV-program:
.
Lägg märke till Krauthammers analys om Ryssland. Trots att Obama fjäskat för Ryssland, dragit tillbaka USA:s engagemang i världen har Ryssland fört upp USA på lista över hot mot Rysslands nationella säkerhet.

— Det bevisar att svaghet producerar förakt och fientlighet.

Exakt. Relationerna i världen var bättre under Bush, just därför att han inte la fingrarna emellan och var beredd att använda militär makt. Med Bush hade inte det vakuum uppstått i Mellanöstern som skapade IS och den folkomflyttning som nu sker till Europa.
Amerika vill välja motsatsen till den svage president man nu har. Donald Trump framstår som Obamas motsats och det gör honom attraktiv. Men som Krauthammer påpekar har Trump inte lämnat några specifika policydokument om vad han tänker göra. Frågan är om ilskan och uppgivenheten med Obama lyfter Trump hela vägen till Vita huset.

Asylrätten missbrukas

Den danske parlamentsledamoten Naser Khader, som bildade Demokratiska muslimer i protest mot extremismen, skriver i en av Danmarks största morgontidningar Politiken, Børn som rambukke ind i asylsystemet

Nyligen blev en syrisk kvinna intervjuad av norska NRK. ’Aisha’, som hon blev kallad, hade flyttat från Syrien till Dubai flera år innan inbördeskriget började. Men i likhet med många andra från Mellanöstern tog hon sig till Norge för att, som hon sa, ”få ett annat pass. Du vet, med syriskt pass är det inte så enkelt att resa i dessa dagar. Alla önskar sig ett europeiskt pass.” Sedan började Aisha rikta kritik mot Norge för dålig mat, säng och annat vilket hon summerade till att Norge enligt hennes mening var rätt så omodernt … Aisha är inte ensam. Hon har inte drabbats av Islamiska statens brutalitet. Hon har inte bott i tältläger.

Han diskuterar också de ensamkommande unga som sänds i förväg och deras cyniska föräldrar som räknar med att komma efter. Khader vill ändra Flyktingkonventionen så att länder som Danmark kan sätta ett tak på årligt mottagande av flyktingar och att de hämtas från FN:s flyktingläger i närområdet. Om inga andra vägar finns till Europa skulle vi slippa farliga färder över Medelhavet.
Se där, ett klokt inlägg i migrationsdebatten. Man blir överraskad att sådana kan slinka igenom massmediernas hysteriska propagandamaskin.
I en riksdagsmotion (2015/16:3284) med anledning av de särskilda åtgärder regeringen föreslog i december framför Kent Ekeroth (SD) andra konkreta förlag:

Utlänningslagen ändras så att asylsökande som reser till Sverige från ett angränsande säkert land, i vilket de inte riskerar att förföljas, eller sådan situation som innebär alternativt skyddsbehov, ska anses ha lämnat in en uppenbart ogrundad asylansökan. Därmed kommer dessa personer att avvisas med omedelbar verkan. Möjligheten att överklaga sådana beslut bör också slopas. Detta kan dessutom göras utan att tumma på asylrätten då Flyktingkonventionen inte berör restriktioner i rörligheten mellan säkra länder. Enligt UNHCR finns heller ingen rätt för sökande att välja asylland.

Detta förslag skulle kunna påskynda asylhandläggningen som nu väntas bli årslång för de nyanlända. Flera medier har redan funnit många asylsökanden som försvinner in i apati och depression i lång väntan på beslut. Men hur skulle riksdagen kunna anta detta förslag, det kommer ju från en sverigedemokrat? Kanske därför att det är konkret och humanitärt rimligt. Men här är det väl jag som är utopisk…

Utöka ID-koll med visumkrav

När det visade sig att största delen av de asylsökande som anlände till Finland under december kommer med båt från Travemünde, vidtog myndigheterna åtgärder. Hufvudstadsbladet rapporterar, Visumkrav satte stopp för flyktingar från Tyskland:

Den nya flyktingvägen från Europa till Finland med färja från Travemünde har spärrats av efter att de finska myndigheterna uppmanade rederiet Finnlines att utöver pass också kräva giltiga visum av de asylsökande som steg ombord.

