Month: February 2010

I förmiddags träffade jag försvarsminister Sten Tolgfors som höll pressfika tillsammans med Moderaternas partisekreterare Per Schlingmann. Så här rapporterade TT:

Förra året blev det ett plus på 2,5 miljarder kronor … Det berättade försvarsminister Sten Tolgfors under en pressfika på torsdagen.
— Det är dubbelt så mycket som man tidigare räknat med och det ska jämföras med ett underskott 2008 på 1,5 miljarder kronor. Detta är en historisk situation, säger Tolgfors.
En dryg miljard får försvaret ta med sig och använda i år, för att klara den stora omställningen av försvaret.
— Det ska ge stabilitet för framtiden, säger Tolgfors

Han påpekade att man också löser ut en gammal surdeg som försvarsmakten släpat med sig sedan Socialdemokraternas regeringstid, då man drog på sig böter för att inte ha redovisat tull på materielinköp. Försvarsministern sa också:
— Försvarsmakten är värt ett erkännande för att man nu har fått ordning på ekonomin. Nu är osäkerheten som förut funnits borta. En ny framtidstro växer fram när man kan koncentrera sig på att reformera försvaret, och gå från värnplikt till kontrakterade förband med hög kvalitet.
Skulden för bristerna i ekonomisk kontroll lade försvarsministern på politikerna, inte på försvarsmakten. Det är politiken som styrt, konstaterade han.
Tolgfors var samtidigt mycket kritisk mot Miljöpartiet som bedriver dubbelspel om Afghanistan. MP röstade för en utökad truppnärvaro i riksdagen, men i samhällsdebatten ägnar sig Peter Eriksson åt att kritisera insatsen.
Han påpekade ocskå att de rödgröna i sin uppgörelse om utrikespolitiken gjort sig beroende av Alliansen. Om de rödgröna, mot förmodan, skulle bilda regering efter valet ska utvärdering av Afghanistaninsatsen ske först 2011. Men redan i höst måste riksdagen ta nytt beslut om Afghanistan. Eftersom V är emot och MP velar, kommer en S-statsminister inte att kunna genomföra sin utrikespolitik utan stöd från de borgerliga.
Det är med andra ord en synnerligen svajig och föga statsmannamässig regering Sverige skulle få om det blir regeringsskifte i höst.
Försvarsminister Sten Tolgfors tog över ett fögderi med stora problem. Inre strider i regeringen, ekonomiska únderskott som skenade, omställningen av försvaret saknade förankring. Nu kunde han säga: “Alliansen har inte och kommer inte att skära ner försvarets anslag”. Rysslands anfall mot Georgien fick finansdepartementet att tänka om och stärkte försvarsministerns uppgift.
När det gäller ekonomi och omställning framstår det som att Tolgfors fått olika krafter att börja gå i samma takt. Att han erkänner politikernas skuld till det tidigare kaoset i försvaret är ett tecken på ledarskap.
Se mer i försvarsministerns blogg: Afghanistan splittrar oppositionen.
(Andra intressanta bloggar om politik, Sten Tolgfors, försvaret, försvarspolitik, försvarsmakten, Afghanistan)

Den rödgröna oppositionen har råskällt på Alliansregeringen över att man har ambitionen att sänka sjukskrivningarna i Sverige. Man har hävdat att det är orättvist, kallt och inhumant.
Men de skärpta sjukskrivningsreglerna ger nu miljardregn över kommuner och landsting som de kan använda till bättre vård, starkare skola och mer omsorg. SKL rapporterar, AFA Försäkring betalar tillbaka totalt 2,9 miljarder:

AFA Försäkring betalar tillbaka totalt 2,9 miljarder till arbetsgivare i kommuner och landsting. AFA kan konstatera väsentligt lägre inflöde av nybeviljande sjukersättningsfall efter halvårsskiftet 2008 vilket är en effekt av de förändringar som infördes i sjukskrivningsprocessen den 1 juli 2008.

Nyhetskanalen skriver i Kommuner tjänar på hårda sjukregler:

De ändrade reglerna för långtidssjukskrivna ger klirr i kassan för landets kommuner. Afa Försäkringar betalar tillbaka nästan tre miljarder kronor till kommunerna eftersom premierna sänkts. Det beror på att antalet sjukersättningsfall minskat väsentligt.

