Varför går det så mycket bättre för Schweiz?

Runt 1970 låg Sverige och Schweiz på ungefär samma välståndsnivå. En svensk krona hade samma värde som en schweizisk franc, idag går det sex kronor på en franc. Kolumnisten John Fund gör en intressant genomlysning av Schweiz i tidskriften The American, Switzerland has become the envy of Europe:

Schweiz har skapat en remarkabel framgångssaga som går långt bortom det som brukar känneteckna landet: choklad, kockor och knivar. De har en av världens mest stabila ekonomier, en välutbildad arbetskraft, internationellt erkända exportföretag, en sund valuta och en effektiv bank- och finansiell tjänstesektor. Allt detta kombineras med en häpnadsväckande social harmoni, trots att Schweiz har fyra nationella språk och stor religiös mångfald . . .
Av direkta investeringar i USA svarar Schweiz för en större andel än Latinamrika, Africa och Asien (utom Japan) sammantaget.

Tänk att en viktig skillnad mellan Sverige och Schweiz är att de aldrig haft ett starkt socialdemokratiskt parti och därför heller aldrig låtit skattetrycket drivas upp i himlen… (Andra intressanta bloggar om , , )

Europa och Sverige behöver Nato

Brittiska vänstertidningen Guardians biträdande chefredaktör Martin Kettle skriver en intressant kolumn idag, A Euro-army is fantasy land. We need our American ally:

Erfarenheten från Irak, tillsammans med Europas växande roll på Balkan, har frestat somliga europavänner att säga att Nato spelat ut sin roll och att en ökad militär roll för EU borde ersätta Nato. Det här är fria fantasier. Om det finns en sak som vore värre för Europa än att gå i krig som Amerikas allierade, så är det att gå i krig utan dem. Det är sant att Europa satsar för lite på försvaret eftersom man vet att man kan lita på amerikanerna, men av det följer inte att Europas nationer skulle bli villigare att spendera mer om Nato föll samman.
Nato – som Talleyrand sa om Ryssland – är alltid för starkt och för svagt samtidigt. Just nu är Nato också en lösning i sökandet på ett problem. Den övergripande prioriteringen [vid Natotoppmötet] i Bukarest måste bli att vända utvecklingen i Afghanistan. Alternativet är, som Sarkozy sa, inte acceptabelt. Men långsiktigt är det nödvändigt för Europa att ta ett större ansvar för våra egna säkerhetsbehov inom Nato. Det kommer inte att ske över en natt. Men det kommer inte alls att ske om vi inte ärligt och mer öppet än hittills diskuterar frågorna.

Har ni tänkt på att svenska medier alltid diskuterar USA:s roll i världen. P1 är fylld med maniska program om vad USA gör, och framför allt gör fel. Däremot diskuteras aldrig Europas roll, annat än vad vi borde ”säga” till Washington. Europa har fler invånare än USA. Varför hamnar svenska vänstermedier alltid i en diskussion där vi sitter på läktaren och kommenterar världshändelserna som om vi inte är en del av den?
Varför inte lära lite av Martin Kettle i Guardian? (Andra intressanta bloggar om , , , , )

Mona sänkte S i Stockholm med Filippa-attacken

Det går fort i politiken ibland. Socialdemokraternas ordförande Mona Sahlin begärde och fick en något märklig TV-debatt för en tid sedan med Stockholms sjukvårdslandstingsråd Filippa Reinfeldt (m). Avsikten var att utmåla sjukvårdens förnyelse i Vårdval Stockholm som djävulens verk, och moderaterna i Stockholm som djävulens hantlangare. Så skulle väljarna i övriga landet skrämma att rösta på s. Men dagens publicering av DN/Synovates marsmätning visar att Mona istället skrämt stockholmarna för socialdemokratin som ett stockholmsfientligt parti.
Se mer i S tappar i storstäderna. Hut går inte alltid hem i politiken… (Andra intressanta bloggar om , , , , , , , )

Sverige – bortskämdhetens land på jorden

I Östgöta Correspondenten recenseras en ny bok på ledarsidan, Svenskarna – världens mest curlade folk:

Ann Heberlein har lackat ur på den så kallade nånannanismen. Hon är doktor i teologi och etikforskare vid Lunds universitet och i boken ”Det var inte mitt fel” går hon till hårt angrepp mot den svenska massflykten från ansvar och skuld. Hon angriper också alla de i och för sig välmenande människor som möjliggör flykten, de som bryr sig mer om dem som beter sig illa än dem som sköter sig.

Ja, det är dags att fokusera på den majoritet av hederligt och hårt arbetande medborgare som håller det här landet under armarna. Det är ju i grunden här striden mellan höger och vänster står.
De senare vill belöna dem som missköter sig, dem som inte tar ansvar och ständigt ser sig som offer för någon annans istället för att ta ansvar för sitt eget liv. Denna politik dominerar i dag så totalt att inte ens borgerliga politiker vågar i klartext utmana mentaliteten, som jag kallat svaghetens moral.
Vi ser små steg i konkret politik från Alliansens sida bort från att direkt belöna lathet och oansvarighet. Denna arbetslinje väcker enorm indignation från vänster. Och de får dominera samhällsdebatten eftersom borgerligheten inte talar om varför man gör de här små, marginella förändringarna i a-kassa och socialförsäkringar. Man hukar och talar om ekonomisk effektivitet.
När ska de borgerliga partierna börja tala om att de som arbetar och sliter är VÄRDA sina inkomster? När ska man i debatten med vänstern säga att de som är aktiva ska belönas på alla sätt, inte minst genom sänkta skatter, därför att det är moraliskt RÄTT att de får mer att röra sig med?
Jag är övertygad om att en klar majoritet av svenska folket ställer upp på dessa ”högervärderingar”, långt in i den socialdemokratiska väljarkåren. För de blir inte höger om vi rör oss på det moraliska planet. Om vi börjar med moralen, istället för med ekonomi, skulle enigheten i Sverige bli mycket större. De som parasiterar på systemen är i klar minoritet. Men de har medievänstern på sin sida, och de får oavbrutet förmedla sitt gnäll i alla kanaler och i alla spalter.
Men de gamla mediernas makt eroderar i takt med att nya vägar öppnar sig i kontakten mellan politiker och väljare. Politikerna bör skita i medievänsterns indignation. Rikta er till folket direkt genom alla nya tekniska möjligheter och kanaler! Men då måste ni ha ett sunt och utpräglat moraliskt budskap, inte bara urvattnade kopior av Alva Myrdals förmyndarideologi. (Andra intressanta bloggar om , , , , , )

Ska London kicka Röde Ken för blåe Boris?


Den 1 maj går London till borgmästarval. ”Röde Ken” Livingstone är den sittande borgmästaren, både karismatisk och kontroversiell. Han utmanas nu av något så ovanligt som en underhållande och intellektuell politiker, Boris Johnson (f 1964).
Efter examen från Oxford (i historia) blev han journalist, bl a europakorrespondent för Daily Telegraph, för att 1999-2005 kröna denna bana som chefredaktör får ansedda tidskriften The Spectator. Han blev parlamentsledamot 2001 och heltidspolitiker som konservativa partiets utbildningstalesman 2005. Främst är Johnson dock känd som en lysande kolumnist och debattör med en personlig stil som både är skarpsinnig och lättsam.
Ja, så mycket att en annan framstående konservativ kolumnist i Daily Telegraph, Charles Moore, idag skriver att det har chockat en del av Boris Johnsons supportrar att han tar borgmästarvalet på allvar, Work in progress, or what will happen if Boris Johnson wins race to be Mayor of London? Moore sammanfattar:

[Nuvarande borgmästaren] Ken Livingstone använder den klassiska vänstertaktiken att binda samman minoriteter runt offerrollen. Han föredrar grupprättigheter framför inviduella fri- och rättigheter . . .
Boris Johnsons politik är, å andra sidan, verkligt progressiv. Den utgår ifrån att London är multietniskt, och han är bekväm med det. Johnson är liberal, tolerant i den rätta formen av begreppet. Men anser att multikulturalismen skapar segregation mellan människor: ju mer mångfald man har, desto mer av en gemensam kulturell norm behövs. Trygga gator och bussar, säkra skolor där elever lär sig läsa och skriva bra engelska är viktigt för alla, och det är något som London saknar idag. Att åstadkomma allt detta — det vore progressivt!

Hur viktigt Londons borgmästarval är framgår av partiledarnas engagemang. ”Att besegra Ken Livingstone i borgmästarvalet i maj är viktigt för hela det konservativa partiets framtid”, säger David Cameron till Financial Times i Toppling Livingstone ’is important’ for Tory fortunes.
Times rapporterar att Labourledaren och premiärministern ser dystert på Röde Kens återval eftersom han ligger 12 procentenheter efter Johnson: Gordon Brown deserts Ken Livingstone as hope of holding London fades.
Det vore en dubbel seger om Boris Johnson vinner: det skulle bli en svårt vänstervriden och politiskt korrekt politikers fall och samtidigt ett val av en personlig profil känd för intellektuell nyfikenhet och sunda konservativa värderingar. (Andra intressanta bloggar om , , )

Wilders får rätt – yttrandefriheten i Europa hotad

Nya allvarliga hot mot webbhotell resulterar i att Geert Wilders film ”Fitna” släckts ner: Omstridd islamfilm stoppad (se också här, här, här). Därmed ökar paradoxalt trovärdigheten i Wilders budskap. Islam präglas av hot och våld. Också i Europa.
Vi får heller inte glömma att det var genom exakt den här typen av hot och våld som fundamentalistiska partier använde i Weimarrepubliken för att nå makten. Man hotade tidningsredaktioner som skrev ofördelaktigt om deras ledare, och de flesta tidningar föll undan för hoten — så som tidningar lyder dem som hotar idag. Därmed undgick fundamentalisterna kritisk granskning och blev största parti i tyska parlamentet på 1930-talet.  
Våldets utövare får inte vinna på nytt. Som ett led i kampen för yttrandefriheten kommer den här bloggen att aktivt leta efter länkar där filmen finns att se på internet. Och jag rekommenderar alla läsare att se den här dokumentärfilmen: Ju fler som ser den, desto mindre makt låter vi hotens och våldets kolportörer få i dagens Europa.
Just nu finns den engelska versionen att se här: Fitna the movie. Se min recension Premiär för Geert Wilders film ”Fitna”. (Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , )

Humor: Vad menar pressen, egentligen?

Mångtydiga, svårtydda eller övertydliga nyhetsrubriker i svenska tidningar kan vara underhållande.

  • Polisen har inte tid med illegal spritförsäljning
    (Tre dagar)
  • Småtjuvar opererar på Karlskoga sjukhus
    (Nya Wermlands-Tidningen)
  • Kritik mot hur sökande sköts
    (Falköpings Tidning)
  • Drunkningsstatistiken sjönk i juli
    (Länstidningen Östersund)
  • Jägare överklagar förbudet att skjuta kor under älgjakten
    (Örnsköldsviks Allehanda)
  • Obeväpnad soldat rånades på vapen
    (Ystads Allehanda)
  • Hundägarna skiter i tunnorna
    (Trosa Tidning)

Se fler rubriker. (Andra intressanta bloggar om , , )

Bidragssystemen gör människor “sjuka”

Ett nytt ”yrke” har uppstått i Sverige: bidragssurfande. Pernilla Ström står för en utmärkt analys av vårt socialförsäkringssystem som i sin DN-kolumn Sjukast i världen:

Gunnar Myrdal varnade en gång för att svenskarna var på väg att bli en nation av fifflare. Problemet i dag är större än så: vi har fått ett par generationer som helt har brutit kopplingen mellan arbete och försörjning, prestation och ersättning. Arbetar gör man om man har lust och inget bättre för sig. Försörjning, den har man ändå.
Dagens Industri berättade nyligen om kvinnan som varit sjukskriven i sex långa år, eftersom hon hade värk när hon ”satt, stod och låg”. Cykla gick däremot uppenbarligen bra: under perioden hade hon genomfört inte mindre än tre långlopp – Tjejvättern, en sträcka om nio mil.
Inkomstgaranti har blivit yrkesgaranti. Och socialförsäkringarna har gott om bidragsentreprenörer som med osviklig precision surfar mellan ersättningssystemen.

Så blir det när arbetesmoralen har skiftats ut, och svaghetens moral tagit dess ställe. Alla är svaga. Alla har rätt att leva på bidrag. Mentaliteten är att det borde räcker med att säga ”jag orkar inte jobba”, för att du ska få närmast full lön för att ägna dig åt dina fritidssysslor. När ska vi som inte parasiterar på andra göra uppror?! Hur länge ska vi låta oss utnyttjas? (Andra intressanta bloggar om , , , , , )

Regleringssverige utvidgas nu till djurlivet

Undrar du vart din hårt beskattade lön tar vägen? Tja, till att statliga jordbruksverket sitter och formulerar ”arbetsmiljöregler” för hundar och katter!
Jo, det är sant. Nu räcker det inte för svenska staten att i detalj reglera medborgarnas liv, nu vill staten styra upp hur hundar och katter rastas. Viktigt. Oerhört viktigt!
Och hur sjuk regleringsmentaliteten är i vårt land framgår av att Helsingborgs Dagblad inte av principiella skäl vänder sig emot de nya reglerna i ledaren Svårkontrollerade självklarheter, utan främst ser praktiska problem för staten att kontrollera att rastningsreglerna efterlevs i alla hem och bostäder där hund och katt finns:

Jordbruksverkets nya djurskyddsregler . . . slår nu till exempel fast att hundar och katter måste ha tillsyn minst två gånger om dagen, att de ska få sitt behov av social kontakt tillgodosett och att hundar måste rastas regelbundet. Det handlar i första hand inte om att komma till rätta med ren vanvård, utan om att få styr på djurägarnas vardag . . . [Man] kan fråga sig hur kommunernas djurskyddsinspektörer ska kunna eller hinna kontrollera att reglerna efterlevs.

Sverige är fantastiskt! (Andra intressanta bloggar om , )