Month: May 2010

Professor Leif GW Persson skriver i sin Expressen-kolumn om dödsmisshandeln i Landskrona i mars:

[I fredags] dömde tingsrätten i Lund en 23-årig libanesisk flykting till ett år och tio månaders fängelse för misshandel av en 71 år gammal man, grov misshandel av hans sju år äldre hustru samt grovt vållande till hennes död eftersom hon dagen därpå avlidit till följd av det våld som hon utsattes för. Det är en påföljd som med tanke på omständigheterna ligger under praxis och varför den gör det framgår i vart fall inte av domen.

Det lindriga straffet kan bero på att han var invandrare, resonerar Persson: “Något slags inverterad rasism”, alltså att invandrare gynnas. Det tror inte jag.
Jag ser det snarare som ett utfall av domstolarnas förakt för människovärdet.
Några korta månaders fängelse är i Sverige en vanlig påföljd för den som slagit ihjäl en annan människa.
Det gör att misshandel och våld blir vanligare. Sverige har fler våldsbrott per 100.000 invåndare än exempelvis New York. Den som dödar någon i den staden får 25 års fängelse. Det tycker jag är ett mer rimligt straff. Har man medvetet släckt en annan människas liv och förstört livet för dennes anhöriga, då ska man få sitt eget liv ordentligt begränsat.
Jag tror att vi kommer att få se mer av medborgargarden. Det skulle inte förvåna mig om 23-åringen, efter det löjligt korta straffet i tingsrätten, om det inte förlängs i högre instans, kommer att bli ihjälslagen när han släpps ut.
Om domstolarna inte ser till att kriminella sonar sina brott, då öppnar det för en moraliska argumentation om att medborgarna i samhället måste påta sig den uppgiften.
Det är en djupt olycklig utveckling. Men jag skulle ha svårt att säga emot en nära anhörig som i förtvivlan över att inte få upprättelse av svenskt rättsväsende, vill se till att straff verkställs på annat sätt.
Domstolarna har övergivit människovärdet. Den 78-årige damen på parkeringsplatsen i Landskrona har inget värde. Hon var en värdelös varelse som lika gott kunde slås ihjäl. Det är vad svensk rättspraxis i klartext meddelar. Och återigen: jag tror inte gärningsmannens bakgrund spelar någon roll. De glorifieras, försvaras och gullas med oavett vilken kulturell bakgrund de har.
Också massmedierna visar förakt för den misshandlade mannen och det faktum att han fått se hur hans fru slagits ihjälp på öppen gata. Medierna har visat större upprördhet över misskötta grisar än de gjort för det gamla paret i Landskrona.
(Andra intressanta bloggar om politik, kriminalitet, våld, misshandel, mord, kriminalpolitik, brott, lag o rätt, rättspolitik, straff, fängelse, kriminologi, regeringen, Alliansen, rödgröna, straffskala, Landskrona)

Har Folkpartiet tappat tilltron till valfrihet i utbildningspolitiken? Man tar sig för pannan när man läser en intervju i brittiska Sunday Mirror, där Jan Björklunds statssekreterare Bertil Österberg låter som en Vänsterpartist, Flagship Tory free schools scheme condemned by Swedish education minister Bertil Ostberg:

Den konservativa regeringens planer för friskolor fördöms – i Sverige, därifrån idéen kommer.
Upplägget som uppmanar föräldrar att starta lokala skolor finansierade av offentliga medel är modellen för friskolor som växte fram där på 1990-talet. Men den svenske statssekreteraren i Utbildningsdepartementet, Bertil Östberg gick till angrepp mot skolorna som misslyckade och varnade Storbritannien för att införa liknande system. […]
Österberg säger till Sunday Mirror: “Vi har faktiskt sett ett fall i kvaliteten i svenska skolor sedan friskolor introducerades.”

Vad är detta för skitsnack?!!
Utbildningsminister Jan Björklund måste förklara vad hans statssekreterare håller på med. Har han fått solsting?
Det här är ju vansinniga uttalanden som jag inte vill tro att en representant för Alliansregeringen sagt. Har den brittiska tidningen intervjuat en Vänsterpartist och förväxlat namn på vem man intervjuat?
Vi måste få ett klargörande från FP och utbildningsdepartementet!
(Andra intressanta bloggar om politik, utbildning, friskolor, skola, skolpolitik, Alliansen, regeringen, Jan Björklund)

De rödgröna bedriver ohämmad skrämselpropaganda om förändringarna i sjukförsäkringen. Man kallar den nya rehabiliteringskedjan för “stupstock”. Men fakta visar nu att det nya systemet mer fungerar som en trampolin tillbaka till jobb, erkännande och människovärde.
När uppgifterna om vad som faktiskt hände med de nästan 18.000 personer som utförsäkrades efter regeländringen i vintras nu kommit, visar det sig att många kommit i jobb eller aktivitet. Expressen sammanfattar i Inte någon stupstock:

Är det ett bra eller dåligt resultat? Att knappt 3.000 av 18.000 utförsäkrade jobbar låter ju inte lysande. Å andra sidan har dessa människor varit sjukskrivna eller fått sjukpension under mycket lång tid. De står långt ifrån arbetsmarknaden och det är lågkonjunktur.

