Amerikanerna mer nöjda med Trump

Pessimismen i USA har halverats. Är det sant? Ja, så sant opinionsmätningar nu har rätt…
Det skrivs en mängd skit om amerikanske presidenten nu när han bott i Vita huset i 100 dagar. Min kommentar till allt negativt som sägs och skrivs visar jag bara denna graf. Det är en sammanvägning av en stor mängd institut och mätningar om hur amerikanska folket tycker. Går landet i rätt riktning eller åt fel håll?

Här framgår tydligt att folket trivs bättre med Trump än med Obama i Vita huset. Visserligen överväger ännu pessimismen, 55 procent tycker USA går åt fel håll. Men pessimismen har halverats sedan april förra året.
Då tyckte 66 procent att landet gick åt fel håll, medan 27 procent ansåg landet på rätt väg. Då var gapet däremellan 40 procentenheter. Nu i april, enligt sammanvägning av stor mängd mätningar av RealClearPolitics, anser 55 procent att landet går åt fel håll, medan 34 anser det vara på rätt väg. Gapet har halverats till 21 procentenheter.
TV4 och andra svenska medier som vräker ut inslag om hur impopulär Trump är, ägnar sig åt falska nyheter. De har ingenting på fötterna annat än vänsterpropaganda.
I bästa fall kan man säga att de är djupt okunniga, när de jämför med historiska mätningar av tidigare nya presidenter. De brukade få ett stort skutt uppåt i popularitetsmätningar efter valseger. Men USA är nu så polariserat att någon sådan effekt inte är att räkna med för någon politiker.
Det viktiga är att behålla sin egen väljarbas. Mer kan man inte räkna med. Och Trump ligger bra till bland de väljare som valde honom. Det är dem han inte får förlora. Så länge han inte förlorar deras stöd, har han så bra opinionsstöd en politiker i dagens klimat kan räkna med.
Jag ska för rättvisans skull tillägga att Sveriges Radios Studio Ett hade en balanserad rapportering igår: Trumps första 100 dagar. Blir alltid överraskad när mainstreammedia lyckas vara balanserad.

Känslosvall utan tanke och analys är farligt

Stockholms stadsfullmäktige behandlade i måndags en motion från Sverigedemokraterna som innehöll en enkel fråga: ”Vad kostar flyktingmottagandet Stockholm?”
Debatten blev helt hysterisk.
Döm själv: se sju korta (och något redigerade) videoklipp från debatten (upplagda på Twitter)
Kärleken till alla på jorden är gränslös, hos fullmäktigeledamöterna. Liksom vreden och hatet mot dem som vill hålla sig till fakta.
Och kontentan: kostnader spelar ingen roll. Absolut inte! Den som hävdar det är ondskan själv!
Så fort man satt sin fot i Stockholms stad blir man stockholmare ”och våra vänner” med rätt till allt.
Detta säger fullmäktigeledamöter från MP, V, FI och S som har makten över huvudstadens budget. Kommunen tar in över 50 miljarder kronor i skatter och avgifter från stockholmarna varje år.
Hur kan vi låta några fullständigt urflippade känslojunkies sköta lokalsamhällets gemensamma uppgifter?
Det är horribelt. Och så undrar en del varför politikernas förtroende rasar…

Mina tankar efter attacken på Drottninggatan

Mycket har sagts om känslor och reaktioner efter lastbilsdådet 7 april. Men jag tycker djupare analyser har saknats. Och efter torsdagens terrorattack i Paris kan flera strategiska frågor ställas.
I ledaren Vad säger attacken i Paris om väst?, diskuterar jag om man inte kan säga att terroristerna redan besegrat säkerhetspolisen. Eftersom extremisterna är så många i Sverige och Europa kan inte säkerhetspolisen hålla koll på alla. Därför kan jihadisterna ta nästa steg och attackera polisen, de som ska upprätthålla skyddet av staten och dess medborgare, liksom demokratin, att attackera under TV:s sista valutfrågning av kandidaterna.
I dagens ledare, Mer än rosor möter polisen stenkastning och brandbomber, menar jag att massmedier skönmålar och mörkar verkligheten efter terrordåden. Terrordåd kommer aldrig att knäcka Sverige. Det visar blommorna på polisbilarna. Men den smygande upplösningen av lojalitet och sammanhållning med vårt lands rättsstat, kan knäcka tilliten och tryggheten för alla svenskar.
Index över mina texter finns här: index.

