Elektorsröster och 4-procentsspärr

Massmedierna sprider nu okunniga och mot demokratin nedlåtande budskap om det amerikanska valsystemet.
En läsare skriver, ”Funderar just nu på det där med USA:s valsystem med elektorsröster. Just nu antyds det i medierna att det är ett orättvist och odemokratiskt system eftersom Hillary Clinton nationellt fick fler röster än Donald Trump. Vad anser du om den ordningen som USA har?”
Det är korrekt att Clinton fått fler röster än Trump. Det beror på att presidentvalet inte är ett val, utan femtio. Varje delstat i USA har egen lagstiftning och är i dessa bemärkelser egna stater. Det heter ju United States of America, vilket vi i Europa oftast glömmer bort.
Därför finns ingen aggregerad nivå när det kommer till politiska val. Man röstar delstat för delstat och den presidentkandidat som får flerst röster vinner delstatens alla elektorsröster (med enstaka undantag, där vinnaren tar varje elektorsröst per kongressdistrikt).
Jag tycker den principen kan jämföras med vår svenska fyraprocentsspärr. Feministiskt Initiativ fick 2014 i riksdagsvalet 194.719 röster men inte ett enda riksdagsmandat. Hade Miljöpartiet fått rösterna istället, hade det resulterat i omkring 10 riksdagsmandat.
Är inte det orättvist? Räknas inte FI:s röster som andra?
Alla valsystem har inbyggda spärrar som gör att utfallet inte uppnår millimeterrättvisa. Skälet är att fler hänsyn än representativitet ska uppnås. Ett är att skapa regeringsdugliga parlament. Med alltför många små partier försvåras regeringsbildning har Sverige ansett, och därför betraktat det som befogat att blockera partier som inte når fyra procent av rösterna.
I USA är skälet till systemet med elektorer från delstaterna att slippa en andra valomgång. I Frankrike, exempelvis, måste man rösta två gånger, om inte en kandidat får mer än 50 procent av rösterna. Detta eftersom i första valomgången ställer uppemot ett tiotal kandidater upp. Rösterna sprids på många. Legitimiteten för en president undergrävs om bara 25 procent har röstat på denne. Därför blir det en andra omgång med de två kandidater som fått flest röster.
USA går till andra valomgången direkt, eftersom det är svårt för fler än två kandidater att tävla om att vinna (få flest röster) i tillräckligt många delstater. 50 delstatsval blir en utslagstävling i sig.
Dessutom kompenseras de mindre delstaterna, så att de får fler elektorsröster i förhållande till folkmängd än de stora delstaterna. Är inte det orättvist? Fråga svenska EU-parlamentariker. Sverige har 22 ledamöter i Bryssel, medan Tyskland bara har 99 även om de har tio gånger fler invånare. Sverige borde bara ha 10 ledamöter, om det skulle vara rättvist utifrån röstberättigade.
Det är denna effekt som gör att Clinton kan ha fler röster. Hon vann fler av de stora delstaterna, medan Trump vann många fler av de små.
Därför kommer det amerikanska valsystemet aldrig att ändras. Det kräver att de små delstaterna frivilligt överger sin överrepresentation, vilket de aldrig kommer att göra. Och även om de skulle det, vill USA inte ha valrörelser med tio presidentkandidater i slutomgången. Det skulle kräva att man gör som Frankrike, har två omgångar.
Och om det systemet införts, vad säger att Clinton då i andra valomgången skulle fått fler röster än Trump? Ingenting. För i delstater där ett parti dominerar, som republikanerna gör utanför storstäderna, vet väljarna att valet kommer att gå på ett visst sätt i den egna delstaten. Därför behöver de inte gå och rösta. Med ett franskt system skulle de behöva avge sin röst.
Så även om valsystemet skulle förändras, finns ingenting som säger att Clinton skulle vunnit.

Löfven köpslår med diktaturer i FN

Sverige får sin plats i FN:s säkerhetsråd efter att S-regeringen köpslagit med flera auktoritära regimer, bland dem Etiopien. Det avslöjar Expressen. Nu kräver Moderaterna alla kort på bordet:

– Vi har stött kandidaturen, men vi har också sagt att det är viktigt att kampanjen ska präglas av öppenhet och transparens. Nu måste vi få en klar och tydlig redovisning, både av kostnader och av löften. Finns det några åtaganden så måste de kunna redovisas öppet. Jag förutsätter att vi får svar på våra frågor, säger Karin Enström (M).