Sverige borde införa samma regler. Snacket om att asylrätten skulle beskäras är struntprat. Ingen som kommer från Danmark och Tyskland behöver fly för sina liv därifrån. Man behöver inte asyl i nya länder när man redan befinner sig i ett fredligt land.
Om regeringen menar allvar med att ha ordning och reda borde man snarast följa det finska exemplet.

Besatthet av invandringens påstådda förtjänster

Konflikten om invandringen handlar i grunden om en hållning där vissa liberaler förenas med västerextremister i sitt förakt för Sverige, en nation som de så snabbt som möjligt vill göra om till ett neutralt internationellt territorium där inga gamla, lokala traditioner och gemenskaper gör sig besvär. Istället för ett ”hem” med identitet, trygghet och personliga relationer ska territoriet vara som en ”flygplats” där ingen känner någon. Bara om man får skala bort alla historiska band kan individerna bli helt jämlika och ges lika förutsättningar.
Det är postmodernismens sista strid. Allt det gamla ska raderas ut. Och i Sverige är det gamla lika med det svenska. Det ska förintas. Paradoxalt för denna geografiskt bundna postmodernism är att nytt här per definition blir kulturer från andra delar av världen, exempelvis Mellanöstern. Ut ska upplysningen och kristenhetens separation mellan religion och politik, det som givit oss grunden för ett fredligt, pluralistiskt och demokratiskt samhälle. Det vakuum som uppstår ska tydligen fyllas med kulturer som fortfarande präglas av klanstrider, barbariskt våld och religiös överhöghet över politiken.
Axess decembernummer innehåller anmälan av statsvetaren Andreas Johansson Heinö’s nya skrift Farväl till folkhemmet (Timbro). Det är Widar Andersson, socialdemokratisk redaktör för Folkbladet, som riktar intressanta invändningar mot skriftens idéer, Ett ideologiskt farväl till folkhemmet:

Författaren skriver att om vi bygger vidare på de rådande och folkhemsliknande systemen blir ”följden att invandringen kommer att tvingas begränsas med hänsyn till välfärdsstatens kapacitet”. Andreas Johansson Heinö lyckas dock inte förklara varför sådana hänsyn och begränsningar skulle utgöra stora samhällsproblem. Tankeluckan fylls med besatthet – eller ideologisk övertygelse om man så vill. [En besatthet] av invandring och av invandringens förtjänster som hävstång för att baxa fram ett helt annat samhälle.
Där besatthet och drömmar och helt andra samhällen går in; där går som bekant logiken och reformismen ut.

Bra summering av hela det etablerade partipolitiska kollektivet. Vettet har sedan länge lämnat politiken för att ersättas av hejdlös idealism och utopism, med kriser och förestående systemkollaps som följd. Widar Andersson fortsätter:

Så varför använder sig Andreas Johansson Heinö av ett begrepp [folkhemmet] som är så pass ute att det knappt ens existerar i dagspolitiken? Varför ta farväl av ett folkhem som liksom sagt adjö till sig självt? En tanke är att han i själva verket menar att invandringen och mångkulturalismen kräver ett farväl till välfärdsstaten? Och att valet att använda folkhem istället för välfärdsstat främst är taktiskt betingat?

Mitt svar är: ja. Det har länge retat mig att de som är för den fria invandring som länge tillämpats i praktiken inte erkänner att en sådan invandring kräver avskaffande av den svenska modellen och en övergång till det amerikanska systemet där var och en tecknar försäkringar och inte ligger andra medborgare till last. Jag skulle gärna se en sådan diskussion, och hur man balanserar en minskad stat med ökad patriotism, som då istället blir det samlande kittet för att medborgarna ska förstå och acceptera de skatter som tas ut och lagar som gäller.
Men av någon anledning tiger man om detta, och uppnår därmed sämsta möjliga resultat: mängder med människor som gör anspråk på svenska välfärden utan att ha bidragit till den, och utan att göra några formella utfästelser om att de ska uppfylla sina skyldigheter. Det är receptet för kraftigt ökande konflikter i samhället, splittring, motsättningar och våld. Jag anser att de etablerade partierna och medierna är de som driver den polarisering och det hat som växer i Sverige, genom att tvinga på landet en politik ingen har röstat för.
Inte heller Widar Andersson önskar sig denna polarisering:

Bilden av samhället som ett ideologiskt slagfält tilltalar inte mig. Slagfält ökar riskerna för att fler får bo i baracker och tält. Jag är övertygad om att det bästa är att nöta på i reformistisk och halvkonservativ anda; steg för steg och med öppna ögon ta sig an de nya villkor, människor och värderingar som ständigt förnyar samhället. Vi behöver inte kalla det folkhem. Vi kan kalla det Sverige.

Ja, det är tragiskt att varken socialdemokratin eller de borgerliga står för detta numera. De är tvärtom utopiska idealister med långtgående ideologiskt färgade krav på att revolutionera landet till något helt annat än det är. Invandrarna tycks vara ammunitionen för att uppnå detta. Ju fler som kommer, desto enklare att undergräva det rådande samhället.

IS planerar systematiskt för nya terrorattacker

Der Spiegel rapporterar att de IS-krigare som reser från europeiska länder ständigt uppmanas att återvända för att begå terrorattacker som den i Paris, Back from the ’Caliphate’: Returnee Says IS Recruiting for Terror Attacks in Germany:

”Harry” [en till Tyskland återvändande IS-krigare] har varit mer än vittne till avrättningar och halshuggningar. Han säger att han vid flera tillfällen blivit utsatt för rekrytering för terrorattack i Tyskland. I våras, strax efter hans ankomst till Syrien, blev han och andra islamister från [tyska staden] Bremen tillfrågade om de kunde påbörja planering av attack i sin hemstad. Senare, när han befann sig i Raqqa, blev han på nytt ombedd att föra jihad till sitt gamla hemland.

Det är mer fråga när, inte om, nya attacker som den i Paris kommer att genomföras i europeiska städer.
Detta är ingen lek. Detta är inte på låtsas. IS är barbarer. Bilden här är från Kobani förra hösten och är så brutal att läsare varnas och måste klicka på bilden för att se den. IS har halshuggit en känd kvinnlig kurdisk soldat och visar upp hennes halshuggna huvud (länk). Hur länge ska Europa passivt se på? Ska man låta detta ske också på våra gator? I USA hånar Obama dem som tar halshuggningar på allvar. Allt är lugnt. IS har begränsats, säger Obama. Lita på oss… När ska etablissemangen vakna?

Korkade Sverige: ‘Flyktingar’ åker hem på semester

Sverige är känt för att vara det mest lättlurade landet i världen. Att få svenska bidrag är som att lura godis av barn. Ett tecken på detta framgår av följande TT-telegram:

Gränspolisen i Skåne reagerar mot att flyktingar från Irak, som fått permanent uppehållstillstånd av skyddsskäl, ändå obehindrat gör resor tillbaka till Irak. Nu ska polisen börja tipsa Migrationsverket om fall, där skyddsskälen och uppehållstillståndet kan komma att omprövas, rapporterar TV 4 Nyheterna Malmö.
Från Malmö Airport går sex ofta fullbokade plan i veckan till Irak. Bland resenärerna finns irakier som beviljats uppehållstillstånd i Sverige därför att de riskerar att fängslas, torteras eller dödas i sitt hemland. Ändå kan dessa personer resa till Irak och ibland tillbringa månader där, enligt tv-kanalen.

