SSU hyllar förgiftningsattack mot personalrestaurang

Socialdemokratiska ungdomsförbundet SSU utlovar en bukett rosor till dom som förgiftat besökare på personalrestaurangen i Svenskt Näringslivs Hus, rapporterar TV4:s nyhetskanal:

145 personer drabbades av den våldsamma magsjukebakterien Shigella, som i sällsynta fall till och med kan vara dödlig.
– De som har varit värst drabbade har legat på sjukhus, säger Marie Rudberg, administrativ direktör på Svenskt Näringsliv till TV4Nyheterna.
Enligt TV4Nyheternas källor utreder nu Säpo attacken mot Svenskt Näringslivs restaurang. En icke namngiven vänstergrupp ska ha tagit på sig dådet. Restaurangen har undersökts noga och ingen naturlig orsak till magsjukan har hittats. Att sprida gift eller smitta kan ge fängelse i upp till sex år.
Nu uppmanar SSU Stockholm attentatsmakarna att höra av sig, så att dom kan överlämna en bukett rosor.

Bloggen tog för några dagar sedan upp en dramadokumentär om Baader-Meinhofgruppen, där det visas hur vänsteraktivister steg för steg blev terrorister och mördare.
SSU tycks ha berett samma väg. Det börjar med hat, sedan fortsätter det med stöd till mindre terroraktiviteter som att misshandla dem man upplever vara fienden — som i detta fall förgifta personal hos arbetsgivarorganisationen.
Det läskiga är att detta våld kan fortsätta att trappas upp till regelrätta mord och avrättningar av dem vänstern anser har fel uppfattning.
Hur lågt kommer svensk vänster att sjunka?
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , , , , , )

Bolånekrisens orsaker: se kortdokumentär

Den här kortdokumentären på 9 minuter ger en blixtbelysning på varför bolånekrisen uppstod i USA. Den startade 1995 med lagstiftningen ”Community Reinvestment Act”, där banker och låneinstitut stimulerades att ge lån utan säkerhet till människor som inte hade inkomster nog att betala räntor och amorteringar. Demokratiska partiet var pådrivande och Bill Clinton var president.
Denna utlåning började i sin tur en fastighetsbubbla att växa fram eftersom folk som inte hade råd började köpa villor. Spekulanterna strömmade till och då stiger priserna.
När varningssignalerna kom försökte Bush-administrationen strama åt utgivningen. Men demokraterna satte stopp. McCain arbetade för åtstramning i senaten. Obama agerade till förmån för bolåneinstituten Fannie Mae och Freddie Mac — de som satte igång den aktuella krisen.
Se den här kortdokumentären! Den sätter verkligen utvecklingen i perspektiv. Och den har källhänvisning och redovisar fakta: Burning Down The House: What Caused Our Economic Crisis? (YouTube)
httpv://www.youtube.com/watch?v=1RZVw3no2A4&feature=iv&annotation_id=event_597487
Denna bild stämmer med de analyser som bloggen tidigare hänvisat till: Fördelningspolitik bakom finanskrisen.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , , , , , , , ,)

Vem vann nattens debatt? Här några röster

I New Republic skriver Noam Scheiber: ”Jag gissar att man kan säga att McCain vann på poäng men inte var i närheten av knockout.”
Weekly Standard ger en 7-1 seger till John McCain i sakdebatten, men tillägger att när det gälle framtoning var det betydligt jämnare.
Magasinet Slate skriver i rubriken: ”McCain vann knappt”. Debatten förändrade inte valrörelsen, skriver man.
Konservativa National Reveiw summerar ”En förvånansvärt stark kväll för McCain medan Obama vände sig till sina kärnväljare”.
NBC:s kommentator Chuck Todd skriver att om debatten var jämn borde Obama fortsätta utöka ledningen i opinionsmätningarna, men själv skulle han bli förvånad om inte McCain tog igen mark.
Bloggen Hot Air summerar: ”McCain gjorde klart bättre ifrån sig än Obama inatt” och nattens debatt beskrivs som den bästa under hela denna presidentvalrörelse.
Och betyget från över 207.000 läsare hos Drudge Report är: 65 procent anser att McCain vann, 33 procent anser att Obama vann.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , ,)

SVT:s sändningar bröts – när McCain vann

Av någon anledning bröt SVT24 sin direktsändning av debatten mellan Barack Obama och John McCain när det var en kvart kvar (och där jag befinner mig finns inte tillgång till internationella kanaler, något som gör att man känner sig isolerad).
Så långt jag kunde följa debatten är mitt intryck att Barack Obama höll god min och hans supportrar kommer att hävda att han klarade sig bra. Han gjorde inte bort sig på ett påtagligt sätt.
Men det var John McCain som kontrollerade debatten. Han var offensiv, men signalerade samtidigt ansvarskänsla, moderation, samarbete och framför allt erfarenhet. I vissa stunder var det som att McCain undervisade Obama.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , ,)

McCain om Obamas Iranpolitik: ‘inte bara naiv, utan farlig’

Det mest laddade ögonblicket i debatten uppstår om Obamas löfte om att utan villkor sätta sig ner med Irans president. Obama försöker slingra sig från uttalandet och råkar säga att han i ett sådant möte inte kommer låta Ahmadinejad oemotsagd får häva ur sig sitt nonsens.
McCain kontrar: ”Så när Ahmadinejad hävdar att Israel ska utplånas från kartan, ska du svara nej? Snälla nån.”
För tredje eller fjärde gången säger McCain ”Obama tycks inte förstå”, för att sedan undervisa Obama om att USA skulle ge legitimitet till Irans aggressioner om man ger dem en sådan plattform. McCain säger att Obamas hållning inte bara är naiv, utan farlig. Den stärker diktaturerna.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , ,)

Obama lyfter kritik mot Irakkriget och McCain svarar

När frågan om Irak kommer upp hettar det till. Obama hävdar att McCain hade fel om Irak och invasionen. Det är ett tungt argument. Men McCain svarar med vad han fått höra av soldaterna på plats i Irak: ”Låt oss vinna!” Irakiska folket tar nu över, utvecklingen går åt rätt håll. Det är bäst att slutföra uppdraget.
Jag tror McCain med det tog udden av Obamas bästa kort.
När debatten går över till al-Qaida i Afghanistan och Pakistan, kritiserar John McCain sin motståndare för att vara för ivrig: ”Man riktar inte en pistol mot någon om man inte är beredd att fyra av”, sa McCain och fortsatte: ”Därför riktar jag inga hot mot Pakistan så som Obama har gjort.” McCain menar att det återstår mycket att göra i Afghanistan, men har tillförsikt att general Petraeus ska använda den framgångsrika strategin han infört i Irak nu ska tillämpa i Afghanistan.
Obama försvarar attacker mot Pakistan. Vi kan inte bara stanna på defensiven och låta våra trupper bli attackerade i Afghanistan.
McCain intar återigen statsmannens återhållsamma position och påminner tittarna om att han röstat emot militära operationer som han ansett illa förberedda. Att skicka ut amerikanska unga män och kvinnor i strid är det mest ansvarsfulla en president har att göra.
McCain talar om ett Demokratiernas Förbund och understryker därmed också sin vilja att samarbete med andra länder.
Det är tydligt att McCains syfte med debatten är att visa vem som är statsmannen i den här debatten. Och jag tycker, även om jag ju är partisk, att han lyckas. Obamas inlägg blir till stickrepliker i enskildheter, medan McCain beskriver nationella strategier.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , ,)

McCain hugger direkt i första debatten med Obama

Under första halvtimmen av debatten som nu pågår mellan presidentkandidaterna är tonen civiliserad och attackerna på motståndaren ovanligt få. Men John McCain har gått ut mer offensivt i vad finanskrisen betyder. Han talar klartext om utgiftsstopp och behovet av att reformera hela systemet i Washington.
”Slöseriet är utom kontroll”, säger McCain flera gånger. Han berättar om projekt han avslöjat som korrupta och som inneburit att folk hamnat i fängelse. ”Se på vad vi har gjort”, uppmanar han och hans budskap är: Obama pratar, jag agerar.
Obama å sin sida har minst fyra gånger sagt, ”McCain har helt rätt”. För att sedan leverera bitar ur sitt konventstal. Det blir stelare, otydligare och mer mångordigt än McCain.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , ,)

Nu drar jag till bokmässan i Göteborg

Tar strax tåget till Göteborg för medverkan i Siewert Öholms debatt om nya medier i Kanal 10, som sker inne på mässan i montern för den kristna tidningen Världen idag. Bland de medverkande finns pressombudsman Yrsa Stenius, medieprofessorn Karl Erik Gustafsson.
Se mer: Bok- och biblioteksmässan.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , )

FRA-striden visar behovet av författningsdomstol

Chefsjuristen Clarence Crafoord vid Centrum för rättvisa, som anmälde den förra FRA-lagen till Europadomstolen för brott mot Europakonventionen om de medborgerliga fri- och rättigheterna, säger om den nya lagen som stats- och försvarsministrarna presenterade igår, FRA-lagen görs om för att möta Europakonventionens krav:

— Vi välkomnar de nya förslagen som, om de regleras i lag, i allt väsentligt verkar möta Europakonventionens krav i fråga om personlig integritet och rätt för enskilda att få statliga övertramp rättsligt prövade …
— Dagens besked är ett stort kliv i rätt riktning, men det är först när vi ser det färdiga lagförslaget som vi säkert kan
veta att marginalen blir tillräckligt stor, avslutar Clarence Crafoord.

En god sammanfattning. Det gäller naturligtvis att granska den faktiska lagtexten när den presenteras och remissbehandlas. Men om regeringen lever upp till de besked som gavs igår är striden om FRA-lagen över. Då återstår dock en annan viktig strid: den om behovet av författningsdomstol.
FRA-striden visar att politikernas beslut i riksdagen inte med självklarhet följer grundlagen. Likt de flesta demokratiska länder behöver Sverige en författningsdomstol som kan underkänna riksdagens lagar om de bryter mot grundlagen.
Jag vill varmt rekommendera artikeln Mugabe gillade Sveriges författning – därför att den saknar författningsdomstol där biståndsrådgivaren Hans Jensevik sätter frågan om författningsdomstol i skarp relief. Själv har jag i ledarartikeln Vem delar ut röda kort i det politiska spelet? försökt summera vilken roll författningsdomstol har i demokratin.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , )

Timbro firar de första 30 åren

Nyligen firade gamla trimbromedarbetare i Stockholm med debatt, mingel och filmvisning. Per Dahl rapporterar i Barometern, Långsiktighet i trettio år: Timbro. En dokumentär visades (som ännu inte är upplagd på nätet) och efteråt diskuterades erfarenheterna från starten 1978 till nu 2008. Per Dahl skriver:

Har Timbro gjort sitt? Knappast. Som Sture Eskilsson konstaterade under jubileumsmötet, i dag är det inte samhällsinstitutioner som ska socialiseras. Utan vi enskilda människors värderingar och val. Nog behövs Timbro fortfarande.

Ja, i takt med att partierna tappat medlemmarna och inte längre är idéproducenter utan mer utpräglade makthavare fullt upptagna av det dagliga politiska spelet, blir tankesmedjor och andra opinionsbildare utanför partipolitiken allt viktigare. Det är här idéerna och värderingarna kan diskuteras och utvecklas för framtiden.
Många har försökt kopiera Timbro i Sverige, men ingen har lyckats. Sture Eskilsson resonerade om detta och hans slutsats är att de andra aldrig vågat göra det Timbro gör: släppa tyglarna och låta människors kreativitet få fritt utlopp inom vida ramar.
Själv kan jag ju bekräfta det. Jag kom till Timbro med bakgrund i centerpartiet, som inte utan skäl ansågs opålitiligt när det gäller statskramande. Men jag kunde göra mer för idédebatt, kanske främst genom skriften Svaghetens moral, inom Timbro än någonsin inom centerpartiet. Även om jag alltså hade fokus på sociala frågor snarare än på marknadsekonomins funktionssätt, fanns en stor nyfikenhet inom Timbro på frihetlig debatt ur andra perspektiv än de vanliga. Jag har ännu inte verkat inom någon miljö mer öppet och sökande än Timbro.
Jag hoppas det blir minst 30 år till för Timbro med samma kraft och energi för friare och tryggare människor!
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , )