Vänsterns hat: barn skriker ‘döda honom’ om Trump

Den mediala och politiska vänstern startar nu en fullskalig hatkampanj mot Donald Trump. Sök ”Trump” i Google-nyheter och du finner bara hat- och hånfulla ”nyheter” från Aftonbladet, Dagens Nyheter med flera. Vänsteretablissemangens hat är gränslöst. Ingen distans, ingen sans. Bara primitiva känsloutfall.
I Portland, Origon, låter vänsteraktivister små barn slå med käppar på en docka av Donald Trump samtidigt som man får barnen att skrika ”Jag vill döda dig!”
Och detta sker, enligt vänsteraktivisterna, för att ”stoppa hatet”.
Det är sorgligt att se hur svenska medier likt en samlad fårskock sluter upp bakom detta primitiva hat. Det som borde vara eftertänksamma utrikespolitiska analyser har reducerats till pöbeljournalistik helt utan klass och finess. För varje sådan artikel tappar mediebranschen kunder i mängder. Genom den osakliga och grovt partiska rapporteringen gräver man sin egen grav.

Hur många sovande IS-celler finns i väst?

I New York Times rapporteras att en nära vän till terrorparet i San Bernardino redan före attentatet 2 december där 14 personer dödades, talade om att det finns många sovande terrorceller, Attackers’ Friend Spoke of ‘Sleeper Cells’ Before Rampage.

— Han sa saker som, ’Det pågår så mycket. Det finns så många sovande celler, så mycket folk som bara väntar. När det händer, kommer det att bli stort. Vänta bara’, säger Nick Rodriguez. ”Vi tog det som skämt. När du tittar på grabben och talade med honom kunde ingen ta honom på allvar”.

Det är så som påpekats i denna blogg sedan länge: antalet återvändande IS-krigare är så stort att ingen säkerhetstjänst kan hålla koll på dem alla. Det är bara en fråga om tur och otur vem som drabbas härnäst och vem som kommer undan med en hårsmån. Statsmakterna har agerat på ett så anvarslöst sätt att man slutat utföra den viktigaste uppgift en statmakt har, att skydda sina medborgare från krigare och extremister med dödligt våld på dagordningen.

Trump river åsiktskorridoren

I förrförra inlägget (nedan) beskrevs hur valrörelser ändrar form, från att vara en kamp mellan olika partier och kandidater till att bli en kamp mellan politiken och medierna. Detta eftersom medierna istället för att opartiskt rapportera blivit en aktiv aktör i politiska frågor. Medierna är numera det verkliga Vänsterpartiet, och mycket starkare än de vänsterpartier som sitter i parlamenten.
I National Review refererar man till en tankesmedja som utarbetat en teori kring hur det går till att flytta vad som är tillåtet att säga i samhällsdebatten, For Good and Ill, Donald Trump Has Brought Discussion of Political Impossibilities into the Open.
I Sverige har vi kommit att kalla det ”åsiktskorridoren”, i USA talar tankesmedjan Mackinac Center om ”Overtons fönster”. National Review sammanfattar:

”Fönstret” för politiskt acceptabla ståndpunkter är främst definierat inte av vad politiker föredrar, utan snarare av vad de tror de kan få stöd för och gör dem valbara. Nyckeln för att förändra politiken ligger inte så mycket i att ändra politiker utan i att ändra villkoren för debatten. (…) Vänstern – som dominerar medierna, universiteten och kulturen – är oöverträffade i att flytta Overtons fönster för vad som är acceptabelt. (…)
Och plötsligt dyker Donald Trump upp. I viktiga frågor har han inte bara flyttat Overtons fönster, han har krossat det. I frågor som migration, nationell säkerhet och även för formerna för politisk debatt, finns det inget fönster kvar. Registrering av muslimer? På bordet. Stopp för inresa i landet? På bordet. Deportation av illegala invandrare? På bordet. Den nuvarande favoriten i republikanska primärvalet förespråkar en politik som representerar motsatsen till vänsterns ras- och identitetsfokuserade politik.
Karaktäristiskt nog krossades inte Overtons fönster av en politiker utan en mycket amerikansk hybrid av en framgångsrik företagare/underhållare, en man så rik och mäktig att han är immun mot eliternas fördömande och välkänd nog för att dominera nyhetsmedia och sociala medier.
Även om många av Trumps uttalande är ogenomförbara har han genom att krossa fönstret [aka åsiktskorridoren] påbörjat en process som befriar amerikanska folket från de konstgjorda och destruktiva begränsningarna som vänstern definierat. Seriösa och substantiella politiker som Ted Cruz kommer att mötas med större respekt och den hittillsvarande politiska korrektheten kring islam och migration kommer att behandlas med den skepsis den förtjänar.

Intressant. Och helt i linje med min analys om att valrörelser numera handlar om politikers kamp mot medievänsterns begränsande åsiktskorridor.
Icke-valda journalister på SVT, SR, TV4, DN eller SvD ska inte avgöra vad som är tillåtet att diskutera och hur olika samhällsproblem ska tolkas. Den makten måste återföras till en samhällsdebatt mellan folket och dess folkvalda. Mellanhanden, medievänstern, måste sättas på plats. Medier ska rapportera, inte tycka för egen del och använda sin funktion för att tvinga på folket deras aparta ståndpunkter.

Migranter bränner flyktingboenden

Ekot rapporterar, Polisen: Boende bakom en tredjedel av höstens brandattacker

Polisen tror att en tredjedel av höstens brandattacker mot asylboenden har orsakats av personer som själva bor på hemmen.

Dags för dem som utmålat detta som rasism att nu be om ursäkt? Att rikta ogrundade och fördomsfulla anklagelser tycks vara vanligare bland så kallade ”antirasister” än några andra. Dessa vänsterextremister är drivande i att polarisera det svenska samhället genom att utan hämningar skrika ut sina fördomar mot medmänniskorna, förmodligen för att i ren egoism se sig själv som godare än andra. I själva verket skapar man motsättningar som försvårar demokratin och samhällsgemenskapen att fungera.

Trump leder ny klasskamp mot eliterna

Fastighetsmagnaten, god för åtminstone fyra miljarder dollar, Donald Trump har som presidentkandidat åter gjort ett uttalande som chockar alla etablissemang. Han sa på måndagen att han ”uppmanar till totalt och fullständigt stopp för muslimers inresa i USA till dess våra myndigheter kan tala om vad i helvete som pågår” (calling for a total and complete shutdown of Muslims entering the United States until our country’s representatives can figure out what the hell is going on).
Och han tar inte tillbaka uttalandet efter en våg av utfall mot honom i medierna.
Tidigare har alla trott att det ena häpnadsväckande uttalandet eller nästa, skulle innebära sammanbrott för hans kampanj. Men hittills har de tvärtom stärkt hans stöd i opinionen. Vad som händer efter det senaste uttalandet, som är det mest kontroversiella hittills, återstår att se.
Hos Reuters publicerar statsvetarprofessorn Bill Schneider en intressant analys, Trump leder en ny klasskamp: arbetarklassen mot den utbildade eliten.

Det vi ser i amerikansk politik nu är klasskamp. Men inte den klasskamp [vänsteraktivister som] Bernie Sanders skulle förstå. Det är inte arbetarklass mot de allra rikaste i landet. Det är arbetarklassen mot den utbildade eliten. Faktum är att en av världens rikaste leder denna revolt: Donald Trump.
Hans stöd bland republikanska väljare är inte baserad på ideologi, ålder eller kön. Det definieras av utbildning. Bland republikanska väljare med högskoleutbildning fick Trump 18 procent och kom fyra i CNN:s senaste mätning. Men han leder stort bland dem utan högskoleutbildning, med 46 procent. Ingen annan kandidat kommer i närheten.
I dagens USA ökar sannolikheten att du röstar republikanskt ju rikare du är. Ju bättre utbildning du har, desto större är sannolikheten att du röstar demokratiskt. Vi såg det i förra presidentvalet. Det var Mitt Romney, den välbärgade, mot Obama, den välutbildade.
Romney förlorade därför att han hade elitistiska ekonomiska värderingar. Han föraktade de 47 procent som är beroende av bidrag. Trump, å andra sidan, samlar den vita arbetarklassen. Inte kring deras ekonomiska intressen, utan runt deras värderingar. (…)
Föraktet för utbildning har alltid varit starkare än föraktet för rikedom i Amerika. Särskilt sedan den utbildade eliten har kommit att omfamna vänsterradikala värderingar, värderingar som konservativa avfärdar som politiskt korrekta.