Demokraterna lyckas inte ge Trump käftsmäll i fyllnadsval

Efter den chockartade förlusten för Hillary Clinton har demokratiska partiet hoppats på segrar i de fyllnadsval som sker när en ny president plockat några kongressledamöter till regeringen.
Den 11 april hoppades man ta den tomma platsen i Kansas 4:e distrikt efter att Mike Pompeo utsetts till CIA-chef, vilket misslyckades. Republikanerna behöll den.
Men allra mest hoppades man ta över den tomma platsen i Atlanta, Georgia, sedan Tom Price blivit sjukvårdsminister. Här förlorade Hillary Clinton mot Donald Trump med bara en procents marginal. Dessutom ställde 11 republikaner upp, medan demokraterna samlades bakom Jon Ossoff. Partiet satsade miljontals dollar från övriga landet på att han skulle kunna nå 50 procent och vinna mandatet i valet 17 april, medan republikanerna splittrades på många kandidater.
Ossoff nådde inte målet, och nu blir det en andra omgång mot en samlad kandidat för republikanerna.
Politico skriver att demokraterna fortfarande inte lyckats stoppa Donald Trumps segervåg från i november och att man börjat tvivla: när kommer vi att vinna igen, Democrats begin to wonder: When do we win?

‘Jihadisten’ – min tolkning av pjäsen

Såg den omtalade pjäsen på Göteborgs stadsteater igår. Och jag ger en positiv recension i Samtiden: Jihadisten speglar viljan att fly verkligheten.
Är själv förvånad över hur tänkvärd den kontroversiella pjäsen är. Kanske inte på det sätt de medverkande tänkt sig. Men jag tycker den speglar något djupare än bara förortsproblem. Så här:

Unga med självförhärligande ambitioner om att bli rik, känd och lycklig, kan alla bli ”kränkta” av att på arbetsförmedlingen höra att man borde börja jobba som assistent på äldreboende. Ska jag – jag! – torka skit på äldreboende. Aldrig!
Skillnaden är hur de unga tolkar denna påhittade kränkning av egot. En svensk ungdom är en del av det svenska samhället och tar ”kränkningen” personligt, som riktat enbart mot mig. För den med invandrarbakgrund kan kränkningskänslan omvandlas till något kollektivt, inte specifikt mot mig utan mot ”sådana som mig”, dvs vi som inte är svenskar.
I kollektiviseringen av påhittade kränkningar – för det är självfallet ingen kränkning att erbjudas betalda, men föga glamorösa arbetsuppgifter – ligger en sprängkraft som jag inte tänkt på innan jag såg den här pjäsen. Invandrarungdomar kan kanalisera sitt missnöje (med att inte ha blivit stormrik kändis vid 19 år) på samhället – det svenska samhället – på ett sätt som inte unga med välförankrad identitet i samhället kan göra. I grupp blir offerrollen så mycket starkare. Offerrollen växer och blir identiteten.

Trevligt att få skriva en positiv recension, även om det handlar om mindre trevliga sidor av vår tid…

Största fejknyheten i historien avslöjad

Massmedierna har i mer än ett halvår – helt utan belägg, utan bevis – misstänkliggjort Donald Trump för att ha en dold agenda och ”samröre” med Putins regim i Ryssland.
Den insinuanta och i evinnerlig omfattning antydda romansen höll inte många veckor i mötet med verkligheten. Nu, i samband med Syriens gasangrepp mot civilbefolkningen, visar det sig vilken ”anka” det var. New York Times, CNN och även svenska medier har pumpat ut ”misstankar” om en dold allians. Allt är lögn. Mainstreammedia har pumpat ut falska nyheter i månader.
Efter att president Obama satte en gränsen vid gasattacker, men sedan inte fullföljde hotet (vilket fick USA:s anseende utanför västvärlden att rasa), såg president Trump till att fullfölja budskapet att USA inte tolererar gasattacker. Trump bombade Syrienregimens flygfält och slog ut radar och bränsledepåer.
Detta trots att Syrienregimen är en nära allierad med Putinregimen. Det har gjort ryssarna vansinniga, även om de blev förvarnade och kunde flytta sin egen personal.
Mötet mellan USA:s och Rysslands utrikesministrar i Moskva idag blir kyligt.
Om detta skriver exempelvis Dagens Industri:  Nu ”ser romansen mellan Vladimir Putin och Donald Trump ut att redan vara över. Detta trots att de två världsledarna inte ens har träffats.”
Så fortsätter medierna att ljuga. Det har aldrig funnits någon romans. Det är ett påhitt av medierna i syfte att hjälpa Hillary Clinton och smutskasta Trump.
Snälla medier, sluta tala om en romans som inte är något annat än era egna sjuka, konspiratoriska hjärnspöken.

