Hos Aschberg i TV8

Räcker Beatrice Asks ursäkt? Det var temat för diskussion med Thomas Bodström (S), Henrik Alexandersson (PP), Sanna Rayman (SvD), juriststudenten Hanna Wagenius (C) och mig i måndagskvällens ”Aschberg”.
Det kändes ovant att försvara makten. Men jag tycker inte grodan om gredelina kuvert är lika med avgångskrav. Det var ett uttalande på ett seminarium, inget lagförslag. Och hon tog tillbaka idén.
Det ska ställas mot den grundlagsöversyn som hon lagt fram och som betyder att svenska domstolar blir mer oberoende av politiken. Beatrice Ask har också lagt fram lagförslag om skärpta straff för våldsbrott och att återfall ska ge extra påföljd istället för straffrabatt.
Om man ser till handling istället för till ord, överväger fördelarna. Se Aschberg i TV8 Play.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , )

Vad hade hänt utan Churchill?

Flera i Churchills krigskabinett ville försöka förhandla med Tyskland sedan Frankrike besegrats, men Churchill var benhård i motståndet mot varje form av förhandlingstrevare.
Därmed räddade Churchill friheten i Europa. I ny bok av historikern Ian Kershaw analyseras vad som hänt om de centrala politiska ledarna under andra världskriget agerat annorlunda. Boken recenseras i Svenska Dagbladet av Lennart Berntson, Framtiden vanns genom högt spel:

Vad hade då varit det mest troliga resultatet av en brittisk fredsuppgörelse med Berlin? Churchills ministär hade med säkerhet tvingats avgå och ersatts av en tyskvänlig regering (vilket var vad krigskabinettets medlemmar själva utgick från). Den brittiska kontrollen över Medelhavet hade förmodligen övergått i italienska händer (också detta var kabinettet övertygat om).

Därmed hade USA inte haft någon allierad i Europa, utan säkert koncentrerat sig bara på att besegra Japan efter Pearl Harbor.
Tänk hur avgörande en enda människa kan vara för hundratals miljoner människor…
Intressant att historiker av facket börjat våga skriva kontrafaktiskt, ”men inte på ett spekulativt utan realistiskt vis” som Berntson skriver. Det verkar som att jag inte kan undgå att läsa Ödesdigra val. Tio beslut som förändrade världen 1940–1941.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , ,, , , , )

S: förstatliga all IT-infrastruktur

Hos Newsmill reagerar infrastrukturminister Åsa Torstensson på Socialdemokraternas nyaste socialiseringsförslag, Socialdemokraterna äventyrar Sveriges IT-position:

Socialdemokraterna vill förstatliga all IT-infrastruktur i landet. Detta uppseendeväckande uttalande står socialdemokraternas officiella talesperson Désirée Liljevall för, vilket nyhetsbrevet Telekomnyheterna har rapporterat om. Sveriges ställning som IT-nation står på spel, och den socialdemokratiska partiledningen måste berätta om man står bakom sin talesperson.

Vi ser fler och fler tecken på att Socaldemokratin går åt vänster, som en följd av det organiserade sammarbetet med Vänsterpartiet.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , )

Svamla om global rättvisa?

I Göteborgs-Posten slår Malin Lernfelt ett slag för realpolitik, Så blir politik intressant:

De partier som vill locka till sig ungdomar borde lägga mer krut på att göra vardagsfrågor till något intressant och angeläget, än på att plocka enkla poäng genom att svamla om global rättvisa.

Det ligger något i detta. Särskilt om man med ”global rättvisa” menar allt det flummande som oftast omger diskussioner om bistånd och präglas av tycka-synd-om-syndrom.
Men när det kommer till principer och värderingar är förmodligen den internationella utblicken mer intensiv nu än någonsin. Världen har flyttat in hos oss, i vårt medvetande. Motsättningar mellan olika etniska grupperingar och länder återskapas i svensk debatt genom invandrare med bakgrund i konfliktområden.
Striden om Muhammedteckningarna har gjort yttrandefriheten central, med internationell sprängkraft. Starka känslor, hot och motstridiga värderingar har kommit i dagen på ett sätt vi inte sett på mycket länge.
Afghanistan och Irak innebär att vi ställs inför moraliska frågor om vi ska hjälpa till att befria människor från förtryck, eller låta bli och blunda.
Striden mellan demokrati och diktatur är global, och den är framför allt inte avgjord. Att demokrati segrade i Sverige i 1900-talets början, betyder inte att den kommer att bestå om diktatur på global nivå tillåts sprida sig.
Ur dessa aspekter är internationella frågor långtifrån flummiga och oviktiga. Men då handlar det om politik på riktigt, inte flower-power plattityder om ”make love not war”. Det är nog det senare som artikelförfattaren syftar på. I den meningen har hon rätt.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , , )

Feltänk bakom ‘pensionsskatt’

Lite mer om just skatter. Dalarnas Tidning skriver i ledare, Feltänk om pensionerna:

Socialdemokraternas ekonomiske talesperson Thomas Östros är som väntat inte särskilt imponerad av regeringens satsning. Det enda raka, enligt Östros, är att ”inte beskatta pensionärerna hårdare än löntagare”. Därmed hakar Östros medvetet på det tankefel som ett flertal pensionärsförbund gör: Att pensionärerna får betala mer i skatt. Men regeringen har inte höjt skatten för pensionärer, tvärtom.