En vass analys. Nu räcker inte denna väljarbas för att vinna presidentvalet. Frågan är om Trump kan vinna förtroende också i andra segment av väljarkåren. Eller om hans bombastiska uttalanden skrämmer iväg dem.
Men jag vill tillägga tre aspekter. 1) Erick Erickson, framstående konservativ bloggare, påpekar att Trumps uttalande om inresestopp för muslimer är smart politik i primärvalskampanjen. Han ser till att allt ljus riktas mot honom och han tvingar andra republikanska kandidater att framstå som nya Obama-figurer, något som inte gynnar dem men däremot Trump.
2) Trumps språkbruk är ett helt annat än det politiker brukar ha. Han tar ut svängarna, istället för att väga varje ord på guldvåg som brukligt är. Han använder språkbruket för att hamna i strålkastarljuset och därmed hålla i valkampanjens taktpinne. Och genom den retoriska slagfärdigheten lyckas inte medierna, som är hans uttalade och extremt partiska kritiker, dra ner honom från scenen — just därför att de visar sin partiskhet, sin elitism, sina vänstersympatier.
Trump driver helt enkelt en valrörelse mot massmedia, mer än mot andra politiska kandidater. Och väljarna älskar det! Här kan man se likheter med Carl Bildt. Hans retoriska slagfärdighet gjorde massmedierna rasande eftersom de inte kom åt honom, men väljarna högaktade honom för att han stod pall och inte lät sig nedslås.
Jag vill påstå att massmedierna har skapat Donald Trump. Det är deras arrogans, deras partiskhet, deras förakt för vanligt folk och för fakta som har banat vägen för en ”antimediekandidat”.
3) Vi bör analysera vad Trump egentligen menar utifrån detta, att han använder språket mer än politikens innehåll för att vinna stöd. Så som en panellist i Fox News påpekade, har andra kandidater framfört förslag som ligger nära Trumps men formulerade på traditionellt politikerspråk och därför inte väckt samma uppståndelse.
Faktum är att den nyliberale presidentkandidaten Rand Paul dagen före Trump till CNN sa: ”Vi måste göra en paus för immigrationen från Mellanöstern till dess vi vet om vi beviljar inresa för folk som vill attackera och döda oss” (We have to have a pause on immigration from the Middle East till we can get a handle on ’are we admitting people who want to attack and kill us?’ Se mer: källa) Jag gissar att Trump lyssnade och sa samma sak men med sin bombastiska stil, främst genom att namnge en religion istället för en geografisk region. Genomslaget blev ett annat än Rand Pauls.
Dessutom påpekar Donald Trump (för New York Times, se mer här) att den av vänstern idoliserade presidenten Franklin D Roosevelt internerade japaner under andra världskriget: “Denne högst respekterade president gjorde samma sak. Vår nation var i krig då, och nu är vi i krig mot radikal islamism.”
Om man tittar på detta objektivt, och utan de hopplöst känslomässiga laddningar som identitetsfrågor har idag, är inte Donald Trump utan poänger. Väst kan inte låta islamska extremister begå massmord på våra gator. De utgör ett existentiellt hot mot vår civilisation, mot vårt sätt att leva. Då är det proportionellt att vidta drastiska åtgärder. Om det kan man tycka Trump har rätt och etablissemangen fel.
Jag har två invändningar: dels om det är rätt åtgärder, dels om retoriken i sig skapar problem som Trump inte kan kontrollera. Jag tycker Rand Pauls formulering är mer statsmannamässig. Men jag gissar att Rand Paul avser att landa i att kristna på flykt från Mellanöstern inte ska stoppas — och då menar han samma sak som Trump. Ska man inte säga det man menar? Ska man belöna de politiker som lindar in och döljer sina avsikter? Här tror jag Trump har rätt och att det är det hans opinionsstöd visar.
Men den högintensiva retoriken? Den kan slå tillbaka, och det är det massmedierna nu hoppas på genom att själva spetsa till Trumps budskap mer än han själv gjort. Vem är då ansvarig för vad mediekonsumenten uppfattar? Jag vill påstå att de massmedier som varnar för polarisering är de som är de värsta bovarna när det gäller att polarisera samhällsdebatten. Vänstermedierna bedriver här en avancerad form av härskarteknik. Syftet med att tala om polarisering är att tysta de åsikter man själv ogillar. Polariseringsproblemet gäller aldrig vänsteraktivister, utan bara dem som står på andra sidan.
Trump vrider helt enkelt detta vapen ur mediernas händer och vänder det tillbaka mot vänstermedierna och kör det i magen på dem.
För det är nog så att politiska valkampanjer inte längre handlar om en kamp mellan olika politiska partier och kandidater, utan om en kamp mellan politiken och medierna om vem som ska bestämma vad väljarna får höra.
Hittills har Trump vunnit varje rond mot medierna. Frågan är om han kan fortsätta göra det i 11 månader till.

