I SVT-intervjun om publiceringen av sin dagbok vill Lars Norén stå på alla sidor samtidigt. Han vill inte publicera för att skydda sina nära, men samtidigt ”måste” han publicera för att tillgodose sitt eget ego. Och för detta behov av att fläka ut sig gråter han. Hela vägen till banken, som de säger i USA.
Även om han sågar personer som i högsta grad förtjänar det, så är han själv en del av den kulturelit han vänder sig emot. Det framgår inte minst av att han ännu inte bett om ursäkt inför anhöriga till dem som mördades på grund av Noréns teaterprojekt. Astrid Gladh, mamma till en av poliserna som mördades i Malexander av Noréns ”skådespelare”, tycker att han borde skämmas. Hon säger till Expressen:
– I början höll Lars Norén tyst, men sedan gick han ut och sa att han skulle kontakta de anhöriga och be om ursäkt, säger Astrid Gladh.
– Då förväntade jag mig att han skulle höra av sig på något sätt, men det har han inte gjort. Han har bara nonchalerat oss som tvingas leva vidare med sorgen. Oss bryr han sig inte om ett dugg. Han tycker väl sig vara förmer än andra.
Astrid Gladh säger att det nu är äckligt att läsa hur han uttalar sig om andra människor och hur fel de gjort.
– Jag tycker att han borde sopa rent framför sin egen dörr först.
Ja, genom att inte söka upp Astrid Gladh och andra visar Lars Norén vem han är: en lika stor hycklare som alla andra i etablissemanget. (Andra intressanta bloggar om samhälle, Norén, kultur, kultureliten, bok)