Kina och Indien skurkar i frihandelssammanbrottet

Bästa svenska kommentaren till sammanbrottet i frihandelsförhandlingarna står dagens ledare i Expressen för, VM i egoism:

Givetvis måste både EU och USA upphöra med vettlösa subventioner av jordbrukssektorn och slopa tullarna. Men den dominerande bilden från en kollapsad Doharunda är ändå att Kina och Indien lagt sig till med ett lika destruktivt beteende. Fattiga länder i till exempel Latinamerika har i hårda ordalag kritiserat de två utvecklingsbjässarna för att uteslutande tänka på sig själva. Den fattiga världen är inte längre ett enat block.

Jag förvånas över att frihandelsvännerna Johan Norberg (i DN) och Fredrik Erixon (i Studio Ett) inte tydligt talar om dessa nya ”utvecklingsbjässar” som ansvariga i sammanbrottet. De vill ha protektionism. Det är illa. EU och USA har ju trots allt gått i frihandelsinriktning, även om de inte gjort det i tillräckligt hög grad.
Doha-rundan visar att vi inte längre kan tala om en dualistisk världekonomi — fattiga och rika eller i-värld kontra u-värld — utan måste ta in i bilden att det finns ett stort block med Kina, Indien och Brasilien som inte längre är u-länder utan vill på gammalt vis försöka försvara sin inhemska produktion med tullar och subventioner.
Sämst kommentar står Dagens Nyeter för. Bara rubriken på frihandelskommentaren visar hur insnöad tidningen är på att smutskasta USA, ”Kollapsen ett bakslag för president Bush”.
Varje anständig människa inser att de största förlorarna på sammanbrottet för frihandelsförhandlingarna är de allra fattigaste i framför allt Afrika. Det är dessa som inte får möjlighet att exportera och skapa välstånd. Detta eftersom de stora, nya ”nästan-rika” länderna tillgriper protektionism.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , , , , , )