Month: June 2010

Idag är det svårt att förstå hur stor makt Kjell-Olof Feldt hade på 1980-talet. Han var socialdemokraternas finansminister i en tid då staten kontrollerade betydligt mycket mer av ekonomin än idag. Samtidigt var han en god kommunikatör som hade stort förtroende hos svenska folket.
Men nu är den gamle finansministern irriterad över de rödgrönas ekonomiska politik som innefattar återinförd förmögenhetsskatt, rapporterar E24 i Kjell-Olof Feldt rasar mot oppositionens skatteförslag:

– Det är farligt och kommer att leda till att man gör fel investeringar eller helt enkelt röstar med fötterna och drar iväg med pengarna någon annan stans där den här osäkerheten inte finns.
Han pekar på att det är särskilt skadligt ”att skapa osäkerhet på just det här området”. Det handlar om de ”de mest långsiktiga investeringarna och de mest långsiktiga besluten som fattas av näringsliv och hushåll”.

Detta visar hur skakig de rödgrönas ekonomiska politik är. Den har inte ens stöd bland Socialdemokratins legendarer.
När V och MP är med i båten är det inte längre S-politik som utgör alternativet till de borgerliga. Nej, det är en ny soppa. Där det gamla gråsosseinslaget har tagits bort. Nu är det radikalare ingredienser som gäller.
(Andra intressanta bloggar om politik, Val 2010, SAP, vänsterpartiet, miljöpartiet, skatter, skatt, ekonomi, rödgröna)

Inga kritiska frågor har ställts till riksdagsledamoten Mehmet Kaplan (MP) som deltog i Gazakonvojen. Inte förrän Aftonbladets läsare fick ställa frågor i en chatt.
När han får fråga om en av huvudorganisatörerna bakom “Ship to Gaza”, den turkiska terrororganisationen IHH, svarar han att han inte “känner till” det:

I inlägget nedan försöker Kaplan påstå att han har mer vetskap om Israels tänkande än om organisatörerna av den konvoj han själv är var en del av:

Det är häpnadsväckande om inte Mehmed Kaplan känner till att turkiska IHH är en organisation som använder “hjälpinsatser” som motiv för att sprida jihad och står i kontakt med såväl al-Qaida som Muslimska brödraskapet.
Om Kaplan inte vet det är han otroligt naiv, en synnerligen “nyttig idiot” för att tala med Lenin.
Men är det trovärdigt att Kaplan inte skulle känna till detta? Och varför börjar han i sitt svar att yra om vad han vet om Israel?
Borde inte Miljöpartiet hålla rent mot terrororganisationer vars syften är att nå religiösa mål med våld? Vad är egentligen skillnaden mellan IHH och KKK?
Miljöpartiet samarbetar således med högst tvivelaktiga organisationer som varken tror på demokrati eller mänskliga rättigheter.
Är det denna typ av aktörer som Sverige kommer att söka umgänge med om vi får en rödgrön regering med MP?
(Andra intressanta bloggar om politik, Mellanöstern, Israel, Palestina, Gaza, Ship to Gaza, terrorism, terror, Hamas) Se mer: AB,2, DN,2,

I Folkbladet (S) gör Widar Andersson en intressant analys av opinionsläget inför höstens riksdagsval, Eskil är alliansens hopp:

Miljöpartiet och Moderaterna stiger stadigt i opinionen. Socialdemokraterna har gått upp och ner under mandatperioden. […] Mest oroande tendens uppvisar Centerpartiet. Opinionsstödet faller närmast konstant […]
Centerpartiets kärnväljare håller på att ta slut. Försöken att invadera storstäderna har i vart fall för stunden misslyckats. Hoppet står till att jordbruksminister Eskil Erlandsson ska kunna hålla upp landsbygdens tynande valkrets. Misslyckas Eskil så blir det regeringsskifte. Den saken är klar.

Liiiiite hårddraget. Men tillspetsningar är en god pedagogisk teknik. De tydliggör analyser. Och i grunden är Andersson rätt ute.
På senare årtionden har landsbygden blivit rödare, medan storstäderna blivit blåa.
I de flesta västländer är landsbygden mest konservativ medan de röda radikalerna finns i städerna. I Sverige har dock landsbygden blivit så överöst med statliga bidrag att man är helt beroende av politiken. Och då är det lättare att rösta vänster för att få behålla alla bidrag, än att rösta för partier som kräver att man spottar i nävarna och löser sina uppgifter på egen hand.
Men ska landsbygden överleva måste man komma ur det missbruk som bidragsberoende faktiskt är. Man måste visa livskraft genom egna initiativ. Statsbidragen kommer inte att rädda bygden, de kan på sin höjd bromsa förfallet något.
Så Eskil Erlandsson och Centerpartiet har en stor uppgift i att gjuta nytt mod och framtidshopp i de mer glest befolkade delarna av Sverige. Landsbygden har en stolt historia av att kunna lösa sina egna uppgifter, det är dags att väcka denna kraft till liv.
(Andra intressanta bloggar om politik, Val 2010, Centerpartiet, landsbygd, Eskil Erlandsson, Alliansen, regeringen)

När  Sverigedemokraterna höll valupptakt i Landskrona i helgen stördes mötet så mycket att partiledaren inte kunde hålla sitt tal.  Norrköpings Tidningar skriver i ledare, Lika lättviktigt som förväntat:

Det är inte bra att partier hindras från att föra fram sina åsikter. Ett parti som kandiderar till riksdagen måste kunna avhålla torgmöten utan att hindras av motdemonstranter. Detta helt oavsett partiets politiska uppfattning. En polisiär fråga som måste fungera i en demokrati.

Polisen skyller på att SD inte skurvade upp högtalarvolymen. Men det är polisens uppgift att upprätthålla ordningen. Det ska inte behövas gatustrider för att genomföra grundlagsskyddade torgmöten. Än en gång har polisen visat att man inte klarar sitt jobb.
Och den vänstermobb som skränar och tar till handgripligheter är ju riktiga idioter.
För det första visar man att vänstern inte är demokratisk, utan med våld vill hindra det fria åsiktsutbytet som demokrati grundas på. För det andra försvårar man en saklig granskning av Sverigedemokraterna, eftersom fokus hamnar på deras rätt att yttra sig.
När sådan granskning sker kan partiets svagheter analyseras. NT skriver:

Partiet passade dessutom på att presentera sin skuggbudget, Sverigedemokraternas första någonsin. Ett tillfälle att granska partiets totala politik kan tyckas. Dock är budgeten precis så förutsägbar och populistisk som man kunde befara. Partiet föreslår således sänkta skatter för pensionärer samt att behålla de fyra jobbskatteavdragen regeringen genomfört, höjda bidrag i sjukförsäkring och föräldrapenning samt höjt tak i a-kassan.
Detta skall finansieras med i praktiken stoppad invandring och sänkt bistånd till 0,7 procent av bruttonationalinkomsten. Detta skulle innebära en intäkt på 26,5 miljarder kronor i förstärkning för statskassan enligt partiets beräkningar. […] Hela partiets politik kretsar kring invandring och flyktingmottagande. Klargörande, men inte förvånande.

Det är också intressant att partiet både är för Alliansens skattesänkningar och de rödgrönas bidragshöjningar.
Man förespråkar både arbetslinje och bidragslinje, vilket är svårt att få ihop intellektuellt. Och ännu svårare ekonomiskt.
Jag vill se en valrörelse där Sverigedemokraterna tas på allvar och analyseras som andra partier, istället för att häcklas och attackeras med hot och våld. Det är väljarna som ska få besked, så att de kan göra informativa val. Att då sabotera valrörelsen så som extremvänstern tycks inställd på, är ingenting annat än att visa förakt för väljarna.
(Andra intressanta bloggar om politik, Val 2010, Sverigedemokraterna, extremvänstern, yttrandefrihet)

I tidningen Världen idag skriver jag en kolumn om den aktuella händelsen utanför Gaza:

Militärhistorikern Max Boot konstaterar att ”Ship to Gaza” organiserades av den turkiska gruppen Insani Yardim Vakfi, IHH, som beskriver sig som en humanitär organisation. Men bland annat Danska Institutet för Internationalla Studier har dokumenterat länkar mellan IHH och jihadistiska terrornätverk inklusive al-Qaida. Andra deltagare kom från egyptiska Muslim brotherhood. Al Jazeera har intervjuat en kvinna ombord som säger, ”Vi kommer att uppnå en av två lyckliga mål: antingen martyrskap eller så når vi fram till Gaza.”

Det var alltså islamistiska terrorister ombord. Men istället för att utföra attack med självmordsbombare och skapa terror, var målet en annan form av psykologisk krigföring mot väst. Man är beredd att offra sina aktivisters liv för att nå PR-framgångar.
Det finns anledning att rikta kritik mot att Israel inte tar sig an denna del av kriget, den psykologiska krigföringen. I min artikel skriver jag om regeringstjänstemän som viftar bort denna aspekt, för att bara se till de militära insatserna och de politisk-diplomatiska förhandlingarna. Max Boot kritiserar att Israel hanterar händelser var och en för sig, istället för att se till helheten.
Jag förstår att det är svårt att delta i PR-krig när människors liv står på spel, men här måste Israel tänka om. Den öppna samhällsdebatten i väst har ett större och mer omedelbart inflytande på politiker idag än förr. Islamisterna vinner nu det psykologiska kriget om opinionen i Europa. Om Israel helt tappar opinionens stöd i väst, kommer inte politikerna i regeringsställning att hålla emot.
Artikeln av Max Boot puibliceras av Wall Street Journal, Israel’s Gaza Flotilla Fiasco.
Och organisatörerna av “Ship to Gaza” meddelar öppet i pressmeddelande att den turkiska organisationen är en av arrangörerna.
Här är rapporten The role of islamic charities in international terrorist recruitment and financing från Danish Institute for International Studies, som visar hur man använder humanitär hjälp som täckmantel för Jihad.
(Andra intressanta bloggar om politik, Mellanöstern, Israel, Palestina, Gaza, Ship to Gaza, terrorism, terror, Hamas) Se mer: DN,2,3,4, G-P, SDS, AB,2,3,

Inför höstens kongressval i USA rapporterar politiksiten Real Clear Politics, Republicans Jump Out To Historic Lead In Gallup Generic Ballot:

Gallups mätning av partisympatierna visar att antalet väljare som säger att de ska rösta på republikanerna har stigit med tre procentenheter sedan förra veckan, medan stödet för demokraterna fallit med fyra procentenheter. Ledningen, som nu är 49 procent mot 43, är den största som republikanerna någonsin haft i Gallups mätningar.

Det är intressant att demokraterna nu är mindre populära än vad republikanerna var under Irakkriget.
Men samtidigt ska vi komma ihåg att USA inte har partival, utan personval. Med skickligare kandidater än motståndarna betyder partisympatierna mycket lite på valdagen.
(Andra intressanta bloggar om USA, Vita huset, USA-valet, Kongressen, republikanerna, demokraterna, Barack Obama)

Svenska Naturskyddsföreningen har gjort ett klimatindex 2010 för landets kommuner. Och bland storstäderna vinner borgerliga Stockholm före rödgröna Malmö och Göteborg.
Den som vill ha god miljö i storstan bör alltså rösta på Alliansen, inte på Miljöpartiet.
(Andra intressanta bloggar om politik, Val 2010, miljö, klimat, klimatpolitik, Stockholm, Svenska Naturskyddsföreningen, rödgröna, Alliansen, regeringen)

Återigen har vänstersidan klagat över att statsministerkandidaten Mona Sahlin granskas och kritiseras, skriver Nya Wermlands-Tidningen i ledaren Olika måttstockar inför valet?

Logiken i anklagelsen var nu något undflyende, men kontentan tycktes vara att all kritik som riktas mot kvinnliga politiker bygger på någon form av manligt strukturtänk och per definition därför är felaktig. Om så är fallet skulle ergo all kritik av kvinnliga politiker vara ovidkommande. I alla fall när den kommer från män.
Allt detta är givetvis bara trams. […] Att harmsenheten över granskningen av Sahlin i grunden handlar om vanlig simpel politisk taktik blir närmast övertydligt om man tar sig tid att studera vilka politiker och andra som svenska feminister med hjärtat till vänster historiskt valt att omfamna. Och förtala.
För nämn exempelvis den svenska kvinnosaksperson som uttryckte ens ett uns glädje över att Margaret Thatcher blev Storbritannien premiärminister 1979. Eller läs de insinuationer som svenska journalister plitade ner om de kvinnor som fick känna på den exekutiva makten i Ovala rummet under Bill Clinton. Eller studera vad svenska jämlikhetsivrare vräkte ur sig bara häromåret, om den republikanska vicepresidentkandidaten Sarah Palin. […]
[D]et vore därför en massmedial och demokratisk skandal om denna fråga [statsministerkandidaternas kompetens] skulle blockeras av ett kotteri män och kvinnor med en uppenbar partipolitisk agenda, vars enda talang tycks vara är att producera fläskiga floskler om manliga strukturer.

Riksdagsvalet handlar ytterst om vi vill att Sverige ska företrädas av Fredrik Reinfeldt eller Mona Sahlin. De båda ställer frivilligt upp i denna kamp. Då får de båda också tåla att de blir granskade, inte bara för sina förslag utan också avseende personliga egenskaper när det exempelvis gäller ledarskap.
Om man inte klarar av den granskningen är man inte kvalificerad. Och det är kanske det som alla dessa vänsterdebattörer egentligen och undermedvetet säger…
Se mer: Var tredje S-väljare föredrar Reinfeldt, Rödgröna tror på Reinfeldt, S-väljare: Reinfeldt bättre statsminister. (Andra intressanta bloggar om politik, Val 2010, Fredrik Reinfeldt, Mona Sahlin, Alliansen, regeringen, Rödgröna, statsminister, feminism)

Statssekreteraren Bertil Östberg i utbildningsdepartementet har inte gjort de uttalanden som publicerats i brittiska Sunday Mirror, säger han till Värden idag, Svensk statssekreterare slagträ i engelsk skoldebatt:

— Jag har inte varnat den brittiska regeringen för att införa friskolor, och när det gäller de svenska friskolorna så sade jag klart och tydligt till tidningen att de svenska friskolorna har kommit för att stanna och att det är positivt, fortsätter han.

Bra. Jag uppmärksammade den brittiska intervjun eftersom budskapet var så grovt och så totalt vansinnigt att man inte bara kan gå förbi det utan att reda ut vad som hänt.
Men hur kunde det bli så fel? Kanske ska svenska tjänstemän akta sig för att göra politiska uttalanden utomlands. Vi lever i en globaliserad värld och slarviga intervjuer kommer att uppmärksammas här hemma.
(Andra intressanta bloggar om politik, utbildning, friskolor, skola, skolpolitik, Alliansen, regeringen)

Jag förundras över hur snabb världen är på att fördöma Israel, även om man ingenting vet om vad som hänt. Det finns inget annat land i världen som så snabbt och kategoriskt fördöms på rykten, som just Israel.
Jag undrar vad det beror på….
Att “Ship to Gaza” inte var någon fredsaktion framgår av bilder där turkiska gärningsmän attackerar israeler med järnrör, knivar och kanske skjutvapen. En fredsaktion präglas av passivt motstånd.
Henning Mankell och de andra har alltså lierat sig med våldsverkare och extremister.
Ett tredje konstaterande är att den israeliska operationen inte förlöpte som planerat.
Och att det råder olika meningar om hur händelsen ska kategoriseras juridiskt framgår av hur den hanteras i Israel.
De turkiska extremister som attackerade de israeliska soldatern när man bordade konvojen igår kommer att åtalas, rapporterar Jerusalem Post i Lynchers will face ‘full letter of the law’:

Den som attackerar våra soldater kommer att bestraffas enligt lagens bokstav, sa säkerhetsminister Yitzhak Aharonovitch till Israel Radio på tisdagsmorgonen.
Israel har påbörjat insamlingen av bevis och har redan identifierat flera av förrövarna, sa Aharonovitch.
På frågan om protester från israeliska araber svarade ministern att de säkert kommer att ske, men han förväntar sig inte att något allvarligt kommer att ske.

Andra hävdar att bordandet av fartygen inte var laglig. Ove Bring, professor i internationell rätt, säger att sådant inte får ske i fredstid, rapporterar Svenska Dagbladet i De har inte rätt att borda andra fartyg:

I fredstider har inte Israel, eller något annat land för den delen, laglig rätt att borda skepp på internationellt vatten, gripa passagerare ombord eller omdirigera fartygen.
Däremot hade situationen sett annorlunda ut om Israel befunnit sig i krigstillstånd – som under Gazakriget.
– Då hade Israel haft rätt att på internationellt vatten till exempel ha en blockad som helt håller borta främmande områden från krigsområdet, som skulle kunna ha varit Gaza, säger Ove Bring.

Men är det verkligen fred i området?
Denna fråga ligger i botten på de olika uttolkningarna. Skulle vi kalla det fred om hundratals missiler avfyrades in över gränsen till Sverige, då flyglarm tjuter, barn och vuxna springer till skyddsrum?
Naturligtvis inte. Men det är just den verklighet som råder i Israel på gränsen till Gaza. Hamas och andra islamister skjuter in mot Israel i syfte att döda civila.
Hade jag varit i den situationen hade jag betecknat det som krig.
Men Israel får naturligtvis inte göra det. Varför?
Tack för alla mejl och tips på länkar. Här är några: Video footage of soldiers being attacked by Mavi Marmara ship passengers, Navy commandos:‘They came for war’, A brutal ambush at sea, Att offra människor som politisk propaganda.
(Andra intressanta bloggar om politik, Mellanöstern, Israel, Palestina, Gaza, terrorism, terror, Hamas) Se också: AB,2,3, DN,2,3,4.