Month: September 2009

Ännu en av Amerikas riktiga tungviktare som politiska kommentatorer har gått bort, William Safire (1929-2009).
Ja! Så tänkte jag varje gång han var med i panelen i “Meet the Press”. Då blev det inget mengingslöst småprat. Man kunde räkna med djupa och insiktsfulla poänger om amerikansk politik. Han var lågmäld i sin framtoning, talade tyst, men alla andra höll käften för de visste att han hade något att säga. Och han kunde vara riktigt vass.
Anders Carlgren uppmärksammar Safire på svenska: Kolumnisternas kolumnist.
Och han hyllas från höger till vänster i internationella medier: Wall Street Journal i A competitor who had our back when we needed him, Guardian i Pulitzer prize-winning columnist William Safire dies, Fox News i Journalism’s Irreplaceable Loss, New York Times i On Safire, Politico i Word maven William Safire dies, Oakland Tribune i Wit, research and language were William Safire’s tools, BBC News i US columnist William Safire dies.
(Andra intressanta bloggar om USA, Vita huset, USA-valet, Kennedy, Nixon, Carter, Clinton, Bush, republikanerna, demokraterna, media, medier, journalistik)

Nyhetssiten Realtid.se rapporterar om skandalhandläggning som drabbat många medborgare och företag:

I en replik till Realtid.se så erkänner nu Skatteverket att [skattejurist] hade missbruksproblem, trots att man tidigare förnekat det.
Vad kommer nu att hända med alla ärenden som [handläggaren] drev under sina 6 år som skattejurist? Kommer Skatteverket att ta sitt ansvar och granska alla eftertaxeringar den drogpåverkade skattehandläggare gjorde? Det återstår att se.

Skattebetalarnas förenings vd Robert Gidehag är upprörd över hur slapphänt myndigheten har agerat, Lägg korten på bordet, Skatteverket:

– För det första måste givetvis alla fall som han varit inblandad i gås igenom och eventuella felaktigheter rättas till.
– För det andra måste Skatteverket lägga korten på bordet kring hur man hanterat detta efter att problemet blivit känt och också vilka åtgärder man vidtagit för att kunna agera snabbare och mer resolut om något liknande skulle inträffa igen.
Skattebetalarnas förening har flera gånger tidigare lyft fram problemet med, som de ser det, att enskilda tjänstemän på Skatteverket har alldeles för stora befogenheter.
– Här behöver både Skatteverkets ledning och ansvariga för lagstiftningen fundera över hur systemet kan förändras för att förbättra checks and balances så att risken för att ”myndighetsmissbruk” av den här typen kan uppstå och fortgå minimeras, avslutar Robert Gidehag.

Ja, det är uppenbart att högsta ledningen vetat om att grova tjänstefel begåtts, men hellre än att upprätthålla rättssäkerheten för medborgare och företag har man sopat igen spåren och mörkat.
Detta fall måste få till följd att Skatteverkets befogenheter begränsas och att rollerna som taxeringsgranskare och åklagare i misstänkta fall skiljs åt. Sådana misstankar måste hanteras som polisutredning av andra än Skatteverket.
Se mer: Skatteverket blundar för kriminella handläggare. (Andra intressanta bloggar om politik, rättssäkerhet, Skatteverket, staten,skatter, ekonomi, skatt, kriminalitet, korruption, lagbrott)

Imorgon, torsdag kväll kl 22, kommer jag att vara med i SVT-Debatt som handlar om alla avhopp från riksdagen. Är riksdagsledamöter så maktlösa att uppdraget bara handlar om att slaviskt trycka på knappar så som partiledningarna bestämt?
Mitt svar är: ja.
För att riksdagsuppdraget ska bli meningsfullt måste ledamöternas auktoritet stärkas. Jag vill se mer av personval, så att kandidaterna har en egen väljarbas att stå på. Då blir de inte lika utlämnade till partiledningarnas diktat.
Med friare riksdagsledamöter skulle den ofta stendöda riksdagsdebatten kunna väckas till liv. Omröstningarna i riksdagen skulle inte vara bara formalia. Riksdagen skulle inte längre fungera som transportkompani åt partiledningarna.
Men vad får mer av personval för effekt om flera kändisar vill ställa upp? Hur kan kontakten mellan väljarna och deras förtroendevalda stärkas? Det är frågor som står på dagordningen.
Se mer i bloggen: “Vi riksdagsledamöter är statister” , Riksdag, regering och politiska makten, S vill att Riksdagen fylls med kuvade knapptryckare.
(Andra intressanta bloggar om politik, Riksdagen, riksdagsval, val, valsystem, enmansvalkretsar, majoritetsval, personval)

Den en gång ansedde journalisten Dan Rather riktade i samhällsprogrammet “60 Minutes” allvarliga anklagelser mot George W Bush i presidentvalrörelsen 2004.
Men bloggare avslöjade snabbt att det var en smutskastningskampanj utan varje saklig grund. Dan Rather tvingades avgå. Då stämde han TV-kanalen CBS. Nu har han förlorat målet, rapporterar Reuters i Appeals court dismisses Dan Rather’s suit vs. CBS:

En domstol i New York avfärdade på tisdagen förre TV-mannen Dan Rathers stämning mot CBS i vilken Rather hävdar att han gjordes till syndabock i en skandal om ett inslag 2004 mot president George W Bush.

Rätt. Journalister som med falska dokument bedriver smutskastningskampanj mot politiker man inte gillar, ska inte komma undan. De ska avslöjas som de lögnare och propagandister de är. Dan Rather går till historien som en misslyckad figur som dragit journalistiken i smutsen.
I bloggen när det begav sig: CBS erkänner fel, Man skrattar åt Dan Rather, Mainstreammediernas monopol mosat, Bloggar och hur de förändrar politiken, En gång ansedda CBS
(Andra intressanta bloggar om USA, pres.valet, Vita huset, USA-valet, Dan Rather, George W Bush, media, medier, mediekritik, journalistik)

I Storbritannien håller det regerande Labourpartiet kongress. Igår skulle den hårt trängde premiärministern Gordon Brown vända den nedåtgående spiralen med ett bejublat tal inför sina egna.
Han lyckades inte särskilt väl. Vilket framgår av att landets största 
kvälls- tidning
The Sun — som 1997 var en viktig faktor när Tony Blair vann — nu anser att Labour förlorat “det”.
Inte heller ledarsidorna är särskilt välvilliga. Inte ens de som också på ledarsidan har vänsterperspektiv. Guardian är riktigt dyster i ledaren, The age of New Labour is over. The only question is what will survive:

Gordon Brown kastade i gårdagens tal ut många av de gamla doktrinerna [i Blairs New Labour]. Men partiet kan fortfarande inte bestämma sig för vad som fungerade och vad som misslyckades.

Inte heller Independent är imponerad:

Talet underströk de nu välkända bristerna i premiärministerns egen karaktär. Han undvek varje chans att erkänna uppenbara misstag, allt från den bristande inspektionen av banker till att låta statsbudgeten bli beroende av inkomster från finanssektorn. Och han erbjöd inga konkreta förslag om hur Labour ska minska utgifterna på ett humant sätt.

Konservativa Daily Telegraph frågar i The last gasp of a charlatan?

Browns tal — som egentligen var uppläsning av ett antal långa listor — innehöll ett uppseendeväckande erkännande om att han vet att han knappast kommer att vinna en majoritet i nästa års val. Varför skulle han annars riskera en intern strid i sitt eget parti — där de flesta hatar Liberaldemokraterna nästan lika mycket som konservativa gör — genom att lova en folkomröstning om ett alternativt valsystem?

Brown talade om att väljarna på valsedeln ska ange “näst bästa”-kandidat. Om en kandidat i en enmansvalkrets inte får 50 procent, ska andrahandsrösterna från de kandidater som fått minst förstahandsröster fördelas på de främsta kandidaterna till dess någon kommer upp i 50 procent. Detta anses gynna det mindre liberaldemokratiska partiet (eftersom både Labour- och Tory-väljare kan ange Liberaldemokraterna som “näst bäst”.)
Jag tror väljarna genomskådar den här sortens defensivt spel. Särskilt när det är så karaktäristiskt för Gordon Brown att spela försiktigt, för att inte säga fegt.
I opinionsmätningarna leder de konservativa klart. I den senaste halkar Labour ner på tredje plats, rapporterar Bloomberg: Konservativa 36 procent, Liberaldemokraterna 25 procent och Labour 24 procent.
(Andra intressanta bloggar om politik, Storbritannien, Labour, Gordon Brown,Tory, kongress)