Av dessa försvann knappt 2.000 direkt från bidragsberoende utan vägen förbi arbetsförmedlingen. Man kan undra varför denna tiondel av de sjukskrivna alls var det.
Flertalet av de övriga är i aktiv rehabilitering. Många har blivit sedda för första gången på åratal.
Människor som av Socialdemokratin glömts bort och gömts undan i ensamhet och isolering, har nu kommit fram i ljudet.
För mig låter det mer som att Alliansen stoppat den mentala stupstock som tidigare regeringar infört.
(Andra intressanta bloggar om politik, sjukförsäkring, sjukskrivning, sjukpenning, Försäkringskassan, långtidsjukskrivna, utanförskap, förtidspensionärer, rödgröna, stupstock, välfärd, arbetslinjen, tillväxt, ekonomi, regeringen, Alliansen)

Folkpartiledaren Jan Björklund har fört fram kravet på en statlig a-kassa som omfattar alla, ungefär som sjukförsäkringen. Jag har alltid haft svårt för begreppet “statlig a-kassa”. Jag vill inte att staten ska sköta mer.
I just denna fråga hamnar jag alltså på samma sida som LO. Och då är det ju inte så konstigt om Nerikes Allehanda i ledare skriver om, LO:s högerståndpunkt:

Enligt den klassiska politiska skalan är vänster detsamma som att gilla offentliga system som omfattar alla. Det brukar vara höger att gilla privata lösningar. Här har det blivit omvänt […]
Två tredjedelar av de pengar som finansierar a-kassan är skattemedel. Men verksamheten drivs i princip privat – av fackföreningsrörelsen. Så vill Wanja Lundby-Wedin att det ska förbli. En högerståndpunkt, om man så vill. Plötsligt blir parollen ”alla ska med” meningslös.
Visserligen är det fullt möjligt att vara med i enbart a-kassan. Men det enklaste sättet att komma med i en a-kassa är att ansluta sig till facket. A-kassan gör att fackföreningsrörelsen får fler medlemmar. Men ska skattepengar användas för att hjälpa fackföreningsrörelsen att rekrytera medlemmar? Tveksamt!

Det sista är ju en principiellt riktig kritik, men det ger ju knappast skäl till att förstatliga hela rubbet. Snarare borde de utsättas för konkurrens.
Jag tycker fria a-kassor istället ska stimuleras. Vi hör sällan om sådana. Jag vet mycket lite om exempelvis Småföretagarnas Arbetslöshetskassa och om de arbetar på samma villkor som LO:s kassor. 
Bättre än att förstatliga kassorna vore att alternativen till fackliga a-kassor var mer kända och allmänt respekterade möjligheter, och att borgerliga partier garanterade dessas möjlighet att verka på samma villkor.
Staten ska inte ta på sig mer, utan mindre.
(Andra intressanta bloggar om politik, arbete, arbetslinjen, jobb, Folkpartiet, Alliansen, regeringen, arbetslöshet, a-kassa, a-kassan, pluralism, deltidsarbetslöshet)

Socialdemokrater försöker tona ner avslöjandet om att en rödgrön regering tänker kräva att USA tar bort sina militärbaser exempelvis på Koreahalvön, vilket allvarligt skulle destabilisera hela regionen och leda till att Sydkorea och Japan måste skaffa kärnvapen.
Omfattande kärnvapenspridning kan således bli följden om Sverige väljer en rödgrön regering.
Men det är inte bara frågan om kravet på att USA ska lägga ner sina baser utomlands som är häpnadsväckande och något helt annat än traditionell svensk utrikespolitik. Sydsvenska Dagbladet lyfter fram andra formuleraingar i det famösa utrikespolitiska dokumentet som Mona Sahlin och hela det socialdemokratiska partiet ställt sig bakom, Gåtans lösning:

De rödgröna ”kräver” att USA avvecklar sina kärnvapen men nöjer sig med att ”arbeta” för att Ryssland gör det.
En rödgrön regering kommer att ”verka för” att USA häver sin blockad mot Kuba, men tydligen inte för en demokratisering på Kuba.
En rödgrön regering tänker ”verka för” att USA ansluter sig till Internationella brottmålsdomstolen, ICC, men har inga specifika synpunkter på att Ryssland och Kina står utanför.

Många socialdemokratiska aktivister jublar över att partiledningen låtit radikalisera utrikespolitiken. Det kan vara så att det inte är Vänsterpartiet som kuppat in kommunistisk utrikespolitik, utan att detta är Socialdemokraternas nya hållning. Då har Socialdemokraterna blivit ett nytt parti, av ett helt annat slag än det under Per Albin Hansson och Tage Erlander som betonade samförstånd och enighet.
(Andra intressanta bloggar om politik, säkerhetspolitik, rödgröna, Socialdemokraterna, försvaret, försvarspolitik, utrikespolitik, Nato, USA, USA-baser)

Ja, så här innan omröstningen dragit igång kan jag, som ju är en enorm expert på musik (inte), meddela att jag tycker Belgien borde vinna. Både känslan i låten och det rena, avskalade och personliga framförandet tilltalar mig. Tvåa borde raka motsatsen bli, Grekland. Energi, kraft och fart. Svart/vit? Jag?
Men lyssnar man alls på den här sortens låtar annat än i samband med Eurovisionen?
(Andra intressanta bloggar om Eurovision, musik, kultur, Eurovision song contest)