Month: February 2008

Eskilstuna-Kuriren tar upp temat bloggen lyfte igår med anledning av att Skatteverket använder stulen bankinformation, När staten är hälare:

Stöld är en orätt och ett brott. Det gäller även stöld av sekretessbelagd bankinformation – i Sverige, i Tyskland såväl som i Liechtenstein. Ur ett moraliskt perspektiv kan normer brytas om handlingen tjänar ett högre syfte. Men det är ett ställningstagande som varje individ får göra själv och eventuellt ta konsekvenserna av. En stat ska inte ha den lyxen. Dess syn på rätt och fel måste vara betydligt mer fyrkantig.
Här har vi en stat som belönar tjuvar, som köper stöldgods och andra stater som använder den stulna informationen för att spåra ekonomisk brottslighet. Det riskerar att motverka ambitionen att förmå människor att göra rätt för sig. Varför följa lagen när staten inte gör det? Varför inte blåsa staten på skattepengar?

Ja, det Skatteverket gör är motsatsen till vad som kännetecknar en rättsstat som följer lagarna. Det är en korrumperad stat som själv agerar och tänker som kriminella. Det är märligt att politiker-Sverige inte reagerar. Är det därför att partipolitiker numera är en del av staten, inte en del av folket? Mitt svar är: ja. (Andra intressanta bloggar om politik)

Det är inte varje dag en svensk politiker syns på den internationella mediescenen. Men ikväll blev statsministern grillad i det hårdaste av BBC Worlds intervjuprogram Hardtalk with Fredrik Reinfeldt.
Han fick frågor om den svenska center-högerregeringen tagit över socialdemokratins hjärtefrågor, på vilket han svarade att regeringens mål är att få fler människor in på arbetsmarknaden och ur bidragsberoende.
Han fick frågor om hur en center-högerregering kan försvara så otroligt höga skatter som Sverige har. Reinfeldt påpekade att skattetrycket är på väg ner. Och att mycket hänt på de 18 månader regeringen suttit.
Också frågor om miljö, integration, euro och råd till brittiska konservativa partiet ställdes och det var intressant att höra svaren på engelska. De låter fräschare så, på något sätt (för man har ju hört dem till leda på svenska språket). Och hela situationen gör att frågorna hamnar i ett nytt perspektiv: inför en internationell publik såg programledaren Stephen Sackur på Sverige utifrån, och statsministerns svar blev därför presenterade lite annorlunda än för en svensk publik.
Reinfeldts avslappnade stil fungerar perfekt i det här programmet som normalt brukar hamna på gränsen till gräl mellan utfrågare och intervjuoffer. Programledarens hårda stil får Reinfeldt att framstå som resonabel och trygg. Han gjorde, av vad jag kan bedöma, ett gott intryck på världen. (Andra intressanta bloggar om politik, moderaterna,
alliansen, regeringen, Reinfeldt)

Johan Wennström tycker att konservativa borde sympatisera med Barack Obama. I Expressen skriver han Högern borde gilla Obama:

[I tidskriften The New Yorker] framgår att han är kritisk till sina föräldrar, och far- och morföräldrarna, för att de bröt upp från sina respektive samhällen och flyttade till andra länder och städer. Att de lät sig tjusas av den amerikanska drömmen om rörlighet och individualism var i hans ögon ”naivt” och ”ytligt”. Och genom att lämna sina omgivningar i Kenya och Kansas, varifrån Obamas familj alltså härstammar, bakom sig för att börja ett nytt liv någon annanstans gav de sig hän åt ett ”destruktivt begär” efter att vara ögonblicksvarelser utan sammanhang.
Friheten har ett pris, menar Obama, och det är uppbrutna gemenskaper och ensamhet, varför han i senaten bland annat har arbetat för att återförena splittrade svarta familjer.

Att vara emot förändring var vid industrialismens början lika med konservatism. Men detta motstånd mot förändring har sedan de stora, för att inte säga enorma, välfärdsstaterna etablerades i väst efter andra världskriget, skapat en konservatism som bäst benämns “socialdemokrati”.
Det är en gammelkonservatism som reflexmässigt motsätter sig förändringar från den vardag som gäller just nu. 1914 fyllde Sven Hedin och gammelkonservativa runt Gustav V denna roll under borggårdskrisen. Då ville man stoppa utvecklingen mot demokrati. 2008 spelar socialdemokratin samma roll, då man vill stoppa globalisering och liberalisering av välfärdsstater som blivit förmyndarstater.
Göran Rosenberg tillhör de mer intellektuella uttolkarna av denna gammelkonservatism, som vill att välfärden ska behålla ambitionerna som gällde på 1970-talet, då man trodde att politiska beslut kunde ställa allt tillrätta i samhället. Och det är i denna tradition Wennström försöker tolka Barack Obama: han kommer att höja skatterna och tillgripa protektionism, men syftet är ju gott — likt en gammal brukspatron ska han med politik ställa allt tillrätta.
Denna gammelkonservatism har jag inget till övers för. Ett försöka stoppa klockan är, på något sätt, en kamp man inte kan vinna. Och alla förändringar är inte av ondo.
Därför känner jag betydligt mer sympati med nykonservatism, eller bättre: värdeliberalism. Den respekterar varje individs fri- och rättigheter, och underkänner varje diktatur som berövar medborgarna individens rätt till frihet och demokrati. Samtidigt blundar man inte, likt många liberaler, för att denna frihet innebär stort ansvar för medborgarna. För att kunna axla detta ansvar behövs moral, tydliga spelregler och de som inte tar sitt frivilliga ansvar för samhällsgemenskapen kan avstå, men får också ta konsekvenserna av att ställa sig utanför.
Ur detta perspektiv blir moraldiskussioner centrala, eftersom det är individernas egna, frivilliga agerande som avgör hur långt man kommer i tillit, solidaritet och därmed i välståndsbyggande och tillväxt. Tillit är grunden för en fungerande marknadsekonomi. Vi behöver en moral som ger vägledning till den frie individen om hur man smartast agerar för att uppnå högsta nytta — både ur sitt eget perspektiv och ur den större samhällsgemenskapen.
Det är här Aristoteles har formulerat en moralisk osynlig hand, genom att visa hur moralregler uppnår just detta. Aristoteles moralfilosofi har i hög grad förvaltats av kristendomen. Det handlar om vår inre mognad som personer, inte om förmynderi från brukspatron eller stat.
Människors livsstil och preferenser har skiftat över århundraden, inte minst i takt med ökat välstånd och teknikutveckling. Och det finns ingen anledning att försöka frysa tiden — så som gammelkonservativa vill — utan det handlar om att tolka de moraliska lärdomarna i de nya situationer som mänskligheten upplever genom utveckling och framsteg. Det är uråldriga moralregler, men tillämpade i sitt aktuella sammanhang.
Att som Barack Obamas lova höjda skatterna för dem som tjänar bra är gammelkonservativ socialdemokrati, som fungerade i 1900-talets industrisamhälle, men blir hopplöst föråldrad i 2000-talets globala rörlighet. Istället borde diskussionen handla om hur man kan värna kulturella värden och traditioner i den nya tiden. Det kan inte, som Obama tror, ske genom att skärma av USA eller andra nationer från omvärlden genom protektionism, utan handlar istället om att släppa kreativiteten fri att i konkurrens skapa nya utkomstmöjligheter.
I grunden handlar det om människosyn. Gammelkonservativ socialdemokrati vill skydda människor från förändringar som man inte tror hon klarar av, medan ett värdeliberalt perspektiv utgår från stark tillit till att fria människor alltid kan nå nya lösningar, under förutsättning att samhällsgemenskapen belönar kreativitet och skapar trygghet. För mig handlar det om tilltro till individen, men erkänna att individen inte lever i ett vacuum, utan behöver spelregler som sporrar till såväl personliga som samhälleliga framsteg och avstyr destruktivt beteende. (Andra intressanta bloggar om politik, konservatism, ekonomi, filosofi,
idédebatt)

Sedan Oscarsgalan blivit en propagandaföreställning för vänsteraktivism har den tappat tittare och inflytande. I söndags hade årets gala bara 32 miljoner tittare, det lägsta sedan Nielsen Media Research började mäta tittarsiffror 1974. Det kan jämföras med tävlingen Idol som både tisdag och onsdag hade 29 miljoner tittare.
Två kvällar med Idol slår en kväll med Oscars, rapporterar AP.
Hollywood får se upp. Stjärnstatusen är snart som bortblåst. (Andra intressanta bloggar om Oscars, Idol, TV)

Det är inte bara polisen som håller sig väl med kriminella. Skatteverket har kommit över insiderinformation från bank i Liechtenstein, uppgifter som stulits av kriminella. Sydsvenska Dagbladet skriver, Slantarna i Sverige:

Skatteverkets generaldirektör Mats Sjöstrand skriver att uppgifterna om hemliga tillgångar i Liechtenstein har ”läckt ut.” Men det är en förskönande omskrivning eftersom informationen köpts med tyska skattemedel. Ett olustigt tillvägagångssätt.