Just så. Skatten för pensionärer har sänkts. Men inte lika mycket som för dem med arbetsinkomst.
Det är verkligen jantelag att fokusera på vad andra fått, snarare än att se att man själv faktiskt fått sänkning. Inte höjd skatt.
Pensionärer lever kvar med Socialdemokraternas skattetryck. Det är Socialdemokraterna pensionärerna har att tacka för sina skatter.
Självklart borde också pensionärerna bli av med Socialdemokraternas skattetryck, men det måste ske i en sådan ordning att inte statsfinanserna urholkas. Och att förvärvsarbetande fått snabbare sänkning är helt rimligt, eftersom det är dessa som svarar för tillväxt och produktion — det pensionernas nivåer avgörs av.
Alliansen har alltså tagit beslut i helt rätt ordning.
Det är bara det att Jante kommit emellan. Det borde en och annan aktör fundera på, om det verkligen är rätt sorts tänkande att styra svensk skattepolitik.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , )

Det blir ett skatteval

I Sveriges Radios mätning om vilka valfrågor väljarna tycker är viktigast kom skatter på 6:e plats. Men Dagens Industri menar att valet ändå kan bli ett skatteval, dels därför att i den frågan är skillnaderna mellan blocken tydligare än i andra, dels därför att oppositionen föreslår stora skattehöjningar, särskilt för stockholmare. Man skriver i dagens ledare (ej online):

Det finns sedan länge en rödgrön uppgörelse om höjd fastighetsskatt […] Att de rödgröna vill minska räntan/skatten på uppskovsbeloppet gynnar å andra sidan storstadsborna mest, eftersom priserna är högst där. Men av samma skäl betyder höjd reavinstskatt högre kostnader framför allt i storstäderna.
Till det kommer förslag om ny förmögenhetsskatt. […] Om jobbskatteavdraget trappas av kommer inte bara skatten utan också marginalskatten att höjas för stora inkomstgrupper. Det kommer inte att löna sig bättre att arbeta, utan sämre.

Ja, på något sätt måste de rödgröna betala alla bidrag man utlovar. De kommer att finansieras med högre skatter på en rad områden.
Detta är ju klassisk socialistisk politik: straffa dem som sliter och arbetar hårt, belöna dem som inte vill jobba.
Valet står mellan arbetslinjen och bidragslinjen. Svenska folket har valet i sin hand.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , , , , )

Miljö, bensin och klåfingriga politiker

Så har politikens klåfingrighet åter demonstrerat sin totala oförmåga att förstå verkligheten utanför sammanträdesrummen.
Tusentals bensinmackar har lagts ner. Och nu riskerar ytterligare tusentals att gå samma väg  pga politikens ”miljökrav”, rapporterar Rapport ikväll (SVT Play):

Pumplagen får inte leda till att bensinmackar läggs ner. Mindre bensinstationer ska inte tvingas sälja miljövänliga bränslen. Det säger miljöministern idag, som är beredd att riva upp pumplagen.
På mindre än fem år har var fjärde mack försvunnit. Nu väntas betydligt fler att slå igen när sista etappen av pumplagen träder ikraft. Den innebär att också små stationer på landsbygden måste investera i minst ett alternativt bränsle. Det kan kosta från några hundra tusen till tre miljoner kronor.

1.100 mackar har begärt dispens från lagen, för att kunna överleva. Om de inte får det får Miljöpartier som de vill: inga bensinmackar på landsbygden.
Som väl är går nu miljöminister Andreas Carlgren (C) in och lovar att mackarna ska få dispens. Om så krävs tänker han föreslå ändring av lagen.
Bara idioter har kunnat undgå att förstå att effekten av att ställa politiska krav om dyra investeringar på småföretagare kommer att betyda döden för landsbygden. Den här bloggen skrev i mars 2008 när det S- och MP-förberedda förslaget drevs igenom:

Riksdagen slår undan benen för lanthandeln.

