Month: March 2009

Vilken ekonomisk politik ska föras i den rådande lågkonjunkturen? En svår fråga. Men i en ny rapport från Skattebetalarnas Förening ger Nima Sanandaji värdefull bakgrund: Lägre skatter bättre än ökade utgifter.
På ett seminarium i eftermiddag visade Sanandaji hur Japan med kraftiga stimulanser av offentlig konsumtion misslyckats att få igång sin ekonomi — sedan 1990-talet. Resultatet är istället en statsskuld på 170 procent av BNP, den högsta i världen. Räntekostnaderna på de gigantiska lånen gör att Japan inte kunnat resa sig.
Därför varnar Sanandaji för att spendera offentliga medel enbart i syfte att stimulera ekonomin. Däremot kan det vara klokt att tidigarelägga infrastrukturinvesteringar som ändå behöver göras, men finns med i planer kommande år.
På samma sätt föreslår rapportförfattaren, som hänvisar till internationell forskning, att skatter som behöver sänkas på lång sikt sänks nu. Sanandaji skriver:

Två former av skattesänkningar kan rekommenderas för att stimulera den svenska ekonomin under den pågående lågkonjunkturen samt även leda till långsiktigt bättre konkurrenskraft.
Det första alternativet är avskaffad värnskatt [vilket] kan stimulera ekonomin så starkt att åtgärden rent av kan vara självfinansierad …
John Maynard Keynes menade att även sänkta arbetsgivaravgifter är bra för att uppnå ekonomisk stimulans. En sådan åtgärd skulle göra det billigare att anställa för företagen, vilket skulle leda till att fler fick arbete.

En del nationalekonomer har hävdat att sänkta arbetsgivaravgifter inte leder till fler jobb eftersom löntagarna har en tendens att ta ut högre lönehöjningar som väger upp avgiftsminskningen. Men den invändningen håller ju inte nu i kristider, då till och med fackförbund som IF Metall är beredda att minska löneuttaget för att undvika varsel och uppsägningar.
Jag tycker särskilt det andra förslaget — sänkta arbetsgivaravgifter — är något regeringen borde ta till sig. Man har ju redan börjat sänka arbetsgivaravgiften, men man borde fortsätta och göra större sänkningar.
Också Sanandajis förslag om tidigareläggning av investeringar i infrastruktur som ändå behöver ske under kommande år, är kloka råd till regeringen.
(Andra intressanta bloggar om politik, finanskris, ekonomi, skatter, marknadsekonomi, tillväxt, lågkonjunktur, alliansen)

I dag går invånarna i New Yorks 20:e kongressdistrikt till fyllnadsval. Demokraten som innehaft mandatet har utsetts till senator, och efterträtt Hillary Clinton som ju blivit utrikesminister. Men demokraterna riskerar nu att förlora fyllnadsvalet till republikanerna. Om så sker är det ett tydligt bakslag för den demokratiska kongressmajoriteten och president Obama.
Därför har Obama skickat ut ett mass-mejl till invånarna i valkretsen, rapporterar Politico i Obama hits e-campaign trail:

Vem kan ignorera ett mejl från “President Barack Obama”? Hans budskap landade i mångas inkorgarna i New Yorks 20:e kongressdistrikt på måndagskvällen. Han uppmanar folk att gå och rösta på demokraternas kandidat …
Denna högprofilerade gå-och-rösta kampanj betalas av presidentens gräsrotsorganisation, som nu kontrolleras av partiet. Adressen i mejlet var barackobama.com.

