Europavalet: Synovate ger Alliansen segern

Så här på valborgsmässoafton hamnade jag i diskussion om vad dagens opinionsmätning i DN betyder i mandat i Europaparlamentet. Kunde inte låta bli att sätta mig och räkna.
En tes var att om detta blir valresultat åker flera partier ut. Eftersom Sverige numera bara får 18 mandat kommer ”spärren” att bli högre än fyra procent.
Men med tanke på att Sverige tillämpar jämkade uddatalsmetoden vid mandatfördelning gynnas inte stora partier, vilket framgår nedan. Partier som får mer än 5 procent kan räkna med ett mandat. (Därmed hade jag fel i vår diskussion…)
Min uträkning utifrån Synovate ser ut så här:
M 29,7% — 21,2 (nr1) — 9,9 (nr2) — 5,9 (nr3) — 4,2 (nr4) — 3,3 (nr 5) — 2,7 (nr6) — 2,28 (-)
S 29,2% — 20,8 (nr1) — 9,7 (nr2) — 5,8 (nr3) — 4,1 (nr4) — 3,2 (nr 5) — 2,6 (-)
FP 9,0% — 6,4 (nr1) — 3,0 (nr2) — 1,8 (-)
MP 7,0% — 5,0 (nr1) — 2,33 (-)
V 5,8% — 4,14 (nr1) — 1,93 (-)
C 5,4% — 3,86 (nr1) — 1,80 (-)
KD 5,2% — 3,71 (nr1) — 1,73 (-)
PP 5,1% — 3,64 (nr1) — 1,70 (-)
JL 1,3%

Här framgår att M får det sista mandatet, som alltså sitter mest löst, och FP näst sista. Närmast till hands att få mandat är S och MP. Inte så konstigt med tanke på att Alliansen har 10 mandat och rödgröna bara 7 enligt denna opinionsmätning.
Om Synovate blir valresultat tappar Junilistan alla tre mandat, varav ett går till Piratpartiet och två till M. V minskar med ett.
Men eftersom valdeltagandet är så lågt är opinionsmätningar extra osäkra.
Se sammanställning: Europavalet 2004
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , )

Trots sol och värme – både monarkin och arbetarrörelsen i kris

På denna kung Gustaf XVI Gustafs födelsedag framför riksdagsmannen och europaparlamentskandidaten Hans Wallmark (M) en hyllning hos SVT Opinion, Grattis – monarkins framtid ser ljus ut:

Ingen [har] till någon veckotidning eller annan försökt profitera på sitt släktskap med Daniel Westling! …
Med en hälsointresserad entreprenör som gifts in i familjen Bernadotte inympas en del av den strävsamma borgerlighet som funnits med från början.

Det är ju ett sätt att se på kronprinsessans gemål. För egen del tror jag att kungen själv är orolig för de konstitutionella implikationerna. Han ville inte på 1970-talet ändra successionsordningen, sedan Carl Philip föddes som kronprins. Han har enligt rykten inte uppskattat Victorias val av partner. Monarkin bygger nämligen på ett avtal mellan familjen och nationen: som kungafamilj får man rätt till privilegier som inga andra medborgare, mot att man som statschef sätter nationen före privatlivet — exempelvis när det gäller giftermål.
Ska monarkin fungera måste nationen alltid komma främst. Och att då avstå från att gifta sig ”med vem man vill” ingår i kontraktet. Den uppoffringen stärker monarkin eftersom den skapar respekt för att tronföljaren sätter nationen före privatlivet.
Den som vill leva ett liv som andra, ska naturligtvis lämna hovet. Och kan så göra. Vill man inte bära monarkins plikter, är det bara att avsäga sig förmånerna. I det avseendet är Victoria lika fri som alla andra. Det är bara att bestämma sig. Det finns ju andra tänkbara tronföljare, och i detta fall är det ju extra smärtfritt: tronföljden återgår till den som först hade den, lillebror.
Jag tror, till skillnad från Wallmark, att monarken upplever en orolig tid. Hur ska tronarvingens val av make påverka institutionen? På kort sikt har Wallmark rätt, folk efterfrågar flärd och vad är inte det om inte ett kronprinsessbröllop. Men på lång sikt? Den pågående ”vardagifieringen” av kungafamiljen urgröper motiven för att ha en monarki.
Och jag som är principiellt lagd, gillar inte att den yngre generationen av kungafamiljen mer uppträder som rika överklassungar än bygger respekt genom att uppfylla de konstitutionella uppoffringar som ger dem deras ställning. Men leva gott på våra skattepengar har man inget emot. Även en Bernadotte måste göra nytta för den lön man får av folket. Jag är inte beredd att betala skatt för att några övrklassbrats ska leva lyxliv.
På ett sätt är det en historisk nyck att kungen firar födelsedag 30 april och arbetarrörelsen firar sin historia dagen därpå, 1 maj.
Trots all sol och värme vi upplever i år, är dessa båda institutioner, som haft mycket stark ställning i Sverige, mitt inne i en existentiell kris. Båda har fått allt svårare att hitta sin roll på 2000-talet.
Sedan 1800-talet har de båda visat en otrolig förmåga att kunna anpassa sig till nya tider, men har vi inte nu nått så långt i anpassning att de båda har förlorat sin identitet? Monarkin är inte längre monarki, utan överklassfamilj vilken som helst. Arbetarrörelsen är inte längre arbetarrörelse, utan ett kotteri där man delar ut bonusar och pensionsförmåner som vilket annan börsbolag eller offentlig makthavare som helst.
(Andra intressanta bloggar om , , , Carl XVI Gustaf, , prinsessan Victoria, Victoria, , , , förlovning, historia, , demokrati, Sverige, samhälle, statsskick, , , , , )

Kjell-Olof Feldts satiriska förstamajtal

I Expressen publicerar den gamle socialdemokratiske finansministern Kjell-Olof Feldt en parodi, Majtalet som inte kommer att hållas:

Men har ni tänkt på att en bilmontör har dubbelt så hög lön som ett vårdbiträde? Undra på att bilindustrin går knackigt. Här borde facklig-politisk samverkan dras igång så att ingen LO-medlem tjänar mer än den andre. Det är jämlikhet och solidaritet, tycker ni inte det?

Han ralierar över det rödgröna samarbetet och uttolkar åt Mona Sahlin vad hon egentligen tycker om det:

Till slut tror jag att ni vill veta hur jag trivs med Lars Ohly. Uppriktigt sagt känner jag mej som dom där invandrartjejerna som ska gå i tvångsgifte.

Det säger något om i vilket upplösningstillstånd den en gång så starka Socialdemokratin befinner sig i, när en av deras tyngsta namn (Feldt toppade listorna över Sveriges viktigaste opinionsbildare under sin aktiva tid) nu så respektlöst kan driva med sitt parti.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , , , , )

WHO: endast 7 döda i svininfluensa

Det är vansinne när medierna bidrar till att sprida panik. Varför saknar vi rubriker som i Australien, där Sidney Morning Herald skriver, Only 7 swine flu deaths, not 152, says WHO:

En talesperson för Världshälsoorganisationen, WHO, avfärdar påståenden om att mer än 150 personer har dött av svininfluensa och hänvisar till de officiella uppgifterna som anger endast sju dödsfall i världen.
Vivienne Allan vid WHO’s patientsäkerhetsprogram säger att WHO har bekräftat endast sju dödsfall, alla i Mexiko, och 79 bekräftade fall av sjukdomen.

Även om det nya viruset inte är helt klarlagt, kan vi hoppas att det bara är en vanlig influensa. För även vanlig influensa tar liv hos redan sjuka eller svaga personer. Att influensan blir en pandemi gör den inte farligare. Det betyder ju endast att den är en smitta som får spridning över stora delar av världen. Om den inte är farligare än vanlig influensa är det inget att uppröras över.
Det är osäkerheten om hur viruset fungerar som skapar grogrund för paniken. Därför är det viktigt att vetenskapen snabbt kan kartlägga det.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , )

S vill höja, och höjer, skatterna

På riksplanet lyder budskapet från oppositionen: höj skatterna. G-P rapporterar:

Socialdemokraterna föreslår i sin vårbudget skattehöjningar som ska ge 5 miljarder kronor i ökade intäkter.

Och denna politik genomförs där man har makten, som i landets näst största stad Göteborg. G-P skriver: Göteborg höjer kommunalskatten. Till tidningen säger oppositionsledaren Jan Hallberg (M):

Jag beklagar att man vill höja skatten. En skattehöjning betder att man drar in konsumtionsutrymmet för dem med lägst inkomster.

Här ser vi hur det skulle bli med de rödgröna: högre skatter för låginkomsttagare och mindre att leva på.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , )

Första hundra dagarna: Obama och föregångarna

Det har idag gått 100 dagar sedan Barack Obama tillträdde. Hur ser hans popularitet ut, jämfört med tidigare presidenter? Så här står sig Obama i historisk jämförelse, enligt Gallup som i mer än 50 år mätt hur många amerikaner som ger presidenten godkänt efter 100 dagar:
John F Kennedy (1963) ………………….. 81 procent
Dwight Eisenhower (1953) ……………. 74
Ronald Reagan (1981) ……………………. 67
Barack Obama (2009) …………………….. 65
Jimmy Carter (1977) ………………………. 64
Richard Nixon (1969) ……………………… 62
George W Bush (2001) …………………… 61
George H W Bush (1989) ………………. 58
Bill Clinton (1993) ……………………………. 55
Det finns alltså inget fog för den eufori som medierna visar för den nye presidenten. Han har ungefär samma stöd som genomsnittet av tidigare presidenter efter de första hundra dagarna. Det är egentligen märkligt att han inte har större stöd med tanke på att medierna utgjort en okritisk hejarklack.
Naturligtvis kan ingen stats- och regeringschef bedömas efter så kort tid, åt något håll. Jag dömer alltså inte ut Obama, som en del läsare tror. Skälet till att bloggen publicerar en del kritiska inlägg är att jag något vill balansera den ovan nämnda mediebevakningen.
En god recension så här långt står novelisten och satirikern Christopher Buckley för i Financial Times: Hundra dagar av plattityder. Han tipsar om hur omdömena kommer att låta från olika håll, och spetsar till dem lite:

Vad var det vi sa (konservativ kritik): Obama ”trycker så många nya sedlar att det inte blir tillräckligt mycket kvar för toapapper”.
Frisk ny start (proffstyckare i media): Också den nya återvinningssäkrade trädgården runt Vita huset kommer det att kuttras över.

Budskapet är väl just det att vi inte kan ge något säkert omdöme om Obama än. För hittills har vi mest sett plattityder framförda i välregisserade tal.
(Andra intressanta bloggar om , , , )

Småföretag har fått mer att göra

Hur viktigt det är att ha ett stort antal småföretag i ekonomin visar ny undersökning från Skop. Ekot rapporterar i Småföretagen vill anställa trots krisen:

Många småföretag har fått mer att göra och nästan vart femte vill anställa fler. Det framgår av opinionsinstitutet Skops mätning av företagens aktiviteter och förväntningar.

Också den senaste småföretagarbarometern från Företagarna och Swedbank ger intressanta signaler om att man kan ha nått botten och att det kan vara på väg att vända, särskilt i västra Sverige, rapporterar Göteborgs-Posten i Småföretag i väst ser ljuset:

– Jag hade nog trott att läget var värre här, men företagen i Västsverige har alltså något bättre bild av konjunkturläget än övriga riket i nuläget, säger Maria Derner, regionchef för Företagarna i Västra Götaland.

När de större, exportberoende företagen går dåligt, är det centralt att ha företag med annan inriktning. Mångfald är verkligen något som krävs i ekonomin. Småföretag måste få bättre villkor. Statens skattesystem är byggda för storföretagen. Här måste förändringarna som regeringen inlett fortsätta — och förändringstakten öka.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , )

MP berett överge S-V

Det är ett ganska så sensationellt besked som kommer från miljöpartiets språkrör. Peter Eriksson öppnar för samarbete med alliansen, skriver Upsala Nya Tidning i MP inte troget Sahlin.

– Jag tycker att alla partier måste vara beredda att skapa en majoritet. Det vore förödande om man till varje pris vill upprätthålla blockpolitiken.
På frågan vad han menar med det, ler han lite finurligt, återupprepar vad han nyss sa, och poängterar sedan att Miljöpartiet samregerar med de borgerliga partierna i Region Skåne och en rad kommuner.

Inte visste jag att det var så frostigt inom det rödgröna samarbetet att en av parterna öppet funderar på att bryta upp.
(Andra intressanta bloggar om , , , , )

Alkohol är ingen ursäkt och ingen förklaring

Under SVT-Debatt ikväll hamnade vi i ställningskrig mellan mig och dem som skyller våld och snart sagt alla problem på alkohol. Och dessutom: de som ska sluta ta ett glas vin eller en whisky är alla vi som aldrig begår våldsbrott. Det är ju den logiska konsekvensen av att ”halvera akoholkonsumtionen”.
Genom att hela tiden skuldbelägga alkoholen ger man också de som inte borde dricka en ursäkt — det är inte ditt fel, utan alkholens, att du begår brott. Att skylla på alkholen i generella termer löser absolut ingenting. Det är de bakomliggande problemen som måste åtgärdas. Det handlar ofta om psykiska problem och personlighetsstörningar. Hur man får dessa personer att sluta nyttja alkohol, är den intressanta frågan.
Men detta budskap nådde inte fram till de andra debattörerna. De häger upp sig på symptomet, inte de bakomliggande orsakerna. Men för mig är det självklart att det är individerna med problem som ska stå i fokus för åtgärder. Inget annat.
Jag kommer dock aldrig att låta dessa förmyndare styra över mitt liv. Jag smakar min skottska maltwhisky när jag har lust. Och jag skäms inte ett dugg för det. Det tycker jag inte heller andra ska göra, som förmår njuta av alkohol i de många olika  kulturtraditioner som förfinats under hundratals år.
Skål — ta mig fan!
(Andra intressanta bloggar om , , , ,, , , , )

Till Janne Josefsson och SVT-Debatt om alkohol

Mitt inlägg om alkoholpolitiken igår (här) har inneburit att jag inbjudits att möta den författare jag där ondgjorde mig över i direktsända debattprogrammet från Göteborg, under rubriken: Motbok bara för män? (SVT2, kl 20.30).
Tänk att förmynderiet fortfarande har sådant grepp om vårt stackars land…
(Andra intressanta bloggar om , , , ,, , , , , )