Enbart för lilla Lycksele kommun betyder återbetalningarna ett tillskott på nio miljoner kronor.
Och idag skriver DN under rubriken “Färre sjuka miljardlyft för kommunerna”:

Kommunernas och landstingens ekonomi går bättre än väntat. En orsak är att färre långtidssjukskrivna har lett till att kde fått sänkta försäkringspremier.
— Det blir överskott 2009 och vi räknar med ett överskott även 2010, säger Mats Kinnwall, chefsekonom på SKL.

Alltså: skillnaden väljarna har att välja mellan i höstens val är en Alliansen som med arbetslinje förstärker välfärden och rödgröna partier som hellre ser människor gå sjukskrivna än satsar pengarna på vård, skola och omsorg.
Valet borde inte vara så svårt, kan man tycka.
(Andra intressanta bloggar om politik, sjukförsäkring, sjukskrivning, sjukpenning, långtidsjukskrivna, utanförskap, arbetslinjen, arbete, arbetsmoral, välfärd, tillväxt, ekonomi, kommuner, landsting, skola, förskola, sjukvård, vård, omsorg)

Studerande bloggaren Fredrik Kärrholm skriver i inlägget Nu var det tydligen inte lika kul längre:

Birgitta Ohlsson vill som bekant tvinga föräldrar att dela föräldraförsäkringen. Men nu är hon mycket upprörd över att EU vill tvinga mamman att stanna hemma med barnet de första veckorna efter förlossning.
Kanske inser Birgitta att det bästa är att inte tvinga någon till någonting?

Helt rätt fråga.
(Jag vet att valsen går om att föräldraförsäkringen är en förmån som man kan avstå ifrån om man inte vill följa feministiska kvoteringstvång. Men den argumentationen tycker jag avslöjar än mer: man offrar gärna barnen på feminismens altare. Resultatet blir ju att barnet får mindre tid med sina föräldrar.)
Se mer: Monumentalt motstånd mot kvoterad föräldraförsäkring. (Andra intressanta bloggar om politik, kvotering, föräldraförsäkring, föräldraförsäkringen, jämställdhet, feminism, genus, genusforskning, kvinnor, sexism, kön, Birgitta Ohlsson, Alliansen, regeringen, frihet, förmynderi)

Det ord som socialister siktar in sig på i traditionell höger-vänsterdebatt är “vinst”. Den anses omoralisk och utslag av girighet, särskilt när det gäller verksamheter som är samhällsnyttiga: skolor och sjukvård. Men också i aktuella fall som Posten.
Eftersom antalet brev minskar behöver statliga Posten skära ner genom att minska personal. Som vanligt vänder sig fackförbunden mot att Posten samtidigt går med vinst och genomför aktieutdelning.
Men vinsten är helt nödvändig för att företaget ska överleva långsiktigt. Vinsten är det man har för investeringar och för att utveckla verksamheten. En del av vinsten sätts av för utdelningar vilket är den morot aktieägarna får för att stanna i företaget.
Detta skriver Upsala Nya Tidning i Vinster är inte omoraliska, och framför följande mycket kloka råd till vänstern: 

Förbud mot vinster eller utdelningar brukar föreslås. Men det vore hederligare att vara helt emot privata alternativ än att först tillåta dem och sedan slå undan benen för dem.

Det är dags att avslöja Socialdemokraterna som försöker framstå som mindre vänster genom att inte vilja förbjuda företag, men däremot förbjuda vinst. Det är ohederlig politik.
(Andra intressanta bloggar om politik, Posten, vinst, vinster, företagande, entreprenörskap, företagandets villkor, arbetsmoral, tillväxt)

Nerikes Allehanda har en talande rubrik på dagens ledare:

Politiker skyller vädret på varandra

Mer i medierna: AB,1, DN. (Andra intressanta bloggar om politik, väder, snö, klimat, vinter, kyla)

Länsstyrelsens tjänstemän gillade inte att landshövdingen Marianne Samuelsson gav dispens från strandskyddet så att företagaren Max Hansson kunde förbättra sin tomt med tennisbana mm. Tjänstemän spelade i hemlighet in samtal med landshövdingen när ärendet skulle avgöras.
Nu meddelar domstol att det var rätt att ge dispens från strandskyddet, rapporterar Ekot i Rätt att ge Max Hansson dispens:

Miljödomstolen anser att det var rätt av länsstyrelsen på Gotland att ge dispens i det uppmärksammade strandskyddsärendet som gällde finansmannens Max Hanssons bygge i Östergarn. Det var uttalanden av dåvarande landshövding Marianne Samuelsson i samband med länsstyrelsens hantering av det ärendet som ledde till att hon tvingades avgå i somras.

Men Samuelsson använde helt fel motiv till att ge dispens. Hon pekade på Hanssons betydelse för ön. Sådant ska inte avgöra. Alla är lika inför lagen. 
Hon hade kunnat sitta kvar om hon istället hänvisat till Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna som slår fast att egendomsskyddet innebär att staten inte får inskränka användningen av privat mark annat än för ”nödvändiga” allmänna intressen. Då ska intrånget bedömas enligt ”proportionalitetsprincipen”, det vill säga ”det allmännas nytta” ska stå i proportion till den enskildes nackdelar.
Det är också i dessa banorna som Miljödomstolen resonerar i sitt beslut.
(Andra intressanta bloggar om strandskydd, politik, juridik, miljödomstolen, Gotland, Marianne Samuelsson, landshövding, allemansrätten)

När begreppet “grön skatteväxling” blev populärt var meningen att skatterna på miljöstörande utsläpp skulle höjas och skatterna på arbete minska.
Miljöpartiet har flitigt använt mantrat om grön skatteväxling. Men stämmer det? Smålandsposten skriver i ledare, Skatteväxling blev skattehöjning:

Men vart tog den gröna skatteväxlingen vägen? Den politik som på en och samma gång var ett alternativ till socialdemokraternas högskattestat och den klassiska tillväxtpolitiken? Ja, Skattebetalarnas förening ställer frågan i en rapport och finner att skatteväxlingen blivit en skattehöjning. Fortfarande vill de gröna höja skatterna på energi.

Numera vill Miljöpartiet höja skatterna både på energi och på arbete. Och det rejält — med över 40 miljarder kronor netto om året.
Det är något storstadsväljarna som just nu flirtar med MP borde tänka på — före valdagen i september.
Se rapporten: Den gröna skatteväxlingen är död.
(Andra intressanta bloggar om politik, Val 2010, skatter, arbete,skatteväxling, grön skatteväxling, Miljöpartiet, rödgröna)

Det har varit många besked från oppositionen om hushållsnära tjänster de senaste dagarna. Miljöpartiet gick ut och sa att man nog inte längre vill avskaffa avdragsrätten. Thomas Östros (S) stod däremot fast vid att den succéartade stimulansen som skapar nya jobb och minskar svartarbetet ska bort. Då ryckte S-politiker i Stockholm ut och tog avstånd från partiledningen. I storstäderna finns en stressnivå som gör köp av hushållsnära tjänster befogade.
Sydsvenska Dagbladet summerar i ledare, Rödgröna reträtter:

Länge har fokus legat på regeringens hafsiga, till synes nonchalanta, hantering av a-kassan och sjukförsäkringen. Det har varit en befogad granskning.
Men ju närmare valdagen i höst kommer, desto mer intresse kommer att ägnas det rödgröna alternativet. […] Många tvivlar redan på svaren från S, MP och V. […] Mest förvånande är nog att de rödgröna själva tvivlar på de egna lösningarna.

Ja, vem är det egentligen som är hafsiga och obeslutsamma?
(Andra intressanta bloggar om politik, Val 2010, hushållsnära tjänster, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet, rödgröna)

Den ansedde säkerhetspolitiske experten med inriktning på Mellanöstern, Jon Alterman vid Center for Strategic and International Studies, har publicerat en mycket intressant analys, Victory over al-Qaeda:

På ett avgörande sätt är al-Qaida besegrat. Vid en tidpunkt beundrade många muslimer organisationen för dess modiga opposition mot västerländsk dominans, och många i väst fruktade att al-Qaida skulle dra med sig muslimska civilisationen in i en strid mot väst. Direkt efter 11 september 2001 var det oklart hur kampen om muslimers själ och hjärta skulle sluta. Efter tiden som gått sedan dess, vet vi svaret: al-Qaida har förlorat.

Hur har denna seger uppnåtts? En viktig faktor är — Irakkriget. Där visade al-Qaida sitt rätta ansikte. Alterman skriver:

Jihadisternas agerande i Irak är en viktig faktor bakom deras misslyckande. Inte bara var huvuddelen av deras offer muslimer, de alienerade just de sunnimuslimer som gav dem skydd. I Irak avslöjade sig al-Qaida som varande mer ett kriminellt gäng än en religiös organisation, och dess militära förlust mot den amerikanska försvarsmakten förbättrade knappast deras image.