Detta eftersom många bensinmackar också bedriver lanthandel (eller tvärtom).
Miljöpartisterna har här lagt en död hand över stora delar av Sverige. Man ställer utopiska krav, som i verkligheten betyder sämre service och ökade föroreningar. Bilisterna måste åka längre för att tanka.
Politiker kan inte sitta i Stockholm och tro att man begriper hur verkligheten ser ut överallt i detta avlånga land. Men det är precis vad Miljöpartiet, Vänsterpartiet och Socialdemokraterna fått för sig.
Hur många galna lagar kommer inte att införas om dessa partier får bilda regering?
Den här klåfingrigheten måste utmanas. Ett steg är att låta de rödgröna förbli i opposition.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , )

Internet ingen bov i Bjästa

Flera av bloggens läsare har vänt sig mot att SVT:s Uppdrag granskning försökt göra internet ansvarig för mobbningen. En läsare skriver:

Just den här typen av program skulle mycket väl kunna utgöra en del av underlag som längre fram kan användas som tunga argument för varför Internet behöver regleras upp. Hur många gånger tar Uppdrag Gransknings reportrar upp det som förekommer på Internet? Titta igen och räkna.

Det är en intressant iakttagelse. Och jag känner igen den här sortens skuldbeläggande från videovåldsdebatten i början på 1980-talet. Då ansåg medierna att videofilmer var orsaken till ökat våld i samhället. Krav restes på censur och förbud.
Journalister vill hitta enkla svar. Och vad är enklare än att skylla på tekniken?
Men det är naturligtvis inte den verkliga orsaken till problemen.
Därför var det intressant att läsa Anderers Mildner, som i sin SVD-kolumn ställer frågan om den rätta åtgärden mot hatvågen på nätet är att reglera? Övervaka? Censurera? Han svarar i Farligt skilja nätet från verkligheten:

Det är inte verktyget i sig som är huvudproblemet, utan vad vi använder det till. Vi måste alltså börja uppföra oss på ett sätt som är gott i grunden. Överallt.

Just så. Det är inte tekniken som är boven. Det är människors beteende. Man har inte lärt sig att agera ansvarsfullt, och att samma moral gäller på internet som överallt annars.
I Bjästa-fallet handlar det inte alls enbart om trakasserier på nätet. Skolflickor erkände för SVT att man sa ”hora” direkt i ansiktet på tjejen som utsatts för övergrepp. Om man gör det på skolgården, gör man det naturligtvis också på internet. Skillnaden är att journalister kan läsa det som står på internet, men hör inte det som sägs i skolmiljön.
Alltså är inte problemet att man hatar på nätet. Problemet är ATT man hatar.
De som vill se inskränkningar och regleringar begriper inte denna enkla sanning.
Föräldrar och andra vuxna måste uppfostra de unga till att sådant hat är oacceptabelt, lågt och primitivt. I skolans lokaler likväl som på nätet. Att hata på nätet är inte ursäktligt, utan ännu värre. När man gömmer sig bakom anonymitet är man ju också feg. 
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , )

När svenska flaggan brinner i Malaysia

Sveriges regering har nu reagerat på att svenska flaggor bränns i Malaysia tillsammans med krav på inskränkningar i svensk yttrandefrihet. Sydsvenskan citerar statsminister Reinfeldt i Svensk protest mot flaggbränning:

— Vi kommer att fortsätta våra ansträngningar att beskriva hur vårt svenska samhälle fungerar med grundlagsskyddad yttrandefrihet.

Det är också glädjande att uttalanden i samma riktning kommer från muslimska röster i Sverige. Skånska Dagbaldet rapporterar, Imam i fatwarådet förkastar flaggbränning:

– Jag beklagas av vad jag läst och hört i medierna om demonstrationerna mot Sverige i Malaysia och eldningen av den svenska flaggan utanför den svenska ambassaden, skriver imam Saeed Azam, ordförande för Svenska fatwarådet.
– Det är viktigt att presentera uppbyggnaden av det svenska samhället för den muslimska världen för att undvika fortsatta oroligheter. Detta kan ske genom att visa hur yttrandefriheten är en viktig pelare i den svenska grundlagen och hur vi muslimer i Sverige tjänat på denna frihet som alla andra.
– Samtidigt ska vi visa hur Sverige omfamnat alla muslimer och givit de samma rättigheter och friheter som dess befolkning.

Om muslimska organisationer i Sverige och Europa levde upp till ambitionen och andemeningen i detta uttalande skulle det göra enorm nytta för integrationen och för motståndet mot fundamentalism.
Det är avsaknaden av tydliga, otvivelaktiga uttalanden från muslimska auktoriteter som ger utrymme för extremister. Och för kulturskribenter att stryka det totalitära medhårs.
För mig obegripligt varför uttalanden som detta är så ovanliga, och att agerande i enlighet dem är ännu mer sällsynta. Varför är muslimska auktoriteter så tysta?
P.S.
Jag får uppmaningar om att tala om vad mina texter inte betyder, eftersom en del annars vill tolka in ståndpunkter som inte står där. Nej, jag vill naturligtvis inte förbjuda eller inskränka malaysiska demonstranters rätt att bränna svenska flaggor. Det står dem fritt. Men vi ska inte ta minsta steg tillbaka i vårt försvar av våra rättigheter.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , )

Sverigedemokraterna på valkonferens

Sverigedemokraterna antog på valkonferens i helgen sin riksdagslista efter debatt och votering, rapporterar Svenska Dagbladet i Intern kritik mot SD-lista. Tidningen presenterar också de 25 första namnen på valsedeln, alltså de kandidater som kan bli riksdagsledamöter om partiet klarar spärren.
Partiet vill inte göra om Ny demokratis misstag att välja in tokstollar som kan splittra partiets riksdagsgrupp. Därför har man till stor del valt unga, redan anställda politiska sekreterare som kandidater. Personer partiledningen känner väl.
Det är begripligt, men samtidigt andefattigt. Erfarenheterna från det svenska samhället och yrkeslivet i en möjlig riksdagsgrupp blir de smalaste någonsin. I och för sig går Sverigedemokraterna därmed före de andra partierna.
De andra kommer också att se ut så här i en inte alltför avlägen framtid: riksdagsgruppernas ledamöter kommer att vara födda, uppvuxna och skolade i partiet. En ny sorts människor som bara kan politik — och absolut inget annat.
Den starkaste kraften i det svenska valsystemet är partilojalitet. Snart är det enbart den egenskapen som räknas när partierna spikar sina valsedlar. Redan Herbert Tingsten varnade på 1950-talet för att partierna skulle bli arméer där alla personlighet och alla avvikelser slipats bort.
Det är naturligtvis inte Sverigedemokraternas fel, men de har lagt sig platt för valsystemets logik.
Helsingborgs Dagblad skriver i ledaren, Spökrädsla i SD:

När Sverigedemokraterna höll valkonferens i går blev det kritik mot hur riksdagslistan satts samman. För manligt, för ungt, för mycket skånskt, för mycket höger, för lite landsbygd var några av synpunkterna. Men listan rubbades inte. […]
Är det någon som efter detta absoluta centralstyre tvekar om att ledningen har partiet hårt i sin hand!?

Men sakpolitiken, då? Örnsköldsviks Allehanda skriver i ledaren, Vill SD vara ett vanligt parti?

Fler och fler, både journalister och väljare, börjar också intressera sig för vad SD tycker i andra frågor än invandringsfrågan. Och vad tycker då SD?
Tidigare i veckan presenterade partiet de politiska riktlinjer som skall klubbas på valkonferensen i Stockholm i dag. Partiet flörtar med alla läger genom att lova att jobbskatteavdraget förblir oförändrat, a-kassan höjs, skatten sänks för pensionärer, straffen blir hårdare för brottslingar, försvaret rustas upp och, så klart, invandringen ska minskas. Lite lagom populistiskt, men också helt ofinansierat. Först senare i vår tänker SD berätta hur man ska betala för allt.

Aftonbladet summerar Sverigedemokraternas förslag, SD vill ge allt till alla:

Mest satsar man på pensionärerna, där SD lovar långt mer än dubbelt så stora skattesänkningar som alliansen, totalt 13 miljarder kronor. […] Men det är inte bara pensionärerna som får mer. SD lovar också höjd föräldrapenning, höjd a-kassa och höjt vårdnadsbidrag. Dessutom vill man göra en rejäl upprustning av försvaret, återinföra värnplikten och anställa mer personal i offentlig sektor.
Samtidigt vill man behålla alla de jobbskatteavdrag som regeringen har infört. Och hur hela önskelistan ska betalas är ännu oklart. Den enda summa Jimmie Åkesson preciserar är en nedskärning av biståndet med 10 miljarder kronor.

Det märks att partiet inte har startat som revolt mot höga skatter, så som andra nya nordiska partier. Jag har svårt att se skillnad mellan SD och S när det gäller synen på välfärd. Alva Myrdal ville tvångssterilisera sinnesslöa för att kunna höja barnbidraget för sundare barn. Sverigedemokraterna vill ha färre invandrare för att värna bidragen.
Att lova allt till alla är en logisk följd av att man bara vill sticka ut i en fråga. Man vill inte stöta bort några väljare av andra skäl. Men frågan är om väljarna prioriterar ekonomisk realism lika lågt som Sverigedemokraterna.
(Andra intressanta bloggar om , , , , )