Hotet mot friheten

Mer än 13 år efter elfte september kommer Dagens Nyheter i dagens huvudledare, Fritt ord under hot, fram till följande:

Den militanta jihadismens framväxt är ett dråpslag mot det fria samtalet och den fria journalistiken.

Det är märkligt att mediebranschen har så svårt att se skillnaden mellan krafter för det goda, dvs frihet och demokrati, och det onda, dvs förtryck och våld. Denna blogg har gång på gång visat hur västerlandets medier har gått just de militanta jihadisternas ärenden genom att ständigt och jämt kritisera västvärldens brister men förtiga det avskyvärda och avsiktliga hos de krafter som hatar väst. Under hela Irakkriget var det självklart för DN att kritisera USA och ursäkta jihadisterna (under den groteska relativismen i uttrycket ”den enes terrorist den andres frihetskämpe”).
Äntligen har i alla fall delar av DN förstått att jihadister inte är någons frihetskämpe, utan alla civilisationers undergång i blod, mord och vanvettigt förtryck.
Tänk om denna tillfälliga klarsyn i juletid kunde bli mer uthållig och sprida sig till alla redaktioner….

Allt annat än nyval vore skandal

Det spekuleras i medierna om att det pågår ”hemliga” förhandlingar mellan regeringen och allianspartierna som skulle kunna leda till att Stefan Löfven inte utlyser nyval efter julhelgen. Jag vet inte varifrån dessa rykten kommer, men jag tror inte på dem.
För det första är alternativet till nyval att Löfven avgår. Det är bara genom beskedet att han ska utlysa nyval som han kan klamra sig fast vid makten. Löfven lovade väljarna att han inte skulle administrera en borgerlig budget. Det är ju exakt vad han nu gör, och det är möjligt enbart därför att han ställt in landet på nyval 22 mars. Han har lovat strid om ekonomiska politiken och att väljarna ska få avgöra: fortsatt rödgrön röra eller alliansens regeringsvana som internationellt fått toppbetyg.
Låt nu väljarna avgöra!
För det andra: ryktena kan komma av att regeringen vill göra upp med Alliansen om reglerna för en regering i minoritet i enlighet med det alliansens ledare framfört i en debattartikel. Men sådana förhandlingar betyder inte på något sätt att nyvalet skulle ställas in. Snarare är det regler som ska gälla efter nyvalet, då Alliansen kan vara störst men sakna egen majoritet. Journalisterna kan alltså, som så ofta, misstolkat vad som sker i politiken.
Själv är jag emot sådana regelförändringar. Här håller jag med miljöpartisten Peter Eriksson, som inte tycker man ska trixa med riksdagens röstningsregler för att underlätta för en minoritet att kringgå väljarnas utslag i val. Väljarna talar om vilka maktförhållanden de vill se, sedan är det upp till de valda att ta ansvar för den situation som uppstår — moraliskt, praktiskt och som de ledare för landet de förväntas vara.
Skälet till det rödgröna stöket är att Socialdemokraterna till varje pris — även till priset av att sänka landets ekonomiska trovärdighet — vill splittra Alliansen så att Socialdemokraterna, likt på 1900-talet, kan regera vidare vad som än händer genom att ställa de borgerliga mot varandra.
Allianspartiernas ledare har inte accepterat denna återgång till S-hegemoni i svensk politik. S är inte längre den största aktören i svensk politik. Man är en mindre spelare än Alliansen. Och det är något som socialdemokrater ännu inte tagit in i sina hjärnor. Det är därför vi går till nyval.
Låt nu väljarna ge besked.

Poliser avrättas, terrorister vinner i Obamaland

Amerika sjunker tillbaka i det fruktansvärt laglösa och kriminella 1970-talet. I natt avrättades två poliser i New York som resultat av att president Barack Obama och New York-borgmästaren Bill de Blasio anklagat ordningsmakten för rasism och därmed undergrävt auktoriteten för den.
Detta leder nu till att anarki breder ut sig i USA. Laglösheten är det uppenbara resultatet när politiker inte moraliskt står upp för ordningsmakten och förklarar att deras jobb är att upprätthålla lag och ordning.
Gärningsmannen skrev på nätet att han skulle hämnas genom att döda poliser, innan han gick ut i Brooklyn och sköt två poliser i huvudet.
Polisfacket lägger skulden för våldet på den vänsteraktivistiske borgmästaren Bill de Blasio. Polisfackets ordförande Patrick Lynch säger till CBS, “Borgmästaren har blod på händerna.”
När borgmästaren besökte sjukhuset dit de två döda polismännen förts vände samtliga poliser ryggen mot borgmästaren, rapporterar New York Daily News, NYPD cops turn their backs on the mayor as he enters hospital where officers died
På samma sätt har president Obama underblåst hatet och motsättningarna genom att hänga ut ordningsmakten som rasistisk.
Risken är nu stor att poliser slutar ingripa mot våldsverkare och lämnar makten över gatorna till ligister och kriminella, så som det var under Jimmy Carters 1970-tal. Först med Ronald Reagan och Rudy Giuliani fick man ordning och trygghet. Allt det är nu saboterat.
Obama har ju också förstört USA:s respekt i omvärlden på ett så förödande sätt att det lilla kommunistiska Nordkorea vinner över amerikansk filmindustri genom att hota med terrordåd om inte en komedi om landet stoppas. USA är nu så svagt att filmindustrin faller på knä inför Nordkorea och gör exakt det Nordkorea beordrar USA att göra. Putin gratulerar Kim Jong-un.
Det där snacket om stormakt gäller inte så länge Obama sitter i Vita huset. Amerika har blivit en feg och ynklig nation som låter ligister, kriminella, terrorister och diktaturer bestämma.
Nu får amerikanerna det man röstat på: vänsterfloskler som undergräver samhällsmoralen och öppnar dörren för våld och hat.

Löfven rasar i förtroendemätning

Medierna vinklar hårt till förmån för socialdemokraterna. Novus mätning beskrivs som att ”Löven har högsta förtroendet” i DN, SvD, Aftonbladet och Expressen.
Sanningen är att Stefan Löfven har tappat stor del av svenska folkets förtroende: i våras hade 44 procent förtroende för honom, nu är det 33 procent. Han har tappat en fjärdedel av dem som hade förtroende för honom. Ett ras på 13 procentenheter. Frågan är om inte det är en historiskt snabb förbrukning av förtroendekapital.
Samtidigt har Annie Lööf ökat sitt förtroende, från 12 till 30 procent. Det är tre gånger större än väljarunderlaget för hennes parti, jämfört med Löfven som ligger jämsides med sitt väljarunderlag. Frågan är vilken av dessa personer som har störst personligt förtroende i förhållande till det politiska landskapet…
Anna Kinberg Batra, som knappt var nominerad när mätningen utfördes har förtroende hos 28 procent.
Snacka om att nyhetsjournalisterna utgör en intim del av den socialdemokratiska valkampanjen.

Kristdemokraterna räddar svenska debattklimatet

Äntligen! För första gången på tolv år presenterades imorse ett seriöst inlägg om migrationspolitiken av en framträdande svensk politiker. Kristdemokraternas Göran Hägglund skriver på DN-Debatt, Så kan vi minska kostnaderna för flyktingmottagandet.
Den som iakttagit svensk debatt utifrån har bara kunnat skaka på huvudet. Utopisk dogmatism, bottenlös dårskap och total förnekelse av verkligheten har präglat frågor om invandring, migration och integration i mer än ett årtionde. Förra gången någon vågade peta på denna stinkbomb var Folkpartiet 2002, under Lars Leijonborg och med Mauricio Rojas som idégivare. Men när den chilenske intellektuelle flyttade till Spanien tappade FP allt kurage och man övergav snabbt alla krav, alla principer och all intellektuell skärpa.
Sedan 2002 har vi blivit matade den ena dumheten värre än den andre. Och så fort man antytt att här finns principiella problem, intellektuella brister och praktiska svårigheter har svaret blivit: Din jävla rasist!!!
Man kan inte påstå att debattklimatet varit särskilt inspirerande. Och det är självklart detta kollektiva, nationella hjärnsläpp i svensk politik och media som banat vägen för Sverigedemokraterna. Ju mer vänstern skriker och gapar och beter sig som huliganer som tystar motståndare snarare än inleda en öppen och demokratisk diskussion, desto tröttare har svenska folket blivit på de politiska och mediala etablissemangen. Dessa saknar idag all kontakt med de breda väljarlagren. Etablissemangen har isolerat sig i en bubbla av självgodhet, där alla som inte håller med betraktas som töntiga lantisar.
Därför är Göran Hägglunds debattartikel nästan historisk. En etablerad politiker vågar problematisera. Och läget verkar vara rätt. De röster som hittills hörts under dagen har varit positiva. Hägglund visar vägen.
Här är några snabba kommentarer:
Svenska Dagbladet: ”Föredömligt inspel av KD … väckte liv i en konstruktiv migrations- och integrationsdebatt.”
Dagens Nyheter: ”Välkommet tillskott i integrationsdebatten … Problemet är vad som inte sagts och gjorts i integrationsdebatten.”
Expressen: ”Äntligen har vi fått en migrationsdebatt … Frågan är vilken skillnad Hägglunds försiktiga förslag skulle göra. Men han har ändå vågat ta i svåra, laddade problem.”
Göteborgs-Posten: ”Kristdemokraternas agerande gynnar inte med självklarhet främlingsfientliga krafter. Det är tvärtom Åsa Romson med fleras ovilja att, till skillnad i från när det gäller andra politikområden, diskutera de kostnader och problem som finns när det kommer till asylmottagande och integration, som lett till att SD kunnat ta problemformuleringsinitiativet. Nu öppnas förhoppningsvis dörren till en mer seriös diskussion.”
Maria Abrahamsson, riksdagsledamot (M): ”I dag är jag kristdemokrat”.
Roger Haddad, riksdagsledamot (FP): ”Välkomnar att flera börja lyfta integrationspolitik och arbetsmarknad. Så har det ju inte varit senaste åren.”
Staffan Danielsson (C): ”Modigt och bra. Jag hoppas att övriga allianspartier hakar på. Verkligheten kräver vissa anpassningar.”
Gunnar Axén (M): ”Klokt, genomtänkt o modigt av Hägglund. Kan tilläggas: de som fått avslag bör avvisas snabbare.”
Från vänsterhåll är naturligtvis inget annat att vänta än glåpord, nedlåtande attityder, maktspelsteorier och inte ett enda uns av egna förslag på hur migrationens dokumenterade brister ska lösas. Men det är dags för Alliansen att strunta blankt i vänsterns gaphalsar. Visa kurage, diskutera verkligheten. Just så som ett seriöst regeringsalternativ bör göra.

Sverige – moralisk stormakt?

När jag höll i samtal om integrationspolitiken i Axess TV under Almedalsveckan 2011, Hur integreras man till ingenting, var det självklart för mig som programledare att vilja ha nationalekonomen Tino Sanandaji som en av deltagarna. Han är rakt på sak, orädd och har utmärkt koll på fakta. Få med öppna sinnen blev besviken på Tinos insiktsfulla inlägg. Aftonbladets ledarsida var dock inte glad dagen därpå…
Nu behöver han hjälp att finansiera bokprojektet ”Moral Superpower: A book on immigration”. Det fattas nu bara några tio tusen kronor för att nå målet. Klicka på länken: Hjälp mig med foundraising! och ge en slant för en öppen och ocensurerad migrationsdebatt.
Vi som vill ha ärligare, klokare, förnuftigare diskussion om migration borde stödja detta projekt. Jag har själv skickat en 500-hundring idag.
Hoppas du som läsare vill hjälpa Tino upp över mållinjen!

Samisk expert: samer är inte svenskar

Jag vet inte hur långt Sverigedemokraterna vill gå i sin nationalism, men utfallen är överdrivna mot Björn Söder (SD) för hans analys om att exempelvis samer utgör en egen nation och inte är svenskar. Hysterin beror på stor ovana att diskutera frågor om nationella identiteter och kulturella minoriteter.
Den samiske folkrättsjuristen Mattias Åhrén säger idag till Sameradion, I sak har Björn Söder rätt:

— Jag blir personligen nästan mer bekymrad när alla andra partier från höger till vänster tar debatten och säger att samer är svenskar – för det är vi inte. Det är därför vi har ett Sameting, rätt till att ha undervisning och utbildning på samiska och det är därför vi har särskilda rättigheter till landområden och naturresurser, säger Mattias Åhrén.
Han menar att det i grund och botten är farligare argument att säga att samer är svenskar.
— Därför att det leder till assimilering och i slutändan till att den samiska kulturen försvinner, menar Åhren.

