Gammalt tal av nye Labourledaren

Nye ledaren för Labour i Storbritannien Jeremy Corbyn höll igår sitt första tal som partiledare. Det visade sig dock att långa passager var hämtade ur ett manus som företrädaren Ed Miliband avvisat för fyra år sedan. Spectator skriver i Revealed: ‘unspun’ Jeremy Corbyn used an old speech rejected by Miliband:

På sina egna meriter kan Corbyns tal inför partikongressen anses någorlunda acceptabelt. Mycket av det var trots allt plattityder i tiden som nästan ingen kan vara emot. Det var ett Marx- och äppelpajstal mest utan Marx. Och vem är emot paj?
Det som var nytt var inte bra och det som var bra var inte nytt. Mycket av det var faktiskt inte alls nytt. Vi kan avslöja att en betydande del av Corbyns tal var skrivet många år sedan. Inte av Corbyn, naturligtvis, utan av talskrivaren Richard Heller
Heller har erbjudit sina texter till olika Labourledare sedan Neil Kinnocks dagar. För fyra år sedan erbjöd han Ed Miliband ett antal texter. Så vitt vi vet ignorerade Miliband dem. Men Heller lade sedan upp dem online. Det verkar som Corbyn eller hans talskrivare tacksamt har öst ur denna källa.

Det har naturligtvis blivit en affär av att en ny partiledare och tilltänkt premiärministerkandidat använt texter som skrivits av någon utanför partiledarens krets och därtill för många år sedan.
Egentligen är det ointressant, men det som gör det intressant är att just detta är det som har störst nyhetsvärde kring talet. Det säger något om hur slätstruken politiken i europeiska länder är numera, och alltså även denne outsider till partiledare.
Se mer: Daily Mail i Corbyn’s copy and paste politics, Daily Telegraph i Who is Richard Heller?, Guardian i Corbyn’s speech included passages rejected by previous leaders

Terrorbrott mörkas av rättsväsendet

När självmordsbombaren på Drottninggatan i Stockholm sprängde sitt bombbälte i december 2010 var avsikten att döda så många julhandlare som möjligt. Men han fick problem och lyckades bara ta livet av sig själv. Åklagare har i utredningsarbetet hävdat att han byggt bomberna själv och alltså varit en amatör.
Nu avslöjar SVT:s Uppdrag granskning att polisen efter dådet lät FBI-experter granska bomberna, Hemlig FBI-rapport: Självmordsbombaren måste ha fått hjälp. Rapporten drar slutsatsen att bomberna i själva verket var avancerade och att självmordsbombaren måste ha fått hjälp eller tränats för att kunna sätta ihop bomben.
Det är således inte bara massmedier som tonar ner, döljer och tittar bort när islamistiskt våld utförs, även det svenska rättsväsendet hjälper extremisterna att dölja sitt arbete enligt metoden se mellan fingrarna. Här har man valt att inte jaga bombtillverkarna utan låta dem fortsätta sin bestialiska verksamhet i fred.
Min fråga är varför? Att tona ner är att hjälpa extremisterna att komma undan för att göra nya attentat. Medier och rättsväsende verkar helt enkelt vara beredda att offra civila medborgare för att inte gynna en islamkritisk opinion. Det finns ett uttryck som lyder ”gå över lik” för att nå sitt mål. Här är frågan om man inte är bered att går över lik i det mångkulturella samhällets namn.

Kritiken av Irakkriget blev passivitet i Syrien

Statsminister Stefan Löfven är i New York och besöker Förenta Nationerna. Till SVT säger han i natt:

— Vi är inte ens i närheten av en fredsprocess i Syrien. Ett krig som går in på sitt femte år, det kan inte fortsätta och fortsätta med all denna mänskliga tragedi. Det är oförsvarligt av världssamfundet.

Men världssamfundet hade en gång en amerikansk president som inte fegade ut, utan såg till att avsätta diktatorn och massmördaren Saddam Hussein. Men när George W Bush såg till att befria Irak från Baathpartiets bestialiska ledare då var Socialdemokraternas mantra ”USA ut ur Irak”. Kritiken mot att ingripa var enorm. Man hatade Bush över allt annat på jorden.
President Obama har följt socialdemokraterna och vänstermedernas kampanj mot Bush och dragit ut alla trupper. Det är i det vakuum som uppstått som IS skapat sina framgångar och fått många miljoner människor på flykt.
Nu får Irakkrigsmotståndarna skörda frukterna av sin politik. Ingen aktör i väst är beredd att göra någonting efter att ha sett hur hudflängd Bush blev när han agerade för att störta diktaturer.
Eftersom västvärlden inte slöt upp bakom Bush har man i praktiken avsagt sig alla möjligheter att vara en världspolis som ställer tillrätta konflikter i olika regioner. Konsekvensen är det vi nu ser i Syrien: obeskrivlig ondska som ingen gör något åt.
Tacka ”antikrigs”-opinionen för det.

Tystnaden om ‘no-go-zoner’ förödande

Istället för att slå sig för bröstet för att partimedlemmar delat ut gosedjur till nyanlända migranter, borde partierna diskutera hur man ska vända utvecklingen i Sverige där fler och fler bostadsområden blir ’no-go-zoner’ för ambulans, brandkår och polis. Dessa områden är det ultimata beviset på att riksdag och regering inte längre har makten över hela landet. I vissa områden gäller inte svensk lag längre. Här styr gäng och religiösa extremister.
Denna utveckling censureras effektivt av medievänstern. Den ska inte nämnas. Och riksdagspartier gör allt för att förvanska fakta om hur illa det är ställt, som Erik Ullenhags försök att trolla bort Folkpartiets egen definition på vad utanförskapsområden är, och att de blir allt fler.
Några undantag finns dock. Som när Axess i senaste numret intervjuar terrorexperten Magnus Ranstorp som deltagit i Danmarks arbete mot radikalisering, främst islamistisk sådan, Anden är ur flaskan.
Mats Wiklund ber Ranstorp jämföra Danmark med Sverige:

— Vi har ett jätteproblem i Sverige. Utsattheten har en helt annan skala än i Danmark. Polisen har heller ingen riktig kontroll över situationen.
Hur då?
— Enligt Polismyndigheten finns det 55 områden i 22 städer i Sverige där kriminella, territoriella gäng har ett väldigt stort inflytande. Alla områden är inte lika illa men det är ändå många. Uppförsbacken är alltså mycket stor. Vi var ute på en konferens med socialarbetare och Mona Sahlin i Angeredsområdet i Göteborg. När vi åkte därifrån fick vi poliseskort.

Frågan till riksdagspartierna är given: är det bra att allt större områden i Sverige är laglöst land där polisen inte kan upprätthålla lag och ordning? Deras svar blir givetvis: nej. Men då kommer den intressanta följdfrågan: vad gör ni åt det?
Och här uppstår det som är riktigt tragiskt i vår tid. De etablerade partierna gör absolut ingenting åt att Sverige sakta dras ner i anarki. Man står fullständigt handfallen och vet inte vad man ska göra. Att ingripa innebär per automatik att man blir kallad rasist av medie- och kulturvänstern. Den kritiken vågar inte de gamla riksdagspartierna ta, därför låter man hellre laglösheten breda ut sig.
Magnus Ranstorp har tidigare sagt om det danska strategiska arbetet är på universitetsnivå så befinner sig de svenska myndigheternas arbete på förskolenivå. Sveriges politiska och mediala etablissemang uppför sig som dagisbarn. Jonas Sjöstedt (V) skryter om utdelning av gosedjur, som om det är lösningen. De andra är tysta som döden om synnerligen allvarliga och konkreta samhällsproblem.
Ranstorp konstaterar att Islamska staten, IS, nu är mer populärt bland extremister än al-Qaida:

— Det beror på att al-Qaida inte hängde med i den sociala medieutvecklingen. De var också tungt religiösa och skolade i sin ideologi. IS går in i ett territorium, skapar så mycket våld och kaos som möjligt och fyller det sedan med sharialagstiftning. De är också militärt skolade. Många av dem som var aktiva i Saddam Husseins säkerhetspersonal är nu med och strukturerar upp. De kan krigföring. De kan underrättelse. De kan skydda sig. Och de kan sociala medier. De använder till och med samma metoder som Barack Obama när han omvaldes –Thunderclap. Personer registreras via en app och varje gång den personen twittrar så sprejas det ut en massa budskap som IS har konstruerat.
Var sker detta?
— Det här är en global rörelse. Anden är ur flaskan. De har skapat ett flertal wilyats eller provinser. Inte bara i Libyen utan också i Afghanistan och Pakistan. De har en närvaro i Jemen och har upprättat förbindelse r med Boko Haram. Hur pass väl de lyckas med sina globala ambitioner är förstås en annan fråga, men det är intressant att detta följer en strategi och plan . . . Vi vet ju att det pågick våldsamma diskussioner mellan al-Qaida och det som sedan skulle bli IS om att IS skulle skapa ett kalifat. Det här är en uttänkt strategi. Och det sker inom ramen för en apokalyptisk domedagsprofetia

Mats Wiklund frågar varför Sverige är ett av de länder i Europa med flest IS-rekryter?

— På lokalpolitisk nivå har man kapitulerat när det gäller utanförskapsområden. De har ganska fritt fram när det gäller att vistas där och rekrytera.
Varför har de kapitulerat?
— De har inga lösningar på problemen. Försvarshögskolan gjorde 2013 en studie åt [regeringen] om utländska stridande. Sedan besökte vi Göteborg och frågade stadsdelsnämnden i Angered och frågade: Vad gör ni åt problemet? Vi ser på sociala medier vad som är på gång. Stadsdelsnämnden tittade på varandra och sade att det här har vi aldrig diskuterat. Detta efter att en video dök upp i december 2012 med göteborgare som appellerade till svenskar att komma ned och strida. Vissa tjänstemän kände till det. Men frågan lyftes aldrig. Det saknas en helhetsbild om vad som händer i nordöstra Göteborg

Faktum är att det är värre än så. De planerade ”människorättsdagarna” i Göteborg i höst har flera talare med anknytning till radikal islamism, vilket DN (inte på nyhetsplats men på ledarplats) rapporterat i Extremt är det nya normala.
Etablissemangen inom politik och media stöder, i förkrossande naiv välvilja, dessa extremister i deras arbete att radikalisera invandrare bosatta i Sverige.
När ska riksdagspartierna ta itu med denna kapitulation inom Socialsverige inför utländsk extremism? Det vore en fråga jag gärna skulle vilja höra programledarna i SVT:s Agenda ställa till partiledarna. Men den kommer vi aldrig att få höra. Dessa frågor är ”känsliga” och ska tystas. Man är så förtvivlat rädd att av extremvänstern bli kallad rasist. Resultatet är att landet polariseras i snabb takt. Och jag är rädd för vad som händer om ett terrordåd inträffar i landet. Sverige står utan ledarskap, utan beredskap och utan strategi.

Kvinna vräks för att ge plats åt migranter

När tiotusentals migranter ska få husrum har kommuner och myndigheter jagat alla tomma lokaler de kan komma över. Ingen upphandling sker, utan fastighetsägarna kan fakturera vad de vill. Men tomma lokaler börjar ta slut. Nu har kommuner börjat vräka hyresgäster för att få plats med alla nyanlända. Die Welt och Daily Telegraph rapporterar:

En kvinna i Tyskland vräks från lägenheten som varit hennes hem i 16 år för att kommunen vill göra plats för asylsökande . . . Sjuksköterskan Bettina Halbey, 51, har levt ensam i lägenheten i staden Nieheim sedan barnen flugit ut. Den 1 september fick hon brev om att hon skulle vräkas därför att byggnaden ska bli flyktingläger.
— Jag blev fullständigt överrumplad, säger Halbey till Die Welt. ”Jag kan inte beskriva hur kommunen behandlar mig.”

Så har då de praktiska effekterna av ”öppna era hjärtan”-politiken börjat göra sig påminda.

Mjukisdjur och kaffe löser inte migrationskrisen

När jag trodde att svensk samhällsdebatt inte kunde sjunka lägre, gjorde den naturligtvis det. Första av två aktuella exempel är när Jonas Sjöstedt (V) i 15 minuter lång direktsänd debatt i SVT med Jimmie Åkesson (SD) lyfte fram sin konkreta lösning:

Vi kan fixa det här! … Det här handlar om människor på flykt. Mina partimedlemmar har stått på Malmö central och tagit emot dem med mjukisdjur och kaffe och sagt att vi vill lösa det här för er …

Det är som om många i Sverige tror att utdelning av gosedjur skulle kunna ersätta en juridisk och strategisk hållbar politik där alla behandlas lika inför lagen. Det Sjöstedt predikar är, som sagts här förut, en infantil hållning som hör dagisbarnen till men knappast vuxna i ansvarig ställning.
Det andra exemplet är Dagens Industris kampanj mot Svenskt Näringsliv för att man haft samtal med riksdagens tredje största parti. Innebörden i kritiken är att företagare borde hålla sig för goda för att diskutera med folkvalda som har ”fel” partibeteckning. Detta är en fullständigt irrationell hållning — om man tror på demokrati och yttrandefrihet.
Det talas inte för mycket utan för lite mellan olika grupper i svenska samhället!
Vi ser hur Sverige polariseras i mycket snabb takt och där de som bestämmer i medierna är pådrivare i att kasta svinaktiga epitet mot motståndare för att tysta dem. Man är inte intresserad av att möta motståndare med bättre argument, utan att tysta dem. Det är motsatsen till demokrati. Det är diktaturfasoner.
Dagens Industri har blivit en bättre tidning under senare tid, men nu föll man tillbaka i vänsterträsket där känslopjunk utan varje rationell tanke får styra vad som sägs och skrivs.
Självklart ska näringslivet och alla andra aktörer som vill påverka landets utveckling tala och diskutera med de representanter som svenska folket utsett i allmänna val. Allt annat vore vansinne. Tyvärr står de politiska och mediala etablissemangen för detta vansinne. När ska denna masspsykos som drabbat de högre samhällslagren hävas? Och hur?