Det börjar nu gå upp för fler att stora delar av världen styrs av korrupta och skrupelfria regimer, och att dessa har majoritet i FN.
Så har det alltid varit, men nu med globaliseringen, kommer de oss närmare. Deras obehagliga beteende framträder tydligare för oss när de kommer närmare. Förr fanns de långt borta, så långt bort att vi inte såg skiten. Globaliseringen har fört länderna närmare varandra och de avigsidor som dominerar i stora delar av världen börjar att lukta illa.
Därför är det angeläget att västvärlden med sina värderingar om demokrati och rättsstat håller ihop. Att smutskasta den nyvalde amerikanske presidenten är kontraproduktivt. Det ger dessa diktaturer än större spelrum.
Samtidigt måste västvärlden göra affärer med de smutsiga regimerna. Både genom handel och politiska uppgörelser.
Vi behöver klargöra hur vi gör det i den nya världen där ickedemokratiska regimer inte längre ber om ursäkt för sin vulgaritet, utan tvärtom börjat pressa tillbaka västvärlden och våra värderingar i kampen om vem som ska få dominera internationell politik.
Väst, och inte minst Sverige, har förkärlek för bombastiska, indignerade moraliska uttalanden i ord, som hela världen vet ingenting betyder i praktiken. Dessa uttalanden om vad vi anser ”oacceptabelt” gör oss bara till åtlöje.
Istället borde vi säga mindre, men när vi verkligen agerar göra det med största möjliga beslutsamhet. Minns amerikanske president Theodore Roosevelts råd: ”speak softly, and carry a big stick.”
Idag gör väst tvärtom: klagar, pekar finger, kräver, fördömer i stora bokstäver – men gör absolut ingenting eftersom de flesta västländer inte längre har något militärt försvar som kan sätta kraft bakom orden.
Om väst inte vill fortsätta vara clowner på världsscenen bör vi nog ändra strategi.

Presidentvalet på 3 minuter

Denna video på 3 minuter visar hur medierna och så kallade komiker gick från hånskratt mot Trump till förnekelse och förtvivlan. Aldrig har väl uttrycket ”skrattar bäst som skrattar sist” varit så gångbart…
Någon sammanfattade skillnaden mellan hur medieetablissemanget och amerikanska folket såg på Donald Trump: de förstnämnda tog honom bokstavligen men inte seriöst, de senare tog honom seriöst men inte bokstavligen.

(länk till videon på YouTube)

Nästa land till rakning: Italien, och Österrike

Det folkliga upproret mot etablissemangen som startade med Brexit-seger i juni har fortsatt med Trump-seger i Amerika, och kan nu fälla ytterligare etablissemang i december.
Om vänsterregeringen i Italien förlora folkomröstning 4 december har premiärminister Matteo Renzi lovat att han avgår. Därmed blir folkomröstningen mer en förtroendeomröstning om regeringen än om själva sakfrågan på valsedeln: ska senaten förlora makten så att Italien i praktiken får en enkammarriksdag, som exempelvis Sverige.
Skälet till att regeringen vill bli av med senaten är att den har lika mycket makt som den andra kammaren i parlamentet. Och i senaten har regeringen inte majoritet.
Men som sagt, sakfrågan har hamnat i skuggan av regerings löfte om att avgå om inte reformen antas. Om regeringen förlorar blir det tredje valet i rad där etablissemanget åker på storstryk av en missbelåten väljarkår.
Bland bedömare råder delade meningar om vad en ny förlust för etablissemanget innebär för Europeiska unionen. Vissa menar att ett nej i Italien kan vara lika betydelsefullt om Brexit, medan andra säger att ett nej inte får effekter utanför Italien, rapporterar Daily Express i Italy referendum result could send shockwaves through markets and DESTROY Europe.
Politiska och mediala etablissemanget står också inför möjlig förlust i det Österrikiska presidentvalet, som också går av stapeln den 4 december. Presidentposten är bara ceremoniell, men kampen står mellan etablissemangets miljöpartist Alexander Van der Bellen och nationalisten Norbert Hofer.
Som vanligt har etablissemanget anklagat utmanaren för extrema åsikter. Men i förra veckan hade Hofer möte med israeliska politiker, bland annat tidigare socialministern Rafi Eitan, som också under sin tid i underrättelsetjänsten Mossad ledde operationen som fångade Adolf Eichmann. Och Eitan instämde i Hofers kritik mot islam och lyckönskade ”Österrikes näste president”, rapporteras i Hofer bei FPÖ-Event: “Werden beweisen, dass wir Freunde Israels sind”.
Folkets avgörande i Italien och Österrike kan självklart handla om sakfrågan och personvalet, men kommer också att tolkas i den allt tydligare skiljelinjen mellan gamla etablissemang och nya uppstickare. Kan etablissemangen med alla statens resurser och hela journalistkåren i ryggen behålla sin makt? Eller har en ny tids våg fått sådant momentum att utmanare vinner, vad frågan i valet än gäller?

