Tjugo poäng jihad

I helgen tog Sunday Times upp en ny studie som visar hur illa det är ställt med värderingarna bland muslimska universitetsstudenter i England, A third of Muslim students back killings -Radicalism and support for sharia is strong in British universities. Detta rasistiska hat florerar fritt och oemotsagt, för ingen tar diskussionen.
Men en viss förändring är kanske ändå på gång. Jag trodde aldrig att Dagens Nyheter skulle våga knysta om denna studie. Men idag skriver Lisa Bjurwald om studien på ledarsidan, i Tjugo poäng jihad:

En ny undersökning visar att inte ens traditionellt frisinnade brittiska miljöer som universitet är förskonade från den extrema islamismen. I söndags presenterade den konservativa tankesmedjan Civitas en opinionsmätning utförd på 12 brittiska universitet, där nästan en tredjedel av muslimska studenter säger sig stödja dödande i islams namn. Dessutom fann man att fundamentalister regelbundet bjuds in för att hålla föreläsningar, som ofta är homofobiska eller gränsar till det antisemitiska.
25 procent av de muslimska studenterna sade sig ha liten eller ingen respekt för homosexuella. 40 procent ansåg att det var oacceptabelt för muslimska män och kvinnor att umgås fritt. . . I flera fall (och för att terrordåd ska genomföras räcker det med en enda övertygad jihadist) handlar det alltså inte om rebelliska fantasier, utan om individer som är redo att packa resväskan och köpa en enkel biljett till Virgin City. . .
För yngre muslimer i moskéskolor runt om i landet börjar höstterminen med ett nytt regeringsinitiativ: lektioner i brittiskt medborgarskap. Även universiteten måste ta sitt ansvar. Alla unga kan inte stå emot en passionerad, retoriskt skicklig talare. Särskilt inte när man som student har garden sänkt, trygg i den kunskapsmiljö som ska sprida upplysning – inte plantera livsfarliga idéer.

Men ska inte massmedierna också ta sitt ansvar? Varför försvaras och ursäktas Hamas och Hizbollahs mördande på ett sätt som DN-Kultur och andra medieetablissemang inte gör när det gäller icke-muslimer? Varför tar man inte avstånd från förtryck i islams namn? Varför anklagar man varje person som argumenterar emot muslimsk extremism för islamofobi?
Genom sitt agerande bidrar svenska medier till radikaliseringen av unga muslimer. Fundamentalisterna får moraliskt stöd av DN, UNT och andra som skriker islamofobi så fort någon vågar kritisera eller i satir driva med dessa. Istället för en öppen diskussion i ämnet ägnar man sig åt att förtränga, förtiga och avvisa varje försök till kritisk diskussion.
Och mediernas inskränkthet och rädsla för att diskutera islam stärker inte bara muslimsk fundamentalism, det stärker motreaktionen i folkdjupet genom ökat stöd till sverigedemokraterna.
Medierna måste tillåta debatt om islamrelaterade frågor i lika hög grad som alla andra samhällsaspekter. Självcensuren måste upphöra! För den som vill värna om det toleranta samhället är det oerhört viktigt att sätta gränser. Åt alla håll. Åt alla håll!
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , )

Kina tänker censurera internet för medierna under OS

AFP rapporterar, China to censor Internet during Games:

Kina kommer att censurera internetanvändningen för utländska medier under Olympiaden.. Det bekräftade en talesman för organisationskommittén på morgonen. Därmed tar man tillbaka ett löfte om att erbjuda full frihet för medierna under spelen.
— Under de Olympiska spelen kommer vi att tillhandahålla tillräcklig tillgång till internet för reportrar, sa Sun Weide vid organisationskommittén.
Han bekräftade att journalister inte kommer att nå tillgång till webbsidor tillhörande Falungong, en rörelse som är förbjuden i Kina. Andra webbsidor kommer också att vara blockerade för journalister, sa han, utan att specifisera vilka.

