Hur Sverigedemokraterna ska mötas

I Upsala Nya Tidning använder man i dagens ledare ett resonemang av mig (här) mot Svenska Dagbladets Per Gudmundson, när denne menar att man inte kan isolera Sverigedemokraterna. UNT skriver:

Är verkligen rätt metod att hindra SD att växa att ge partiet legitimitet vid en regeringsbildning? Gudmundson vet uppenbarligen inte vad SD är för slags parti, när han kallar dem ett populistparti …
Alltså: genom att … driva en moderat debatt med SD:s förtecken, kan Sverigedemokraterna oskadliggöras.

Men min invändning mot Gudmundson handlade om att han gjorde SD till en taktisk fråga. I sin ledare gör UNT exakt detsamma.
Gudmundson vill ta udden av SD genom att erkänna problem i integrationspolitiken, eftersom det hittillsvarande förnekandet gynnar SD. UNT slår däremot vakt om förnekelsen genom att ytterligare stigmatisera integrationsdebatten: antingen har du inga invändningar mot den förda politiken, eller så går du rasisternas ärenden.
För egen del menar jag att vi bara kan komma bort från beröringsskräcken — och göra integration till ett politikområde bland andra — genom att söka svar i våra grundläggande värderingar. Om en muslim framför nazistiska budskap om judar, är det då lika förkastligt som när en tysk gör det? Mitt svar är självklart: Ja! Medan jag tror att UNT och övriga mainstreammedier slingrar sig precis som Justitiekanslern när han friade ett ljudband från Stockholms moské som spred budskap att judar var grisar som skulle dödas. Eftersom budskapet handlade om Mellanösternkonflikten tyckte inte JK att det var hets mot folkgrupp.
Detta är beröringsskräck när den är som farligast. Man sticker huvudet i sanden och försvarar inte sina egna värderingar. Man lägger ovidkommande hänsyn till vem som yttrat de vidriga uppfattningarna, och bortförklarar. När det är som allra viktigast att stå upp för mänskliga rättigheter och individuell frihet, då viker svenska etablissemang undan och låter förrövarna framställas som offer.
Ett dagsaktuellt exempel är att branmän vars distrikt bevakar Rosengård i Malmö slutar, därför att stenkastning och hot från invandrarungdomar inte åtgärdas, rapporterar DN. Ingen vågar ta i problemen, alla är rädda att stämplas som rasister om de kräver att svenska lagar ska gälla i Rosengård.
Min invändning mot Gudmundson var att i ett sådant läge räcker inte taktik, det kräver mer grundläggande sökande för att formulera budskap som håller. Idag spårar debatten hela tiden ur, vilket tyvärr UNT visar. Varje gång man tar upp integrationsfrågor och SD kommer på tal uppstår panik. Gissa vem som gynnas av det?
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , , )

Obama talar till telepromter under tal

Oj, oj, oj. Tänk om George W Bush gjort bort sig på det här sättet — vilket ramaskri, vilka rubriker, vilket hånflabb i alla svenska medier. Men nu är det Barack Obama som visar att han inte ens kan läsa tal från telepromter.
Han börjar tala till den som sköter telepromtern, maskinen från vilken presidenten läser upp sitt tal, istället för att hålla talet, rapporterar Politico i Obama gets ahead of prompter, som också visar tabben i videoklipp:

”Utöver John . . . ursäkta mig, jag märker att jag gått händelserna i förväg”, sa Obama och gjorde sedan en flera sekunder lång paus, tittande på promptern. ”Fortsätt. Rulla fram. Jag har redan introducerat er allihop.”

Under valrörelsen blev det klart att Obama hade svårt att tala fritt, utan telepromter. Nu visar det sig att han har svårt att hålla tal med färdigskrivet tal i teleprompter.
(Andra intressanta bloggar om , , , )

Thatchers finansminister dömer ut krishantering

Den brittiske finansministern som under Margaret Thatchers ledning, Nigel Lawson, sänkte skatterna går i Daily Telegraph till hårt angrepp på nuvarande Labourregering som föreslår höjda marginalskatter, från ett tak på 40 procent till 50 procent, This return to high tax will only deepen our debt:

När jag i mars 1988 avskaffade marginalskatten, som då sträckte sig upp till 60 procent av inkomsten, ovanför 40 procentsnivån (tillsammans med ett antal andra skattesänkningar, alla i en statsbudget med överskott), var det före New Labour var uppfunnet. Så det var föga förvånande, men tragiskt, att gamla Labour visade sådant motstånd mot förslagen att de avbröt mig med gap och skrik: det är den enda budgetpresentation i parlamentet där finansministern blivit avbruten på detta sätt.

Under Tony Blairs premiärministertid ändrades ingenting i Thatchers ekonomiska politik, vilket förklarar varför Blairs ”nya Labour” kunde vinna tre val. Blair var bättre på att förvalta Thatchers arv än de konservativa.
Men nu bryts det mönstret. Premiärminister Gordon Brown har återvänt till gamla Labour och deras skattehöjarpolitik. Därför är det intressant att höra Nigel Lawson göra jämförelsen.
Thatchers liberala politik hade enorm effekt, både ekonomiskt och psykologiskt, på det brittiska samhället. Det var under 1980-talet som Storbritannien gick från att vara ett av väst-Europas fattigaste länder till att bli ett av de rikaste.
Nu bryter alltså Brown med denna framångsrika epok.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , )

Makten över vården i EU

I DN summerar Hanne Kjöller i ledarstick debatt mellan två EU-kandidater, Marita Ulvskog (S) och Marit Paulsen (FP) om fri rörlighet för patienter:

Marit Paulsen vill ge människor makten att själva bestämma om de vill vänta i vårdköer i Sverige eller om de föredrar att låta sig opereras i något annat EU-land. Marita Ulvskog vill ge motsvarande makt till Försäkringskassan att bestämma om och när människor ska få operera sig i ett annat land.
Mycket tydligare än så blir inte en politisk skiljelinje: makten till människorna eller makten till myndigheterna.

Ja, det vore väl om denna skiljelinje gjordes klar i alla frågor och alla val.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , )

Mohamed Omar hånar svenska kulturetablissemanget

Mohamed Omar kallade sig inte länge ”moderat” muslim, något han nu erkänner var bedrägeri, i syfte att lura den svenska kultureliten och erhålla statliga kulturbidrag. Om sin första diktsamling skriver han i sin blogg:

I dikterna finns en ironisk underton och en drift med det svenska kulturetablissemangets modernistiska, liberala och sekulära fördomar som dock helt undgick dem. ”Tregångare” är en utstuderad flört med kritikerna och den blev följaktligen, såsom jag förväntat mig, en framgång … Det slog mig hur oerhört lättmanipulerade och förutsägbara kulturnissarna egentligen var och jag tappade den lilla respekt jag trots allt hade haft för kulturen.

Också uppföljaren hade ett bedrägligt syfte:

Men ärendet har dolts bakom en slöja av ironi och tvetydigheter. Ämnet var för farligt för att behandlas öppet, särskilt om man samtidigt ansöker om statliga stipendier. En handfull dikter är helt oärliga. De har placerats där för att förvirra läsaren så att han inte ska bli skrämd av den traditionella religiositeten … I samlingen finns dikter som är rena bedrägerier, påkomna enbart för att uppfylla förväntningarna hos vår fördomsfulla kritikerkår.

Jag är inte ett dugg förvånad att kulturredaktionerna svalt betet, och grundligt låtit sig luras. För vad är dessa annat än en samling viktigpettrar som tror att de begriper något, men i verkligheten är som lättlurade femåringar som tror på tomten (dvs Marx, Lenin, Mao och nu profeten från Mekka). Bland de redaktion som står med byxorna nere är: Dagens Nyheter, Svenska Dagbladet och Aftonbladet.
Kanske det vore läge för dessa kulturkretsar att försökta vilja förstå vad fundamentalistisk islamism handlar om och hur den verkar i väst.
Skälet till att jag tar Omar på allvar i dessa aktuella skriverier, är att de stämmer med det intryck jag haft om honom långt före det att han i vintras sa att han blivit fundamentalist. Han har också gentemot mig försökte hävda samhörighet. Men jag hittade texter i nämnda Aftonbladet som jag till Omar sa, att detta är fördomar mot väst.
Hans ”nya”, fundamentalistiska islamism är mer autentisk, och trovärdigheten stärks av att han i sin blogg hyllar den iranske presidenten Ahmadinejad och den regim som dödat tiotusentals oliktänkande — inte minst de vänsternissar som hjälpte Khomeini att genomföra revolutionen 1979. (Bara det borde ju väcka en och annan tanke i svensk vänster, men gör det naturligtvis inte. Tror man på tomten, så gör man. Är man nyttig idiot, så är man.)
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , )

Första maj i hård motvind

Valet 2010 avgörs av krishanteringsförmåga, det menar Upsala Nya Tidning i ledaren, 1 maj i motvind och uppförsbacke:

Avgörande för utgången av nästa års val blir hur regeringen förmår hantera krisens påfrestningar, när denna djupnar och drabbar mer direkt. Ekonomin är i så hyggligt skick att det finns ett utrymme för stimulanser fram emot valet. Det lär regeringen utnyttja. Även i det avseendet låter sig ett paradigmskifte i förhållande till tidigare borgerliga regeringar anas.

Ja, rollerna är ombytta. ”Borgerligt” betyder numera ansvar, trygghet och kompetens. ”Socialdemokratiskt” står för ilska, slarv och panikutspel.
Därför ska det, för ovanlighetens skull, bli riktigt spännande att lyssna till fredagens förstamajtal — särskilt av Mona Sahlin och Wanja Lundby-Wedin…
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , , , )

Alkoholförmynderi är fel väg

Sveriges Radio P1 har under alla år haft en närmast alkholfobisk hållning i väggarna och nu har man startat en ny kampanj för mer av förbud, regler och inskränkningar, den här gången via Kaliber, Ekot och P1-morgon. Senast nu på morgonen fick en författare dundra ut att hundratusentals barn mår dåligt för att föräldrarna super, och att lösningen är att halvera alkoholkonsumtionen!
Alla ska skuldbeläggas!
Det är alkoholfobikernas strategi. När en motdebattör påpekade att 95 procent kan ta ett glas eller två utan att det blir problem, dundrade författaren att det är inte de som tar ett eller två glas som är problemet. Jaha. Men varför ska då alkoholkonsumtionen halveras?!
Alla ska sluta smaka vin, öl och whiskey (som jag själv föredrar) därför att några få har problem.
Detta är galenskap. Logiken innebär att om det finns några som är flygrädda, ska ingen få flyga.
Nykterhetsivrarna är helt fel ute. De ska koncentrera sig på de som HAR problem. Inte på den enormt berikande kultur som alkoholen utgör för flertalet.
Helsingborgs Dagblad tar upp den nygamla vinklingen om sambandet brott och alkohol, De flesta slår till i fyllan:

Uppgifter om spritens förfärliga baksidor brukar väcka krav på hårdare restriktioner. Allt från sämre tillgänglighet på Systemet till hårdare krav på krogars öppethållande, på hårdare tag mot langare, bättre kontrollen vid tullfiltren brukar föras fram.
Samtidigt vet vi att sådant ger marginella effekter. Starksprit, vin och öl finns överallt i samhället. De som absolut vill få tag i alkohol kan det i regel utan alltför stora besvär. Insmugglade drycker och hembränt finns där att få.

Och det tidningen, liksom P1, glömmer är att dömda också till stor del har psykologiska problem och personlighetsstörningar. Det är alltså inte alkoholen som gör dem brottsbenägna, utan deras problem som gör att de tar till alkohol. Dessa människor ska naturligtvis ha vård, inte alkohol.
Men detta har ingenting alls med övriga människors alkoholkonsumtion att göra.
Nykterhetsivrarna måste sluta tala om att sänka den totala alkoholkonsumtionen om de ska bli tagna på alllvar. Detta budskap leder till förmynderi som vi aldrig kan acceptera. Det är riktade insatser mot riskgrupper som ska ske. Det är här man ska sätta in alla krafter och all energi, inte på medelsvensson som tar ett glas vin eller en whisky.
(Andra intressanta bloggar om , , , ,, , , )

När ska svensk vård bli modern servicenäring?

Göteborgs-Posten rapporterar från en vårdmässa, Patienten har rätt:

Kunden har alltid rätt. Den inställningen får yrkesfolk i servicebranschen snabbt drillning i.
I vårdbranschen är förhållandet oftast det motsatta. Läkaren har alltid rätt. Den patient som dristar sig till att själv försöka ställa diagnos, löper risk att surt få ångra sitt tilltag.
– Trots allt tal om utveckling har det väldigt hänt lite. Vi sätter fortfarande vårdens organisation i centrum, inte patienten, sade Anna-Karin Eklund, ordförande för vårdförbundet …
Om vården betraktade patienterna mer som kunder än som objekt, skulle bemötandet bli ett annat och vården därmed betydligt bättre …
Beklagligt nog inser inte oppositionens Ylva Johansson (S) det. Under Vitalismässans avslutande ”EU-valsupptakt” förespråkar hon i stället starkare statlig styrning.

Socialdemokratins största misslyckande är att sjukvården sköts på ett sätt som mer liknar sovjetisk planekonomi än en modern servicenäring. Tänk vad mycket snabbare, lättare och smidigare de flesta skulle kunna få vård, om kunderna fick makten över vården genom en vårdpeng att placera i ackrediterad vårdgivare. Då skulle patienten plötsligt bli kund på riktigt. Då skulle vårdgivarna bli angelägna om att tillmötesgå sina kunder, så man inte förlorar dem och deras vårdpeng.
En del läkare och annan personal i vården begriper inte att de är till för patienten — inte tvärtom. Med en vårdpeng rättar vi till maktförhållandet. Då tvingas läkare och andra inse vem som ska stå i fokus för vårdorganisationen.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , )

Ett nytt USA? Knappast.

I Dagens Nyheter jublar man på ledarsidan över Barack Obamas första 100 dagar, Ett nytt USA. Man hävdar att de inneburit ett ordentligt brott mot Bush. Hur manifesteras det då? Jo:

… presidenten har uttryckligen sagt att en kärnvapenfri värld är möjlig.

Svulstigt vänsterpladder har ersatt det fokus på demokrati och frihet som George W Bush hade. Och istället ska väst fjäska för totalitära regimer i FN. För att uppnå ”fred” vill väl DN ge upp yttrandefriheten också hos oss. Vi kanske också ska avskaffa demokratin på sikt, så att Iran inte längre behöver uppleva sig som så ensamt…
Det är horribelt att DN i en huvudledare om internationell politik inte nämner demokrati och mänskliga rättigheter, för att istället tala om en folkrätt som ger diktaturer rätt att förtrycka sina medborgare.
Men artikeln speglar mer ledarredaktionens naiva världsbild än verklighetens USA. Barack Obama har låtit Bushs ledning i Pentagon, med försvarsminister Robert Gates i spetsen, sitta kvar. Vita husets säkerhetsrådgivare heter James Jones och är fyrstjärnig maringeneral som utförde uppdrag åt Bush. Man kan knappast tala om en ny politik om presidenten behåller befattningshavare från företrädaren.
Det gäller att skilja på hur saker och ting sägs på presskonferenser, och vad som i verkligheten händer.
Jag vet inte varför DN har ett så starkt behov av att hävda att ”allt är nytt”. Men jag kan gissa: på det sättet döljer man sin egen reträtt från ohållbara ståndpunkter. Det är inget annat än spel för gallerierna.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , ,, )

S-pamp köper kristallkrona i kristid – med våra pengar

Leif GW Persson skriver i sin Expressen-kolumn, Kristall i kristider:

Den stora nyheten denna helg, givetvis i vår alldeles utmärkta lokaltidning Södermanlands Nyheter, är ett avslöjande reportage om länets högste landstingspolitiker, Landstingsrådet Jörgen Danielsson (S).
Mitt i den värsta ekonomiska krisen på en halv mansålder, med ett landsting som formligen knäar under alla sparkrav, så har Jörgen kutat i väg och köpt en kristallkrona till sitt tjänsterum för nittontusen kronor … Inköpt för skattebetalarnas surt förvärvade pengar!

Det börjar bli tydligt varför S inte vill sänka några skatter. Då finns det ju mindre pengar att sätta sprätt på för S-pamparna.
(Andra intressanta bloggar om , , )