Oppositionens budgetar: Kvantitetskverulanterna

Vänsterpartiet har lagt sitt förslag till statsbudget. Den kommenterar ledare i Kristianstadsbladet under rubriken Kvantitetskverulanterna:

Vänsterpartiet anser … att ekonomisk återhållsamhet hindrar folket från att få den välfärd de har rätt till. I själva verket är det tvärtom. Apropåerna påminner oss dock om att vänsterpartiets ekonomiska teori sällan går hand i hand med ekonomisk erfarenhet.

Det är med andra ord vanlig överbudspolitik från vänsterpartiet. Men tidningen pekar på en strukturell brist i vänsterpartiets syn på demokrat när partiet vill upphäva Riksbankens självständighet för att kunna trycka nya sedlar i rasande fart:

Att begränsa politikers handlingsutrymme innebär inte en begränsning av demokratin. Det är de folkvalda politikerna som stiftar lagarna och ger såväl Riksbanken som andra kontrollorgan deras frihet och uppdrag. I Sverige handlar det mer om att politikerna inte kontrolleras tillräckligt, eftersom det saknas en författningsdomstol.
Historiskt har ingen politisk församling visat sig mogen att ha full kontroll över alla ekonomisk-politiska handlingsmöjligheter, så som v vill. Man har i stället tagit politiska hänsyn, som i förlängningen har visat sig vara skadliga för landets utveckling och folkets välfärd.

En viktig iaktagelse! Politikerna behöver kontrolleras och begränas genom Riksbank och Förvattningsdomstol för att politiken ska bli mindre ryckig, inte riskera att spåra ur eller begå brott mot medborgarnas grundlagsskydd. (Andra intressanta bloggar om , , , , )

Frankrike nära bryta mot EMU-regler

EU:s ekonomikommissionär Joaquin Almunia varnade på måndagen Frankrike för att man riskerar att överträda EMU:s konvergensregler om statsskuld och budgetunderskott, rapporterar AFP i EU eyes early warning on French finances:

Frankrikes budgetunderskott kommer att öka mer än regeringen prognostiserat och nå 2,9 procent av bruttonationalprodukten detta år, varnar kommissionen. Nästa år kan de svaga offentliga finanserna i Frankrike leda till att underskottet överstiger 3 procent, vilketär det maximum som EMU:s regler tillåter.

Men som vanligt anser Frankrike att alla andra ska följa Europaunionens regler, men inte dem själva:

Frankrikes finansminister Christine Lagarde sa i en kommentar att hon inte tänker ändra regeringens prognos och att hon ”tog lungt” på varningarna från Bryssel. Hon anklagar kommissionen för att ”inte ta i beaktande” att regeringen annonserat reformer av ekonomin . . . Medan alla 15 eurozonsländer förra året åtagit sig att balansera sina böcker till 2010 har Frankrikes president Nicolas Sarkozy sagt att Frankrike kanske inte kommer att kunna göra detta.

Jag röstade nej till EMU sedan dåvarande franske presidenten Chirac uttalat sig för att straffa mindre länder som inte följer EMU:s konvergensregler, men att Frankrike inte behövde följa några regler. I en union ska ALLA följa samma regler, annars är det ingen församling att vara medlem i. Den sanningen stämmer i högsta grad ännu. (Andra intressanta bloggar om , , )
   

Jas – bättre plan finns inte

Turerna kring försvarsmaktens framtid är många och blir allt mer oöverskådliga. Vad försvarsminister Sten Tolgfors syftar till genom att resa till Oslo är svårbegripligt.
Han är inte beredd att skjuta till nya pengar för uppgraderingen av svenska försvarets Jas-flotta. Ändå är det just uppgradering han lovat norrmännen att Sverige ska göra om Norge köper den uppgraderade modellen. Räknar försvarsministern med att Norge inte kommer att köpa Jas, men vill undgå att få skulden för att affär uteblivit pga svala signaler från svenska staten? Eller vill Tolgfors försöka ge Norge skulden för att regeringen inte beställer det uppgraderade planet?
Alliansregeringens formulering av beslutet i torsdags är besynnerligt: Regeringen beslutade att köpa in nya super-Jas, men bara om Norge också gör det. Varför lägger regeringen på detta sätt över avgörandet för svenska flygvapnets framtid på ett annat land?
Prestigekampen mellan finans- och försvarsdepartementen å ena sidan och försvarsmakten å den andra leder till en grotesk försvarspolitik. Inte blev det bättre av att försvarsberedningen hellre ägnade sig åt miljöpolitiskt flummande än att analysera vilka utrikes- och säkerhetspolitiska risker kungariket Sverige har att hantera under kommande årtionde.
I denna soppa är det iallafall intressant att höra vad internationella experter anser om Jas. Tidningen Ny Teknik rapporterar i Lovorden haglar över Jas: Ett bättre plan finns inte:

Gripen har inget att be om ursäkt för i internationella sammanhang. Bättre plan än Gripen C/D går inte att få tag i, säger journalisten Robert Hewson på det ansedda analys- och tidningshuset Jane´s Information Group i England.