Det är ett tecken på viss desperation när man begär hjälp av sittande president för ett kongressmandat. I opinionsmätningarna har det varit jämt. I den senaste leder demokratiske kandidaten med 47-43 procent.
Om demokraterna förlorar mandatet kan det tolkas som ett misstroende mot den förda krispolitiken.
(Andra intressanta bloggar om USA, republikanerna, demokraterna,Obama, Vita huset, finanskris, ekonomi, stimulanspaket)

Den svenska avunden har fått ett ansikte i Sverker Sörlin, professor i miljöhistoria, som i DN-Kultur retar sig på folk som äter lunch med slips:

En liten illustration: jag blir vittne till en lunch på en ganska flott krog på Östermalm. Det ser ut precis som vanligt, och det är först i krisens gråhet som man ser det, som i en filmscen. Litet för blänkande slipsar, litet för breda Handelsleenden, klackring, aperitifer. Någonting i tidsandan som inte riktigt nått fram hit. Och just i det ögonblicket drabbar mig tanken: om folk bara viss­te. Så här går det ännu till. Samma människor som skrapat av miljonerna, har de inte ens vett att vara modesta? Just då kände jag att socialt hat är möjligt, och att det inte kan vara långt borta.

I Neo kommenterar Mattias Svensson detta utfall, Hatets och illviljans kolportörer:

Allt som krävs för att DN Kulturs Sverker Sörlin ska hata andra människor är alltså att de unnar sig en god måltid, är glada och bär slips. Hur vet Sörlin att dessa människor skinnat eller lurat andra? Det vet han inte. Men den som beställer aperitif på lokal kan säkert inte vara utan skuld.

Om folket på DN-Kultur fått bestämma hade vi förmodligen haft kvar merkantilismen och en totalt reglerad ekonomi som förhindrat all tillväxt och hållit kvar människor i fattigdom. Men hellre delad fattigdom än olika stor rikedom, eller hur?
Vid sidan om hyckleri har jag otroligt svårt för avundsjuka och jantelag. De som uttrycker den här sortens känslor är så småsinta i själ och hjärta att man nästan tycker synd om dom.
(Andra intressanta bloggar om girighet, jantelagen, avundsjuka, avund, LO, bonusar, bonus, politik)

Frankrikes president Sarkozy hotade igår med att lämna toppmötet i London om inte hans krav på hårdare regleringar får gehör, rapporterar Times i Sarkozy’s threat to walk out of global summit:

Det franska hotet höjer tempraturen timmarna innan president Obama landar i London senare idag. Om hotet verkställs skulle det förstöra mötet som både premiärminister Brown och Obama satt stor vikt vid och som de anser är centralt för att kunna starta återhämtning i den internationella ekonomin.
Sarkozy, som skyller krisen på “anglo-saxiska” länder, har till sin regering sagt att han kommer att lämna Browns toppmöte “om man inte kommer överens”. En uppgörelse om hårdare regleringar kommer att vara en av nyckelfrågorna för G20 men Frankrike vill ha globala finansiella institutioner, en idé som Storbritannien och USA motsätter sig. Brown har beskrivit förslaget som löjligt.
Tyskland och andra länder förmodas också vara emot en global institution och källor säger att Sarkozy måste veta att förslaget inte kommer att nå framgång. Istället förväntas länderna komma överens om att deras nationella institutioner ska samarbeta mer. Så kallade kollegiala övervakare lär etableras för att övervaka aktiviteter i företag som opererar i flera länder.
Brittiska bedömmare hoppas att detta samarbete räcker för att Sarkozy ska kunna framställa mötet som en seger på hemmaplan.
Sarkozys hot understryker splittringen mellan världsledarna. Tyskland och Frankrike har varit ledande i kritiken mot gigantiska offentliga stimulanspaket, som förespråkas av president Obama.

Ja, det blir intressant att se hur spelet utvecklar sig på de olika toppmöten som Obama ska vara med på under sin vecka i Europa.
(Andra intressanta bloggar om G20, Frankrike, Europa, Sarkozy, USA, Obama, Vita huset, ekonomi)

Det är löjligt att höra Wanja Lundby-Wedins bortförklaringar och att se hur medierna stryker henne medhårs. Svenska Dagbladets nyhetsredaktion sväljer Lundby-Wedins version med hull och hår, Pensionsavtalet doldes för styrelsen:

Göran Tunhammar och Erland Olauson rundade övriga styrelsen i AMF när man slöt ett nytt pensions-avtal med Christer Elmehagen. Det visar ett internt styrelseprotokoll från mars 2004. Enligt nya uppgifter vägrade också Göran Tunhammar att svara på frågor från andra ledamöter om Elmehagens pensionsavtal.