I SVD-Brännpunkt ställer riksdagsledamoten Gustav Blix (M) en intressant fråga, Ska S svika folket eller sina rödgröna kolleger?
På en rad frågor står S närmare Alliansen än V och MP. Blix tar upp EU och Ryssland, där skillnaderna är stora mellan de tre partierna både när det gäller säkerhetspolitisk verklighetsbild och vilka redskap man vill använda i utrikespolitiken, som EU. Sedan tar han upp  insatsen i Afghanistan:

S vill att Sverige är kvar, V vill att Sverige tar hem sin trupp så snart som möjligt. Hur går det ihop?
I verkligheten – om än inte i retoriken – är S ofta mer överens med allianspartierna (och med majoriteten av svenska folket) i utrikes- och säkerhetspolitiken än med V och MP. Frågan är vilka S ska svika nu – svenska folket eller sina tilltänkta regeringskolleger?

Blir det något rödgrönt säkerhetspolitiskt program före valet? Den frågan borde riktas till Mona Sahlin och de andra.
(Andra intressanta bloggar om politik, säkerhetspolitik, utrikespolitik,försvaret, försvarspolitik, försvarsmakten, Afghanistan, Ryssland, Alliansen, Val 2010, Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, Miljöpartiet)

Idag ställer Hans Bergström riktigt viktiga frågor i sin DN-kolumn, Global dimma. Han frågar vart förslagen till klimatpolitik egentligen leder:

Jag har försökt förstå vad EU vill uppnå i Köpenhamn, nu med Sverige som ordförande, men texterna är suddiga. Vill man att europeiska låginkomsttagare ska betala gigantiska belopp, via skatt eller prishöjningar, till någon FN-fond som sedan ska slussa ”klimatbistånd” till diktatorer i Afrika? Det enda säkra med ett sådant projekt är att det skulle leda till enorm korruption i två led, först inom FN, sedan från styrande skikt i de länder dit biståndet går.

Ja, risken är stor att klimatpolitiken resulterar i ett nytt Olja-mot-mat-program, alltså korruption i hundratals miljarder kronorsklassen.
Klimatet blir inte ett dugg bättre (om det nu behövs), men diktaturerna i världen blir stenrika på att manipulera systemen.
Det är utopier som klimatdebatten hittills handlat om. Och utiopier har, hur goda avsikterna än varit, genom historien visat sig leda till missär, förtryck och död.
Bergström vill att politikerna ska lämna “tungomålstalandet och ta en konkret diskussion”.
På tiden att någon sa det!
Se också Vestmanlands Läns Tidning i ledaren, När ett energislag har kommit i ropet går det lätt inflation i ambitiösa politiska planer.
Mitt alternativ? Se bloggen: Bara tillväxt ger bättre miljö.
(Andra intressanta bloggar om politik, klimat, Köpenhamn, FN, växthuseffekten, global uppvärmn, klimathotet, klimatförändring, klimatförändringar, klimatpolitik miljöpolitik, CO2, koldioxid, miljö, Kina, Indien, USA, Europa, u-länder, Bistånd)

Toppmötet i Göteborg mellan Europas försvarsministrar har hamnat i medieskugga. Men Borås Tidning skriver i ledaren, Riv barriärerna!

Två decennier efter Berlinmurens fall talas det om ett militärt-civilt samarbete runt Östersjön. När försvarsminister Sten Tolgfors hälsade sina EU-kolleger välkomna till Göteborg sände han nämligen med ett förslag om förstärkt samarbete runt vårt nordiska innanhav.
Tolgfors vill få till stånd ett gemensamt havsövervakningssystem. Det ska inte byggas nya bevakningsanordningar utan tanken är att EU-länderna runt Östersjön delar med sig av den information de fångar upp.

Utomlands visar dock kinesiska regeringsorganet Peoples Daily intresse för nyheten, i EU defense ministers agree on cooperation between civilian and military actors:

Europas försvarsministrar kom på måndagen överens om att ett bättre samarbete mellan civila och militära aktörer kan bidra till att förbättra den marina övervakningen och ge ett effektivare understöd för fredsoperationer.
“Det vi alla kom överens om idag handlar om internationellt samarbete över myndighetsgränserna i syfte att delge och tillvarata information som faktiskt redan finns”, sa Sveriges försvarsminister Sten Tolgfors vid en presskonferens.

Det är positivt att man avdramatiserar skillnaderna mellan militärt och civilt. Det handlar om beredskap och kompetens att snabbt svara på kriser, hot och akuta händelser, oavsett om de är militära, terroraktioner, olyckor eller naturkatastrofer.
Se mer: ISRIA i Swedish Presidency – “Civilian and military actors must cooperate more”, EU Business i EU Member States to tighten maritime surveillance cooperation, Göteborgs-Posten i Tolgfors: Det var klockrent, Svenska Dagbladet i Marint samarbete sjösätts, Försvarsdepartementet i Fördjupat samarbete mellan Kustbevakningen och US Coast Guard . 
(Andra intressanta bloggar om politik, säkerhetspolitik,försvaret, försvarspolitik, försvarsmakten, Europa, Sverige, Tolfors, MR, frihet, yttrandefrihet, ordförandeskapet, EU, EU)

När Lars Vilks medverkade vid ett seminarium med ex-muslimer om fundamentalistisk islam för en tid sedan (referat) var jag tvungen att besöka toalett. På vägen dit såg jag ett gäng som låg på knä och bad till allah. När det mot slutet av seminariet blev frågestund kom gänget in i möteslokalen och en av dem höll en argsint monolog på arabiska, som innehöll indirekt dödshot mot Lars Vilks, sedan gick de ut. Detta även om seminarieledaren uppmanade dem att stanna och diskutera.
Denna ovilja att diskutera, för att istället rikta mer eller mindre förtäckta dödshot, känns igen när Nima Dervish på sin blogg berättar om brevväxling med Mohamed Omar, Brev från Omar. Där talar Omar om att man delar ut flygblad med bla Nima Dervishs bostadsadress. Det hotfulla i detta kan ingen missa.
För mig säger detta sätt att agera allt. Att inte ta någon diskussion, utan istället hota, är det som definierar fundamentalister. Och då finns ingen skillnad på nazister eller islamister.
För mig är det häpnadsväckande att medierna inte klarar av att se till vad olika grupperingar står för, bara därför att de gömmer sig bakom religiösa förtecken. Detta är inte religion, det är farlig politik extremism.
(Andra intressanta bloggar om politik, fundamentalism, terrorism, extremism, rasism, islamism, islam, Mellanöstern, Mellanösternkonflikten, demokrati,MR, frihet,
yttrandefrihet)

Flera medier skriver att de tyska kristdemokraterna minskade. Det är inte hela sanningen.
I antalet mandat i parlamentet Bundestag ökade CDU/CSU, vilket framgår i tidningen “Bild” som har utförlig grafik av valresultatet.
Det är mandat som räknas. När den norska rödgröna regeringen “vann” skedde det trots att man i röstetal — för andra gången i rad — fått färre väljare än oppositionen. Och de rödgröna tappade väljare i valet för några veckor sedan. Men man fick ändå majoriteten av mandaten.
Så rapporterar inte medierna nu om det tyska valet. Där är det en borgerlig regeringschef. Då fokuserar man inte på mandat, utan röstetal…
Så här ser tyska valresultatet ut i mandat för de två regeringsalternativen:
Kristdemokraterna, CDU/CSU . . . . .  239 mandat (+13)
Fridemokraterna, FDP . . . . . . . . . . .   93 mandat (+32)
Borgerligt regeringsalternativ . . .  332 mandat (+45)
Socialdemokraterna, SPD . . . . . . . .   146 mandat (-76)
Die Grüne . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .  68 mandat (+17)
Rödgröna regeringsalternativet . .  214 mandat (-59)
Det går att tala om storseger för det borgerliga alternativet.
Ett skäl till att CDU/CSU ökade är “överhängsmandat”. Tyska väljare avlägger två valsedlar. En röst på en kandidat i den egna valkretsen. En andra röst på parti.
Om ett parti, som CDU/CSU, blir klart större än det näst största partiet, tar man fler mandat på kandidater än man får i det representativa valet av parti. Dessa mandat får man, naturligtvis, behålla. Därmed kan alltså CDU/CSU gå tillbaka marginellt i antal röster i partival men vinna fler mandat.
Man kan säga att Tyskland har en blandning av personval i enmansvalkretsar och proportionellt partival.
Det gör valsystemet krångligt. Och knappast bättre…
(Andra intressanta bloggar om politik, Europa, Tyskland, tyska valet, Kristdemokraterna, CDU,val, Angela Merkel)