70 år sedan miraklet i Dunkirk

Idag firas 70-årsminnet av den enorma evakueringen av 340.000 brittiska och allierade trupper från hamnen i Dunkirk över Engelska kanalen, för att kunna fortsätta kriget senare.
Krig vinner man inte genom evakueringar, sa Winston Churchill även om det var han som uppmanat alla britter som hade en båt att segla över kanalen och hjälpa till att ta hem trupperna som hals över huvud pressats tillbaka till kusten av den nazistiska krigsmaskinen i maj 1940.
Men det var en enorm psykologisk seger att kunna rädda så många från krigsfångenskap. När försöken att evakuera trupperna startade trodde militärledningen att man på sin höjd skulle få ut 45.000 man. Tyska luftwaffe bombade hamnen och det var förrädiska vatten som småbåtarna gav sig ut i.
Lite av det mod som visades då skulle behövas idag, när det gäller att rensa upp i Europas trassliga statliga ekonomiska affärer…
Läs mer: Daily Telegraph i Dunkirk: the miracle of deliverance, UPI i Vets remember Dunkirk rescue 70 years ago och Guardian i Retweet from Dunkirk: Critical wartime decisions relived on Twitter and online.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , )

Borde inte Sida läggas ner?

Nya Wermlands-Tidningen skriver med anledning av att generaldirektören fått sparken av regeringen, Länge efterlängtat krafttag:

Att regeringen igår med omedelbar verkan sparkade chefen för biståndsorganet SIDA var en välkommen nyhet. Detta är nämligen ett organ som i decennier inte förstått skillnaden på att bedriva socialdemokratisk propaganda och hjälpa människor i nöd. […]
Och [vem] som än i slutändan tar över mer permanent så bör denna person, vid sidan av att genomföra ett skoningslöst räfst och rättarting, få en enda överordnad uppgift: att under snabba men ordnade former börja lägga ner hela organisationen. För den har, som sagt, i praktiken varit körd redan från början.

Ja, akut bistånd utförs bättre av frivilligorganisationer som kan arbeta med civilsamhället i mottagarlandet. Dessa borde dessutom samla in sina biståndsmedel själva, istället för att kvittera ut skattemedel. Om svenska folket vill ge en procent av BNP i bistånd borde detta manifesteras genom att man frivilligt betalar in pengar, och får göra avdrag för dem i deklarationen.
Sida är som regeringsorgan hänvisad till mottagarlandets regering som motpart. Och fattiga länder är fattiga därför att korruption genomsyrar allt. Sida tvingas alltså smörja de sjuka delarna av dessa länder.
Och det bistånd som borde gå via staten — i form av konstitutionell lagstiftning som garanterar äganderätt till fastigheter och tillgångar, som gör att ekonomin i dessa länder kan växa genom investeringar — är en uppgift för kunniga jurister snarare än idealistiska socialister på Sida.
I samma tidning refererar biståndsdebattören Pär Krause från en hearing som det biståndsindustriella komplexet bjudit in till: 

I inledningen av seminariet sade moderatorn Mats Wingborg som en bakgrundsinformation att utvecklingen de senaste åren har varit sämst för de redan fattigaste och mest biståndsberoende afrikanska länderna, medan utvecklingen varit starkare i flera asiatiska länder, som tagit emot betydligt mindre bistånd. Över detta faktum gjordes ingen reflektion.

Nej, vem vill erkänna att Sverige kastar ut över 30 miljarder kronor om året på bistånd som i realiteten kan visa sig göra mer skada än nytta?
Regeringen och biståndsminister Gunilla Carlsson har startat ett förändringsarbete inom detta område. Men mycket mer behöver ske. Pengar bränns i otrolig mängd. Utan att göra nytta. Samtidigt är det få områden där så mycket skitsnack flödar okritiskt.
Och vem blir lidande? De som inte får möjlighet att ta makten över sina egna liv.
(Andra intressanta bloggar om , , ,, , )

S, Sahlin och slutet på en era?

På tal om förra inlägget om Socialdemokratins opinionsras i storstäderna. I Svenska Dagbladet sammanfattar Per Gudmundson det hela mer kärnfullt:

Det är den socialdemokratiska eran som är slut, inte Sahlin.

Så kan det vara, men jag väntar till efter valet innan jag drar så långtgående slutsatser. En tuff valrörelse väntar. I politik kan vilken otippad fråga som helst dyka upp och förändra dynamiken. Ingenting är avgjort förrän väljarna lagt sina röster på valdagen.
Men om S i septembervalet får 32 procent i landet och mindre än 20 procent i Stockholm, samtidigt som regeringen sitter kvar, då är jag beredd att skriva under på den slutsatsen.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , )

S: beskatta storstan till döds

I Dagens Nyheter analyserar man varför Socialdemokratin tappar sort i storstadsregionerna, inte bara i Stockholm utan också i Göteborg och Malmö, Slaget om storstan. Skälet stavas staffbeskattning:

Under socialdemokratisk regeringsmakt hade Stockholms län fått 20 procent av Sveriges invånare, 30 procent av inkomsterna och 40 procent av skatterna.

Fastighetsskatt, förmögenhetsskatt och kommunal skatteutjämning skinnade storstadsbor, utan hänsyn till att det är dyrare att leva där än på andra håll. Och nu, inför valet 2010, vad är då de rödgrönas paroll? Jo – återinför fastighetsskatt och förmögenhetsskatt! DN skriver:

För Vänsterpartiet har skattehöjningar ett egenvärde, ju mer, desto bättre. Dessvärre följer Socialdemokraterna med.

Samtidigt har väljarna sett att välfärden inte blivit sämre med de borgerliga de senaste åren. Alliansens jobbskatteavdrag har givit ökad makt och köpkraft.
Människor vill behålla mer av sina surt förvärvade inkomster, medan de rödgröna vill länsa medborgarnas plånböcker. Det borde ge utslag i valet.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , regeringen, jobbskatteavdraget, , , , , )

Obamas ointresse väcker ilska

Amerikanske presidenten Barack Obama får nu kritik från sina egna sedan han inte visat något större intresse i den naturkatastrof som händer i Mexikanska golfen, där världshistoriens största oljeutsläpp fortfarande blöder. Politico rapporterar i President Obama will pay politically for spill:

Demokratiske senatorn Mary Landrieu från Louisiana sa på torsdagen att president Obama kommer att få betala ett politiskt pris för hans brist på engagemang för golfregionen under BP:s katastrofala oljeläckage.
“Presidenten har inte varit synlig på det sätt han borde, och han kommer att få betala ett politiskt pris för det, tyvärr”, sa senatorn.
Landrieu, som ser sin delstats ekonomi minska pga oljeutsläppet, säger att hon ”absolut inte” är nöjd med hur regeringen agerat hittills.

Känns budskapet igen? President Bush fick samma sorts kritik efter orkanen Katrina 2005. Det spelade ingen roll att det var borgmästaren i New Orleans som inte startat räddningsplanen, utan låtit hundratals skolbussar bli dränkta istället för att köra de billösa ut ur staden. Det spelade ingen roll att dåvarande demokratiske guvernören vägrat överlåta befälet över nationalgardet till presidenten. Det var Bush som fick skulden för andras oförmåga, även om han som president enligt konstitutionen inte får lägga sig i.
Nu får Obama känna av samma sak. Den mediala bilden är att presidenten har makt i amerikansk inrikespolitik, men sanningen är att konstitutionen är federal vilket betyder att den förbjuder presidenten att ta makten som ligger på delstatsnivå.
Nu är ett oljeutsläpp ute till havs en mer internationell fråga än evakueringsproblem i en stad, så kritik mot Obama är mer befogad än den mot Bush 2005. Men medierna skyddar, som vanligt, Obama.
(Andra intressanta bloggar om , , , , ,)

Jobbskatteavdrag ger starkare tillväxt

Tillväxten i Sverige var 3,0 procent under första kvartalet jämfört med samma period året innan, rapporterar Svenska Dagbladet i Svensk tillväxt bättre än väntat:

Hälften av BNP-ökningen kommer från hushållens ökade köpglädje. Enligt SCB bidrog hushållens köp av bilar till den starka utvecklingen av konsumtionen. Även köp av andra transporter och livsmedel lyfter BNP.
Statistiken visar att hushållens disponibla inkomster ökade med 2,7 procent under kvartalet. Rensat för inflationen ökade inkomsterna med 0,7 procent jämfört med första kvartalet i fjol.
– BNP-siffran var stark och det ger oss en bild av att svensk ekonomi har vänt uppåt, säger Knut Hallberg, analytiker på Swedbank.

Nu ser vi hur viktigt jobbskatteavdraget varit för att rädda svensk ekonomi. Jobbskatteavdraget har alltså inte bara givit de som arbetar större frihet och makt över sina inkomster. Den privata konsumtionen har hållit produktionen uppe och därmed räddat jobb.
Tänk om de rödgröna fått som de velat. Då hade vi inte haft något jobbskatteavdrag alls, samtidigt som staten pumpat in många miljarder i Saab, Volvo och allehanda förlustaffärer. I hur dålig form hade inte svensk ekonomi varit i då?
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , , )

Inget block företagsvänligt på riktigt

PJ Anders Linder refererar från duell mellan statsminister Fredrik Reinfeldt och oppositionsledare Mona Sahlin på podiet under stämma med Svenskt Näringsliv på Älvsjömässan, Reinfeldt vann på poäng:

Duellen slutade med en bekväm poängseger för statsministern. Hans effektivaste replik bestod helt enkelt av en uppräkning av all den rödgröna politik som Sahlin inte hade fått med i sin inledning: kilometerskatt, höjd arbetsgivaravgift för unga anställda, Förbifart Stockholm, kärnkraftsavveckling, avskaffat rut-avdrag och återinförd förmögenhetsbeskattning.
Efter den konsumentupplysningschocken var det inte lätt för oppositionsledaren att ta sig tillbaka in i matchen.
Att Reinfeldt står för en mer näringslivs- och tillväxtfrämjande politik än Sahlin säger dock mindre än man skulle önska. Bägge tycks se företagsamheten som ett särintresse bland andra, och bägge rör sig ledigare i diskussionen om statsfinanser och välfärdssystem än i samtalet om vad som får människor att våga språnget, starta företag och skapa det välstånd som politikerna står redo att fördela.

Sista stycket visar på en allvarlig brist hos Alliansen. Man har en socialistisk, statscentrerad, syn på företagsamheten i landet. Den måste man göra upp med om man ska förstå hur nya jobb i privat sektor ska kunna komma tillstånd.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , , , , , , , , , )

LO mot lärlingssystem som ger jobb

I Göteborgs-Posten skriver Fredrik Tenfält, Vägen till jobb går via praktik:

Jan Björklund (FP) förordade tidigare i veckan ett utökat lärlingssystem vid sidan av gymnasieskolan. Systemet skulle omfatta alla branscher och innebära en särskild lärlingsanställning för att hjälpa unga in arbetslivet – ett system som finns i bland annat Danmark och Tyskland med betydligt lägre ungdomsarbetslöshet än i Sverige. Lägre lön kvittas mot den utbildningsinsats den unga får.
Av någon anledning – sannolikt det annalkande valet – blev det ett herrans liv kring detta. LO:s Wanja Lundby Wedin talade om ”ett hot mot den svenska modellen” […]
LO-basens påstående att höga ungdomslöner inte alls är något hinder för unga har under veckan vederlagts av Aftonbladet: Forskarna ger Björklund rätt: i länder med relativt sett höga minimilöner ligger också ungdomsarbetslösheten relativt sett högre.

Det är när LO och arbetarrörelsen intar ståndpunkter som dessa, då man förvägrar unga att komma in på arbetsmarknaden, som man verkligen förtjänar att förlora i riksdagsval!
S och LO lever kvar i en gammal, mycket gammal tid. Jja, man befinner sig mentalt i början av 1900-talet.
Då är man inte regeringsduglig. Då bör man förbli i opposition så man får tid att inse i vilket århundrade man lever.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , ,
, , , , , , )

Alliansen tar täten

Dagens Nyheter presenterar mätning om partisympatierna från Synovate som visar att svenska folket nu föredrar Alliansen som regering framför de rödgröna, Nu går alliansen om de rödgröna: 48,3 procent mot 46,5.
Det är första gången sedan förra valet som Alliansen leder i Synovate.
I alla mätningar har Alliansen gått framåt under våren. Om man väger samman allaihop är det jämt mellan blocken: de rödgröna leder då knappt: kampen mellan blocken.
Kan valrörelsen bli mer spännande?
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , )