Alliansen av starkare virke än S

Nattens försök av socialdemokraternas ordförande och statsminister Stefan Löfven att få de fyra borgerliga partierna att rädda regeringen är det ultimata beviset för att det svenska politiska landskapet i grunden har förändrats. Det är inte längre S som är solen med de övriga partierna snurrande runt dem likt planeter. Numera är det Alliansen som är solen, den tyngsta aktören i svensk politik.
Skälet till att Stefan Löfven, från den stund Fredrik Reinfeldt avgick som statsminister på valnatten, haft en hög svansföring är att han har trott på medieredaktionerna som i glädjefnatt utropat att ”Alliansen är död”. Hans strategi har varit att bara han bildar regering ska FP eller C komma krypande och vilja göra upp med S.
Bara Alliansen splittras så kan S återta tronen som den störste och viktigaste aktören i svensk politik. Då kan man regera landet även om partiet krympt till en skugga av sitt gamla jag.
Men i natt skedde något historiskt. Det blev klart att S inte längre håller i taktpinnen. Det är Allianspartierna som tillsammans gör det. Svensk politik är därmed förändrad. S kan bara agera på nåder av Alliansen. Inte tvärtom.
Jag gissar att Löfven kommer tillbaka som enpartiregering. I så fall på diktat av Alliansen. Löfven får då administrera en borgerlig ekonomisk politik. Under mandatperioden kommer han inte att lägga fram något regeringsförslag utan att först ha förankrat det hos Alliansen.
I natt skedde ett tronskifte. Alliansen är den starkaste aktören i rikspolitiken. Inte Socialdemokratin. Inte längre.

Alliansbudgeten blir bra för Sverige

I sista stund, sedan SD meddelat att de tänker rösta på Alliansens budgetförslag, har statsminister Stefan Löfven krupit till korset och bjudit in de fyra Allanspartierna till samtal ikväll om statsbudgeten för 2015 vars ramar riksdagen ska behandla om mindre än 12 timmar.
Det är för sent för samtal.
Låt riksdagen anta statens budget för nästa år så att osäkerheten om Sveriges ekonomi inte ökar mer än den gjort under de två månader som S-MP-regeringen suttit på taburetterna.
Det är viktigt att landet har en statsbudget. Och med Alliansens förslag så får vi en ekonomisk politik som är bra för Sverige.
Vilken regering som ska genomföra Alliansens ekonomiska politik är bara näst viktigast. Så, sluta tjafsa och anta budget på onsdagsförmiddagen.

Skulden för regeringskrisen vilar tungt på S

Journalister gör nu allt för att rädda ansiktet på S-MP-regeringen. Ett exempel är Göran Eriksson i Svenska Dagbladet. Han skriver, förmodligen på fullt allvar:

Det är lätt att konstatera att om SD röstar för Alliansens budgetmotion på onsdag, så har de borgerliga gjort ett misstag.

Sedan när blev det i en demokrati ett ”misstag” att andra röstade för det förslag man själv lagt fram? Hur skruvad cynism är det att önska att andra inte röstade för det man själv står för? Detta är taktiksnack som fullständigt saknar grund i demokratiskt tänkande.
Eriksson skriver vidare:

Om Stefan Löfvens budget faller på onsdag, så gjorde Alliansen alltså sitt misstag redan i oktober: man borde inte ens ha släppt fram regeringen Löfven.

Jasså? Hur skulle Alliansen kunna veta att Löfven skulle vara så träaktig att han inte samtalar med alla partier i parlamentet trots att han leder den svagaste regeringen i modern tid? Eriksson gör Alliansen till någon sorts överförmyndare åt Löfven, på vilken grund kan man undra. Det är bara struntprat tänkt att utgöra dimridå för att dölja Socialdemokratins katastrofala agerande.
Den regeringskris som kan vara ett faktum i morgon beror uteslutande på en aktör: Socialdemokratin.
Följande agerande har lett fram till situationen:

  • Löfven bjöd inte in de fyra Allianspartierna till samtal om hur hans bräckliga regering kunde få stöd i budgetfrågor, utan försökte slå sönder Alliansen genom bara vända sig till C och FP. Därmed skapade han det låsta läge som nu gäller och som ger SD full makt som vågmästare.
  • När MP släpptes in i regeringen fick de med automatik vetorätt i förhandlingarna med andra partier, vilket kraftigt försvårade för S att förhandla med övriga partier.
  • Med MP i regeringen förvärrade Löfven motsättningarna genom förhandlingstekniskt motiverade eftergifter till MP: omedelbart agera för stängning av Bromma flygplats och stoppa bygget av motorvägen Förbifart Stockholm.
  • För att blidka V har Löfven låtit regeringen driva långt åt vänster med försök att riva upp valfrihet i välfärden, en vänstersväng som saknar stöd i valresultatet.
  • Löfven kan undvika regeringskris genom att samtala med Sverigedemokraterna, som bjudit upp till samtal. Löfven vägrar att ens tala med SD, trots att de är folkvalda och vågmästare i parlamentet. Det är inte statsmannamässigt agerande och ger SD moralisk legitimitet att fälla regeringens budgetförslag. Vem vill hjälpa någon som fnyser åt och föraktar en?
  • Talet om att SD skulle bryta mot riksdagens praxis saknar tyngd eftersom S förra året bröt mot praxis när man plockade ut en del av Alliansens budgetförslag för att fälla det. Om socialdemokrater kan bryta mot gällande praxis, så har också andra partier rätt att göra det. Här kanske S borde lära av uttrycket ”som man bäddar får man ligga”.
  • Statsminister Stefan Löfven hade en konfrontatorisk ton i sin regeringsförklaring, något som inte skapade det klimat av ömsesidig respekt som svåra förhandlingar kräver. Löfven visade dåligt ledarskap.
  • Finansminister Magdalena Andersson retade upp Alliansen genom att häva ur sig att den efterlämnade ”tomma lador”, trots att så gott som all svensk och internationell ekonomisk expertis hyllar Sveriges starka ekonomi.

