Birgitta Ohlsson förordnad

Kvoteringsivraren Birgitta Ohlsson (FP) blir ny Europaminister, det framgår av presskonferens med statsministern i Rosenbad just nu.
Själv anser jag att det inte behövs någon EU-minister.
Europaaspekten finns integrerad alla departement och alla frågor, så varför ha en sådan? Det hade varit bättre att rationalisera regeringen med en ministerpost, från 22 till 21.
Om nu någon ska utses, kan det vara smart att välja en bråkstake som rör sig på gränsen till de rödgröna.
Den garvade partipolitiske taktikern och presidenten Lyndon B Johnson formulerade poängen så här, när han mycket motsträvigt lät J Edgar Hoover sitta kvar som FBI-chef: ”Bättre att ha honom inne i tältet pissande ut, än utanför pissande in.”
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , )

Reinfeldt hade visst rätt: 100.000 fler sysselsatta

Flera medier har hävdat att statsminister Fredrik Reinfeldt hade fel när han i söndagens partiledardebatt sa att antalet sysselsatta har ökat med 100.000 personer mellan 2006 och 2009.
Visserligen använde Reinfeldt ett feltolkat underlag, där två olika definitioner på arbetsför ålder användes.
Men även de som kritiserar Reinfeldt — Socialdemokraternas Thomas Östros — jämför felaktigt två olika underlag. Man jämför kvartal 2 år 2006 med kvartal 4 år 2009. Detta leder fel eftersom det finns säsongsvariationer i arbetslösheten.
Om man gör rätt i båda fallen, alltså jämför samma åldersgrupp och motsvarande kvartal finner man att sysselsättningen ökat med cirka 100.000. Bloggen Cornucopia har från SCB plockat fram följande siffror, där man jämför kvartal 2 med varandra:

2006K2: 4425 tusen sysselsatta ålder 15-74
2009K2: 4524 tusen sysselsatta ålder 15-74
Skillnad: 99 000 fler sysselsatta år 2009.

Bloggen Super-Economy har tittat på fjärde kvartalet, det senaste samt motsvarande före regeringsskiftet :

Om jämförbara siffror studeras, visar de alltså att antalet sysselsatta ökat och att ungefär 100.000 fler personer är i arbete nu än före förra valet.
Och då ska man komma ihåg att år 2006 stod vi på toppen av en högkonjunktur, medan vi nu befinner oss i en lågkonjunktur som ansetts vara en av de värsta sedan 1930-talets depression.
Tino Sanandaji i sistnämnda blogg förklarar den lägre andelen sysselsatta med att Sverige tagit emot 182.000 immigranter i åldern 15-74 år under den här fyraårsperioden, och de har svårt att snabbt komma in i arbete.
Alliansen har trots det lyckats öka antalet sysselsatta.
Det beror på den politik för arbete, inklusive sänkta skatter på arbete, som regeringen genomfört.
Se mer: AB, DN1, DN2, SVD1, SVD2, SDS, SVT (Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , , , , , , , , , )

(M)ed blicken mot framtiden

Idag presenterade Moderaterna en debattbok: Med blicken mot framtiden.
Sex yngre riksdagsledamöter och ungdomsförbundets ordförande har skrivit var sitt kapitel med följande tema: kunskapssyn, mångfald, global arbetsmarknad, utanförskapets otrygghet, ett digitalt samhälle, miljömoderaterna och en friare värld.
Inledde gjorde dock statsminister Fredrik Reinfeldt och finansminister Anders Borg.
Reinfeldt sa att ”Svenska folket inte vill ha någon revolution” och att pragmatism är ett fint ord. Samtidigt betonade han att verkligheten kräver nya lösningar. Särskilt ställer framtidens arbetsmarknad allt större krav på medarbetarna. Och många i Sverige saknar kvalifikationer. Därför måste alla typer av jobb välkomnas, så länge det sker med justa villkor.
Han poängterar att vi måste bejaka människors arbetsförmåga, och inte gå tillbaka till utanförskap. För detta har regeringen börjat införa verktyg för att skapa dessa jobb, sa Reinfeldt och syftade på nystartsjobb, instegsjobb mm.
Anders Borg sa att länder med god ordning på statsfinanserna har klarat krisen klart bättre än vad man kunnat förutse. Betydelsen av att ha rubusta finanser är viktigare än vad Borg själv trott. I takt med globalieringen, frihandeln och ”kvicksilverkapitalet” som rör sig snabbt blir det centralt att staterna har robusta strukturer som kan parera svängningarna i konjunkturen.
Borg sa också att ”svenska modellen” fungerar väl — i sin moderna tappning, modell 2.0. Företagen har kunnat minska sina kostnader under lågkonjunkturen och har därför större flexibilitet och beredskap att satsa när uppgången tar fart.
När det gäller bokens kapitel, så var de inte mer visionära än att de går att förverkliga i överskådlig tid. Exempevis gav Nicklas Lundblad, vice vd på Stockholms Handelskammare, pluspoäng till förslagen om att upphovsrättsinnehavare frivilligt ska kunna avstå från att hävda sin rätt, något som är förenligt med internationella konventioner.
Märkligt nog invände Brottsförebyggande rådets generaldirektör Jan Andersson emot skrivningar i boken som ursäkter ungdomars våldstendenser i förorterna. Här efterlysta han de ”gamla moderaterna”.
Miljöforskaren Christian Azar vid Chalmers tyckte det var bra för miljöpolitiken att Moderaterna tar upp fighten, men man har för mycket låst sig vid kritik av Miljöpartiet. Han varnade också för korruption i miljöbistånd.
Om jag med ett ord ska sammanfatta budskapet om Moderanternas framtidsdiskussion så är det ”pragmatism”.
För mig som gillar idédebatt blir det ganska torftigt, men inte helt och hållet. Moderaterna är regeringsbärande parti och de kan inte vara avsändare för radikala förändringar. Sådant buskap måste komma från andra opinionsbildare, som när de når framgångar kan sugas upp av politiska partier vars främsta mål är att vinna val.
Det är också bra att dessa representanter för lagstiftande församlingen ändå vågar titta några år framåt. Det är mer än normalt. Riksdagens framförhållning brukar vara det närmsta budgetåret.
Partiaktiva behöver höja blicken, och den här boken gör det. Om än bara lite, lite grann.
Författarna och deras kapitelrubriker:
Oskar Öholm, 29, ”Att rusta sig för livet”
Niklas Wykman, 28, ”Att få vara sig själv”
Tomas Tobé, 31, ”Att kunna stå på egna ben”
Anna König Jerlmyr, 31, ”Att växa upp i trygghet”
Henrik von Sydow, 33, ”Möjligheter i ett digitalt samhälle”
Sofia Arkelsten, 33, ”Ansvar för vårt klimat”
Anna Kinberg Batra, 39, ”Frihet i världen”
Se också Johan Ingerö. (Andra intressanta bloggar om , , , , , , ,, , , )

TV4-kommentator: hejar med hela min kropp på S

TV4 har till politisk kommentator inför valet utsett Lena Sundström (mer här). Så här sa hon inför förra valet till Piteå-Tidningen om vem hon ville skulle vinna:

— När statsminister Göran Persson debatterar mot moderatledaren Fredrik Reinfeldt, hejar hela min kropp på Göran, även om huvudet är frågande inför mycket som han säger. Jag vill naturligtvis inte att borgarna ska vinna valet.

Om inte TV-kanalen också utser en kommentator med uttalat borgerliga värderingar betyder det att TV4 tagit ställning och är en del av den rödgröna kampanjen. Då ska också alla inslag i TV4 betraktas som reklam för S-V-MP.
Varför ska det vara så svårt för medierna att upprätthålla balans?
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , )

Hur kunde Ebba Lindsö utses?

I Svensk Tidskrift recenserar Fredrik Segerfeldt den bok som förre vd:n för Svenskt Näringsliv, Ebba LIndsö, givit ut: Det omöjliga måste göras möjligt. Segerfeldt har goda insikter i Svenskt Näringsliv, där han själv varit verksam. Han skriver:

Lindsö har alltså aldrig bottnat i idén om den fria företagsamheten, varken känslomässigt eller intellektuellt. Hon berättar i boken hur en studentkamrat sagt att det är lönsamma företag som gör allt annat möjligt: ”Jag förstod, och tog till mig. Men ändå, min grunduppfattning fanns alltid där. Min vilja att vara ute och hjälpa, att bidra.” Som om företag som förser kunder med varor och tjänster, offentlig sektor med skatteintäkter och anställda med jobb varken hjälper eller bidrar. På ett annat ställe skriver Lindsö om att hon ville starta ett företag som skulle förena företagsnytta med samhällsnytta, som om företagens kärnverksamhet var onyttig. På ett tredje formulerar hon att det var för att göra världen lite bättre som hon tog jobbet.

Själv hade jag uppdrag för Timbro när hon tillträdde. Jag förstod aldrig vad Lindsö hade i Svenskt Näringsliv att göra. Nu har vi fått det definitva svaret av henne själv: det hade hon inte.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , )

Så blundar Sverige för extremism

Anna Dahlberg har i Expressen skrivit om dem som försöker hindra religiösa islamister att ta kontrollen över svenska förorter. Men vilket stöd får de? Dahlberg svarar i Skyddslös i Sverige:

För några veckor sedan skrev jag om 25-årige Kadafi Hussein från Rinkeby. Han är hiphopartisten och ungdomsledaren som har tagit upp kampen mot den somaliska extremistgruppen al-Shabab.
Sedan dess har hans insatser rönt internationell uppmärksamhet. I söndags intervjuades han i en artikel i New York Times och fler medier står på kö. Samtidigt har det personliga priset blivit allt högre.
Samma dag som artikeln publicerades blev han mordhotad över telefon. En person som sade sig företräda al-Shabab förklarade att Kadafi är en förrädare och att alla muslimer därför har rätt att döda honom. Det kommer att ske när som helst, la rösten till.
Men trots denna allvarliga hotbild har han fortfarande inte erbjudits någon hjälp av polisen. Inte så mycket som en larmtelefon har han fått. […] Den som blir mordhotad i Sverige får skylla sig själv.

Detta är logiskt. Enligt svenska etablissemang finns inga problem med islam. Varför då tro på att denna fredliga religion skulle resultera i mordhot? Det kan ju inte vara sant.
Den politiska undfallenheten får naturligtvis konsekvenser för hur myndigheter uppfattar situationen. Om politiken är världsfrånvänd blir naturligtvis staten det också. Och de som verkligen är för integration offras.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , , )

Alliansens företrädare klarade sig bäst

Över 34.000 läsare har svarat på Aftonbladets webbfrågor om vilken partiledare som var bäst och vilken som var sämst. Eftersom detta var separata frågor, ger de tillsammans ett intressant netto på vem som klarade sig bäst.
Från den andel som anser att en partiledare varit bäst har jag dragit andelen som svarat att densamme varit sämst. Då får vi fram ett netto på hur bra partiledaren varit i debatten.
1. Fredrik Reinfeldt. . . . . +31,8
2. Jan Björklund . . . . . . . +3,5
3. Peter Eriksson. . . . . . . +0,8
4. Göran Hägglund. . . . . . -0,5
5. Mona Sahlin . . . . . . . . -9,8
6. Lars Ohly . . . . . . . . . -10,1
7. Maud Olofsson. . . . . . -15,7
Alliansens företrädare klarade sig bäst i går, de dominerar i toppen medan rödgröna dominerar i botten. Det är Maud Olofsson som sticker ut genom att klara sig sämst, och Peter Eriksson som lyckas slå sig in på plats 3.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , )