Vänstern varnar Obama: gå inte mot mitten

Till alla gaphalsar inom amerikanska vänster tillhör Arianna Huffington de som skriker högst. Med sin blogg huffingtonpost.com var hon en av kvinnorna som sänkte Hillary Clinton. Hon hatar Clinton minst lika mycket som varje republikan. Nu varnar hon Barack Obama: Gå mot mitten och du blir en förlorare! Hon skriver i Memo to Obama: Moving to the Middle is for Losers.

Obamas kampanj begår nu ett mycket allvarligt misstag. Att gå mot mitten är en förlorande strategi . . . Att springa mot mitten i försök att attrahera obeslutsamma väljare fungerade inte för Al Gore år 2000. Det fungerade inte för John Kerry 2004. Och det fungerade inte när Hillary Clinton gjorde det i vintras.
Att fixera vid — och fjäska för — den här gruppen handlar om skräddarsydda budskap för att undvika att stöta sig med snarare än inspirera och engagera väljare. Och har inte den grundläggande målsättningen i Obamas kampanj varit att engagera väljarna för fundamentala förändringar?

Hon menar att Obama har börjat leverera utvattnade budskap, inte minst när det gäller stopp för frihandeln:

Så varför börja spela det politiska spelet om att inte ta ställning och leverera nya nyanserade positioner om signalspaning, vapenkontroll, dödsstraffet och [frihandelsavtalet] Nafta?
I en intervju i Fortune fick Obama frågor om att han kallat Nafta ”ett stort misstag” och ”förödande”. Obama svarade: ”Ibland blir retoriken i valkampanjer överhettad och överdriven.”
Överhettad? Så när han kampanjade i mellanvästern, där många orter har drabbats på ett, ja, förödande sätt av de ekonomiska villkor som Nafta resultarat i, och han lovade att använda en utträdesklausul i frihandelsavtalet, var det alltså utslag av ”överhettning”? Eller var det ”överdrivet”?

Barack Obama har försatt sig i en besvärlig situation. Han har höjt förväntningarna hos alla missnöjda, just genom att inte vara specifik utan bara tala om ”hopp” och ”förnyelse”. Det gör att många på vänsterkanten räknar med att han ska föra en mer vänsterinriktad kamapnj än Kerry och Gore.
Libertarianer som tröttnat på republikanernas ekonomiska offentliga slöseri, är lika förtjusta i Obama, men de förväntar sig att han tvärtom ska stå upp för mindre stat i Ronald Reagan-anda.
Även en del konservativa har inspirerats av Obama som talat om familjen och rötterna i oprecisa termer. De tror att han står för civilisationskritik av deras slag.
Den som lovar att tillfredsställa alla riskerar att göra alla besvikna.
Är denna drapa i en ledande vänsterblogg första tecknet på att Obama börjar förlora sitt momentum? Återstår att se.
(Andra intressanta bloggar om , , , , )

Neokonservativ renässans

I nya numret av magasinet Neo har Ann-Sofie Dahl, verksam vid Center for Strategic and International Studies i Washington DC, en träffsäker dagsaktuell analys av neokonservatismens ställning: Neokonservativ renässans (pdf). Hon ger först en, för att vara på svenska, ovanligt korrekt definition av fenomenet:

Den absoluta övertygelsen att demokrati, frihet och mänskliga rättigheter måste komma alla människor till del, oavsett var på denna planet de råkar befinna sig, är kanske det allra mest utmärkande draget för neokonservatismen. Det gällde folken på andra sidan Muren i Öst- och Centraleuropa, och i dag gäller det Mellanöstern, med sin hisnande brist på mänskliga rättigheter . . .

Dahl påpekar sedan att utvecklingen i Irak gick fel därför att president Bush, som aldrig varit neokonservativ, inte från början fullföljde råden från de neokonservativa, utan valde en realpolitisk väg direkt efter invasionen 2003. Den väg som ledde till upptrappat våld. Först i januari 2007 lade president Bush om strategin och beslutade om truppförstärkning och motoffensiv, vilket också lett till ett klart förbättrat säkerhetsläge i Irak. Ann-Sofie Dahl skriver:

När Bush sent omsider lyssnade på de neokonservativa rekommendationerna, och dessa visade sig påtagligt framgångsrika, var det uppenbarligen inte alls lika kul [för mainstreammedierna] att skriva om dem. Men de som tror att neokonservatismen är både död eller begraven har missat dels att det är den neokonservativa agendan som numera i alla fall till stora delar följs i Irak, dels att neokonservatismen har fått en gyllene renässans med den republikanske presidentkandidaten John McCain.
John McCain var neokonservativ långt innan någon reporter hade lärt sig att stava till ordet, och lär inte upphöra
med det bara för att han vinner presidentvalet i november.

Ja, McCain står för den framgångsrika utrikespolitik som nu gäller i Irak, medan Barack Obama skulle gå tillbaka till den realpolitik som Bush bedrev direkt efter invasionen, från sommaren 2003 fram till januari 2007, och som visade sig vara så förödande för Irak och Amerika.
(PS: Bilden ur Neo är tankeväckande: amerikanska örnens huvud tillsammans med en duvas kropp.)
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , ,, , , , )

Vårdval gör att sjukvård når fler

Utvärderingarna av Vårdval Stockholm visar att tillgängligheten ökar och att fler patienter har kunnat etablera en fast vårdkontakt med distriktssköterska och husläkare. Så här kan det första fyra månaderna summeras:

  • 18 nya vårdcentraler. Under den förra mandatperioden blev det 2 färre.
  • 12 procent fler besök januari-april 2008 jämfört med motsvarande period 2007.
  • Antalet personer som besökt husläkare har ökat med 9 procent.

Ändå visar oppositionen (s-mp-v + massmedierna) ett frenetiskt och ideologiskt motstånd mot att ge medborgarna valfrihet och större makt. PJ Anders Linder skriver i Svenska Dagbladet, Sjukvården har nått fram till fler:

I Halland samarbetar partierna över blockgränserna om fritt val i öppenvården. I Stockholms läns landsting motarbetar socialdemokraterna det nya vårdvalssystemet och satsar stenhårt på konfrontation. Vi får se hur länge det varar. I takt med att man justerar systemet utifrån de praktiska erfarenheter som görs kommer det oförsonliga tonfallet från vänster att få en alltmer besynnerlig klang.

Men sjukvården är det sista ideoligiska slagfältet. Här har fortfarande många svenskar en gammaldags syn om att offentligt skulle vara bättre, även om man på alla andra områden insett att sovjetliknande lösningar är illa för alla inblandade. Inom sjukvården har socialdemokraterna ännu chansen att rädda planekonomiskt tänkande, därför är det viktigt att Alliansen tar den ideologiska debatten och inte låter medierna utmåla framsteg som tillkortakommanden.
Det är bara att skriva ”vårdval” i Googles svenska nyhetssök så får man bara upp negativa rubriker: ”Vårdval kan ge patienter sämre vård” (Svenska Dagbladet), Kritik mot Vårdval Stockholm (Sveriges Radio), ”Vårdval gav tyngre arbetsbörda för läkare i utsatta områden” (Dagens Medicin), ”Det nya systemet fungerar inte” (Svenska Dagbladet), ”Politiker tvingas se över vårdvalet” (Svenska Dagbladet), ”Vårdval Västmanland inte olagligt” (Sveriges Radio).
Det ideologiska motståndet mot medborgarnas rätt att själva bestämma är stenhårt. Vårdval visar sig ge bättre sjukvård för människor i verkligheten. Det är något att ta strid för.
(Andra intressanta bloggar om , , , )

Nya sjukreglerna är mänskligare

I dag träder de nya reglerna i sjukförsäkringen ikraft. Från vänsterhåll talar man som vanligt om ”hårdare” och ”tuffare”. Men det är som Gert Gelotte skriver i Göteborgs-Posten, Färre sjuka slås ut:

Det var inte bättre förr! Det är mänskligare om fler kan återgå i arbete, i stället för isoleras av förtidpension.