Minoriteter, unga och kvinnor gav Trump segern

Det var inte vita män som avgjorde presidentvalet, det var kvinnor, minoriteter och unga som knuffade Donald Trump över mållinjen till seger.
Massmedierna har noga undvikit att lyfta resultat i vallokalundersökning omfattande 24.000 svarande, som bland annat rapporteras i New York Times (som knappast kan beskrivas som annat än stark Clintonsupporter): Election 2016: Exit Polls.
Kvinnorna gick inte över till Hillary Clinton, utan röstade i nästan exakt lika hög grad på Donald Trump som på Mitt Romney i förra valet 2012. Donald fick 42 procent av kvinnorösterna, jämfört med 43 procent för Romney.
Att Trump inte förlorade kvinnorna var en viktig faktor bakom segern.
Dessutom vann Trump ökat stöd från minoriteterna.
Av de svarta ökade andelen som röstade på den republikanske kandidaten med sju procent.
Av spansktalande ökade andelen som röstade på republikanen med med åtta procent.
Av asiatiska väljare ökade andelen som gav republikanen sin röst med elva procent.
Republikanska partiet har länge haft låga andelar av dessa väljargrupper, men Trump höjde antalet minoritetsröster i så betydande grad att de gav honom segern. Av de vita väljarna fick han bara en procent större stöd än Romney.
Ytterligare en grupp som bidrog till Trumps seger var den yngsta väljargruppen, 18-29-åringar. De har också varit en svag grupp för republikanerna. Men Trump fick andelen att öka med fem procent till 37 procent av åldersgruppen. Clinton lyckades däremot öka andelen äldre som röstade på demokraterna.
Och allra störst skifte skedde bland fattiga och låginkomsttagare med årsinkomst lägre än 270.000 kr. Här ökade Trump med 16 procent jämfört med Romney 2012. Även i den näst lägsta inkomstgruppen ökade Trump, med sex procent.
Svenska medier fylls alltså med osanna uppgifter om vilka som röstat på Donald Trump. Det är en mytbildning av gigantiska proportioner som medievänstern nu genomför.
Här några utdrag ur vallokalundersökningen. Det är den lilla pilen till höger som är mest intressant när Trump ska bedömas, den visar förändring för republikanerna(rött) och demokraterna(blått) sedan förra presidentvalet 2012:

.

Veckans citat

Några tänkvärda och några mindre tänkvärda citat i veckans nyhetsflod….

Vi har inte lyckats med ”genusplogningen”

Stockholms trafikborgarråd Daniel Helldén (MP) medger att ”jämställd snöröjning” har misslyckats fullständigt.

Att peka ut Trumps väljare som idioter var osmart

Sakine Madon, på Expressens ledarsida om Hillary Clintons valstrategi.

Historiskt har folkstyre bara fungerat när de som velat leda, har lyckats fångat medborgarnas fantasi och förtroende. När de inte har stuckit iväg i värderingar och idéer, som många upplever som främmande. När de har begripit vad deras beslut innebär för vanliga väljare och brytt sig om resultaten. När de inte känt förakt eller till och med skräck för sina uppdragsgivare, medborgarna.

Johan Hakelius i Fokus om att etablissemangen åker på stryk i demokratiska val i väst.

Alla vuxna människor måste kunna lära sig att man inte alltid får som man vill.

Språkröret Gustav Fridolin (MP) vill se mer vuxet agerande i den egna riksdagsgruppen.

Livsmedelsverket hade förbjudit användandet av begreppen ”vinglögg” och ”starkvinsglögg” med hänvisning till EU-regler, och Systembolaget hade därför de facto tvingat företag att ändra sina etiketter. (…) Det stora misstaget hade alltså skett av svenska myndigheter, som i ett år hållit på med dessa regeländringar p.g.a. en misstolkning av EU:s regler. Det är skandalen som borde tas upp!

Edward Blom i sin blogg om svenska myndigheters övernitiska tolkningar av EU-regler.

Trumps politik i country låt

En läsare tipsar om musikern Merle Haggard (1937-2016), invald i Country Music Hall of Fame, som för mer än tio år sedan skrev en låt som i mångt och mycket beskriver den politiska linje Donald Trump vann valet på, exempelvis satsning på infrastruktur istället för utländska äventyr. Låten har visat sig bli profetisk.

Why don’t we liberate these United States
We’re the one’s who need it the worst
Let the rest of the world help us for a change
And let’s rebuild America first
Our highways and bridges are fallin’ apart
Who’s blessed and who has been cursed
There’s things to be done all over the world
But let’s rebuild America first
Who’s on the hill and who’s watchin’ the valley?
Who’s in charge of it all?
God bless the Army and God bless our liberty
And dadgum the rest of it all
Yeah the men in position are backin’ away
Freedom is stuck in reverse
Let’s get out of Iraq, get back on the track
and let’s rebuild America first
Why don’t we liberate these United States
We’re the one’s who need it the most
You think I’m blowin’ smoke, boys it ain’t no joke
I make 20 trips a year from coast to coast

Satir: Valanalys

Jag hör en del hävda att eftersom Clinton fick fler väljare, om än inte elektorer, hamnade opinionsmätningarna rätt. Så kan bara den som inte är insatt resonera. Här i bloggen och på de flesta håll har man följt de många mätningarna på delstatsnivå. Det är utifrån dem man räknat elektorer och valsegrare.
Och det är dessa delstatliga mätningar som slagit fel, i stort sett överallt.
Steve Kelley fångar situationen i denna satirteckning.

– Så, vad tycker du om valet?
– Det är hemskt.
– Total katastrof.
– Värsta dagen i mitt liv.
– Är du demokrat?
– Nej, jag är opinionsmätare. 

Så stärker Trump europeisk säkerhet

När jag satt i SVT:s webbstudio igår eftermiddag för att kommentera valresultatet rullade en intervju med statsminister Stefan Löfven om Sveriges säkerhetspolitiska situation. Detta mot bakgrund av att Donald Trump krävt att Nato-länderna ska uppfylla regeln om nationell försvarsbudget på två procent av BNP.
Löfvens svar var exakt det Trump avsåg att framkalla med sitt uttalande. Två ting.
1) Löfven bedyrade hur viktigt samarbetet med USA är. Det hörde vi sällan uttalas under George W Bush presidenttid. Då var det ständiga attacker mot USA och deras utrikespolitik. Trump har i ett nafs fått slut på det gnället. Även vänsterregeringar i Europa vet att de behöver Amerika och med Trump förstår de nu att de måste bestämma sig: klaga på USA eller samarbeta. Det är slut med dubbelspelet.
2) Ett litet hotfullt uttalande från Trump får hela säkerhetspolitiska etablissemanget att börja tala om väsentligheter.
Trump kräver att övriga medlemmar ska betala sin andel av försvarskostnaderna och inte fortsätta ägna sig åt springnotor, år efter år som man fått göra hittills. Visst har även Bush och Obama uppmanat Europa att betala mer. Men ingen har lyssnat. Europeiska länder har fortsatt med springnotor och sänkt sina försvarbudgetar ner mot 0,5 procent av BNP. Allt medan USA betalar 3,5 procent av BNP.
Då är det, ur amerikanskt perspektiv, helt logiskt att börja hota med att USA inte tänker leva upp till Natofördraget – om inte de övriga 27 medlemsländerna gör det.
Varför skulle Trump inte göra det?
SvD skriver: ”Sveriges säkerhet kan hotas” av Trump. Nej. Om Sverige och Natoländer i Europa inte satsar tillräckligt på militärt försvar, kan det väl inte vara Donald Trumps fel?
Det är så korkat att klockorna stannar.
Men vill inte Trump försvara Baltikum mot ryssarna?
Trump har varit glasklar. När han konfronterades med att Estland faktiskt lägger två procent av BNP i försvarsbudget, svarade Trump: ”Ja men då stödjer vi naturligtvis dem”.
Eftersom Trump inte är yrkespolitiker eller diplomat har han ovanan att tala klartext. Genom att hota att vara osolidarisk mot Nato, om europeiska Nato-medlemmar fortsätter att vara osolidariska mot Nato, har Trump kraftigt höjt medvetandet om vad Nato handlar: ömsesidig solidaritet. Och sådan kräver att alla bidrar, inte bara USA.
Effekten av Trumps hot kommer gissningsvis att bli att alla länder, även icke-Nato-länder som Sverige, höjer sina försvarsbudgetar. Hotet har därmed fått avsedd effekt. Smart. Effektivt. Rätt.
Det höjer säkerheten för Sverige, Baltikum, Europa och västvärlden som helhet.

Vänsterns hat på twitter: Mörda Trump!

Nu sköljer en våg på twitter fram med uppvigling till mord på den demokratiskt valde presidenten Donald Trump, rapporteras i
Twitter Erupts With Calls For Donald Trump To Be Assassinated.
Medierna rapporterar gillande om ”protester mot Trump” på gatorna. Nej, det handlar om antidemokratiskt förakt och hat mot demokratin.
Tänk om någon demonstrerat mot Barack Obamas valseger 2008. Då hade anklagelserna haglat i medierna om fördomar och avsaknad av respekt mot demokratins spelregler – med all rätt. Men nu håller medierna med vänsterextremisterna och rapporterar det som om det vore legitimt. Ännu en gång undergräver massmedierna sin legitimitet och underblåser vänsterns hatfyllda och splittrande retorik.