Month: November 2014

Republikanernas seger i mellanårsvalet är historisk i många avseenden. Republikanen Tim Scott, 49, blir den förste afro-amerikanske senatorn från en sydstat sedan inbördeskriget på 1860-talet. Han hade starkt stöd av TeaParty-rörelsen.
Det tål att rapporteras eftersom svenska massmedier göder fördomar om att republikaner i allmänhet och TeaParty-folk i synnerhet är vita töntar med rasistiska tendenser. Att Scott är republikan är logiskt, eftersom det var Lincolns republikanska parti som avskaffade slaveriet mot demokraternas vilja. Det har även svenska professorer svårt att komma ihåg.
Tim Scott växte upp i Charleston, South Carolina, med frånskild mamma som arbetade som sjukvårdsbiträde och bror som nu är sergeant i armén. Tack vare fotbollsstipendium kunde han studera och ta fil.kand i samhällskunskap. Han startade sedan egen firma som försäkringsrådgivare.
Efter politiska uppdrag på lokal nivå blev han kongressman 2008 och därmed den förste svarte kongressmannen från amerikanska södern på över 100 år. Han omvaldes 2010 och 2012. I går vann han valet till den synnerligen prestigefulla senaten.
Scott har agerat för att liberalisera arbetsmarknaden i delstaten. Med en företagsvänlig politik skapas fler jobb. Scott vill få folk i arbete, inte låta dem hamna i bidragsberoende. Av samma skäl röstar han för skattesänkningar och mindre stat.
Han var inte den ende afro-amerikanen bland republikanska kandidater som vann och tar plats i Washington DC. Det blir intressant att se hur alla nyvalda kandidater kommer att utveckla amerikansk politik.
Se mer: Guardian i Tim Scott becomes first black senator elected in south since Reconstruction, NBC i Black Republicans break barriers: Mia Love and Tim Scott win big, Life News i Black Pro-Life Candidates Tim Scott, Mia Love and Will Hurd Win Huge Victories

Delstaten Iowa har valt sin första kvinnliga senator: Joni Ernst, 44. I somras låg hon tio procentenheter efter sin demokratiske motståndare. Nu vann hon 52 procent mot 44. Ernst har bedrivit en energisk debatt med inslag av humor. Hon blev känd över hela landet med en 30 sekunders reklamfilm där hon i en grishage deklarerade:

— Jag kastrerade griskultingar när jag växte upp på en bondgård i Iowa. Så jag vet hur man skär bort valfläsk i Washington. Där finns många som slösar med skattepengar, låt oss få dem att skrika.

Joni Ernst växte upp med blygsamma omständigheter på landsbygden. Tack vare att hon tog värvning i armén fick hon möjlighet att studera till fil.kand i statsvetenskap och senare mastersexamen i management vid Columbus collage.
Under Irakkriget var hon kompanichef i 14 månader 2004-5 och är alltså krigsveteran. Väl hemma igen har hon blivit överstelöjtnant i delstatens nationalgarde.
Denna bakgrund är en av orsakerna till att hon varit framgångsrik. Under hösten har IS-extremisternas framfart i Syrien och Irak visat att USA behöver ledare som behärskar utrikes- och säkerhetspolitik. Ernst har anklagat sin demokratiske motståndare för att rusta ner försvaret och svika de amerikanska soldaterna.
Inte heller i inrikespolitiken har president Obama och demokraterna visat ledarskap utan varit passiva, förvirrade och handlingsförlamade. Washington Post tillhörde Obamas hejarklack i tidigare val men igår, på valdagen, skrev man, Where did Obama go wrong?

Obamas resa från triumf och demokratisk hjälte till en kvarnsten som tynger ner hans partis chanser har gått snabbt. Det är berättelsen om en president som återkommande blir sidsteppad av en rad kriser, vissa självförvållade, och som skapat en vida spridd uppfattning om att Vita huset inte hanterar dem väl.

Denna brist på ledarskap och kompetens har givit kandidater med ledarerfarenheter ett övertag.
Republikanerna har haft interna strider om man ska gå mot mitten eller bli mer radikala. Resultatet är, så som jag uppfattar det, att man inte går mot mitten men inte heller långt ut på konservativa flanken. Men framför allt har partiet vaskat fram seriösa kandidater som väljarna kan känna förtroende för. Man får inte glömma att i USA röstar man alltid på en person i enmansvalkretsar.
Joni Ernst är just en sådan kandidat: en spännande livshistoria, tydliga ledarerfarenheter och tydliga konservativa värderingar utan att vara extrem — med amerikanska mått. Hon kombinerar en liberal ekonomisk politik (skattesänkningar och minskad offentlig budget) med konservativt försvar för medborgarnas rätt att bära vapen. Hon får högsta betyg av National Rifle Association.
Hon står för traditionella kristna värderingar om att begränsa abort och slå vakt om äktenskapet, men försvarar det med delvis liberala argument (för god tillgång på preventivmedel). Hon har också nyliberal ådra då hon är för legalisering av marijuana för medicinskt bruk.
Detta är en mix av konservativa och klassiskt liberala värderingar som uppenbart lockar många. Lägg till det ett gott humör och oräddhet i mötet med väljare och medier (se gärna CNN:s inslag via länk nedan).
Om Joni Ernst sköter sitt uppdrag i senaten lika väl som sin valkampanj kan det inte uteslutas att hon kommer att vara med i presidentvalsdiskussionen inför valet 2016.
Se valfilmer i YouTube: Make them Squeal, Duty, Honor, and Iowa.
Se tacktal: “We Are Going To Make Them Squeal”.
Se mer: CNN i Too liberal vs. too conservative in Iowa Senate race, Guardian i Former pig castrator Joni Ernst poised to win Iowa Senate seat for Republicans, Des Moines Register i Ernst takes 7-point lead, Washington Post i Democrats use sexism against Ernst, Los Angeles Times i Joni Ernst on Democrats sexist remarks: ‘Shake it off’, The Week i The rise of Joni Ernst — and the return of the Bush-era GOP, On The Issues i Citat och profilfrågor

I så gott som alla jämna valkretsar vann republikanernas kandidat i nattens mellanårsval. Följande sju senatorsval är avgjorda och har tippat majoriteten från demokraterna till republikanerna:

• Arkansas: Republikansk seger 56-40 procent
• Colorado: Republikansk seger 51-44 procent
• Iowa: Republikansk seger 52-44 procent
• Montana: Republikansk seger 57-41 procent
• North Carolina: Republikansk seger 49-47 procent
• South Dakota: Republikansk seger 52-28 procent
• West Virginia: Republikansk seger 62-35 procent

Följande republikanska senatorsmandat har trots svaga opinionsmätningar inte gått förlorade:
Georgia: Republikansk seger 53-45 procent
Kansas: Republikansk seger 53-43 procent
Kentucky: Republikansk seger 56-41 procent
I representanthuset vinner republikanerna också fler mandat än tidigare och förstärker den majoritet man haft i kammaren.
Enligt kommentatorerna i CNN vinner republikanerna särskilt starkt i guvernörsvalen. Av de 44 delstater som är färdigräknade är nu 30 delstaters guvernörer republikan mot 14 demokratiska guvernörer.
Källa: RealClearPolitics.

Aftonbladet har intervjuat källor inom Sverigedemokraterna som påpekar att partiets riksdagsledamöter mycket väl kan komma att rösta på Alliansens budgetförslag när deras egen budget fallit. Man är irriterade på att medierna inte tar denna möjlighet — i Aftonbladet beskrivet som “hot” — på allvar.
Om jag varit i deras situation hade jag röstat på oppositionens budget och därmed fällt den svagaste regering Sverige haft sedan expeditionsministärerna på 1920-talet.
I Aftonbladet ger Lena Mellin flera skäl till varför Sverigedemokraterna tjänar på att hota om att rösta bort S-MP-V budgeten: 1) visa vem som har makten som vågmästare, 2) hamna i medieuppmärksamhetens centrum, 3) och därmed få ut sitt politiska budskap.
Jag delar denna analys. Men hon har fel när hon sedan jämför med Ingvar Carlsson (S) som efterträdde sig själv som statsminister 1990. Då fanns en vänstermajoritet i riksdagen, så bara S slopade kontroversiella förslag kunde man få med sig Vänsterpartiet och regera vidare som om inget hänt.
Så är det inte nu. Mellin glider dessutom undan vad den jämförelsen egentligen signalerar: att Löfven borde dumpa MP och komma tillbaka med en enpartiregering (så som Svenska Dagbladets ledarredaktion föreslagit). Jag förstår inte varför Mellin inte vågar skriva det rakt ut. Det vore en enorm framgång för Löfven om SD gav S skäl att göra sig av med detta regeringsodugliga parti.
Men som sagt, det är inte 1990. Om SD röstat fram Alliansens budget, vill då Löfven verkligen vara statsminister och genomföra borgerlig ekonomisk politik?
Nej, jag tror att om regeringens budget faller, kommer Stefan Löfven att utlysa nyval. Som tidigast kan han göra det till söndagen den 29 mars 2015.
Den allmänna uppfattningen i medierna är att alla partier utom SD har något att förlora på extraval. Det håller jag inte med om.
Löfven har faktiskt något att vinna på extraval. Han kan peka på hur viktig regeringsduglighet är, att plakatpolitik inte räcker och därmed dra väljare från MP-V-FI. Han kommer inte att få egen majoritet men S kan framställa sig som det enda seriösa vänsteralternativet och börja vinna tillbaka väljare. Att gå i opposition och profilera sig inför 2018 är något jag skulle föredra framför att regera med motståndarnas budget och ständigt störas av miljömuppar i regeringsarbetet.
Allianspartierna kan peka på att vänstersidan inte är regeringsduglig. Det budskapet lär ingen kunna missförstå. Sverigedemokraterna kanske inte vinner så många nya väljare, men ingen kan längre negligera partiet. Ingen kan förneka den makt partiet har. Den mentala förnekelse som ännu råder om Sverigedemokraterna skulle försvinna sedan de visat vilken makt de faktiskt har. Övriga skulle tvingas börja samtala med sina kollegor från SD.
De flesta har att vinna på att riksdagen onsdagen den 3 december antar Alliansens förslag till statsbudget och att statsminister Stefan Löfven utlyser extraval.

Efter att ha erövrat regeringsmakten brukar partier och partiledare kunna surfa på en vinnarvåg. Inte så denna gång. I och för sig vann ju inte de rödgröna valet. De gick tillsammans fram hela 0,1 procentenheter.
Ett nytt tecken på att väljarna inte övertygats om att det var rätt att byta regering framgår i ny DN/Ipsos mätning av partiledarnas förtroende. Alla ledare inom Alliansen går framåt. Allra mest Annie Lööf som fick sitt genombrott i valrörelsen. Alla rödgröna partiledare backar. Utslaget gör den historiskt svaga regeringen ännu svagare.
Så här många har stort/mycket stort förtroende för respektive partiledare (oktober jämfört med juni):
Fredrik Reinfeldt (M) 58 procent (+9)
Stefan Löfven (S) 45 procent (-1)
Gustav Fridolin (MP) 36 procent (-3)
Annie Lööf (C) 33 procent (+15)
Jan Björklund (FP) 28 procent (+2)
Göran Hägglund (KD) 28 procent (+2)
Jonas Sjöstedt (V) 24 procent (-4)
Åsa Romson (MP) 22 procent (-1)
Jimmie Åkesson (SD) 17 procent (+5)

Imorgon tisdag kl 07.15 kommer radions P1 Morgon att avhandla mellanårsvalet som äger rum denna dag. Det blir intressant att se hur stark den republikanska vinden är. Mycket tyder på att det blir republikansk majoritet både i senaten och representanthuset. Vad innebär det? Kommer låsningen i Washington DC brytas? Kanske kan president Obama bli mer samarbetsvillig om han har en enad kongress att möta. Och vad betyder valresultatet inför presidentvalet om två år?
Nu börjar amerikansk politik att bli spännande igen.
UPPDATERING 4/11, kl 8:12:
Lyssna på inslaget i P1 här: Obama riskerar bli lam anka.

Det säger något om debattklimatet i västvärlden när det krävs en komiker för att starta en seriös diskussion om islam och det våld som extremisterna i Islamiska staten utövar. I Amerika är Bill Maher en välkänd komiker med egen TV-show. För några veckor sedan var temat, “Varför vågar inte liberaler kritisera våld mot kvinnor och minoriteter i muslimska världen?”
Skådespelaren Ben Affleck medverkade och angrep omedelbart författaren Sam Harris för att vara rasist när han hänvisade till att färska opinionsmätningar visar att stödet för att döda dem som lämnar islam är stort bland muslimer i länder som Jordanien och Egypten.
Se den intressanta ordväxlingen från direktsända programmet “Real Time” i HBO (redan sedd av 1,3 miljoner på YouTube):
Ironiskt nog krävde vissa studenter att universitetet Berkeley skulle ställa in föredrag om yttrandefrihet av Bill Maher… Han svarade häromdagen studenterna med frågan, “Vem har talat om för er att ni bara behöver lyssna på sådant som inte upprör er?”Ännu mer intressant än ordväxlingen ovan är den här uppföljande intervjun med Sam Harris i NBC:
Den konservativa kolumnisten Charlotte Allen skriver i Los Angeles Times, Ben Affleck vs. Bill Maher: Who’s the real liberal when defining Islam?

Det har varit oerhört underhållande att titta på den intensiva duellen mellan Ben Affleck och Bill Maher över vem som är mest liberal när det kommer till att definiera vad islam är.
Den liberala, ateistiska ormen Maher väser mot Affleck: “Det är den enda religionen som agerar likt maffian och vill döda dig om du säger fel saker, ritar karikatyrteckningar eller skriver fel böcker.” … Och den blödhjärtade, “We Are the World”-liberala pungråttan Affleck svarar: “Det är plumpt, det är rasistiskt, det är avskyvärt!”
Efter skrikmatchen var över fortsatte Maher hävda att han, inte Affleck, är den sanne liberalen av dem båda. [Men] av kommentarerna efteråt att döma tar etablissemangen, föga förvånande, sida för den blödhjärtade Affleck. Maher påstås “demonisera islam” …
I årtionden har Bill Maher ägnat sig åt bashing av kristna och kristendomen utan att någon liberal haft invändningar om rasism … Islam har däremot blivit en kelgris bland liberaler som Affleck. Alliansen är märklig eftersom islams moraliska uttolkningar ofta är mer strikta än de kristna, särskilt när det kommer till sexualitet. Men islam och vänsterliberaler har en sak gemensam: deras opposition mot den kristna västliga civilisationen.
Om Affleck eller Maher skulle fördöma den förföljelse och diskriminering av kristna som pågår i många muslimska länder, kommer jag att ta ställning i striden mellan de båda. Men just nu lutar jag mig bara tillbaka och följer striden med nöje.

Själv håller jag ju med Bill Maher. Det måste vara tillåtet att kritisera inslag i islam på samma sätt som vi kritiserar andra inslag i samhällen och länder. Särskilt när det handlar om besinningslöst våld mot obeväpnade civila — vare sig de är västerlänningar eller muslimer som drabbas.
Se mer: TIME i “Whoever told you you only had to hear what didn’t upset you?” (31/10), Hollywood Reporter i Bill Maher on Berkeley Speech Controversy: “They Don’t Teach Irony in College Anymore” (31/10),  Fox News i Berkeley overrides student group, re-invites Bill Maher to speak (30/10), CNN i Berkeley student group votes to disinvite Bill Maher (29/10).