Ja, Sjöstrand och skatteverket är hälare som drar nytta av stöldgods för att komma över information om medborgarnas privatliv har ett tydligt totalitärt drag över sig.
Det visar att höga skatter leder inte bara till att medborgarna lockas till att bryta mot lagarna, utan också myndigheterna. Höga skatter ger laglöst land.
Därför är det ju en stor insats för den svenska rättsstaten att förmögenhetsskatt och gåvoskatt avskaffas. Nu gäller det att gå vidare i att sänka skatterna så att varken myndigheter eller medborgare tillgriper kriminella metoder. (Andra intressanta bloggar om politik, skatter, ekonomi)

I Rödeby har vi sett hur polisen stått på ungdomsligisternas sida och struntar i att en familj under ett års tid utsatts för grova trakasserier. Polisen har helt enkelt legitimerat kriminaliteten genom att svara med en axelryckning på polisanmälningar. Pappan i familjen tvingades ta lagen i egna händer för att få stopp på våldshandlingarna mot familjen.
Nu händer samma sak utanför restaurangen Lilla Karachi i Gamla stan i Stockholm. Ett ligistgäng från syndikalisterna trakasserar och misshandlar personal och gäster på restaurangen. Polisanmälningarna har blivit många. Men vad gör polisen? Som i Rödeby — man skriver av anmälningarna, omedelbart.
Ska det måste sluta utanför Lilla Karachi som i Rödeby? Ska de trakasserade tvingas skjuta några syndikalistligister med hagelgevär för att polisen ska vakna?
Det är häpnadsväckande hur demoraliserad ordningsmakten är i Sverige. Man står på de kriminellas sida. Antagligen eftersom man inte vågar ingripa mot dem. Det är lättare att låga svenssons råka illa ut, än att vidta åtgärder mot ligisterna.
Detta är ännu ett fall som visar att medborgargarden blir ett allt mer attraktivt alternativ. Hederliga medborgare måste försvara sig själva mot buset, nu när Sverige saknar en poliskår som har mod, vilja och moral att sköta sitt jobb.
Se mer i Maria Abrahamssons rapportering i Svenska Dagbladet: Varenda anmälan skrivs av. (Andra intressanta bloggar om politik, våld, polis, kriminalitet, Rödeby)

Efter nattens debatt mellan demokratiska presidentkandidterna Clinton och Obama — förmodligen den sista mellan partikamrater i primärval — hittar jag ingen som anser att Hillary Clinton vann. Hon hade behövt en klar seger för att få liv i sin kampanj inför nästa veckas val i Texas och Ohio. Men både höger och vänster ger Obama segern.
Weekly Standard: “Dålig natt för Clinton.”
Commentary magazine: “Det är inte ens jämt.” Och menar att Obama argumenterar överlägset.
Andrew Sullivan: “Obama vann – rätt enkelt.”
Daily Kos: “Hon ser slagen ut”.
I webbfrågan på den ledande vänsterbloggen Daily Kos svarar 90 procent av över 10.000 svarande att Obama vann.
Det ser mycket mörkt ut för Clinton. (Andra intressanta bloggar om USA, McCain, Obama, Clinton)

Om USA höll presidentval nu i februari skulle republikanernas kandidat John McCain vinna Vita huset. Det visar två nya opinionsmätningar. Los Angeles Time publicerar mätning som ger McCain 44 procent av rösterna mot 42 för Obama. Om McCain ställs mot Clinton vinner han med 46 procent mot 40 (registrerade väljare tillfrågade 21-25 feb).
I en annan mätning publicerad av USA Today visar att McCain skulle vinna över Obama med 48 procent mot 47, och över Clinton med 50 procent mot 46 (troliga väljare tillfrågade 21-24 feb).
Det är alltså jämt. Visst kommer det att bli en tuff valrörelse. Och till skillnad från svensk medierapportering har John McCain kanske bättre chanser att vinna än demokraterna… (Andra intressanta bloggar om USA, McCain, Obama, Clinton)

Spekulationerna om vem republikanernas presidentkandidat John McCain ska välja som sin vice rullar på. Tom Ridge, tidigare framgångsrik guvernör i den viktiga delstaten Pennsylvania, nämns ofta, liksom skådespelaren, senatorn och tidigare presidentkandidaten Fred Thompson från sydstaten Tennessee.
Men det mest spännande namnet just nu tycker jag förslaget om Alaskas populäre guvernör är. Hon heter Sarah Palin och har trots sin blygsamma ålder (född 1964) visat sig vara en tuff och orädd politiker. Hon började som borgmästare i hemstaden Wasilla, och fick sedan delstatsuppdrag. Men hon avgick i protest då hon ansåg den sittande republikanske guvernören i Alaska misskötte regeringsmakten. Hon utmanade honom i primärval 2006 och vann. Sedan ställdes hon mot förre demokratiske guvernören och slog också honom, med 48 procent av rösterna mot 40.
Sarah Palin är gift med Todd och de har fyra barn. Hon har gått journalisthögskola vid University of Idaho.
Så som guvernör har hon stoppat expansiva budgetförslag och därmed besparat skattebetalarna nya kostnader och hon har sålt det jetflygplan som förre guvernören skaffade på delstatens bekostnad. Paraplyorganisationen Mainstream Libertarians skriver om henne:

Alaskas guvernör Sarah Palin är en av Amerikas mest populära guvernörer och en stigande stjärna inom republikanska partiet. Palin är en solitt libertarianskt inriktad republikan som lagt flera förslag på skattesänkningar för företag och hårt arbetande amerikanska familjer.

Också Weekly Standard har Sarah Palin som sin favorit, även om man tror att andra ligger bättre till. Hon har rätt bakgrund också ur konservativt perspektiv: hon är abortmotståndare och mot gayäktenskap, men har lagt in veto mot lagförslag som inneburit att  homosexuella delstatsanställda särbehandlats beträffande anställningsförmåner för partner. Och hon är livstidsmedlem i NRA (National Rifle Association), gillar att köra snöskoter och i matväg gillar hon älg (knappast exotiskt i Sverige, men på sydligare breddgrader).
Jag tycker hon verkar vara en person som väl kan komplettera John McCain som hans vice. (Andra intressanta bloggar om USA, McCain)

Länder med stark äganderätt har rika befolkningar. Länder med svag respekt för äganderätter präglas av fattigdom.
Det visades på förmiddagen då 2008 års upplaga av International Property Rights Index presenterades, framtaget av Property Rights Alliance (PRA) i deras Hernando de Soto fellowship program.
Trots att sambandet är så starkt har svensk och europeisk biståndspolitik under 40 år struntat i äganderätter, för att istället dela ut en sorts socialbidrag. Det är insatser som stjälper, inte hjälper.
Utvecklingsekonomen och peruanen Hernando de Soto har visat hur viktigt det är att formalisera tillgångar. Jan Söderqvist, som översatt de Sotos bok Kapitalets mysterium, presenterade de Soto och hans tankar på seminariet och summerade:

Fattiga människor har tillgångar, men de fungerar inte som kapital. I västvärlden går det att använda tillgångar för att få krediter, det finns system som skapar tillit. Detta saknas i u-världen.

När Hernando de Soto besökte Sverige för en tid sedan (se mitt referat) visade han vad detta betyder genom att ställa en fråga: hur många svenskar skulle kunna köpa sin villa om man var tvungen att betala den kontant?
De är få. Vi kan köpa oss bostäder, bilar och annat genom att låna pengar mot säkerhet. Just detta är det system med krediter som gör att vi kan hantera tillgångar som kapital. En möjlighet som inte finns i utvecklingsländerna, där det inte går att belåna fastigheter eftersom ingen kan bevisa att man äger dem.
Det är inte tillgångar som saknas i fattiga länder – det är äganderätter.
Därför är det ett utmärkt initiativ av tankesmedjan Eudoxa, som är projektets svenska partner, att sätta fokus på äganderätterna.
Seminariet hölls hos Skattebetalarnas förening som också har en intressant sammanfattning: Äganderättens betydelse för välfärden.
Själva indexet har jag dock vissa betänkligheter emot: att Sverige och Norden kommer högt upp när det gäller ett av de tre indexen. I variabeln ”juridisk och politisk miljö” för ägandet toppar Finland listan, med Norge 5:a, Danmark 6:a och Sverige 7:a, medan USA kommer först på 17:e plats. Indexet tar hänsyn till det förskräckliga skadestånds- och advokateländet i USA, men bortser ifrån det höga skattetrycket i Norden när man rankar klimatet för ägandet. Det känns inte riktigt som en rimlig och logisk avvägning.
Man kan också på andra grunder ifrågasätta det fokus på formellt ägande som indexet har, medan man bortser från alla de lagar som inkräktar på ägandet. Exempelvis har svenska skogsbönder nyligen startat uppror mot myndigheternas alla inskränkningar i hur markägare får disponera sin mark.
Men som sagt, det är synnerligen viktigt att få större fokus på principen om ägandets betydelse för välstånd och fattigdomsbekämpning. Mer sånt! (Andra intressanta bloggar om politik, bistånd, frihet, äganderätt, ägande)