Anta ID-kollen, nu genast!

Sverige tar emot enorma mängder migranter i en takt som man aldrig tidigare kommit i närheten av. Sverige tar emot fler än något annat EU-land i förhållande till vår folkmängd. Politikerna har stått handfallna och vägrade länge att ens tala om ”volymer”. Att tala om verkligheten stämplades som rasism.
Till slut började man förstå att alla våra samhällssystem kommer att braka samman om man inte gör något. Ett antal åtgärder vidtogs för att försöka minska migrantströmmen till Sverige. Man har inte lyckats. Därför har regeringen nu lagt fram ett lagförslag om att införa ID-kontroll för inresa i Sverige, de ID-handlingar många migranter gör sig av med för att enklare få uppehållstillstånd.
Inför det att regeringen lägger fram ett lagförslag till riksdagen gör Lagrådet, dvs domare i Högsta domstolen, ett yttrande (läs i pdf) om lagens förhållande till grundlagen. Lagrådet beskriver det aktuella lagförslaget:

Sådana särskilda åtgärder är att meddela föreskrifter, dels om krav på identitetskontroller vid transporter som utförs med buss, tåg eller passagerarfartyg till Sverige från en annan stat, dels om stängning av väg eller annan led som allmänt används för trafik med motorfordon och som utgör en förbindelse med en annan stat.

Lagrådet sammanfattar orsaken till lagförslaget:

Lagförslaget lämnas i en tid då migrationsströmmarna till Sverige är större än någonsin. Fram till den 24 november i år har Sverige tagit emot ca 145 000 asylsökande personer (…) Till detta kommer många invandrare som inte söker asyl. Invandringen har utsatt det svenska asylsystemet för stora påfrestningar. Men också hälso- och sjukvården, skolan och socialtjänsten dignar under trycket liksom de myndigheter som ska sörja för att immigranterna får tak över huvudet. (…) Enligt regeringen innebär den aktuella situationen ett allvarligt hot mot allmän ordning och inre säkerhet.

Men sedan kritiserar Lagrådet att lagförslaget tagits fram skyndsamt och inte blivit berett i den vanliga långsamma lunken.
Självklart borde lagstiftning inte stressas fram, men nu är landet i ett akut läge. Politikerna stod länge handlingsförlamade och villrådiga. Nu när de till slut fått ett uns av handlingsförmåga tillbaka, måste den användas för att ändra läget på marken.
Om lagstiftningen visar sig ha brister kan dessa ändras senare. Nu gäller det att handla. NU!
Regeringen verkar förstå att deras sista lilla möjlighet att inte fullständigt tappa greppet om landet är att driva igenom denna lagstiftning. Det är rätt. Regering och riksdag måste visa att man gör någon förbannad nytta. I annat fall kan vi lika gärna utropa Sverige som en anarki.

Vänstern hatar terrorns motståndare

I USA har Obamas justitieminister hotat att åtala dem som fördömer islamisk terror. Hennes uttalande till en muslimsk organisation tolkades som att hon vill inskränka yttrandefriheten för att skydda islam från hädelse. Efter högerkritik har hon gjort en pudel och tagit tillbaka utfallet, Lynch recalibrates message on investigate speech deemed hostile towards Muslims.
I ett utrikesreportage i Studio Ett, Sveriges Radio, framställdes idag republikanska politiker som onda personer som skapar polarisering. Som att islamska massmord på civila inte är att skapa polarisering.
Undfallenheten mot islam är grotesk inom vänstern. Hur i hela världen kan kritik i ord och debatt, mot terrorvåld och krav på att stoppa flera våldsdåd, vara mer hatfyllt och farligt polariserande än att muslimer bombar och utför regelrätta attacker mot försvarslösa västerlänningar i Paris och San Bernardino?
Medievänstern och vänsterpolitiker tycks leva i en bubbla där muslimer aldrig kan göra några fel, och när bestialiskt våld sker är det vårt, västerlänningarnas, eget fel. Verklighetskontakten är noll.
Hur kan vi punktera den här bubblan så att den stackars vänstern ser verkligheten som den är?!
Tack och lov accepterar inte väljarna denna verklighetsfrånvända vänster längre. Vi ser det i Frankrike, där socialisterna bara fick 23 procent av väljarna i gårdagens regionala val, liksom i Venezuela där Hugo Chavez galna socialister förlorade i gårdagens parlamentsval.
Det är denna vänster som i sitt hat mot åsiktsmotståndare driver fram polariseringen i Sverige och i hela världen. Vänstern är inget annat än IS nyttiga idioter.
PS.
Jag tycker vänstern ska studera fallet Sadegh Ghotbzadeh. Han var ayatollah Khomeini’s vänsterintellektuella alibi under exilen i Paris. När Khomeini återvände och tog makten i Iran, utsågs Ghotbzadeh först till utrikesminister. Men avsattes snart, torterades och mördades på Khomeinis order, likt övriga vänsteraktivister som stött den islamistiska revolutionen. Här har ni ert öde, om ni fortsätter lockas att leka med islamister…
Lägg märke till att Khomeini inte var terrorist utan högsta religiösa ledare, statschef, för islamiska republiken Iran, ett av de mest folkrika muslimska länderna. Det är lite svårt för vänstern att hävda att han inte var muslim och inte agerade utifrån vad islams läror säger…

Gräsrotsperspektiv på amerikanska valkampanjen

Det var intressant att höra Matt och Terry Kibbe på lunchseminarium hos Timbro. Han har varit ordförande och vd för den inflytelserika organisationen FreedomWorks, som han även var med och grundade. Hon har arbetat med pengainsamling för tankesmedjor som Cato och Competitive Enterprise Institute. Idag arbetar båda som seniorrådgivare på Concerned American Voters, den stora PAC (Political Action Committee) som stödjer Rand Pauls presidentkampanj.
De är i Sverige för att lansera boken Don’t Hurt People and Don’t Take Their Stuff, men talade på lunchen om amerikanska valrörelsen.
Intressant är att de företräder en mer mogen nyliberalism som inte talar för extrem individualism utan om social gemenskap underifrån, istället för styrd uppifrån av staten.
Det bekräftar mitt intryck från när senator Rand Paul tillkännagav sin presidentkandidatur i april (se blogginlägg här).
De båda berättade om hur en presidentkandidat utan stor kassa arbetar. De koncentrerar sig på delstater där primärvalet sker i stormöten, caucuses. För väljare att avge sin röst måste de sitta med i möten i ett antal timmar. Det innebär att färre deltar, men de som är mest aktiva kan övertyga övriga väljare före omröstning medelst handuppräckning sker. Det var så Barack Obama gjorde 2008. Tillsammans med sociala medier är det en väg att nå genombrott för kandidater som inte tillhör etablerade grupperingar.
Nu tror jag det aktuella samhällsklimatet är fel för någon som vill minska övervakningen och därmed öka risken för nya terrorattacker. Rand Pauls kritik mot statlig övervakning ligger inte i tidsandan, om man säger så. Det är viktiga aspekter att hela tiden ha med i beslutsfattandet, men först när vi krossat våldsverkarna som vill störta vår frihet, kan vi avrusta säkerhetspolitiken de mest avancerade formerna av övervakning. Och terrordåden i Paris och San Bernardino visar att övervakningen vi har inte alls är särskilt effektiv. Om man inte kan finna omfattande bombtillverkning och långt framskridna förberedelser för massmord, kan man fråga om övervakningen avslöjar något privat överhuvudtaget?
Först när väst visat ledarskap nog att slå ut denna islamska ideologi och dess extremistiska terror, har vi råd att diskutera begränsningar av övervakning. Vem som kommer att vinna Vita huset, sa makarna Kibbe, är lika omöjligt som att förutspå vädret på valdagen.

Obama erkänner: krig mot terrorism

I natt tvingades president Obama hålla tal där han sa att han är emot terrorism och bekämpar den. Amerikanska folket har i opinionsmätningar visat att de anser presidenten passiv mot terrorismen och lämnar landet utan försvar. Därför använde han perspektiv som president George W Bush stod för, men som Obama hittills vägrat se. Exempelvis har Obama vägrat tala om ”krig mot terrorismen”. I natt erkände han att det handlar om just detta.
Men han har fortfarande mentala låsningar. Obama har ännu´inte tagit orden ”islamisk extremism” i sin mun. Istället talar han om strängare vapenlagar. Det bevisar att Obama inte förstår verkligheten utan lever i utopier och önsketänkande. Det är allvarligt när det som borde vara världens mäktigaste ledare befinner sig i en låtsasvärld och inte ser realiteterna.
Bush ansåg att kriget mot terrorismen skulle föras i Mellanöstern, på deras hemmaplan så att vi slapp föra det på våra egna gator. Obama tappade helt enkelt bollen när han tog över makten från Bush. Obama drog tillbaka trupperna från Mellanöstern och öppnade därmed fältet fritt för extremisterna. De kunde stärka sina positioner till den grad att de nu börjat föra kriget i väst. Attacker som de i Paris och San Bernardino kommer att upprepas. Antalet terrorister i väst är nu så många att ingen säkerhetstjänst har en chans att övervaka dem alla. Nästa Parisattack kan ske var som helst.
Befolkningarna i väst står utan skydd eftersom våra politiker i sin multikulturella arrogans negligerat hoten mot vår civilisations grundläggande värden om pluralism, yttrandefrihet och demokrati. Islamisterna har vunnit stora globala framgångar under Obamas tid i Vita huset. Frågan är om vi kan stoppa dem eller om väst kommer att bli mer som Mellanöstern med dagliga bomber, blodbad och massmord.

Sveriges Radio tror invandringskostnaderna minskar. . .

Det är en surrealistisk upplevelse att lyssna på radions lördagsintervju med Jimmie Åkesson från igår. Frågorna avslöjar mer om frågeställaren och dennes redaktion än om den utfrågade. Sveriges Radio tror, uppenbarligen, att kostnaderna för mottagning kommer att minska efter regeringens skärpningar. Inget är kan vara mer fel. Under 2015 har vi tagit emot fler än någonsin i landets historia, samtidigt avvisas inte dem som fått avslag på asyl.
Kostnaderna för dessa öppna gränser har vi ännu bara sett en bråkdel av. Att ordna tak över huvudet är det enkla och billiga. Dessa kostnader är ingenting mot vad mottagningen kommer att kosta när man ska erbjuda bostad, försörjning, omsorg, skola, sjukvård och all annan välfärd.
Ingenting av detta har Sveriges Radio förstått. Jag var tvungen att skriva ut intervjun (i relevanta delar) för att se om jag uppfattat det rätt. Döm själv :