Tänker västvärldens medieorganisationer finna sig i detta? Tänker man lydigt följa diktaturens krav?
OS kommer att bli en gigantisk test på om medierna står upp för sitt uppdrag att granska makthavare och förmedla nyheter utan att de först godkänns av statsmakten. Det blir ett test på hur stark yttrandefriheten och demokratin är globalt.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , )

Vad har Obama någonsin åstadkommit?

Nu börjar de riktigt tuffa frågorna ställas om Barack Obama i det amerikanska presidentvalet. I sin Washington Post-kolumn Obama the Unknown ställer Richard Cohen en enkel fråga som säger allt:

”Säg mig en sak som Barack Obama har gjort som du beundrar”, sa jag till en framträdande demokrat. Han funderade och svarade att han beundrade Obamas tal vid demokratiska konventet 2004. Jag instämmer. Det var ett fantastiskt tal, men bara ett tal.
Och å andra sidan kan jag på rak arm nämna fyra, fem beslut — inte tal — som John McCain har fattat som frambringar beundran, ja, djup respekt. Först, naturligtvis, hans beslut som krigsfånge att vägra låta sig släppas före de andra och utnyttjas i kommunisternas propaganda. McCain är en bättre människa än de flesta andra.
Till det vill jag lägga hans valfinansieringsreform som ledde till uppror i hans eget parti, hans vägran att ställa upp på valfläsk i form av nya statsutgifter, en hållning som inte ger honom några vänner, hans motstånd mot utökade offentliga kostnader för läkemedelsförmåner, och hans beslut att förespråka truppförstärkningar när ingen annan gjorde det, en inställning som höll på att kosta honom nomineringen förra sommaren. Trots det höll McCain fast vid sitt beslut.

Till det vill jag lägga McCains riskfyllda och bland republikaner kritiserade insats för att skapa en allians med sju republikanska och sju demokratiska senatorer som såg till att president Bushs förslag till nya federala domare fick en ärlig chans genom votering. Det resulterade i att Bush kunde nominera och i senaten få godkända två relativt unga konservativa domare som kommer att prägla amerikansk juridik i 40 år (de har uppdraget på livstid). Det är en prestation som inte ens Ronald Reagan lyckades med. Tack vare McCains risktagande som senator.
John McCain har använt all sin talang, tagit risker och aldrig någonsin avvikit från sin övertygelse. Obama har inte tagit några risker och har ofta gjort tvärtemot det han säger sig stå för. Han har inte försökt skapa partiöverskridande lösningar, inte ens röstat för sådana, men påstår att han som president ska skapa gemenskap över partigränserna.
Om man ser till kandidaternas personliga karaktärer är John McCain så otroligt mycket större än Barack Obama.
(Andra intressanta bloggar om , , , , )

Washingtonveteranen Bob Novak, 77, lägger ifrån sig pennan

Ingen har så länge och så ingående bevakat politiken i den amerikanska huvudstaden som Robert Novak. Han har varit alla presidenters mardröm sedan John F Kennedy. Men nu har han diagnostiserats med hjärntumör och meddelar att han tar ledigt från att skriva kolumner. Washington Post beklagar detta i Mr. Novak Takes Leave. Mest känd blev han kanske som programledare i CNN:s Crossfire.
Här finns nu min recension av boken om hans 50 år i huvudstaden: Bob Novak avslöjar Washingtons hemligheter (publicerad i Frihetsjournalen i höstas). Mellanrubrikerna anger lite av vad Novak hunnit med:
Biljakt med John F Kennedy
Hjälpte en packad LBJ
Nixons fixande och trixande
Vilken Jimmy? [Carter]
Reagans revolution
Diskussion om Hayek och Bastiat i Ovala rummet
Bush den äldres regering splittrad
Clinton ger lift i privatplan
En iskall Hillary
George W Bush erkänner inte misstag
Novak min typ av kommentator
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , , , , ,)

Amnesty: OS förvärrar förtrycket i Kina

SVT Rapport meddelar:

Tio dagar före OS får Kina svidande kritik från människorättsorganisationen Amnesty. Kina har inte hållit sitt löfte om att förbättra situationen för de mänskliga rättigheterna inför de olympiska spelen. Amnestys bistra slutsats i rapporten ”The Olympic Countdown: Broken Promises” är att situationen i Kina tvärtom försämrats och att OS använts som ursäkt för övergrepp.

Idrott ska inte vara politik, men genom att ge OS till Kina har Internationella Olympiska Kommittén medvetet valt att politisera spelen. Därför är IOK medansvariga för att förtrycket ökar i idrottens och Olympiska spelens namn. Om denna utveckling fortsätter, kan Kina-OS komma att förstöra olympiska spelens anseende och image under lång tid framöver. Det är isåfall inte mer än rätt.
(Andra intressanta bloggar om , , , ,
, , )

På Pride-seminarium om tvångssterilisering

I Europride-programmet presenterades det så här: ”Steriliserad, kastrerad, lobotomerad — ett seminarium om normalitet och avvikelse i folkhemmet, med historiskt och samtida hbt-perspektiv på svenska synder så som rashygien och tvångssterilisering.”
Jag var nyfiken på hur man skulle framställa detta mörka kapitel i svensk 1900-talshistoria, så jag gick till Kulturhuset i Stockholm för att lyssna.
Ulrika Nilsson, idéhistorikern vid Stockholms universitet, har skrivit att lobotomi utfördes nästan bara på kvinnor — under det första året 1944-45. Av 65 lobotomerade var 58 kvinnor och 7 män. Men hon tvingades tillägga att under de följande åren, fram till 1970-talets början var det omkring 60 procent kvinnor och 40 procent män som utsattes för denna grymma stympning av känslolivet genom att skära sönder nervtrådar i hjärnan.
Att samhället såg särskilt allvarligt på kvinnors utlevda sexualitet går därmed inte belägga, även om det framställts just så i tidskrifter som Forskning & Framsteg. Underlaget för Nilssons studie är ju tämligen begränsat: 65 fall. Av journalerna går det utläsa att i 13 fall angavs avvikande sexuell aktivitet, som prostitution. Alla hade under lång tid varit föremål för sluten psykatrisk vård.
För mig låter det som att svår sjukdom, snarare än moralisk avvikelse från normen, låg till grund för operation. Det innebär naturligtvis inte att ingreppet var mindre vidrigt, men man visste uppenbart inte bättre då. Lobotomi som behandlingsmetod fick Nobels medicinpris 1949. Och i början togs metoden emot ”med öppna armar också av de anhöriga”, konstaterar Nilsson.
Jens Rydström, lektor i genusvetenskap vid Lunds universitet, berättade att 463 kastreringar utförts, men här har det nästan bara varit män som utsatts, endast 6 var kvinnor. 
Mest debatterat sedan tidigare är ju att över 62.000 personer steriliserades i Sverige från 1934 och fram till 1970-talets början. Av dessa var omkring 20.000 tvångssteriliseringar. Men detta berördes inte mer utförligt under seminariet ur könsperspektiv.
Det var dock intressant att Rydström i frågestunden fick medge att det var socialdemokraterna Alva och Gunnar Myrdal som genom sin bok ”Kris i befolkningsfrågan” drivit på kraven om steriliseringar för att kunna bygga ut välfärdsstaten utan att gynna ”sämre människomaterial” som det hette.
Därmed blev det tydligt att det är politisk ideologi om hur man skapar en ny människa, det vänstern gör i sina utopier, som ligger bakom grymheterna, snarare än konservativa heteronormer. Till de få som motsatte sig tvångssteriliseringar på 1930-talet hörde de allra mest konservativa juristerna som upprätthöll 1809 års grundlag som i §16 stadgade att konungen ska hindra att medborgares liv och personliga frihet kränks.
Verkligheten och historien är ofta annorlunda än vad den politiska korrektheten hävdar. Inte sällan är det vänstern som kränker människors integritet. Det sades inte rakt ut i detta seminarium, av uppenbara skäl. Men det låg under ytan, som en obehaglig sanning.
Se mer i bloggen: Uppgörelse med Alva Myrdals vidriga människosyn, Socialdemokraterna ledande bakom svensk rasism, Mellan vård och vardag.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , )

Idag inträffar skattefridagen!

Från 1 januari fram till i går har vi alla arbetat gratis och överlämnat all vår förtjänst till staten. Först i dag börjar vi arbeta för vår egen försörjning, resten av året. Detta högtidlighåller Skattebetalarnas Förening med en kampanjdag, Skattebetalarnas Förening firar Skattefridagen i Malmö. Man publicerar också en rapport:

En genomsnittlig löntagare betalar tre kronor av fem i skatt. Omräknat innebär det att 210 av årets 365 dagar går i skatt. Först den 211:a dagen – idag 29 juli – är vi fria att arbeta för oss själva. Det är en klar förbättring jämfört med 2005 då skattefridagen inföll först 10 augusti, men skatten på en vanlig inkomst är fortfarande mycket hög.

Norrtelje Tidning skriver i ledaren, I dag börjar du att jobba för dig själv:

Under de socialdemokratiska regeringarna mellan 2001 och 2006 så pendlade skattefridagen mellan den sjunde och tionde augusti. Således har alliansregeringen lyckats att mota skattetrycket nedåt ett antal procent, eller om man så vill, minskat antalet skattebetalardagar. Men det tål att påpekas att fortfarande är det totala skattetrycket högt, långt över 50 procent.
Helt klart är att samhället behöver skatteinkomster för att kunna betala skola, vård, omsorg, pensioner och investeringar med mera. Vad som dock är frågan är vid vilket skattetryck som samhället maximerar välfärdsnyttan.
[Trots] att regeringen genomfört skattesänkningar så växer statskassan för varje dag som går. Detta visar att ett lägre procentuellt skattetryck kan generera ökade skatteinkomster i kronor räknat. Anledningen stavas sysselsättning. Desto större andel av befolkningen som är sysselsatta desto lägre blir behovet av höga skatter.

Detta samband är otroligt viktigt att Alliansen når ut med i folkdjupet inför nästa val. Hittills har oppositionen ostört kunnat hamra in att skattesänkningar går till höginkomsttagare. För det första är det inte sant, eftersom den överlägset största skattesänkningen, jobbavdraget, i första hand går till låg- och medelinkomsttagare. För det andra är det som Norrtelje Tidning skriver, så att lägre skattesatser i procent kan ge större antal skattekronor.
Om bidragstagare börjar arbeta ger det dubbel effekt: minskade utbetalningar av bidrag, samtidigt som personen istället betalar in skatt på lönen.
Detta har inte nått ut. Svenska folket har inte detta samband klart för sig. När de får det, är jag övertygad om att de hellre fortsätter på denna väg än återgår till högre skatter och högre bidrag.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , ,
, , )

Sharialagarna efterlevs i Iran och i Sverige

Enligt officiell svensk integrationspolitik ska Sverige ta till sig kulturerna som immigranterna för med sig i lika hög grad som immigranterna lär sig svenska traditioner och lagar. I Storbritannien vill ärkebiskopen införa sharialagar. I Frankrike dömer fransk domstol i enlighet med sharia snarare än enligt fransk lag.
Om den här utvecklingen får fortsätta är kan det som händer i Iran i en framtid hända i Sverige. Och det som händer i Iran är inget föredöme, inte ens för Dagens Nyheters ledarredaktion, som för en gång skull inte tonar ned och slätar över om vad som händer där, Medeltidsvecka i Iran:

Sharialagar infördes i samband med den islamiska revolutionen 1979. [M]indre lagöverträdelser som homosexualitet och otrohet, är några exempel på brott som kan innebära döden. Från början av juli kan ”onlinebrott” resultera i lagens strängaste straff. Till straffbara handlingar på internet räknas avfällighet, i praktiken regimkritik, då Iran är en islamisk republik. . .
När solen gick upp i söndags hängdes 29 människor i ett fängelse norr om Teheran. . . Iran införde ett moratorium mot stening 2002, men straffet har fortsatt att utdömas och verkställas.

Monte Pythons underbara satir i Life of O’Brian om stening till döds och andra primitiva uttryck i Mellanöstern är företeelser som sker på blodigt allvar i Iran. I dag. Och vissa av dessa ”kulturuttryck” gör sig gällande i Europa.
I Svenska Dagbladet kan vi läsa att landstingen på skattebetalarnas pengar utför skönhetsoperation för att uppfylla myten om ”oskuldens mödomshinna”, eftersom det är ett krav för giftemål i ”hederskulturer”: Landstinget utför ”oskuldsingrepp”, Risk att rädslan utnyttjas. Men snarare än att tala om vad detta beror på, skriver SVD: ”Familjerna kräver att den unga kvinnan ska vara ’oskuld’ och beviset ska synas, som blodspår efter en brusten ’mödomshinna’.” Vilka familjer?! Här censurerar medierna och visar därmed samma hänsyn till sharia som landstingen.
Är det ingen i svenska etablissemang som står upp för svenska traditioner längre? Och så undrar man varför sverigedemokraterna får ökat stöd…
Vi behöver en ordentlig diskussion om vad som gäller i det här landet. Vi måste kunna tala öppet och rakt om detta, inte huka och tiga. Att sopa problematiken under mattan leder bara till att motsättningarna ökar.
Se mer i bloggen: Liberalism kräver assimilering och UNT underminerar islams dissidenter.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , )

McCain leder över Obama

Trots att Barack Obama fått mer än dubbelt så mycket medieutrymme än John McCain, så är det McCain som har folkets stöd enligt ny mätning i Gallup, McCain gains on Obama in poll.
Mätningen utfördes i helgen och visar att McCain sedan förra månaden ökat från 44 procent till 49 procent, medan Obama minskat från 50 procent i juni till 45 procent i juli.
Att Obama tappar väljarstöd samtidigt som hela journalistkåren hyllar honom till skyarna och utser honom till världens nya Messias, kan bero på att väljarna i samma mätning svarar att medierna är partiska till Obamas fördel. Genom att ta ställning för den ena kandidaten har massmedierna förlorat all trovärdighet hos allmänheten — de ses som en del av Obamakampanjen.  
(Andra intressanta bloggar om , , , , )

DN ser borgerlig politik som statskupp

Efter valet 1976 då Thorbjörn Fälldin besegrade Olof Palme, beskrev Marita Ulvskog känslan hos den socialdemokratiska makteliten: ”Det kändes som en statskupp!” Folket hade svikit vänstern. Samma förvridna verklighetsuppfattning publiceras nu i Dagens Nyheter av Dan Josefsson: Vi utsätts för en statskupp i slowmotion.
Dan Josefsson verkar ha förläst sig på vänsterpartiets valpropaganda. Att företag utför vård och service så att medborgare får större egenmakt är naturligtvis något fruktansvärt.
Men vem är denne Josefsson som DN släpper lös? Han tillhör naturligtvis det stockholmska kulturetablissemangets kretsar. Författaren Maja Lundgren har i sin skvallerbok satt tänderna i honom:

Dan Josefsson. Strebern med vänsterfernissa. Det lösmynta egot med skånskan. Han som snackar om karma i sömnen för att han inte kan hålla käft ens då.

Enligt Josefsson är detta en hämnd eftersom han inte ville ha relation med henne, detta enligt försvartal som han naturligtvis fått publicerat i DN.
Jag nämner episoden för att visa vilken sorts osäkra, omogna och perversa kretsar ur vilka Dagens Nyheter väljer sina skribenter. DN:s läsare och samhällsintresserade människor förväntas ta det som skrivs på allvar och förknippa mediernas analyser med visst anseende, men egentligen formas artiklarna av personer med låga instinkter och omdömeslösa uppträdande.
Dessa individer visar sitt förakt mot svenska folket genom att inte respektera deras beslut i demokratiska val. De anser sig själva kunna avgöra vad som är bäst för andra. Vad annat är de värda än att föraktas tillbaka?
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , )