Jubileum: Bloggen fyller 5 år!


Det är sanslöst. Men nu har den här bloggen varit igång i fem år. Jag startade 28 september 2003. När Finanstidningen och dess ledarsida gick i graven saknade jag möjligheten att ge korta och kärnfulla budskap, något jag nämnde för dåvarande Timbrochefen Mattias Bengtsson. Han föreslog då att jag skulle testa ett nytt fenomen som fanns i USA: ”web log”. Loggbok på nätet.
Jag var själv tveksam. Kommentera olika frågor och låta dem ligga hullerombuller i kronologisk ordning? Använda personlig ton, snarare än den mer strikta som brukar gälla i ledarartiklar?
Jag förstod att detta nya medium hade fått genomslag i USA genom att fälla både mediechefer och tunga politiker (se mer). Här hemma i Sverige var det knappt någon alls som hört talas om detta, och ännu färre som startat egna bloggar.
Så jag bestämde mig för att försöka, även om jag inte trodde på idéen. Och sedan dess har det inte gått många dagar under fem år utan att den här bloggen uppdaterats med en eller annan synpunkt. Bloggen visar sig passa mitt temperament och energi väldigt väl.
I början var antalet besökare i bloggen väldigt magert. Jag kommer ihåg när den för första gången fick mer än 100 besökare på en dag. Nu är antalet unika besök över 100.000 per månad. Och besökstrafiken är ju en viktig drivkraft. Jag vet att det finns en publik som väntar. Även om många inte alla gånger håller med mig, har jag förstått att mina resonemang är en källa till egna reflektioner. Och bättre respons än att jag kan bidra med att sätta fart på tankar om värderingar och samhälle är svårt att få.
Så här lät min programförklaring för exakt fem år sedan (se mer i arkivet):

HÄR STARTAR EN NY BLOG. I USA växer internet fram som en allt viktigare maktfaktor i politik och samhällsdebatt. Vid sidan av de traditionella tidningarna och TV-bolagen har sedan några årtionden talk-radio intagit en jämnbördig faktor i amerikansk opinionsbildning. Nu ser det ut som om internet – närmare bestämt ”blog” (kortare ord för web-log eller webbdagbok på svenska) – kommer att bli det fjärde elementet.
Redan har framgångsrika blog-are, som Andrew Sulliwan (med 50.000 besökare per dag), lyckats påverka amerikansk politisk dagordning på allra högsta nivå. Sulliwan drog igång kritik mot den förre och mäktige majoritetsledaren i Senaten, Trent Lott, för hans vårdslösa tal på en hundraårig senators födelsedag. Andra medier brydde sig inte om vad han sa, men Sulliwan dissekerade den djupare innebörden i Lott:s tankar. Hans analys var rakbladsvass och snart tog andra blog-ar upp diskussionen. Till slut kunde inte de stora tidningarnas kolumnister låta bli att ta upp tråden. Resultatet blev att Trent Lott fick avgå som majoritetsledare.
Kännetecknande för en blog är att den ger korta men skarpsinniga personliga kommentarer – i bästa fall med en humoristisk distans – till aktuella händelser och företeelser. Tar upp sådant som mainstream-media missar (medvetet eller omedvetet).
Det här är mitt försök att bredda den smala mediala samhällsdebatt som Sverige kännetecknas av.

Att fälla någon makthavare har den här bloggen inte bidragit till, däremot är jag övertygad om att bloggen har påverkat samhällsdebatten. Tydligast märks det i utrikespolitiken. För bara fyra år sedan var jag ensam om att beskriva amerikanska presidentvalrörelsen utifrån ett republikanskt perspektiv. I år finns republikanerna med i svensk debatt, även om kantringen i medierna till demokratiska partiets fördel fortfarande är stor.
Jag var tidigt ute när det gäller att seriöst beskriva vad det neokonservativa perspektivet innebär i vårt nya globala tidevarv. Det innebar att det blev svårare fär vänstermedierna att sprida sina vanliga vanföreställningar och fördomar när de kom underfund med att här fanns ett nytt betydelsefullt värderingsperspektiv.
Debatten om Muhammedteckningarna och svensk yttrandefrihet har också blivit bredare tack vare bloggar som min. Det är inte lika enkelt för ”gammelmedierna” eller ”gammelpartierna” att tysta ner en fråga och avlägsna den från dagordningen.
Och här ser jag bloggarnas viktigaste uppgift: att ge fler röster möjlighet att höras, att bredda debatten och öka mångfalden. Massmedierna kan inte längre fungera som dörrvakter till svensk samhällsdebatt.
Det har varit kul att ligga i frontlinjen på utvecklingen. Även om det är slitsamt, och ersättningen minimal för de många timmarnas engagemang varje dag, känner jag just nu bara längtan efter att kunna fortsätta att ge röst åt åsikter som inte får en rättvis chans i mainstreammedierna. Det känns som om opinionen går åt rätt håll — fler åsikter än de sossefierade blir rumsrena. Sakta, väldigt sakta, men ändå.
Jag tackar för alla mejlen med tips och åsikter, varesig de är kritiska eller instämmande! Även om jag inte har en chans att svara på dem, är de en viktig feedback för mig. Jag tackar också er som vill ge mig ett ekonomiskt stöd genom att prenumerera på nyhetsbladet Frihetsjournalen. (För 500 kr till bg 5210-6929 får du lite extra funderingar som tack för stödet.)
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , , , )