Month: September 2008

Ny vecka, nya reklamfilmer från presidentkampanjerna. Jag blir förvånad över den här valfilmen från Obamakampanjen, som utmålar John McCain som valets segrare:
httpv://www.youtube.com/watch?v=EzuIHjQYW2c
Jag tycker McCainkampanjens valfilmer är otroligt snygga och effektiva med ett tydligt budskap. Här är den senaste, som använder Joe Bidens uttalanden om Barack Obama i utrikespolitiken:
httpv://www.youtube.com/watch?v=55Kc9TR-Rbk
(Andra intressanta bloggar om USA, pres.valet, Vita huset, USA-valet, McCain, Palin, republikanerna, demokraterna,Obama)

Den politiskt korrekta tidninen New York Times låter inte bli (likt svenska medier) att rapportera om nya attacker mot västvärldens yttrandefrihet, senast utfört i London i helgen, Attack May Be Tied to Book About Muhammad:

Tidigare i september meddelade förlaget Gibson Square att man publicerar novellen “Juvelen från Medina” som handlar om Aisha, en av profeten Muhammeds fruar. Det var ett djärvt beslut: bokens amerikanska förlag Random House ställde in publicering av rädsla att muslimska extremister skulle känna sig kränkta.
Förläggaren Martin Rynja vid Gibson Swuare säger att det är nödvändigt att boken kommer ut. “I ett öppet samhälle måste litterära arbeten finnas tillgängliga trots rädsla”, sa han. “Som ett oberoende förlag känner vi starkt för att inte låta oss bli skrämda av konsekvenserna för öppenheten.”
På lördagmorgonen sattes Martin Rynjas hus, där också förlagets kontor finns, i brand. Tre män har arresterats för misstake om terrorism.

London Times rapporterar i Muslim gang firebombs publisher of Allah novel, Martin Rynja:

Scotland Yards antiterrorstyrka avvärjde på lördagen en plan av islamistiska extremister att döda förläggaren av en kommande novell om relationen mellan profeten Muhammed och hans unga brud. Polisen säger att målet för mordplanen, förläggaren Martin Rynja är oskadad.
Den misstänkta terrorcellen har bevakats av polisen och mordbranden släcktes sedan brandkåren slog sönder ytterdörren.
Terrorattacken sker i ljuset av dödshot under 20 år sedan publiceringen av Salman Rushdies Satansverserna, och de världsomspännande protester som krävde mer än 100 döda i efterföljden på publiceringen av Muhammedteckningar i en dansk tidning 2006 som anklagades för att kränka islam.

Målsättningen är uppenbar: västvärldens yttrandefrihet ska tystas.
Spaningarna på misstänkta terrorister från polisens sida avstyrde här ett mord och en brand som kunde blivit allvarlig. Ett exempel som visar att säkerhetspolisen måste hålla extremister under uppsikt och veta så mycket som möjligt om vad de planerar.
(Andra intressanta bloggar om politik, islam, terrorism, fundamentalism, rasism, kränkt, islamofobi, kriminalitet, polis, våld, mord)

Jag gillar verkligen analyser som tar ett steg tillbaka och ser utvecklingen i större, bredare och längre sammanhang. Det gör Västerviks-Tidningen i ledaren Marknadens nästa årstid:

Nu känner vi igen rubrikerna. Vi såg dem senast i början på 90-talet. Då prydde Dagens Industri sin förstasida med orden “Godnatt Sverige” … Ordet “kris” blängde folk i ögonen från kioskerna var och varannan dag. Nu år 2008, verkar vi inte riktigt vara lika nära Ragnarök, men rubrikvalen går onekligen den riktningen …
Men det finns flera anledningar att hålla huvudet kallt, och det inte bara för att regeringen fört en ekonomisk politik som gjort Sverige till ett av Europas bäst rustade länder att möta en lågkonjunktur. Det handlar också om att rätt förstå marknadsekonomi …
Den förra krisen slog hårt mot Sverige. Men även då, liksom efter andra lågkonjunkturer, följdes den av ekonomisk återhämtning, och några år senare var allt normalt igen. Precis som efter alla lågkonjunkturer. Och precis som det kommer att vara efter den nu förestående.
Anledningen till det är inte att politiker kavlat upp ärmarna och tagit itu med de motspänstiga marknadskrafterna utan snarare tvärtom. Ekonomin har tillåtits återhämta sig själv, som den alltid gör. Det som gör marknadsekonomin överlägsen är nämligen att den till skillnad från centralt kontrollerade system är självläkande. Och det handlar inte om en enskild stor process utan om miljarder små sådana, sammantaget oöverblickbara för varje centralmakt.

Ja, med tanke på alla de påfrestningar ekonomin nu upplever är det rätt fantastiskt att inbromsningen inte är större. Konjunkturnedgången är inte över, men nog står vi starkare nu än under jämförbara kriser tidigare årtionden.
(Andra intressanta bloggar om politik, finanskris, ekonomi, bolånekris, entreprenörskap, marknadsekonomi, tillväxt)

I Malmö har vänsteraktivisterna i European Social Forum, ESF, inte bara slagit sönder skyltfönster och annan egendom, medan polisen stillatigande tittade på. Man har hållit seminarium också. Bloggen Dibbuk har varit på plats och rapporterar utförligt: ESF – en rapport inifrån i 9 delar. Summeringen låter så här: 

Vänsterbloggar klagar på att medias rapportering varit ytlig och negativ. Ärligt talat – inget tyder på att en mer ingående granskning hade gynnat bilden av ESF. Tvärtom.

Det är nog också skälet till att Aftonbladet och andra inte gjort så stor sak av ESF.
(Andra intressanta bloggar om politik, ESF, Malmö, European social forum, demonstration, vänsterextremism, vänsteraktivism, kravaller)

Det är sanslöst. Men nu har den här bloggen varit igång i fem år. Jag startade 28 september 2003. När Finanstidningen och dess ledarsida gick i graven saknade jag möjligheten att ge korta och kärnfulla budskap, något jag nämnde för dåvarande Timbrochefen Mattias Bengtsson. Han föreslog då att jag skulle testa ett nytt fenomen som fanns i USA: “web log”. Loggbok på nätet.
Jag var själv tveksam. Kommentera olika frågor och låta dem ligga hullerombuller i kronologisk ordning? Använda personlig ton, snarare än den mer strikta som brukar gälla i ledarartiklar?
Jag förstod att detta nya medium hade fått genomslag i USA genom att fälla både mediechefer och tunga politiker (se mer). Här hemma i Sverige var det knappt någon alls som hört talas om detta, och ännu färre som startat egna bloggar.
Så jag bestämde mig för att försöka, även om jag inte trodde på idéen. Och sedan dess har det inte gått många dagar under fem år utan att den här bloggen uppdaterats med en eller annan synpunkt. Bloggen visar sig passa mitt temperament och energi väldigt väl.
I början var antalet besökare i bloggen väldigt magert. Jag kommer ihåg när den för första gången fick mer än 100 besökare på en dag. Nu är antalet unika besök över 100.000 per månad. Och besökstrafiken är ju en viktig drivkraft. Jag vet att det finns en publik som väntar. Även om många inte alla gånger håller med mig, har jag förstått att mina resonemang är en källa till egna reflektioner. Och bättre respons än att jag kan bidra med att sätta fart på tankar om värderingar och samhälle är svårt att få.
Så här lät min programförklaring för exakt fem år sedan (se mer i arkivet):

HÄR STARTAR EN NY BLOG. I USA växer internet fram som en allt viktigare maktfaktor i politik och samhällsdebatt. Vid sidan av de traditionella tidningarna och TV-bolagen har sedan några årtionden talk-radio intagit en jämnbördig faktor i amerikansk opinionsbildning. Nu ser det ut som om internet – närmare bestämt “blog” (kortare ord för web-log eller webbdagbok på svenska) – kommer att bli det fjärde elementet.
Redan har framgångsrika blog-are, som Andrew Sulliwan (med 50.000 besökare per dag), lyckats påverka amerikansk politisk dagordning på allra högsta nivå. Sulliwan drog igång kritik mot den förre och mäktige majoritetsledaren i Senaten, Trent Lott, för hans vårdslösa tal på en hundraårig senators födelsedag. Andra medier brydde sig inte om vad han sa, men Sulliwan dissekerade den djupare innebörden i Lott:s tankar. Hans analys var rakbladsvass och snart tog andra blog-ar upp diskussionen. Till slut kunde inte de stora tidningarnas kolumnister låta bli att ta upp tråden. Resultatet blev att Trent Lott fick avgå som majoritetsledare.
Kännetecknande för en blog är att den ger korta men skarpsinniga personliga kommentarer – i bästa fall med en humoristisk distans – till aktuella händelser och företeelser. Tar upp sådant som mainstream-media missar (medvetet eller omedvetet).
Det här är mitt försök att bredda den smala mediala samhällsdebatt som Sverige kännetecknas av.

Att fälla någon makthavare har den här bloggen inte bidragit till, däremot är jag övertygad om att bloggen har påverkat samhällsdebatten. Tydligast märks det i utrikespolitiken. För bara fyra år sedan var jag ensam om att beskriva amerikanska presidentvalrörelsen utifrån ett republikanskt perspektiv. I år finns republikanerna med i svensk debatt, även om kantringen i medierna till demokratiska partiets fördel fortfarande är stor.
Jag var tidigt ute när det gäller att seriöst beskriva vad det neokonservativa perspektivet innebär i vårt nya globala tidevarv. Det innebar att det blev svårare fär vänstermedierna att sprida sina vanliga vanföreställningar och fördomar när de kom underfund med att här fanns ett nytt betydelsefullt värderingsperspektiv.
Debatten om Muhammedteckningarna och svensk yttrandefrihet har också blivit bredare tack vare bloggar som min. Det är inte lika enkelt för “gammelmedierna” eller “gammelpartierna” att tysta ner en fråga och avlägsna den från dagordningen.
Och här ser jag bloggarnas viktigaste uppgift: att ge fler röster möjlighet att höras, att bredda debatten och öka mångfalden. Massmedierna kan inte längre fungera som dörrvakter till svensk samhällsdebatt.
Det har varit kul att ligga i frontlinjen på utvecklingen. Även om det är slitsamt, och ersättningen minimal för de många timmarnas engagemang varje dag, känner jag just nu bara längtan efter att kunna fortsätta att ge röst åt åsikter som inte får en rättvis chans i mainstreammedierna. Det känns som om opinionen går åt rätt håll — fler åsikter än de sossefierade blir rumsrena. Sakta, väldigt sakta, men ändå.
Jag tackar för alla mejlen med tips och åsikter, varesig de är kritiska eller instämmande! Även om jag inte har en chans att svara på dem, är de en viktig feedback för mig. Jag tackar också er som vill ge mig ett ekonomiskt stöd genom att prenumerera på nyhetsbladet Frihetsjournalen. (För 500 kr till bg 5210-6929 får du lite extra funderingar som tack för stödet.)
(Andra intressanta bloggar om politik, bloggar, media, medier, journalistik, mediekritik, infotainment, samhälle, demokrati, yttrandefrihet, demokrati, MR, frihet)

Förenta Nationerna är arrangör av “Durbankonferensen” som sägs vara emot rasism och främlingsfientlighet. Men på förra konferensen gavs Hitlers Mein Kampf och judehat en dominerande roll. Som vanligt är det Iran, Libyen och andra diktaturer som styr FN och vad FN står för.
På kommande Durbankonferens ska förlag behandlas som innebär förbud mot kritik av islam. FN går i spetsen för att inskränka yttrandefriheten i västvärlden på diktaturernas uppdrag.
I Expressen frågar Sakine Madon: Varför håller Bildt tyst?
Nu är det ju inte bara Carl Bildt, utan alla svenska etablissemang i politik och media som tiger om fundamentalistiska strömningarna som vill krossa vår frihet i väst. Och inte bara de svenska eliterna hukar, det gör alla i Europa. Denna eftergiftspolitik är vidrig och farlig.
En som inte håller tyst är amerikanske presidentkandidaten John McCain. Han sa, senast under gårdagens debatten med Obama, att han vill se ett Demokratiernas Förbund så att världens demokratier kan samverka. McCain sa:

Jag förespråkar ett Demokratiernas Förbund, för den grupp av länder som delar gemensamma intressen, gemensamma värderingar och ideal, de utgör också en betydande del av världens ekonomi.

McCain nämner detta nya förbund när han svarar på hur man kan komma runt att Ryssland och Kina använder vetorätten i säkerhetsrådet för att blockera viktiga handlingar, som att öka pressen mot Iran så att de inte får möjlighet att utveckla kärnvapen.
Ett Demokratiernas Förbund skulle också kunna sätta stopp för alla dessa vansinnigheter som sker i FN:s namn. Det är dags för demokratierna att stå upp för sina värderingar och sätta diktaturerna och fundamentalisterna på plats.
(Andra intressanta bloggar om politik, FN, FN, islam, fundamentalism, rasism, kränkt, islamofobi, Demokratiernas Förbund, demokrati,MR, frihet, yttrandefrihet, John McCain, utrikespolitik)

I Aftonbladet skriver Åsa Linderborg, Protest & motstånd:

Man kan beundra Ulrike Meinhof för hennes rationalitet och konsekvens … men det var inte av nödvändighet som hon beslutade att överge pennan för ett automatvapen. Hur väl valda måltavlorna än var – amerikanska militärförläggningar, varuhus, arbetsgivareföreningen, Högsta domstolen, propagandamegafonen Springer – var de inte enbart symboler för ett våldsamt samhällssystem det fanns och finns alla skäl att hata; attentaten kostade trots allt liv.

Vänstern tycks återvända till terrorism från 1970-talets början. Ska Åsa Linderborg bli en ny Ulrike Meinhof som i medierna sympatiserar med och försvarar terrorattacker mot demokratin och yttrandefriheten?
Förgiftningsattacken som vänsterterrorister gjort mot personalmatsalen i Näringslivets hus, och som hyllats av socialdemokratiska ungdomar, kunde ha kostat människor livet.
Frågan nu är väl hur länge det dröjer innan svenska vänstern begår en terrorhandling som dödar. För mig bevisar den här hållningen att väntern saknar argument. Man vet att man inte vinner debatten mot frihet och demokrati. Då tar man till andra metoder. De mest primitiva. Sådan är vänstern.
Se också Blekinge läns tidning: Oppositionen har blivit sjuk: “Hur kan SSU Stockholm – som trots allt ska befinna sig i den politiska mittfåran, stå upp för demokratiska världen och betacka sig för att beblanda sig med potentiella terrorister – slicka stövel på detta vis?” (se också DN, Metro)
(Andra intressanta bloggar om politik, SSU, våld, socialdemokratin, Baader-Meinhof, Åsa Linderborg, kriminologi, psykologi, kriminalitet, brott, kriminalpolitik, lag o rätt, vänsterextremister, Svenskt Näringsliv, matförgiftning)

I Foreign Affairs recenserar Christopher Hitchens boken “Freedom’s Battle: The Origins of Humanitarian Intervention” av Gary Bass som kritiskt analyserar Amerikas utrikespolitiska värderingar. Recensionen har fått den mer laddade rubriken, Just Causes: The Case for Humanitarian Intervention.
Hitchens har ju, likt denna blogg, en positiv inställning till militära invasioner i humanitärt syfte, det som ibland brukar benämnas neokonservatism. Därför är det intressant att ta del av Hitchens uppgörelser med bokens kritik.
Hitchens påminner om att de citat av Amerikas grundlagsfäder som är återhållsamma om vad USA ska göra utomlands, kommer från en tid då USA var “i en så svag position att man inte kunde spela någon roll alls”. Fram till inbördeskriget behövde USA hjälp från utlandet, bland annat genom blockad av sydstaternas bomullsexport till Europa. Den amerikanska flottan byggdes upp i början på 1800-talet för att skydda amerikansk sjötrafik, så att inte besättningar och passagerare blev tagna som slavar av muslimska statsmakter som Ottomanska riket.
Ett lands styrka och storlek är avgörande för vilken roll det spelar i internationell politik. Och det handlar inte om frivilligt engagemang. En stor stat tvingas engagera sig, eftersom alla andra stater riktar sina blickar mot de starka och förväntar sig att de ska ta tag i olika problem. För att ge perspektiv skriver Hitchens:

Karl Marx och Friedrich Engels beundrade Abraham Lincoln och ansåg att i lika hög grad som Ryssland var källa för bakåtsträvande, reaktionär misstänksamhet, var Amerika möjligheternas, frihetens och jämlikhetens land.
Nu när alla andra exempel på politisk revolution har blivit obsoleta eller förkastade, är frågan om USA faktiskt är ett annorlunda land, en nation vars engagemang och etik också medför en särskild plikt att uppfylla. Ett sätt som jag vill svara på den frågan är att peka på att Förenta Nationerna, FN, inte blivit till om inte USA hade stått värd för dess bildande 1945 … Det råder ingen tvekan om att USA:s inflytande låg bakom presentationen och antagandet av Deklarationen för de mänskliga rättigheterna.

Det är detta moraliska engagemang som USA:s kritiker kallar idealism. De internationella etablissemangen och vänstern vill inte tala om idealism på världsscenen. Prestigefullt är det däremot att kallt och beräknande resonera i realpolitiska och strategiska termer i syfte att uppnå stabilitet. Det betyder att diktatorer är lika välkomna i det internationella spelet som demokratiskt valda ledare. Nation som nation. Ledare som ledare. Alla har ett gemensamt syfte: stabilitet och förutsägbarhet.
Då kan man inte nedlåta sig till sådant som att befria förtryckta människor. Hur skulle det se ut??!! Det skulle rubba stabiliteten. Kommer aldrig på frågan! De förtryckta får inte störa jetset-livet för regeringsföreträdare, diplomater, akademiker och andra som skålar med varandra under kristallkronorna.
Men det är som Hitchens skriver:

Vid varje tillfälle innebär oförmågan att hjälpa ena sidan, att strategiskt liksom moraliskt hjälpa den andra.

Det betyder att passivitet, att inte göra något, är en lika avgörande handling som att ingripa. Detta självklara faktum tror sig europeiska och svenska politiker kunna bortse ifrån. Hela den svenska debatten, inte minst i massmedier som Dagens Nyheter, utgår ifrån att en ickehandling är moralisk neutral. Så är det inte! Genom att förhålla sig passiva i Rwanda tog Sverige ställning för folkmordet på 800.000 människor som hackades ihjäl på några veckor. Genom att vara passiv i Irakkriget, stod Sverige på Saddam Husseins sida. På den sida som ägnade sig åt att fylla massgravar med oliktänkande och höll en befolkning på 25 miljoner i skräck varje dag. Sverige stod på nazisternas sida under andra världskriget, genom att vara “neutrala”.
Att inte agera är en moralisk handling. Det är något Amerika inte bortser ifrån. Därför vidtar man handlingar. Handlingar som sällan är perfekta, eftersom man möter skrupelfria motståndare.
I Europa älskar vi att kritisera icke perfekta aktioner som USA gör. Men vi ser inte oss själva i ansiktet och erkänner inte att vi i vår passivitet stöder de värsta och vidrigaste krafterna på denna jord. Amerikanerna gör åtminstone något för att skapa en bättre värld. Europa pekar finger och står på den sida som vill göra vår värld sämre, ofriare, brutalare, blodigare, vidrigare.
Självklart kan man inte skapa en perfekt värld bara genom engagemang och vilja. Allt elände går inte utrota på en gång. Och ett land som Sverige kan göra så mycket mindre än USA på världsscenen för att nå ökad frihet och demokrati i världen. Men vi i Sverige kan dra vårt strå till stacken. Vi kan stå på rätt sida! Det är inte för mycket begärt.
Vi kan sluta håna försöken att sprida frihet och demokrati, exempelvis till Irak. Problemen i Irak efter invasionen 2003 berodde i stor utsträckning på att Europa inte använde den “mjuka makt” som man säger sig vara så mycket bättre på än USA. Europa ville att irakierna skulle lida, för att straffa USA:s fräckhet att befria Irak mot Europas vilja. Europa agerade och agerar i Irakfrågan som de gängmedlemmar som hånfullt står och tittar på när andra sparkar ihjäl en ensam person på gatan.
USA har sin revolutionära idealism kvar. Tack gode Gud för den!
(Andra intressanta bloggar om politik, säkerhetspolitik, Bush, Bush, USA, neokonservatism, demokrati, MR, frihet, yttrandefrihet, imperialism, usa-imperialism, humanitär imperialism, neokonservatism, Irak, Vita huset, Europa,
fundamentalism, rasism, islamofobi, internationell solidaritet, internationell politik,utrikespolitik)

Hans Lindström tolkar politikernas syn på jobben (klicka på teckningen för större bild):
XXX
(Andra intressanta bloggar om politik, humor, satir, arbetslinjen)

Dana Summers tolkar vad amerikanska kongressen pysslar med sedan finansminister Paulson lagt fram räddningspaktetet — lägga till regleringar till dem som redan skapat krisen:

(Andra intressanta bloggar om politik, humor, satir, finanskrisen, USA)