Det handlar om värderingar, om människosyn. Och här skiljer sig borgerlig och socialistisk syn åt.
För vänstern har det varit helt okej att förtidspensionera en halv miljon svenskar och isolera dem i ensamhet och utanförskap. De får ju bidrag!!! Och så försvinner de från arbetslöshetsstatistiken.
Med borgerliga värderingar är förtidspension fel väg. Man ska se till det friska och inte till det sjuka. Om man inte klarar sina gamla arbetsuppgifter kan man i många fall klara andra arbetsuppgifter på en annan arbetsplats. Det är avsevärt mycket bättre än att hamna i bidragsberoende för resten av livet.
Nyckeln är rehabilitering. De nya reglerna behöver inte heller betyda lägre sjukpenning. Gelotte skriver:

Vinnarna på reformen är de som i stället för sjukersättning med 64 procent enligt det gamla systemet får förlängd sjukpenning i 550 dagar med 75 procent i ersättning. Men främst de som får arbete. Reformens syfte är arbete och den innehåller både stegvis prövning mot arbetsmarknaden och en överenskommelse med landstingen om bättre rehabilitering.

Under s-regeringens tid sågs rehabilitering som en ”gräddfil” för yrkesverksamma, eftersom de fick något som pensionärer inte fick. Därför avvecklade socialdemokratin framgångsrika samverkansprojekt om rehabilitering mellan Försäkringskassan och landsting. Trots att sjukskrivningarna kortats, folk kommit tillbaka i arbete och staten tjänat stora summor ansåg socialdemokraterna att detta var ”gräddfiler”.
Nu är den galenskapen till socialistiskt tänkande utrensad. Därmed ett hinder mindre på vägen mot minskat utanförskap.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , , , )

John McCain står för det John F Kennedy stod för

I presidentvalet 1960 talade John F Kennedy om behovet av demokrati i Latinamerika. Han genomförde som president en policy som byggde på att bara frihet kan utveckla kontinenten. I årets presidentval är det John McCain som står på demokratins och frihetens sida och vill ha frihandelsavtal med bland annat Colombia.
Allt medan demokraterna försöker stoppa frihandelsavtal med demokratiska länder och Barack Obama lovar träffa vänsterdespoter som Hugo Chavez.
I Wall Street Journal skriver William McGurn, John McCain’s JFK Opportunity:

Skillnaderna är stora. Barack Obama säger att han vill träffa Hugo Chavez – en uttalad fiende till USA. Det står i skarp kontrast till det John McCain sagt om att stå upp för Álvaro Uribe [Colombias demokratiske president] – en prövad vän.
Det står klart med vem Jack Kennedy hade förenat sig. Och om någon skulle glömt det, borde John McCain kanske påminna dem.

Ja, även i Sverige har man helt fel bild av John F Kennedy. Han attackerade Richard Nixon från höger i utrikesfrågorna under presidentvalet 1960. Man skulle nästan kunna säga att JFK var något av en neokonservativ, som ville sprida frihetens ljus över världen.
(Andra intressanta bloggar om , , , , )

Kandidaten med hopp ägnar sig nu åt smutskastning

Barack Obama talade i vintras om hopp och en ny ljusare framtid. Nu ägnar han sig mest åt smutskastning av John McCain. Obama-supportern och pensionerade generalen Wes Clark har gått till angrepp på McCain genom att hävda att någon som bara varit stridspilot, och råkat bli nedskjuten, inte är kvalificerad för att bli president.
Det är en oerhörd förolämpning av en person som utstått mer lidande än de flesta i tjänstgöring för sitt land. Och som därefter har hur mycket mer erfarenhet som helst än Obama i politiken. International Herald Tribune rapporterar om McCains reaktion i U.S. political campaign grows angry:

McCain sa vid en presskonferens i Harrisburg, Pennsylvania, att han tycker uttalanden som Clarks är ”onödiga” men att frågan om en ursäkt är upp till Obama.
”Om det här är den sorts kampanj som senator Obama och hans anhängare vill engagera sig i, så förstår jag det”, sa han. ”Men det sänker inte priset på bensin med ett öre” och gör ingeting annat för att förbättra Amerika.
Han lade sedare till, ”Jag vet att general Clarks kommentar inte är en isolerad företeelse. Jag vet dock inte hur involverad senator Obama är det här fallet.”

De här svaren från John McCain är ju statsmannamässiga. Han markerar att det är Barack Obama som står för smutskastning och påhopp i den här valrörelsen. Obama är den fule taskspelaren.
Nu är det John McCain som ställer sig över partipolitiken och ser till landets bästa.
Därmed är rollerna från i vintras ombytta. Då var det Obama som kunde hävda att han såg framtiden an och inte ägnade sig åt småsint partipolitik.
(Andra intressanta bloggar om , , , , )