Men detta är ju nys! Vet inte SVD:s medarbetare hur styrelsearbete går till? Har journalisterna aldrig varit på styrelsemöte?
Den som är styrelseledamot kan rösta NEJ. 
Om jag som styrelseledamot inte får svar på mina frågor är det min moraliska plikt att rösta nej. Man är som styrelseledamot personligen ansvarig för de beslut man fattar. Så ock Wanja Lundby-Wedin.
Men det är detta ansvar hon försöker springa ifrån, och får god hjälp i sina försök av journalistkåren.
Även om inga siffror i pensionsavtalet nämndes när avtalet godkändes har siffror i all tänkbar tydlighet publicerats i styrelsens egen årsredovisning, år efter år. Där har Wanja Lundby-Wedin sett i klartext hur hög pensionsavsättningarna är 2004, 2005, 2006, 2007, 2008 utan att reagera.
Det sorglustiga i LO-bossens utfall om att hon, stackars sate, blivit vilseledd är att hon därmed anklagar sin egen närmaste man på LO, avtalssekreterare Erland Olausson som suttit i AMF:s ersättningskommitté. LO-chefen skyller alltså på underlydande. Det är inte snyggt.
Det finns, som Maria Abrahamsson skriver på ledarplats, bara ett scenario som något skulle lätta på LO-chefens ansvar: om den pension som utbetalats är högre än avtalat. Då handlar det om bedrägeri. Då har AMF-direktören snott pengar ur AMF:s kassa utan lov. Men varför skulle han göra det? AMF-styrelsen har ju i årsredovisningen gått med på att avsätta mer än 700.000 kr i månaden till hans pension.
Wanja Lundby-Wedin gör allt får att slippa ta ansvar. Dessa krumbukter skadar henne mer än själva pensionsbeslutet. Wanja Lundby-Wedin visar att hon är en person som inte står för det hon gör, att hon inte är en god ledare — utan en fifflare.
(Andra intressanta bloggar om girighet, Wanja Lundby-Wedin, Socialdemokraterna, LO, bonusar, bonus, politik, Val 2010)

Kommer just från ett samtal hos tankesmedjan Fores om Barack Obamas Europaresa som inleds imorgon. Vad betyder besöket? Det blev många spekulationer och några intressanta iakttagelser. 
Utrikesbloggens redaktör Bengt Albons inledde med att konstatera att Nato, som firar 60 årsjubileum under Obamas besök, har haft en otrolig förmåga att överleva. Under 15-20 år har det inför toppmöten ställts frågan om Nato har någon roll eller kommer att dö. Den debatten har inte märkts inför detta toppmöte. Det säger något om organisationen.
Snarare handlar det om vilken väg Nato ska gå, menade Jan Foghelin, ordförande för Svenska atlantkommittén och analytiker på FOI. I östra Europa vill man öka fokus på att skydda medlemsländerna (från Ryssland), medan andra talar för en fortsättning av den vidare inriktning som Nato utvecklat efter kalla kriget.
Utrikesreportern Sten Sjöström, tidigare Moskvakorrespondent för Sveriges Radio, pekade på att Nato och Ryssland faktiskt har en del gemensamma intressen. Exempelvis skulle det vara ett stort problem för Ryssland om Nato övergav Afghanistan och landet åter blev bas för fundamentalism, som skulle kunna sprida sig i regionen och in i Ryssland. Därför är det inte uteslutet att Ryssland låter Nato öppna en nordlig försörjningsväg in i Afghanistan via Ryssland. Det skulle sätta ökat fokus på staden Mazar i-Sharif som Sverige har ansvar för.
Men det mest allvarliga var, enligt min mening, det som togs upp av Katarina Engberg, säkerhetspolitisk forskare och departementsråd på försvarsdepartementet. Hon menar att USA:s roll i världen har minskat. Det är en utveckling som pågått sedan 1990-talet, men avbröts efter 11 september 2001. Med den mer nedtonade roll som Obama vill spelar tar denna utveckling mot minskat amerikanskt inflytande fart igen. Och Obama kommer att, som Engberg uttryckte det, lägga de “ideologiska” frågorna åt sidan.
I klartext: Obama kommer inte att ställa ut några ambitioner om att sprida frihet eller demokrati i världen. Nej, han vill hellre sträcka fram en hand till diktaturerna och göra upp.
Det betyder en ny vår för terrorister, fundamentalister och tyranner. Om dessa hårdföra krafter ser att väst blivit fegt, passivt och svagt, kommer de att gå på offensiven. Är det vad vi vill?
Vilka signaler som under veckan framöver kommer ut från Barack Obamas olika möten med såväl européer som Kinas och Rysslands presidenter blir intressanta att följa.
(Andra intressanta bloggar om USA, Vita huset, Obama säkerhetspolitik, Afghanistan, fundamentalism, Ryssland, Nato, Europa, demokrati,MR, frihet)

Än en gång har universitetsvärldens försök att aktivt diskriminera bland studenterna slagits tillbaka i domstol, rapporterar Ekot i Sveriges lantbruksuniversitet diskriminerade i antagningen. Det är Centrum för rättvisa som drivit processen och man skriver på sin hemsida, SLU fälls för olaglig könsdiskriminering – miljonskadestånd till 44 drabbade kvinnor:

Sveriges lantbruksuniversitet, SLU, fälls för olaglig könsdiskriminering sedan män fått upp till 38 gånger så stor chans som kvinnor att få en plats på veterinärutbildningen. De 44 kvinnor som har drivit fallet får skadestånd på vardera 35 000 kronor. Detta är innebörden av Uppsala tingsrätts dom som meddelades i dag.

I det här fallet var det kvinnor som diskriminerades genom positiv särbehandling av män, men domen innebär naturligtvis att det är lika olagligt att diskriminera män för att gynna kvinnor.
Hela debatten om kvotering är i grunden fel och kränkande mot alla individer. Ingen enskild kvinna representerar hela sitt kön, och ingen enskild man kan göras till företrädare för alla män. Men det är exakt det som kvotering går ut på: din individuella kompetens och erfarenhet negligeras och förringas.
Vad du har i huvudet blir mycket mindre viktigt än vad du har mellan benen.
Detta är vanvett. All form av kvotering reducerar unika och tänkande individer till ofria delar av ett könskollektiv.
(Andra intressanta bloggar om politik, kvotering, diskriminering, feminism, jämställdhet, domstol, utbildning, SLU, genus)

Det har blivit stor uppmärksamhet kring att radioprogrammet “Kaliber” med dolda mikrofoner snappat upp grova ord från Sverigedemokrater. Alltså: en repris på valstugereportaget i valrörelsen 2002 då Socialdemokrater och Moderater uttryckte sig nedlåtande om olika grupper. Expressen gör en viktig reflektion i dagens ledare:

Ett senare program från SR:s “Kaliber” kommer att behandla problemet med de hot, trakasserier och våld som de partiaktiva utsätts för. Och det är ett betydligt allvarligare problem än att Sverigedemokraterna låter som rasister internt.
Vi ska ogilla vad Sverigedemokraterna står för, men de övergrepp som drabbar partiets politiker är antidemokratiska och avskyvärda. Dessutom legitimerar den våldsamma vänstern den offermentalitet SD så gärna vill rida på i opinionen: om att den som säger sanningen genast tystas.

