Nuders missbruk av riksdagsuppdraget visar behovet av personval

Riksdagsmannen Pär Nuder uppbär ett arvode på mer än 52 000 kr i månaden, ett arvode som vi skattebetalare bekostar. Men igår avslöjades det att han varit närmast osynlig i riksdagen, utan i stället ägnat sig åt något helt annat, att skrivit en bok.
Det är ett klart fall av missbruk av förtroendeuppdrag. Ett missbruk som möjliggörs av att kontakten mellan väljare och valda är minimalt i Sverige.
Nya Wermlands-Tidningen lyfter i dagens ledare fram vad som krävs för att komma åt missbruket, Personval ger mer demokrati:

Genom att stärka personvalet kommer det personliga ansvaret för riksdagsledamöterna att bli tydligare, och det blir viktigare för dem att företräda sina väljare än sin partiledning. Det blir också lättare att straffa ledamöter som inte gör sitt jobb, utan exempelvis skriver böcker på arbetstid istället.

Så sant. De som väljs till landets lagstiftande församling för att företräda medborgarna, måste uppfylla detta uppdrag. När så inte sker har Sverige blivit något annat än en representativ demokrati.
Fullt personval kan införas med nuvarande proportionella partivalsedlar, vilket betyder att kandidaterna kommer in i den ordning som de har fått kryss (utan de spärrar som nu gäller och som innebär att första namnet, typ en Nuder, i praktiken är garanterad plats).
Men bäst vore majoritetsval i enmansvalkretsar. Då skulle alla veta vem som i närsamhället är ”deras” förtroendevalde i Stockholm.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , , )

Kina och Indien skurkar i frihandelssammanbrottet

Bästa svenska kommentaren till sammanbrottet i frihandelsförhandlingarna står dagens ledare i Expressen för, VM i egoism:

Givetvis måste både EU och USA upphöra med vettlösa subventioner av jordbrukssektorn och slopa tullarna. Men den dominerande bilden från en kollapsad Doharunda är ändå att Kina och Indien lagt sig till med ett lika destruktivt beteende. Fattiga länder i till exempel Latinamerika har i hårda ordalag kritiserat de två utvecklingsbjässarna för att uteslutande tänka på sig själva. Den fattiga världen är inte längre ett enat block.

Jag förvånas över att frihandelsvännerna Johan Norberg (i DN) och Fredrik Erixon (i Studio Ett) inte tydligt talar om dessa nya ”utvecklingsbjässar” som ansvariga i sammanbrottet. De vill ha protektionism. Det är illa. EU och USA har ju trots allt gått i frihandelsinriktning, även om de inte gjort det i tillräckligt hög grad.
Doha-rundan visar att vi inte längre kan tala om en dualistisk världekonomi — fattiga och rika eller i-värld kontra u-värld — utan måste ta in i bilden att det finns ett stort block med Kina, Indien och Brasilien som inte längre är u-länder utan vill på gammalt vis försöka försvara sin inhemska produktion med tullar och subventioner.
Sämst kommentar står Dagens Nyeter för. Bara rubriken på frihandelskommentaren visar hur insnöad tidningen är på att smutskasta USA, ”Kollapsen ett bakslag för president Bush”.
Varje anständig människa inser att de största förlorarna på sammanbrottet för frihandelsförhandlingarna är de allra fattigaste i framför allt Afrika. Det är dessa som inte får möjlighet att exportera och skapa välstånd. Detta eftersom de stora, nya ”nästan-rika” länderna tillgriper protektionism.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , , , , , )

Dagens citat om oskuldsoperationer

Med anledning att det avslöjats att svenska landsting använder skattepengar för att återställa intrycket av ”oskuld” genom att operera in en falsk mödomshinna, skriver Eduardo Grutzky i Expressen, Operationerna gör hederskulturen legitim:

Det är inte rimligt att allmänna medel ska användas för att upprätthålla en medeltida lögn. Svaret måste vara att hela befolkningen en gång för alla måste upplysas om att mödomshinnan inte existerar på det sätt som folk föreställer sig.

I tidningens webbfråga, ”Ska svensk sjukvård utför mödomsoperationer?” svarar över 80 procent ”nej”, medan 14 procent svarar ”ja, men inte för skattepengar”. Bara drygt 5 procent av över 3000 svarande läsare anser att denna verksamhet ska bekostas av allmänna medel. Ändå pågår den och politiker är rädda för att företräda majoritetens uppfattning. Hur kommer det sig att glappet är så enormt mellan folket å ena sidan och politiker- och medieetablissemangen å den andra?
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , )

‘Fallet Nogger Black’ demonstrerar vänsterns förakt för svenska folket

Tankesmedjan Agoras har nyligen publicerat en bok med titeln ”Fallet Nogger Black”. Jo, det är sant. Vänstern har skrivit en helt bok om de starka reaktioner som den statligt finansierade organisationen Centrum mot rasism fick på sitt utspel 2005 om att lakrisversion av GB-glassen Nogger var uttryck för rasism. (Se bloggens reaktion när det begav sig 2005: Rasistisk glass?)
Tack och lov drogs de statliga pengarna in efter valet 2006. Men vänstern försvarar organisationen och hävdar i boken att reaktionerna mot rasistanklagelsen är — gissa vad! — jo, utslag av rasism. Naturligtvis! Om utspelet kring Nogger Black hade lämnats därhän med en axelryckning, vad hade anklagelsen mot svenska folket från vänstern varit då? Jo, att det är utslag av rasism. Naturligtvis!
När Joakim Molander i Svenska Dagbladets kulturdel skriver en kommentar om boken, ”CMR utmanade den svenska självbilden” (ej online ännu) tar han inte upp denna min aspekt: vänstern utgår alltid ifrån att svenskarna är rasistiska vad de än tar sig för. Det är en härskarteknik, på samma sätt som när man hävdar att alla som problematiserar islam är islamofober. Syftet är att underkuva och dominera genom att skrämma till lydnad.
Därför håller jag inte med om att Centum mot rasism utmanade den svenska självbilden. Man riktar falska anklagelser av grovt slag. Och mot falska anklagelser brukar reagerarna bli kraftiga. Till slut kommer även Molander fram till att Agora-vänsterns försvar av Centrum mot rasism inte håller:

Ändå känner jag mig inte övertygad om att debatten om lakrisglassen bara handlade om rasism och en förljugen svensk självförståelse. Närmare till hands ligger nog förklaringen att de flesta människor vill kunna äta vilken glass de vill utan att bli anklagade för att understödja rasistiska makthierarkier. Irritationen över sådan kritik övergår lätt till indignation om det framkommer att avsändaren av budskapet är en statsfinansierad ”ideell” och ”politiskt oberoende” åsiktspolis, som ”råkar” predika socialistisk samhällsteori om dolda maktstrukturer.

Ja, om någon dold maktstruktur avslöjas så är det vänsterns försök att skrämma och kuva svensk samhällsdebatt.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , )

Vad krävs för s-valseger 2010?

Opinionssiffrorna till trots har Mona Sahlin och socialdemokratin samma sorts problem som övrig vänster ute i Europa, skriver Dagens Nyheter i ledaren Toppa formen, Sahlin och fortsätter:

Intressant nog är denna vänsterns svaghet inte ena sidan av en stark ideologisk kraft till höger – så som var fallet under 1980-talets thatcherism och höyrebölja. Det tycks mer handla om vänsterns oförmåga att driva förnyelse i dagens politiska och ekonomiska landskap.
Den klassiska konflikten mellan höger och vänster om skatter, politisk styrning av näringslivet och monopol på välfärden finns kvar men i andra former. Inte ens i Sverige lär Mona Sahlins socialdemokrater kunna gå till väljarna med stora skattehöjningar. Inte heller är mer kontroll av företag en väljargodbit. Och att rulla tillbaka de avregleringar som låter människor välja skola och vårdcentral vore en politisk dumhet.

Tidningen pekar på möjligheten att använda miljöfrågan som alibi för att öka statens makt över människor och företag, men erfarenheterna visar att löfte om utökad miljöbyråkrati inte ger väljartillströmning — se miljöpartiet. DN hänvisar sedan till Tony Blairs framgångar från 1990-talet. Men han förde sitt parti från vänsterkanten mot mitten, när de konservativa övergivit den. Så ser sannerligen inte läget ut i Sverige idag. Tvärtom: alla partier är extremt i mitten.
Nej, jag ser bara två valstrategier: regeringsduglighet och skrämselpropaganda. Och jag tror Alliansen kommer att gå till val på regeringsduglighet, vilket kan lyckas eftersom oppositionen är så splittrad. Då återstår skrämselpropaganda för Mona Sahlin. Hon kommer att försöka sprida oro för ”statskupp” i välfärden.
Om du har andra uppslag på vad valrörelsen kan komma att handla om, får du gärna mejla mig: dick(A)erixon.com
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , )

Obama, Britney och Paris i ny valreklam

Barack Obama reagerar kraftigt mot den valreklam som John McCain släppte i natt och där Obama i bildsvepet likställs med kändisar som Britney Spears och Paris Hilton. Själv tycker jag reklamfilmen på 30 sekunder (och redan visats över en halv miljon gånger på YouTube) är både humoristisk och träffsäker.
För vad är Obama, mer än en kändis? Vad har han åstadkommit som politiker? Ingenting annat än god underhållning i framträdanden bakom talarstolen. Med förberedda repliker. Ungefär på samma sätt som skådespelare och artister.
httpv://www.youtube.com/watch?v=oHXYsw_ZDXg&eurl
(Andra intressanta bloggar om , , , , , )

OS har fått nya ideal: lögner, fusk och bedrägligt beteende

Nu avslöjas det att Internationella Olympiska Kommittén, IOK, i förväg godkänt att Kina censurerar medierna inför och under OS,

Och åtta dagar före OS-invigningen visar det sig att internetcensuren dessutom skett med IOKs godkännande:
– Nu verkar det också som att vissa tjänstemän inom IOK har förhandlat med kineserna om att en del känsliga sajter skulle blockeras eftersom de inte är relaterade till OS, säger Kevan Gosper vid IOK.

Gunilla Lindberg, vice ordförande i IOK, har sagt:

– Det kommer ju att vara frihet för pressen under de olympiska spelen och den olympiska perioden, och det är ju det enda krav som IOK har ställt. Det är bara det vi kan styra över. Detta har de lovat. Och det kommer de att uppfylla, sade hon.

Har hon medvetet ljugit? Och om hon inte gjort det, kommer IOK att se till att Kina ändrar sitt beslut? Det är ju inte så att Olympiska spelens ideal omfattar lögner, fusk och bedrägligt beteende. Eller är det så man ska ta detta som bevis på att OS-rörelsen ändrat sina värderingar?
(Andra intressanta bloggar om , , , ,
, , )

Brittiska labour fortsätter rasa handlöst

Trots att labourpartiet sedan tidigare rasat ner till historiskt låga opinionssiffror, fortsätter man tappa väljare. Nu får man 27 procent mot torypartiets 43 procent, rapporterar Times i Labour doomed with or without Gordon Brown.
New Stateman skriver att läget är värre för premiärminister Brown nu, än vad den var för premiärminister John Mayor innan han förlorade val som gav Tony Blair jordskredsseger 1997, ’A uniquely horrendous situation’.
Daily Telegraph menar att situationen för labour är värre än vad opinionssiffrorna visar, The future is even blacker for Gordon Brown’s party than it seems. Labour räddades av Tony Blair, sedan partiet under 1980- och 90-talet utmanades som oppositionsledare mot Thatcherpolitiken av det socialdemokratiska mittenpartiet.
Men sedan Blair försvann har man åter hamnat i en identitetskris, och utmanas från flera håll. I Skottland, som varit främsta fäste för labour, tar nationalistpartiet över väljarna. Samtidigt har tory med David Cameron tagit över mitten i brittisk politik.
I Guardian försöker utrikesminister David Miliband gjuta nytt mod i partiet, Against all odds we can still win, on a platform for change. Frågan är hur lockande hans formuleringar är, som: ”Moderniseringen av labourpartiet innebär att stå för traditionella mål på ett modernt sätt.” 
(Andra intressanta bloggar om , , , , , )

Väljer Obama Kathleen Sebelius framför Hillary?

Det verkar alltmer avlägset att Obama tillfrågar Hillary Clinton om att bli vicepresident-kandidat. I spekulationerna har två guvernörer nämnts allt oftare, Tim Kaine och Kathleen Sebelius. Men med tanke på att båda har en stor nackdel, de har lika lite utrikes- och säkerhetspolitisk erfarenhet som Obama, är det troligare att han, om han väljer en guvernör, utser Sebelius med tanke på kvinnorösterna.
Kathleen Sebelius, 60, är en lågmäld pragmatiker som framgångsrikt vunnit val i en av de mest republikanska delstaterna, Kansas. Hon har balanserat budgeten och har en framtoning som mittenpolitiker, något Obama behöver för att balansera sin egen vänsterinriktade profil. Hon har bakgrund i Ohio, en delstat där det är jämt mellan partierna och som därför kan komma att avgöra presidentvalet.
Jag har fått uppfattningen att Obama är mer arrogant än självsäker, och en sådan person väljer någon som inte kan överglänsa honom själv. Därför tror jag inte Obama väljer någon med tung försvars- och säkerhetspolitisk erfarenhet, vilket han kanske borde göra, som exempelvis högt ansedde fd senatorn Sam Nunn, senatorerna Jack Reed och Jim Webb med militär bakgrund eller maringeneral James Jones.
I Time frågar man om Obama tänker fördubbla sina svagheter eller kompensera för dem, Does he double down — or does he compensate? Med Kathleen Sebelius skulle han få någon med erfarenheter av exekutivt ledarskap, det han själv så uppenbart saknar. Därmed skulle hon vara ett bra komplement till honom, utan att utmana hans aktoritet.
Sebelius har en ganska grå yrkeskarriär bakom sig: hon har jobbat inom delstatens offentliga förvaltning ända sedan hon tog examen i statsvetenskap. Hennes man är federal domare och de har två vuxna söner. Denna gråa vardaglighet är till fördel, för som någon sa, det första och viktigaste kriteriet i valet av en vice är att denne inte ställa till skandaler för presidentkandidaten.
Atlantic, New York Times, Fox News, Washington Post, SalonBoston Globe, Huffington, CBS News.
(Andra intressanta bloggar om , , , , )