Carly Fiorina slår Hillary Clinton

Enligt opinionsmätningar vann den tidigare vd:n för elektronikjätten Hewlett-Packard, Carly Fiorina, förra veckans debatt mellan republikanska presidentkandidater.
Nu visar det sig att hon skulle vinna också om hon ställdes mot demokraternas Hillary Clinton i kampen om Vita huset, rapporterar Washington Times i Carly Fiorina tops Hillary Clinton in head to head matchup:

Carly Fiorina leder över Hillary Clinton om de ställs mot varandra nästa höst, enligt mätning publicerad idag av Quinnipiac . . . Fiorina får 44 procent av rösterna mot 43 procent för Clinton.

Två kvinnor i slutkampen om det som kan vara världens viktigaste ämbete. Det vore väl slutsegern för identitetspolitiken där det yttre alltid räknas mångdubbelt högre än kunskap, erfarenhet och ledaregenskaper. Men eftersom den amerikanska valrörelsen är så demokratisk och öppen (det är väljarna som utser kandidater, tänk tanken att borgerliga väljare fick utse Alliansens statsministerkandidat inför 2018…) och så lång, gallras de som inte har det som krävs bort på vägen.
Därför skulle det vara något särskilt om detta skulle hända. Feminister skulle inte längre kunna säga att kvinnor inte har samma chans som män. Av den anledningen är det nästan så att man hoppas det inträffar.

Påven hånar politiska fångar på Kuba

När nye påven Franciskus var på Kuba fjäskade han inför förre diktatorn Fidel Castro som mördat, torterat och fängslat flera än Augusto Pinochet i Chile. Påven besökte inte några politiska fångar som plågas i kommunisternas fängelser på ön.
När han nu är i USA ska han däremot besöka fängelser och förlåta mördare, våldtäktsmän och andra kriminella.
Detta beteende är fullständigt förkastligt av den katolska kyrkans överhuvud. Jag har respekt för många katoliker, inte minst eftersom många har förmåga att disktura komplicerade filosofiska ämnen utan att hemfalla åt trams och snällism.
Men nu raserar påven all min respekt för det katolska. Den nye påven är lika tramsig, lika irrationell i filosofiska aspekter som Svenska kyrkan.
Washington Post skriver i ledare, Pope Francis appeases the Castros in repressive Cuba:

Under sitt besök i USA, som började i tisdags, kommer påven Franciskus inte bara möta president Obama och kongressen utan också marginaliserade grupper: hemlösa, flyktingar och även intagna på fängelser. . . Hans anhängare säger att allt ingår i påvens roll som försvarare av de maktlösa, en roll som många beundrar både inom och utom katolska kyrkan.
Men hur förklarar man påvens agerande på Kuba? Påven stannade i fyra dagar i ett land vars kommunistisk diktatur är outtröttlig i sitt förtryck av oliktänkande, människorättsaktivister och förnekande av yttrandefriheten. Ändå hade påven mot slutet av sitt besök absolut inte sagt eller gjort någonting som kunde irritera de officiella värdarna för besöket.

Vad säger världens katoliker till de kubaner som svälter i kommunistiska fängelser på Kuba därför at de uttryckt sin politiska uppfattning, om att påven vägrar erkänna deras existens, medan han gärna besöker mördare i amerikanska fängelser?
Den här påven är inget annat än en kommunistisk medlöpare vars demokratiska och frihetliga värderingar är fullständigt opålitliga.
UPPDATERING 2015-09-27:
Mina påhopp på påven grundar sig i medierapporteringen, och det underlaget underkänner en läsare med goda kunskaper om katolska kyrkan:

Vatikanen bedriver sedan ca 20 år komplexa förhandlingar med kommunistregimen som långsamt, långsamt bär frukt. Man försöker samtidigt skapa ”civilsamhälleliga rum” som alternativ till de kommunistiska institutionerna och strukturerna. Du vet säkert att kyrkan tänker i andra tidsperspektiv än världen. Betänk också Den Helige Johannes Paulus olika besök i Polen på 80-talet. Visst skakade han hand med Jaruzelski och polemiserade inte direkt – men det konsekventa budskapet han framförde vid mässor och möten grävde kommunismens grav. Franciscus gjorde detsamma på Kuba /…/
Du undrar vad världens katoliker säger till dem i Kubas fängelser. Du vet egentligen säkert mycket väl att Kyrkan lyckats få åtskilliga av dem fria. Genom tyst diplomati, inte plakatpolitik och fjams av den typen vänstern i Sverige älskar. De flesta politiska fångar på Kuba tillhör för övrigt själva öns icke ringa katolska befolkning. De är själva en del av kyrkan. Som, nota bene, är kvar på ön när påven åkt hem. Du kan vara säker på att man i Vatikanen har bättre koll på läget på ön än man har i amerikanska MSM.

Ja, detta med tyst diplomati har sina sidor. I Sverige används den ofta av regeringar för att undvika kritik om passivitet. Om påven bakom scenen förhandlar med Kubas kommunistiska mördarregim och sakta gör framsteg för politiska fångar, är det naturligtvis bättre än den bild som bloggen ger ovan. Men det har som sagt gått 20 år sedan katolska kyrkan började tala med regimen. Om tyst diplomati också betyder stopp för all kritik mot kommunistiskt förtryck i årtionden, är priset för denna diplomati mycket högt. Är några enskilda frigivningar värda att kyrkan lägger ner ledarskapet i kampen för ett fritt Kuba och frigivning av alla politiska fångar? På kort sikt kan svaret vara ja, men i 20 år? Nej. Här har Fidel Castro lurat katolska kyrkan till tystnad utan att få tillräckligt i utbyte. Det gör att kyrkan framstår som medlöpare, och det är inte en helt orättvis beskrivning om man ser till resultatet av den tysta diplomatin.

S-budgeten skadlig för Sverige

Igår presenterade finansminister Magdalena Andersson (S) regeringens budget. Den är så dålig att hon själv beslutat lyfta ut viktiga sammanfattningar och sammanställningar som brukar finnas i statsbudgeten. Om jag ska summera S-budgeten i ett ord blir det: ”Skattehöjarchock”. Här är några andra korta kommentarer.
Blekinge Läns Tidning:

Den största nyheten blev att finansministern har strukit beräkningar som visar att åtta av tio hushåll får sämre privatekonomi av regeringens politik.

Per Gudmundson i Svenska Dagbladet:

Magdalena Andersson borde vara stolt i stället för att smussla. Även om vi andra förstås är kritiska är det ju faktiskt så här S-politik ser ut när den fungerar som tänkt: 8 av 10 hushåll får det sämre.

Saco-fackets ordförande Göran Arrius:

Jobbfientliga skattehöjningar för breda tjänstemannagrupper i budgeten.

Dagens Industri:

Regeringens budget är ett dokument utan tillväxtskapande åtgärder. Och utan någon trovärdig plan för hur fler jobb ska skapas.

Dagens Nyheter:

De flesta får mindre i plånboken av regeringens budget.

Näringslivsröster i SvD:

Toppekonomerna i näringslivet är överlag kraftigt kritiska till regeringens höstbudget. Skattehöjningarna anses hämma tillväxten och det görs för lite för adressera den befarade bostadsbubblan.

Bankekonomen Klas Eklund:

Bosatsning ”en droppe i havet”. Budgeten löser inga av de riktiga problemen på bostadsmarknaden.

Det mesta blir fel när de rödgröna tagit över statsfinanserna. Först nu märker man att Anders Borg inte längre är finansminister. Rationaliteten är borta. Inriktningen på nya jobb och tillväxt likaså. Istället är det straffskatt på det mesta och för de flesta som gäller. Högre skatt på ungas arbete och högre skatt på  enklare arbeten. Det känns nästan som att regeringen är sadistiskt lagd.

5-9 motståndsmän i Syrien utbildade för 4 miljarder

När det kommer till samhällsprogram ligger Fox News ljusår före SVT och TV4. Se detta sju minuter långa inslag från ”Fox News Sunday” igår där man avhandlar president Obamas säkerhetspolitiska strategi för Syrien. Obamas passiva politik är en orsak till flyktingströmmarna in i Europa.
Diskussionen om detta är rapp, smart, humoristisk och fokuserar på det väsentliga:
I kongressförhör i veckan avslöjades att Obamas program som har en halv miljard dollar i budget för att stödja motståndsrörelser i Syrien hittills utbildat 5 till 9 motståndsmän som deltar i strid mot Assad och IS.Samtidigt sänder Ryssland stora mängder avancerade vapen till Assadregimen i Syrien, utan att Obama agerar.Tänk om vi kunde få samhällsbevakning på denna nivå i Sverige.