Hur påverkar regeringens strängare flyktingpolitik era budgetar framöver?
— Vi kommer att spara än mer pengar.
Ni säger att ni har ett unikt budgetutrymme. Ni finansierar många av era satsningar med pengar som ni tar från kraftigt minskad invandring. Det är grunden för att ni kan vara mer generösa än andra partier. Hur relevanta blir de här beräkningarna nu när regeringens budgetar också kommer att utgå från kraftigt minskad invandring?
— Invandringen nu och på den nivå regeringen eventuellt får ned den till är fortfarande betydligt högre än den vi räknat på.
Era beräkningar utgår från skillnader från regeringsbudgeten, det är ju så man räknar. Vad händer med era kalkyler när regeringen för en politik som syftar till att invandringen ska falla? Då förändras ju hela utgångspunkten?
— Det är väldigt osäkra prognoser. Vi får se hur nästa prognos från Migrationsverket påverkar budgeten.
Budgetutrymmet är skillnaden regeringens kalkyler och era kalkyler. Om regeringens kalkyler förflyttas måste också era flyttas. Tror du att ni kommer att ha råd med alla era satsningar?
— Om regeringen minskar kostnaderna för integrationspolitiken kommer ju också de att ha ökat utrymme. Då får vi värdera deras satsningar eller om vi vill rikta om dem till något annat.
Ni har ju alltid haft mer pengar eftersom ni varit ensamma om att vilja ha minskad invandring. Hur ska ni kunna fortsätta vara mest generösa när ni nu inte är ensamma?
— Regeringen kommer med de åtgärder man föreslagit hittills, fortfarande att ha betydligt större invandring än vi någonsin haft. … Det här räcker inte.
Kommer ni att behöva göra betydande omfördelningar?
— Kostnaderna för invandringspolitiken har skjutit i höjden och det ser vi inte kommer att förändras i närtid.
Nog kommer det att förändras om invandringen minskar. Då försvinner ju kostnaderna i mottagningssystemet, det måste ju ändå ske. Det är en politik som ska ligga i tre år.
— Det kommer inte att förändras, tyvärr.

För mig klarnar det varför journalistkåren är för öppna gränser. De tror helt enkelt att kostnaden för invandring är en engångsutgift i direkt anslutning till att folk anländer på svensk mark, men att den sedan inte kostar en krona i statsbudgeten. Det är som att journalister tror att vi har ett amerikanskt välfärdssystem där var och en själva sparar till sin välfärd. Men så är det ju inte. Vi är så långt från det man kan komma. Staten lovar ju att försörja alla som befinner sig i Sverige (på laglig väg, och efter Reinfeldts MP-uppgörelse också för de som är här olagligt).
Detta innebär gigantiska kostnader. Det har ingen ekonom bestridit. En del hävdar att om flertalet migranter kommer i arbete på i sitt samma nivå som övriga, då kan invandringen på lång sikt gå jämt upp. Det har aldrig hänt i Sverige sedan invandrare började kallas flyktingar på 1970-talet. Efter sju år har i dagsläget hälften av invandrade personer hittat ett jobb, de flesta andra gör det aldrig.
Här hamnar vi åter i frågan om politik ska styras av idealistiska utopier som struntar i fakta, eller av en realistisk och pragmatisk politik som tar hänsyn till kostnader och realistiska ambitioner.
Tyvärr är det bara Sverigedemokraterna som finns på realistiska sidan. Alla andra partier och hela journalistkåren finns uppe på små rosa moln. Där spelar kostnader ingen roll. Sådana bekymmer är bara töntiga, tycks de mena. Vi får se vad de säger när notan kommer. För den kommer! Snart.