Just så! George W Bush förstod att han var tvungen att ta kriget mot terrorismen till islams hemmaplan så att den muslimska världen på nära håll, inpå bara kroppen, fick uppleva vilka det var som ville leda deras civilisation. Hade al-Qaida fått fortsätta att försöka döda folk i väst hade sunniterna inte fått smaka på jihadisternas sanna gift.
Utan Irakkriget hade det inte varit möjligt. Då hade förmodligen al-Qaida fortfarande haft lyskraft bland muslimer. Och under lång tid plågat västvärlden med flera terrordåd av det slag som skedde 11 september 2001.
När Bush satte press på al-Qaida kunde traditionella religiösa ledare återta sin ställning och auktoritet bland muslimerna.
Jon Alterman påpekar att dessa traditionella krafter inte delar västvärldens syn på frihet och demokrati, men de hotar åtminstone inte väst. Och han pekar på det paradoxala att muslimska kvinnor blivit mer religiösa, även om de enligt oss i väst har störst anledning att slita sig loss från patriarkala islamska strukturer.
Att överbrygga dessa motsatta uppfattningar om individuell frihet och mänskliga rättigheter blir således inte mindre viktiga när al-Qaida besegrats, skriver Alterman, men det blir mindre akut.
Men även om al-Qaida förlorat sin glans i arabvärlden, undrar jag om detsamma kan sägas om talibanerna i Afghanistan och Pakistan. Även om pashtuner i Afghanistan har en mindre sofistikerad historia än araberna, så fortsätter deras extremister att strida i syfte att inte bara segra i Afghanistan, utan också i Pakistan. Om så sker får vi jihadister med kärnvapen.
Blir inte slutsatsen att talibanerna måste besegras i Afghanistan på samma sätt som al-Qaida besegrades i Irak?
(Andra intressanta bloggar om politik, al-Qaida, islamism, terrorism, fundamentalism, Afghanistan, Irak, demokrati,MR, frihet, yttrandefrihet, Bush, Bush, säkerhetspolitik)

I Sverige får en man som vägrar ta en kvinna i hand skadestånd därför att hans agerande inte respekterats av svenska myndigheter. Svenska seder och bruk är med andra ord mindre värda än muslimska. Detta agerande försvaras i Göteborgs-Posten av den socialdemokratiske kolumnisten Cecilia Dalman Eek, Rätt att vägra skaka hand:

Att hälsa utan kroppskontakt är hävdvunnet i stora delar av världen och anses mycket respektfullt.

Så är det naturligtvis. Men frågan är varför vi ska respektera hävdvunna seder i andra delar av världen, men inte kräva att VÅRA seder ska gälla i Sverige?
Det går inte tolka Dalman Eek på annat sätt än att våra seder och traditioner är mindre värda, lägre stående, mer primitiva än andra.
För jag tror inte Dalman Eek kräver att muslimska män i Asien ska ta henne i hand när hon reser dit. Då underkastar hon sig — igen — andra kulturers seder och bruk.
Varför denna underdånighet? Varför detta totala förakt för våra traditioner?
I kolumnen heter det:

Men i ett öppet och tolerant samhälle har vi ett ömsesidigt ansvar som går utöver rätten att kränka och förolämpa varandras känslor.

Men det finns ju ingen som helst ömsesidighet i hennes budskap! Hon vill att alla svenskar ska anpassa sig till kulturer från andra delar av världen, och aldrig någonsin hävda sin egen — inte ens på hemmaplan. Det är inte ömsesidighet, det är självförakt och total underkastelse.
Själv har jag respekt för andra kulturer i deras naturliga miljö. När jag besöker andra delar av världen kräver jag naturligtvis inte att de ska tala svenska och anpassa sig efter mina seder och bruk. Därför anser jag att de som kommer till Sverige har samma förbannade plikt att respektera det som gäller i Sverige. Vår kultur är lika mycket värd som andra. Och i Sverige kommer det svenska före allt annat. 
Vi har all anledning att bli irriterade när folk inte accepterar en utsträckt hand.
Det betyder inte att det ska bli lag på att ta i hand. Men de som inte följer de spelregler som gäller här måste vara beredda på att det har konsekvenser, som att man inte får ett jobb eller en praktikplats. Att inte ta i hand skapar en negativ stämning och ger fullt legitimt skäl att avstå från vidare kontakter med den som agerar på det sättet.
Se också: DN: att vägra ta i hand är att skapa distans.
(Andra intressanta bloggar om politik, handskakning, normer, normer, kultur, seder och bruk, demokrati, MR, islam, kristendom, fundamentalism, rasism, kränkt, islamofobi, assimilering, integration, integrationspolitik)