För att summera: den arrogans som socialdemokratiska företrädare uppvisat har man inte råd med som svag minoritetsregering. S-MP-regeringen saknar det lugna, stabila och respektfulla handlag som krävs i en ömtålig parlamentarisk situation.
Och just därför bör den fällas.
En sådan läxa kanske kan göra socialdemokraterna något mer ödmjuka.
Det vore bra för Sverige.

När vårt lands säkerhet hotas

Satt på tåg i några timmar igår, mellan Stockholm-Göteborg. I handen hade jag senaste numret av Axess. Och det höll mig fängslad hela vägen. Axess är en tidskrift alla, som vill ha mer än vänstervriden journalistik, borde konsumera. Hur många tankeväckande och informativa artiklar som helst.
Redan PJ Anders Linders ledare på första uppslaget tvålar till hela det politiska etablissemang som låtit försvars- och säkerhetspolitiken förfalla. Han skriver:

”Sverige kommer inte att stå passivt om ett grannland hotas”, sade [förre försvarsministern] Sten Tolgfors i … riksdagsdebatten 2009, och Stefan Löfven gav samma besked i sin regeringsförklaring. Sverige tänker hjälpa andra och vi utgår från att andra ska hjälpa oss, det är numera grunden för vår säkerhetspolitik.
Fast om jag var ansvarig minister i ett grannland vore jag tvungen att ställa mig frågan: Vad ska de hjälpa oss med? Hur ska de kunna komma till vår undsättning när de inte har kraft att värja sig själva? Deras armé består av några ynka bataljoner, Östersjöns längsta kust tänker de skydda med sju korvetter och även om flyget är i lite bättre skick har det krympt ihop till en bråkdel av vad det var för tjugo år sedan. Att bygga på att de ska hjälpa oss är att bygga på lösan sand.
Försvaret mot yttre hot är den allra mest grundläggande uppgiften för en stat, och det är utomordentligt allvarligt att medborgarnas förtroende för försvarspolitiken redan har sjunkit så mycket och med stor sannolikhet är på väg att gröpas ur ännu mer. Det sätter förtroendet för hela samhällskontraktet på spel. Men även omvärldsförtroendet är illa sargat …
Drömmen om den eviga freden var en dröm. Nu får de alla göra vad de kan för att vi ska undvika mardrömmen.

Till skillnad från politikerna har svenska folket sunt förnuft. Stödet för ett svenskt Nato-medlemskap är större än någonsin. Ett medlemskap skulle förbättra Sveriges utsatta position genom att inte stå ensam i en allt oroligare värld. Men även Nato kräver av sina medlemmar att de har ett försvar som fungerar. Staten måste ta denna grunduppgift på allvar. Vilka partier är beredda att vakna ur törnrosasömnen?

UD läxar upp MP-amatörer

I helgen har företrädare för regeringspartiet MP uttalat sig för att ge den av Vladimir Putin skyddade läckan Edward Snowden asyl i Sverige. Nu rapporterar Aftonbladet, UD om Snowden: ”Det är inte aktuellt”:

Utrikesdepartementet har inga planer på att flyga till Ryssland med regeringsplanet och hämta hit Snowden. Det säger Erik Wirkensjö, utrikesministerns pressekreterare, till Aftonbladet.
– Från UD:s håll kan vi bara säga att det inte är aktuellt att hämta hit Snowden med regeringsplanet

Till och med Vänsterpartiet tillbakavisar Miljöpartiets amatörism:

Vänsterpartiets utrikespolitiske talesperson Hans Linde tycker inte heller att frågan om asyl är något för politiker.
– Det är väldigt svårt för mig som politisk företrädare att gå in på vem som ska få asyl. Vi har en modell som är att det är migrationsdomstolarna som prövar om man ska få asyl och det är viktigt att hålla på den, säger han.

Att vara regeringsparti innebär att politik blir på riktigt. Det blir skarpt läge. Någon Miljöpartiet uppenbarligen inte känner sig hemma med.