Kritikerna av SD har, förmodligen utan att begripa det, intagit en storsvensk hållning som i högsta grad är nationalistisk. Det blir tragikomiskt att se vänsterpartister, miljöpartister och andra ta till brösttoner mot SD men i realiteten inta en mer nationalistisk hållning än SD där man i praktiken uttalar sig för utplåning av samernas kultur och historia.
Hysteri och groteska utfall hör inte hemma i politiken. Där bör analys, eftertanke och samtal dominera. Det sägs ofta att man måste ta debatten med SD. Ja, varför inte göra det? Nuvarande känslosvall mot SD leder ingenstans, annat än möjligen till att stärka dem.

Nationalism, identitetspolitik och tillit

Vänsterpartierna (S,MP,V,FI) älskar att dela upp befolkningen efter olika gruppers identiteter och utmålar dem sedan som offer. Sverigedemokraterna har genom Björn Söder lyft fram sin syn på nationalism som tar ett annat grepp på det som i vår tid utgör en växande längtan efter identitet och samhörighet. Jag tycker man ska behandla  dessa båda perspektiv tillsammans.
Statsvetaren Bo Rothstein skrev i helgen på DN-Debatt, Identitetspolitiken hotar den nordiska samhällsmodellen:

Enligt den identitetspolitiska inriktning som kommit att dominera stora delar av det politiska samtalet är Sverige ett land som domineras av rasism, homofobi och förtryck av etniska minoriteter vilket tar sig uttrycks i olika former av strukturell och systemisk diskriminering av invandrare, kvinnor, funktionshandikappade, HBTQ-personer och så vidare. /…/
Grundbulten i de nordiska samhällens framgångssaga skulle då ligga i att vi i allmänhet kan räkna med att bli opartiskt och hederligt bemötta i våra kontakter med den offentliga sektorns personal. [Ett hot mot denna] kommer från just den identitetspolitiska inriktningen. Den säger nämligen att idén om opartiskhet är en chimär. /…/ Enligt denna politiska inriktning ligger det helt enkelt inte inom mänsklig förmåga att opartiskt och sakligt kunna bedöma en person som inte tillhör den egna gruppen. Enbart kvinnor kan rättvist bedöma kvinnor. Enbart muslimer kan fatta rättvisa beslut om muslimer. Enbart transpersoner kan förhålla sig sakligt och opartiskt till transpersoner, och så vidare.
Av detta följer en viktig slutsats: I det fall identitetspolitiken skulle komma att bli dominerande så kommer grundbulten i den jämförelsevis mycket framgångsrika svenska samhällsmodellen att falla samman.

Rothstein pekar på hur gruppidentiteter, när de överordnas medborgarskapet, sliter sönder samhället genom att dela upp oss medborgare i ”vi och dom”. En mycket intressant slutsats, mot bakgrund av anklagelserna de som står för identitetspolitiken kastar ut sig mot dem som talar om nationell identitet.
I söndagens DN publicerades också en lång intervju med partisekreteraren Björn Söder (SD), Den leende nationalismen:

– För att demokratin ska fungera krävs konsensus kring frågan om vilka som utgör folket. Då kommer vi in på nationalismen.
– Det är ju så att Sverige i dag inrymmer andra nationer. Vi har ju till exempel den samiska nationen. De är svenska medborgare, men tillhör den samiska nationen. Vi har också tornedalsfinnar och så vidare. Vi accepterar dem. Men om det blir för många nationer i nationalstaten – då kan det bli problem.
– Vi är för ett inkluderande samhälle, så alla som vill får plats. Vi har en öppen svenskhet som inkluderar även människor med rötter utomlands. Men man måste anpassa sig till det svenska och assimileras för att kunna bli svensk.
Måste man vara nationalist för att vara del av det Sverige du vill se?
– Absolut inte. Jag har säkert rätt mycket gemensamt med en liberal som är uppväxt i Sverige – även om vi har olika politisk uppfattning. Men vi har en samhörighet, vi firar samma högtider och har även en del grundvärderingar gemensamma, som tron på demokrati och på rättigheter för kvinnor. Därför kan vi ha en samhörighetskänsla.
Komikern Soran Ismail brukar säga att han är 100 procent svensk och 100 procent kurd. Kan man inte vara det?
– Jag tror inte att man kan det, att tillhöra två nationer på det sättet. Däremot kan ju kurder vara svenska medborgare. Problemet är om det blir för många i Sverige som tillhör andra nationer.

Gemensamt för vänsterns identitetspolitik och SD:s nationalism är att man delar upp människor i olika grupper. Därför är det något paradoxalt att S, V och MP gjort starka utfall mot Söder efter DN-intervjun på grund av att han delar upp människor i grupper. Man avvisar nationell identitet men problematiserar inte det Bo Rothstein tar upp, att den identitetspolitik man själv står för sliter sönder tilliten i det svenska samhället.
Om några, borde vänsterpartierna analysera det Rothstein tar upp eftersom tillit i samhället är helt avgörande för att kunna ta ut höga skatter och göra en stor stat möjlig. Om svenskar blir som greker, och gör allt för att fuska sig undan skatt, faller naturligtvis den svenska samhällsmodellen samman med ett brak.
Hur ser vi till att behålla den internationellt höga tillit i samhället som vi har i Sverige?
Den frågan tycker jag alla — från miljöpartister till sverigedemokrater — borde diskutera öppet. Och utan glåpord. Det blir så pubertalt när vänsteraktivister kastar okvädningsord omkring sig istället för att föra en intelligent diskussion.
En förklaring till att det för oss i Sverige kan vara svårt att föra detta samtal är att vi i hundra år styrts av en nihilistisk filosofi som förnekar att det finns några andra värden är de materiella. Vi är ovana att diskutera moraliska värden. Vi följer i praktiken fortfarande grundläggande normer, men enbart därför att de sitter i ryggmärgen och finns naturligt runt om oss. Vi har dock inte talat tydligt och explicit om dem. Jag tror det är därför känslorna så lätt svallar över. Man vet inte hur man ska uttrycka sig och man har inga logiska referensramar. Vi behöver bygga upp dessa efter hundra år av förtvinande tillvaro.
Det kan man kalla en utmaning för samhällsdebatten. Men låt oss ta den.

M-samarbete? Paniken är nu total inom S.

Enligt SVT:s Rapport har förre statsministern Göran Persson (S) i en intervju som sänds i kväll föreslagit att hans efterträdare Stefan Löfven ska söka regeringssamarbete med Moderaterna.
Vilken röra det är i huvudet på socialdemokrater just nu!
Ena dagen ska man gå till val med MP, nästa dag ska man gå till val ensamma, tredje dagen gör man upp med V om att löftet att stoppa vinster i välfärden gäller. Fjärde dagen vädjar man till FP och C om att samarbeta över blockgränsen.
Och så då detta. Nu är det M som ska underkasta sig Löfvens regeringsröra och rädda Socialdemokratin från sig själva.
Vad som helst för att rädda statsministerposten i socialdemokratiska händer.
Vore det inte så tragiskt skulle man skratta högt.
Alliansen är ett sammansvetsat regeringsalternativ som söker svenska folkets stöd att åter få regera Sverige så som man gjort i åtta år. Alliansregeringen ses internationellt som en av Europas mest framgångsrika. Ska något av de fyra partier som ingår i detta samarbete överge det för att kasta sig i armarna på S? Varför då?! För att rädda Löfven som statsminister? Tillåt mig fnysa.
Det är inte någon naturlag att Socialdemokratin ska regera detta land. Inte längre. Inse det!

Godmorgon Världen ren S-propaganda

Sveriges Radio P1 har blivit rena reklamkanalen för socialdemokraterna inför extravalet. I söndagsmagasinet ”Godmorgon Världen” gör man en lång ”analys” av riksdagens budgetbeslut som enbart handlar om vilka ”satsningar” i den rödgröna budgeten på olika myndigheter som uteblir eftersom Alliansens budget antogs. Inte ett ord om de gigantiska skattehöjningar som stoppas och därmed räddar oss medborgare från ökade kostnader. Inte ett ord om den stoppade höjningen av arbetsgivaravgifter för unga som därmed räddar tusentals jobb för de som nyss kommit in på arbetsmarknaden.
I ”panelen” sitter som vanligt två vänsterdebattörer och en från mitten. De får spy galla över den nya moderata partiledningen innan den ens tillträtt. Regeringen undgår kritik, trots att det är regeringens klantighet som dominerat svensk politik i månader.
Den som kommit hem till Sverige efter en lång utlandsvistelse och lyssnar på detta radioprogram skulle få sig serverat en situation som dramatiskt skiljer sig från verkligheten. Det är rena Alice i Underlandet.
Godmorgon Världen är ett svenskt Pravda: vänsterns propagandaorgan.