Man är inte alls i behov av asyl om man genast kan åka tillbaka till hemlandet. Snarare är det ett sätt att komma åt svenska bidrag för att sedan återvända hem. Varför godkänner regering och riksdag asylregler som leder till detta? Varför låter sig svenska myndigheter att luras, om och om igen. På skattebetalarnas bekostnad.

Etablissemangens arrogans kan bli deras fall

I USA har uppstickaren Donald Trump vunnit stora framgångar i det inledande skedet av presidentvalrörelsen. Hos oss har Sverigedemokraterna i opinionsmätningar tagit över som största parti bland LO-medlemmar och bland män.
Under 2016 talar mycket för att utvecklingen fortsätter, om makthavarna i såväl USA, Europa som Sverige fortsätter agera lika arrogant som man gjort på senare år. Särskilt maktens växande förakt mot folket utgör grogrund för stora förändringar i hur väljarna kommer att rösta framöver.
I Atlantic skriver David Frum, America’s Immigration Challenge:

För många amerikaner – och européer – framstår det som vårdslöst att möta hatet i Mellanöstern genom att bjuda in fler därifrån till sitt eget land, och mer vårdslöst än någonsin efter de islamistiska terrorattackerna i Paris och San Bernardino. Obama och medieeliten dömer ut denna reaktion som feghet och att den är skamlig.
Men i en demokrati finner ledare som avfärdar och hånar utbredd oro snart att de är före detta ledare. Överallt i västvärlden växer snabbt de väljargrupper som förespråkar en ny sorts migrationspolitik. Om något är skamligt är det den sunkiga, oreflekterade och arroganta elitens konsensus om att förneka dessa väljares oro och därmed förneka dem ett ansvarstagande politiskt ledarskap.

Eller för att sammanfatta Trumps budskap: ”Våra politiska makthavare är idioter”.
Statsvetaren och redaktören för Claremont Review of Books, William Voegeli, följer upp med en träffsäker artikel, The Reason I’m Anti-Anti-Trump:

Problemet är inte främst att vi styrs av idioter till politiker utan att vi styrs av idealister som stolt följer bröderna Kennedys uppmaning att förakta det öga som ser saker som de är, för att istället drömma drömmar om hur det skulle kunna bli. Eftersom inga sådana drömmar inkluderar mardrömmar som Islamiska staten, har idealisterna föredragit att uppehålla sig vid trevligare ämnen.
Tillståndet förvärras av att vi regeras av idealister som tror vi väljare är idioter eftersom vi inte uppskattar det som de försöker göra.

Voegeli fortsätter sin vassa analys:

Politiker får sin rättmätiga makt genom samtycke från folket. Men de som formar modern politik är dock farligt nära att göra anspråk på maktens legitimitet på basen av deras egen expertis och vidlyftiga ideal. Donald Trumps framgångar är, liksom Tea Party-rörelsen, utslag av en revolt mot dessa etablissemangs självrättfärdigande.
En upprorsmakare som Donald Trump får folkligt stöd när etablerade makthavare visar sig vara självförhärligande och ägnar sig åt självbedrägeri. Det bästa sättet att förstärka Trump är att hävda att hans sympatisörer är löjliga, fördomsfulla och okunniga. Bästa sättet att förhindra Trump är att erkänna att hans sympatisörer har berättigade krav på politisk handling och påpeka att dessa krav kräver seriöst statsmannaskap och inte en underhållare och showman som Trump.

Vi har en liknande situation i Sverige. De etablerade partierna sväller över av arrogans, pompös idealism och folkförakt. Man hånar de miljoner svenskar som är oroliga över utvecklingen. Det är därför allt större andel av svenska folket söker sig till Sverigedemokraterna, det enda oppositionspartiet mot maktens galna och verklighetsfrånvända utopism.
Precis som Voegeli är anti anti-Trump är jag anti anti-SD. Att skjuta på Trump och SD är som att skjuta budbäraren. Så länge svulstigt självförhärligande självbedrägeri präglar de etablerade partierna är det fullt rimligt att i protest lämna dem och söka andra alternativ.