Och framför allt: politiska debatter ska vinnas med argument, inte med knytnävar. Det är ju hela grunden för vår civilisation sedan upplysningen. Vi har gjort stora framgångar och i västvärlden skapat de bästa livsvillkor människor upplevt någon gång i mänsklighetens historia. Denna utveckling bygger på frihet. Frihet att tycka annorlunda är central, inte bara för politiken utan för klimatet i hela samhället. I frihet blir kreativiteten större på alla plan — tekniken, konsten, medicinen, innovationerna.
De som med påkar vill förtrycka oliktänkande förstör alltså inte bara den politiska debatten utan förråar och gör hela vår civilisation primitivare. Hur vi bemöter fenomen som Sverigedemokraterna säger väldigt mycket om vad Sverige är.
Just därför ska debatten ske med argument och förnuft, inte genom mobbning, tillmälen, uteslutning eller våld. De som inte tror att debatten för människors lika värde kan föras civiliserat, tror själva inte på demokrati och frihet.
(Andra intressanta bloggar om politik, Sverigedemokraterna, kaliber, Val 2010, rasism, islamofobi, främlingsfientlighet, integration, integrationspolitik, demokrati, MR, frihet, yttrandefrihet)

Det är ett sorgligt spektakel som Wanja Lundby-Wedin nu ägnar sig åt. Under söndagskvällens presskonferens gick hon tillbaka till sin första reaktion på kritiken mot de stora pensionsersättningarna hon har varit med och beslutat om i AMF:s styrelse: hon har blivit lurad.
Hon skyller ifrån sig. Bara därför att hon lyfter högt arvode för styrelseuppdraget kan man inte förvänta sig att hon vet vad det är hon beslutar. Det måste någon annan ta ansvar för…
I Expressen säger Stig-Björn Ljunggren: Nu är det Elmehagen som är skurken. Alltså: den som fått ta emot förmånerna borde inte tackat ja när Wanja Lundby-Wedin i AMF-styrelsen erbjöd pengaregnet. Det är ju löjligt att skjuta över ansvaret från arbetsgivare Lundby-Wedin på den anställde.
Varför står inte Lundby-Wedin upp och försvarar de höga ersättningarna istället? Det är ju inte bara i AMF som LO givit guldkantade avtal åt chefer. Det har uppenbarligen varit LO:s strategi att öka “löneklyftorna” (se förrförra kommentaren). Men när detta kommer fram i ljuset står man inte för den lönepolitik man medvetet bedrivit i åratal.
Det som retar mig är hyckleriet. Folk ska stå får de beslut man fattar! 
Men jag borde kanske låta bli att bli irriterad. För det är som Malin Siwe skriver i Dagens Nyheter: Om Wanja Lundby-Wedin blir kvar som LO-ordförande blir hon den borgerliga regeringens bäste valarbetare, Bästa valarbetaren kvar.
Wanja blir en vandrande valpelare för Socialdemokratiskt hyckleri och rofferi.
(Andra intressanta bloggar om girighet, Socialdemokraterna, LO, Wanja Lundby-Wedin, Helle Klein, bonusar, bonus, politik, Val 2010)

I remissvaren får Spelutredningens förslag om att blockera utländska spelsajter med rätta hård kritik. Svenska Dagbladet skriver i ledarstick, Skamliga förslag:

Post- och telestyrelsen ställer den högst relevanta frågan varför lagliga sajter ska filtreras bort, när inte ens sajter som är olagliga filtreras. Ja, det kan man undra. Kritiken mot förslaget är mer än välförtjänt.
Det är illa nog att vi har en borgerlig regering som kramar ett monopol. Att dessutom införa statlig censur av internet för att skydda detta monopol vore inget annat än en skam.

Det här bevisar att det alltid i staten latent finns en längtan efter att få censurera, styra och inskränka medborgarnas friheter. Staten är inte vår vän utan ett farligt vilddjur som måste tyglas hårt.
(Andra intressanta bloggar om politik, spel,spelmonopol, internet, censur, staten, MR, frihet)