Något att glädjas åt i all bedrövelse. Se mer SVD, SVD, DN (Andra intressanta bloggar om , ,, , , , , )

Ska jobbtoppmöte (s) se framåt eller bakåt?

Riksdagsmännen Luciano Astudillo och Sven-Erik Österberg delar på ordförandeskapet i socialdemokraternas arbetsgrupp om jobben som förbereder ett ”jobbtoppmöte” i maj, skriver Widar Andersson i Folkbladet, Filmstjärnan och ombudsmannen.

Samarbetet med LO är en grundläggande förklaring till socialdemokratins långa maktinnehav. Ett försvagat LO leder till en försvagad socialdemokrati. Det vet alliansen. Därför har de försämrat förmånerna i a-kassan samtidigt som avgifterna har höjts. LO-facken och deras a-kassor tappar medlemmar som aldrig förr.
Många fackföreningar vänder sig inåt, tvingas till interna rationaliseringar och i Laval – domens kölvatten är tonläget högt mellan och inom olika LO-förbund. Luciano Astudillo och Sven-Erik Österberg har nu ansvaret för att försöka bringa ordning och reda på jobbpolitiken i det socialdemokratiska lägret.

Det kan inte vara någon enkel uppgift. Ska s backa in i framtiden med nya krav på höjda bidrag, höjda skatter, fler regleringar och mer planekonomi? Eller ska man våga göra upp med traditioner som inte fungerar i framtiden?
För Sverige vore det ett stort framsteg om man valde det senare, men troligast är det förstnämnda.
Den ton socialdemokraterna väljer i jobbfrågan kan komma att säga en del om vilken valstrategi partiet tänker använda inför 2010.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , )

Nytt nummer av Frihetsjournalen


Aprilnumret av nyhetsbladet Frihetsjournalen har nu nått prenumeranterna. Där reflekterar jag lite mer kring brott och straff efter diskussionen i SVT Debatt, samt kring det mest blogglänkade inlägget den senaste månaden: ”BWO, centern och fildelning”. Dessutom lite om besökstrafik och om amerikanska presidentvalet.

Till de svenska kornas försvar

Det säger något om vår tid när det finns behov att skriva ledare på temat Till de svenska kornas försvar, så som Nya Wermlands-Tidningen gör idag:

Det är löjligt att utmåla våra beskedliga svenska kor som stora miljöbovar. Men det görs titt som tätt, bland annat i tv-programmet Uppdrag Granskning. Det visar hur snett det kan gå i den så kallade klimatdebatten. I själva verket är kon ett nyttigt djur på många sätt.

Ja, är kunskapen om naturen så låg i dessa miljöpolitiskt intensiva dagar att folk inte vet varifrån mjölk, ost och andra nyttigheter kommer ifrån? Korna är ju också ett viktigt inslag i, kanske till och med symbolen för, svensk landsbygdsmiljö. Hellre en idisslande ko än en tjatig miljöknutte! (Andra intressanta bloggar om , , , , )

Teknokratiskt folkparti?

I Göteborgs-Posten skriver Fredrik Tenfält om folkpartiets kommunala riksmöte i helgen, Fp vill vara bäst i klassen:

Det fanns en tid när folkpartiet anklagades för otydlighet och överdrivet intresse för mindre nischfrågor i politiken. Den tiden är sedan länge borta. Och för folkpartiet i dag gäller att man vill vara ”bäst i klassen” och profilera sig som allra tydligast på områden där andra partier valt att ligga lägre. Folkpartiet skall vara mest för EU, mest Nato-vänligt med krav på medlemskap och mest för kärnkraft.
Det är uppfriskande med partier som vågar inta tydliga ståndpunkter i kontroversiella frågor och därmed driva på debatten. Men det är inte komplikationsfritt. Med alltför reservationslös argumentation på ”hårda områden” som de ovannämnda riskerar folkpartiet att uppfattas som teknokratiskt. I ett liberalt parti är det viktigt att det också finns utrymme för reflektion, eftertanke och nyanser.

Jag instämmer. Det är utmärkt att folkpartiet vågar vara kontroversiella, men ju mer kontroversiell man är desto tyngre argumentation behöver man för att bli trovärdig. Och folkpartiet saknar ofta en djupare värdediskussion kring sina utspel. Istället för att utveckla värderingar visar man upp en tvärsäkerhet som inte är vacker.
Det är som att partiet jagar notiser i tidningarna för varje pressemeddelande man skriver, snarare än att bli ledande opinionsbildare i ett frågekomplex som vidgar och breddar diskussionen. Idéer är bra, men det som flyttar politiken är värderingar. (Andra intressanta bloggar om , , , , )

Lars Norén hycklar som andra i etablissemanget

I SVT-intervjun om publiceringen av sin dagbok vill Lars Norén stå på alla sidor samtidigt. Han vill inte publicera för att skydda sina nära, men samtidigt ”måste” han publicera för att tillgodose sitt eget ego. Och för detta behov av att fläka ut sig gråter han. Hela vägen till banken, som de säger i USA.
Även om han sågar personer som i högsta grad förtjänar det, så är han själv en del av den kulturelit han vänder sig emot. Det framgår inte minst av att han ännu inte bett om ursäkt inför anhöriga till dem som mördades på grund av Noréns teaterprojekt. Astrid Gladh, mamma till en av poliserna som mördades i Malexander av Noréns ”skådespelare”, tycker att han borde skämmas. Hon säger till Expressen:

– I början höll Lars Norén tyst, men sedan gick han ut och sa att han skulle kontakta de anhöriga och be om ursäkt, säger Astrid Gladh.
– Då förväntade jag mig att han skulle höra av sig på något sätt, men det har han inte gjort. Han har bara nonchalerat oss som tvingas leva vidare med sorgen. Oss bryr han sig inte om ett dugg. Han tycker väl sig vara förmer än andra.
Astrid Gladh säger att det nu är äckligt att läsa hur han uttalar sig om andra människor och hur fel de gjort.
– Jag tycker att han borde sopa rent framför sin egen dörr först.

Ja, genom att inte söka upp Astrid Gladh och andra visar Lars Norén vem han är: en lika stor hycklare som alla andra i etablissemanget. (Andra intressanta bloggar om , , , , )

I New York fungerar polisen

Förre svenske konsuln i New York Olle Wästberg skriver i sitt nyhetsbrev:

Expressens newyorkkorre Gunnar Johansson berättar om hur han av misstag råkar ringa larmnumret 911 och snabbt lägger på luren. En liten stund efteråt står polisen utanför hans lägenhetsdörr. De hade fått larmet, spårat numret och gett sig iväg.
Det är inte unikt. När vi bodde i New York skulle en svensk granne ringa Sverige ­ mitt i natten amerikansk tid. Hon slog 911 i stället för utlandsprefixet 011. Bad om ursäkt och la på. Fyra minuter senare stod polisen utanför dörren. Hennes man öppnade, men polisen insisterade att få träffa henne själv. Sannolikt med erfarenhet från kvinnomisshandel.
Så är en polis som dels fungerar, dels lyckats få ner brottsligheten så långt att man kan ägna sig åt normal samhällservice.

Och i världsmetropolen New York är brottsligheten klart lägre än i Sverige som helhet, räknat per invånare. Färre rån, stölder, misshandel, våldtäkter. I fråga om mord sa man förut att New York låg något över svensk statistik, men det har ju på senare tid klarlagts att svenskt rättsväsende inte längre anser att mord är mord utan ”vållande till annans död” — även om den mördade fått halsen avskuren. Därmed är förmodligen också antalet mord i dess korrekta definition fler i Sverige än i New York.
I New York står invånarnas säkerhet i centrum. Inte så i Sverige — här har människor inget värde för makthavarna. Hur länge ska vi tillåta att det är så? (Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , , , ,

Miljörörelsen skapar svält och fattigdom

Den i miljösammanhang respekterade Lars Bern går idag på SVD-Brännpunkt till hårt angrepp på miljörörelsen för dess naiva agitation för etanol som energipolitisk välsignelse,  Blåögd kampanj om etanol:

Ända sedan jag började arbeta med miljöfrågor på sjuttiotalet har miljörörelsens representanter ­tjatat sitt mantra om bioenergins välsignelse.
Under trycket från forskarrapporterna om växthuseffekten har man till slut fått gehör för sina idéer. I Europa och Amerika görs nu storskaliga satsningar på biobaserad etanol som ersättning för bensin från olja.
Jordbruksarealer som normalt skulle användas för spannmåls­produktion tas i växande utsträckning i anspråk för etanolframställning. Detta sker samtidigt som efter­frågan på spannmål som livsmedel ökar.
Resultatet är skenande spannmålspriser och hotande masshungersnöd bland världens fattigaste.

Frågan visar att politik inte kan drivas av enfrågerörelser. Politik handlar om att väga samman många olika aspekter. De flesta blundar för att goda avsikter och mål så gott som alltid står emot andra goda avsikter och mål. (Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , )