Dagens Nyheter: alla svenskar är rasister

Dagens Nyheter förolämpar alla svenskar i dagens huvudledare, Där är inte här. Vi utmålas alla som svinaktiga rasister. Skälet? 16-åringen som sparkades ihjäl på Kungsholmen förra hösten blev uppmärksammad, men en 23-åring som skars till döds i Husby för några veckor sedan blev det inte. 
Anklagelsen riktas även om 16-åringens namn klingar föga svenskt – Riccardo Campogiani. Det spelar ingen roll, för DN vet hur alla tänker innerst inne:

[D]et är svårt att inte fundera över om skillnaden i hudfärg och trostillhörighet ändå inte har spelat en avgörande roll. ”Det hade kunnat vara min son”. Det tankeexperimentet är troligtvis mer effektivt för majoriteten av landets politiker och journalister när det handlar om ljushyllta Riccardo, än om en svart muslim från Husby.

Det här säger mer om DN-redaktörerna än om DN:s läsare. Man föraktar svenska folket. Det här är en förolämpning av sällan skådat slag. Dagens Nyheter påstår att vi tänker enligt principen ”Lite mörkare hy, lite sämre. Mycket mörk, mycket sämre.” Jag har aldrig upplevt att någon i min bekantskapskrets knyter människovärde till en skala kopplad till hur brun huden är.
Visst hör man klagomål på att invandrarungarna inte sköter sig, att de tar plats på ett sätt som inte stämmer med de svenska sociala koderna, att deras stöddighet är jobbig och att man därför inte vill umgås med dem.
Men detta har ju ingenting alls med hudfärg att göra, det handlar om socialt beteeende. En person med hundraårig bakgrund i Sverige som beter sig som en del från förorten, blir inte heller populär.
DN skriver att de unga i Husby och Kista kastar sten på brandbilar och vandaliserar polisbilar. Är det ett beteende som DN menar att vi ska applådera och imponeras av? Är det något som för oss närmare varandra?
Få håller nog med. Vill man bli accepterad och respekterad i det svenska samhället, då ska man sköta sig, leva ett konstruktivt liv och ställa upp på samhället. Hjälpa till att göra det bättre. Inte slå det i spillror.
Så till de två morden (nu blev ju inte Riccardo mördad enligt svenskt rättsväsende, utan snällt och vänligt dagen av daga av ligister som slapp allt vad kännbara straff innebär). Varför blev det brutala mordet på 16-årige Campogiani uppmärksammat, och inte det av 23-årige Ahmed Ibrahim Ali? Därför att Campogianis vänner skapade uppmärksamhet kring mordet! De satte igång att organisera insatser och tog kontakt med makthavare.
Jag har ännu inte sett en bild av Ali i medierna. Han kastades ur en bil vid Karolinska, redan död. Mer än så har väl inte kommit ut. Inga i Husby och Kista startade i bostadsområdena demonstrationer mot våldet. Ingen anhöriga och vänner till Ali organiserade sig och spred information om vad som hänt.
Hur i helvete ska vi andra kunna veta vad som hänt en mörk natt i Husby?! Men DN utmålar oss omedelbart till rasister därför att vi inte protesterade mot ett mord vi inte visste något om.
Det sker, dessvärre, en hel del mord i vårt land. Ofta är det uppgörelser i kriminella kretsar. Ingen i Alis vänkrets har vad jag kunnat se i medierna givit signaler på att detta var något annat. Har några av Alis vänner vittnat om vilka mördarna är? Jag tror inte det. Man håller käften. Ett beteende som kriminella brukar använda, inte vanliga medborgare.
Hur i helvete ska vi andra då kunna reagera och förstå om alla håller käft om vad som egentligen hände?!
Dagens Nyheter är ute på mycket, mycket farligt vatten. Tidningen sprider fördomar och tomma anklagelser som bara skapar större avstånd mellan olika befolkningsgrupper. DN underblåser och legitimerar den vandalism som förekommer i förorterna. Och DN skapar en känsla av uppgivenhet hos oss som inte bor i förorten: vi är redan stämplade, så varför bry oss?
Dagens Nyheter borde be sina läsare om ursäkt. Och sluta sprida fördomar utan varje uns av belägg.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , , , ,
, )

Svenskt bistånd fortsätter att belöna diktaturer

Jag borde ha lärt mig nu, men varje gång jag läser om hur Sverige och EU skickar bistånd till mördarregimer blir jag förbannad. Göteborgs-Posten skriver i ledaren Tyst diplomati är inte nog:

Dawit Isaak har nu suttit sju år i fängelse i Eritrea, utan vare sig åtal, försvarsadvokat, rättegång eller dom. Han får inte ens ta emot besök. Hur illa skall ett land uppföra sig för att bli omöjligt för EU-bistånd? Eritrea är en rättslös militärdiktatur. Ändå planerar EU att utöka biståndet!

Ja, man kan fråga sig hur korkade och naiva vi är i Europa. Vi bränner våra skattepengar på svin. Och låter dem hålla våra medborgare fångar. Hur sinnessjukt är inte det? Alla utbetalningar borde stoppas omedelbart. De ska inte ha en krona, förrän de släpper de politiska fångarna. Inte ens katastrofbistånd är motiverat. Det finna andra delar av världen där bistånd kan fungera som belöning för att man utvecklas åt rätt håll.
Afghanistan till exempel. Det är idiotiskt att världen inte lever upp till löften om bistånd till Afghanistan. Landet är inne i en demokratisk process, men den hotas nu i avsaknad av utvecklingsbistånd. Vårt bistånd ska belöna dem som har rätt ambitioner, men saknar medel. Inte belöna dem som dödar, förtrycker och våldtar. Lägg om! Lägg om!
(Andra intressanta bloggar om , ,, , , , , , , )

Medverkar i Studio Ett om arvet efter Bush

Onsdagseftermiddagen kommer radions Studio Ett (kl 16.10) att diskutera vad president George W Bush betytt för världen under sina åtta år i Vita huset: Arvet efter Bush. Jag kommer att medverka, och ge min bild som kanske avviker något från den gängse…
Dessförinnan medverkar jag i en debatt om de aktuella presidentkandidaterna McCain och Obama som studentkåren vid Södertörns högskola anordnar. Bland de medverkande finns Anders Mellbourn (tidigare chefredaktör DN), Jytte Guteland (ordf SSU). Det blir mycket val nu. Förbaskat spännande.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , ,)

Amerika förblir störst och mäktigast

Många vill ju ifrågasätta om inte USA är på väg att tappat sin ställning som ledande supermakt. Själv tycker jag de prognoserna är pinsamt kortsiktiga och saknar historiskt perspektiv.
För bara fyra år sedan kom en bokflod om USA som det nya imperiet. Amerika skulle ta makten över hela världen. I Foreign Affairs recenserades fem böcker i april 2004 på temat, och de summeras så här:

Från Washington till Bagdad är debatten om Amerika som imperium tillbaka. Fem nya böcker lägger fram tunga argument — vissa hyllar det imperiska projektet som mänsklighetens bästa hopp medan andra attackerar projektet och ser skäl till oro.

Alltså: oavsett om man ansåg det bra eller dåligt, var alla inställda på att USA var det nya imperiet i världen.
Recensenten själv, Georgetown-professorn John Ikenberry, var dock skeptisk:

Vad de alla missförstår är att USA:s makt varken är så stor som de flesta hävdar eller så farlig som andra fruktar.

Alltså: USA:s makt överdrevs för några år sedan. Och idag överdrivs på samma sätt USA:s ”fall”.
Utmärkt argumentation om att USA står ungefär där man befunnit sig hela tiden, framförs av Robert Kagan i en aktuell intervju för tyska Der Spiegel, ’America Remains Number One’. Ingressen lyder:

Den amerikanske neokonservative forskaren och McCain-rådgivaren Robert Kagan beskriver arvet efter åren med Bush-Cheney, rollen för Amerika i ett nytt ”Demokratiernas förbund” och hur Kina och Ryssland kommer att knuffa Europa tillbaka i Amerikas armar.

Ja, jag är helt övertygad om att frihet och demokrati bara kan flytta fram positionerna i världen om vi i väst håller ihop. Och än har jag inte hört någon föredra Kina eller Ryssland som ledande nation framför Amerika.
(Andra intressanta bloggar om , ,, , , , , , ,, , , , , , , )

Vad Obama behöver

Jag tror fortfarande (ja, jag är en envis tjurskalle) att John McCain kommer att vinna a la Truman 1948. Men ”alla” andra tycks ställt in sig på Obamaseger. I Daily Telegraph sammanfattar man råden till Obama i Simon Heffers kolumn så här:

Barack Obama har så gott som vunnit valet till Vita huset, men han behöver mer än retorik som stöd när han väl har fått makten.

En slutsats som säger allt om hur förberedd Obama är…
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , ,)

Friskolorna och bakåtsträvarna

I Dala-Demokraten gör man idag ytterligare ett utfall mot företag som går med vinst, Friskolorna och girigheten:

I ljuset av det är det stötande att skattepengar går till vinster i företag som driver skolor och utdelning till dess ägare när kommunerna, som ännu driver de flesta skolorna, har det ekonomiskt kärvt.

Skulle man inte kunna säga samma sak om ALLA företag, så länge svenska staten har en statsskuld? Borde inte alla företags vinster konfiskeras och fylla statskassan?
Jo, om Dala-Demokraten vänder sig emot att friskolor går med vinst, borde man erkänna att man vill ha ett planekonomiskt system där ingen går med vinst.
Vinst är ju resultatet av att man utvecklar en verksamhet, att man finner nya lösningar och att man gör ett så gott jobb att fler kunder vill anlita företaget.
Vinst är drivkraften för att förbättra service, produktion och tillverkning i en ekonomi. Det är därför marknadsekonomi alltid övertrumfat planekonomi, där de som lyckas ska bestraffas. De som gör ett gott jobb ska genast bli av med de resurser man frigjort — och dessa resurser går till att belöna dem som gör ett dåligt jobb.
Detta gäller naturligtvis i skolor, precis som i andra verksamheter.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , )

Internet i valkampanjer: mobilisera, organisera och finansiera

Det var en ovanlig medverkan i direktsänd TV för mig, denna morgon i TV4 (se inslaget). Brukar ju alltid möta arga motdebattörer som är djupt irriterade på mina argument, om det så är för Bush, mot FN eller någon inrikespolitisk fråga. Men idag handlade samtalet om hur politiker kan använda internet i val, och här hade ju inte jag och IT-debattören Christer Sturmark några skilda ståndpunkter.
Vi kom att komplettera varandra om betydelsen av internet för Barack Obamas kampanj. Allt medan John McCain mer kör en stil som liknar de svenska partierna.
Jag gjorde dock reservationen att vi ännu inte sett att internet som kampanjverktyg verkligen levererar röster. Det är ändå ett ganska stort steg mellan att via tangentbordet där hemma hänga på internetvågen, och att på valdagen knata sig ut och rösta.
Men det är ingen tvekan om att internet har inneburit att Obama-kampanjen kunnat göra mer av det momentum som han haft sedan i vintras. Utan internet hade Obama, som ett nytt och okänt namn, haft mycket svårare att organisera och finansiera sin kampanj. Under primärvalet räknade Hillary Clinton med att han som ny på scenen inte skulle kunna vara särskilt organiserad i alla 50 delstater. Så var det förr, men internet har gjort det enklare för nya kandidater att snabbt etablera sig över hela landet.
När det gäller Sverige framförde jag min ståndpunkt om att partierna är så hierarkiska att de kommer få svårt att göra trovärdiga internetkampanjer. Avsaknaden av personval innebär också att svensk politik är stelare än amerikansk. Men. Alliansen kan, om man verkligen är beredd att motarbeta den hierarkiska kulturen, etablera detta fyrpartisamarbete som en kampanj utanför de stela partistrukturerna.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , )

Kärnkraften kan bli valfråga igen

I Folkbladet diskuteras nya förslag av lokala socialdemokrater som pläderar för ny kärnkraft för att klara både miljömål och välfärden, Kärnkraft i ny dager:

Det finns ingen motsättning mellan å ena sidan fortsatta satsningar på biogas och vindkraft och å andra sidan ett öppet sinnelag för nya och mer effektiva kärnkraftverk. Sverige förfaller som industri- och välfärdsnation om tillgången på relativt billig el riskeras. Ingen av dagens kända alternativa energikällor kan mer än marginellt ersätta de etablerade metoderna för elproduktion.

Men socialdemokraterna har ju blivit allt mer kritiska till kärnkraft, och man vill bilda regering med miljöpartiet som bildades ur det antikärnkraftsengagemang som fanns i slutet på 1970-talet.
Här kan centerpartiet än en gång ge Alliansen en ny injektion av förtroende genom att överge motståndet mot fortsatt produktion av kärnkraftsel. Om folkpartiet ger upp krav på nya reaktorsbyggnader, kan centerpartiet medge gränslös utbyggnad av effekten inom befintliga reaktorer. Det går att göra de äldre reaktorerna betydligt mer effektiva. Och det bör ske. Frågor om avfall och annat är överspelade. Kör!
(Andra intressanta bloggar om , , ,
, , , , , )

Frihetsjournalens höstnummer

Nu har prenumeranterna fått det första numret under andra året av Frihetsjournalen.
Huvudartikeln diskuterar vad den borgerliga Alliansen behöver göra framöver för att vinna. I valet mellan ideologisk radikalisering eller utslätning, förespråkas ett tredje strategiskt vägval.
Mer ur innehållet:
– Sarah Palin tillhör framtiden hur det än går i valet
– Alliansens nätsatsning
– Bloggens besöksstatistik
Du som vill stödja bloggen med ett ekonomiskt bidrag kan prenumerera på Frihetsjournalen.
(Andra intressanta bloggar om )

Obama köper 30 minuters TV-program

Inte nog med att nyhetsredaktionerna smörar inför Barack Obama i en aldrig tidigare skådad omfattning i ett presidentval. Obama-kampanjen badar i pengar och därför har man på onsdagskvällen köpt 30 minuters TV-tid i flera TV-kanaler, där han oemotsagd ska bedriva politisk reklam. På ledarplats diskuterar Los Angeles Times detta i Obama’s scheduled 30-minute TV spot is an old idea:

I 30 minuter, med start kl 20 ikväll kommer CBS, NBC och Fox att ställa in sin normala tablå för att sända ett program producerat av Obama-kampanjen. Det kan verka innovativt, men det är en mycket gammal idé; Adlai Stevenson köpte upp TV-tid för att hålla kampanjtal i televisionens ungdom och John F Kennedy sände halvtimmeslånga TV-program. Men senast ett försök gjordes var 1992, när den oberoende kandidaten Ross Perot experimenterade med formatet utan större framgång.
Det finns många skäl till varför kandidater inte gör så här längre. Det är för det första mycket dyrt. Det är dessutom strategiskt tvivelaktigt. Det är inte stor mening att sända kampanjreklam i delstater (som Kalifornien) där utgången är given, vilket förklarar varför kandidater satsar desto mer i delstater som står och väger. Så varför sända nationell TV-reklam som inte gör någon större nytta?
Slutligen är det något sliskigt med 30-minuters reklamprogram. Man nästan förväntar sig att Obama ska introduceras av en valarbetare i en skrikig tröja: ”Men vänta, vi har mer att erbjuda! Om du går och röstar kommer du att på köpet få Joe Bidens utrikespolitiska erfarenhet!”

Skälet till att Obama har pengar att bränna är att han brutit sitt löfte om att acceptera begränsade kampanjfinansiering, ett regelverk som John McCain lovat följa — och följer.
Det blir intressant att utvärdera den här valrörelsen. Jag har haft uppfattningen att val i en etablerad demokrati inte går att köpa. Tidigare miljadärer som ställt upp har aldrig haft en chans, hur mycket pengar de än vräkt ut. Men Obama kan komma att förändra den bilden. Det tycker jag vore förbannat synd. (Ännu ett skäl att hoppas på McCain-seger.)
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , ,)