USA:s högsta domstol fulltalig

Så har nye presidenten Donald Trump uppfyllt sitt största och viktigaste vallöfte – nominerat och fått en konservativ domare vald till Högsta domstolen. Nyss svor Neil Gorsuch in som den nye, på livstid valde domaren i Högsta domstolen.
Neil Gorsuch är en högst kvalificerad jurist, advokat och domare. Demokraterna i senaten har gjort allt för att försöka smutskasta honom, eftersom han är Trumps förslag. Hade det varit för 15 år sedan hade han blivit enhälligt vald av senaten, men eftersom de två partierna inte kan komma överens om någonting alls längre röstade demokraterna emot honom. Enbart som en politisk protest och i strid med konstitutionen, enligt vilken senaten ska granska kompetens, inte politisk framtoning.
Han har varit advokat i tio år, biträdande justitieminister under George W Bush och federal domare de senaste tio åren. Demokraterna har letat frenetiskt efter något att angripa Gorsuch för, men kom bara med anklagelser om vissa enstaka ord och formuleringar i domslut. Anklagelser som ingen såg hade någon grund.
Nu uppfylls Donald Trumps viktigaste vallöfte för traditionella republikaner att rösta på honom, även om de ogillade hans framtoning: återskapa den konservativa majoriteten i Högsta domstolen. Med sina 49 år är Gorsuch en av de yngsta som utsetts till denna ytterst mäktiga position. Han kommer att ha inflytande över uttolkningen av konstitutionen i 30-40 år framöver.
Eftersom USA inte är en monarki, upprätthålls kontinuiteten i konstitutionen genom att välja nio domare i Högsta domstolen på livstid. Gorsuch är bara den 113:e HD-domaren sedan USA:s bildande 1789.

Expressen: Multikultur betyder terror och ökad kriminalitet

Det var lite intressant att se hur tungan slant på Anna Dahlberg, Expressenredaktören, i SVT:s Agenda.

– Ett mångfaldssamhälle måste ha en hög säkerhet. Det måste finnas övervakningskameror och annat som gör att man snabbt kan lösa terrordåd och i vissa fall förebygga det.

Var det verkligen hennes mening att medge att den varma, goa, kärleksfyllda, öppna migrationspolitiken i själva verket betyder ökad kriminalitet, våld, brott och terrordåd?
På annat sätt går inte hennes uttalande att tolka. Men varför ska vi då ha multikulti? Kan inte de som mördar och stjäl och våldtar hålla sig i sina hemländer istället, så vi slipper utsättas för det i Sverige?

Tryggheten är borta

Det är talande att ingen kan vara förvånad över att människor brutalt dödats på Drottninggatan i Stockholm i terrordåd. Efter Nice, Berlin och London var det bara en tidsfråga innan det skulle hända här.
I ledaren Politikerna har bjudit in hatet resonerar jag om orsaken till detta pågående sammanbrott för vår trygga civilisation:

På näthinnan så här dagen efter finns bilderna på de med filtar övertäckta döda människorna liggande på gågatan som brukar sprudla av liv och rörelse. Drottninggatan har förknippats med shopping. Nu tänker man på död och förödelse. Varför har de med makt sett till att skapa detta nya, mörka och farliga samhälle? Varför?

Den historiska domen över den förda politiken – på tema öppna-era-hjärtan (Reinfeldt) och vi-bygger-inga-murar (Löfven) – kommer att bli hård.

Andra gången

Drottninggatan drabbades i julhandeln 2010 av terroristförsök. Den gången lyckades attentatsmannen bara döda sig själv. Dagens attack på Drottninggatan lyckades döda flera, och gärningsmannen kunde smita från platsen.
Bäst bild av attacken visade TV4, från en säkerhetskamera i en butik där människor rusar in i butiken och sedan kör lastbilen förbi i hög fart: Här flyr människor i panik.
En misstänkt inblandad är gripen, men vi vet inget om motivet än. Men i tidigare dåd i Nice, Berlin och London var det islamistiska extremister som utförde terror mot västvärldens frihetliga kultur.
Det är politikernas fel att vi alla i Sverige nu är måltavlor för terrorister. Man har svikit det mest grundläggande uppdraget för staten: att skydda medborgarna. Man har öppnat gränserna och släppt in folk som hatar västvärldens livsstil. Nu har några fått betala det ultimata priset för denna öppenhet.
Jag blir förbannad på dem som säger att vi inte ska låta oss påverkas. Säg det till de anhöriga!! Nonchalansen för förlusten av människoliv är svinaktig.
Politikerna har släppt in hatet. Nu har de bara beklaganden att komma med. Det borde man tänkt på innan man öppnade gränserna för den omvärld som alltid varit brutalare, osäkrare och otryggare än Sverige och Europa. Ett barn kan räkna ut att med öppna gränser har man välkomnat omvärldens våld och blodbad till oss.