Stödet till bilindustrin räddade Obama

I Sverige sa Maud Olofsson och regeringen nej till att gå in med skattepengar och rädda Saab. I USA pumpade president Obama in miljarder i fallfärdiga bilindustrier. Inte minst i swingstaten Ohio.
Nu visar det sig att detta statsstöd varit avgörande för utfallet i presidentvalet. Vallokalundersökningen i Ohio visar att en stor majoritet av väljarna gillar att staten öste in skattepengar i bilföretagen:

Av de som gillade statsstödet röstade flertalet på Obama. Utan detta stöd hade Obama inte vunnit Ohio. Förmodligen finns samma effekt i andra delstater där presidenten vräkt in skattepengar. Man kan säga att Obama via krispaketen köpt röster för att vinna valet. Det var nog inte främst denna aspekt som låg bakom politiken, men det är något smutsigt över att presidenten vinner egna fördelar genom att skänka bort andras pengar.
Skälet att jag känner bitterhet, så här dagen efter, är att detta inte är det Amerika jag beundrar. Det här liknar mer EU och myglet i Bryssel. Är det så att västvärlden är på väg att överge sina grundvärderingar om att belöna dem som gör ett bra jobb för att istället berika dem som är bäst på korruption, fiffel med skattemedel och genom ”rätt” kontakter i politiken?
Det bådar inte gott inför framtiden. Om ingen arbetar, utan allt fler förväntar sig att bli försörjd av staten kommer ekonomin aldrig att växa igen. Är väst som civilisation på väg att kollapsa på samma sätt som en gång romarriket och sovjetsamhället?

USA: Allt förblir som det var

National Journal konstaterar att den demokratiske presidenten fick fyra år till, att republikanerna fortsätter regera i representanthuset och demokraterna i senaten. Man summerar träffsäkert, After All That, Political Status Quo Remains:

Det skulle inte bli så här. Amerikanerna sades vara arga över allt från höga bensinpriser till hög arbetslöshet … Men något lustigt hände. Väljare som sa att USA var på fel spår bestämde sig ändå för att stanna på samma tåg.

Ja, valresultatet är förbryllande. Presidenten som inte lyckats agera ledare och förhandla med kongressen medan ekonomin är i kris, får förnyat förtroende (om än med betydligt svagare stöd). Detsamma gäller representanthuset och senaten som också blivit omvalda trots att man är medskyldig till dödläge.
Inte mycket talar för att något kommer att förändras. Jag ska nu noga läsa Bob Woodwards bok om Obamaadministrationens första fyra år, Price of Politics. Denne aktade journalist ger en inträngande och skrämmande bild av en arrogant och i förhandlingar okunnig och ovillig president. Kan Obama ta sig samman och börja leda? Jag tror det inte, men eftersom jag haft fel om valresultatet kan jag ju ha fel här också — och denna gång hoppas jag det.

Därför förlorade Mitt Romney

Den officiella vallokalundersökningen visar att 53 procent av de som röstade tycker att staten gör för mycket, medan bara 41 procent tycker att staten gör för lite.
På den värderingsbasen i väljarkåren borde Mitt Romney ha vunnit. Klart. Tydligt. Och detta är alltså vad de tycker som faktiskt gick och röstade. Många som är kritiska till staten gick inte och röstade överhuvudtaget eftersom Romney är en mittenman och därför inte framstår som särskilt olik Barack Obama. (Det var här jag m fl felbedömde väljarna. De blev inte tillräckligt engagerade för att gå och rösta på Romney.)
Det brukar i svensk debatt heta att presidentkandidaterna måste vinna de oberoende väljarna. Romney såg i morse ut att ha vunnit majoriteten av dessa. Men det spelade ingen roll. De är så få att de inte tippar valet.
Främsta förklaringen till Romneys förlust är att han inte entusiasmerade republikanska sympatisörer. Både John McCain och Mitt Romney är mittenmän som inte övertygar. De har dessutom genomfört kampanjer som varit amatörmässiga jämfört med George W Bush och Barack Obama. Att Romney inte snabbt reagerade på Obamakampanjens smutskastningskampanj mot honom i somras innebar att demokraterna fick sätta bilden av vem Mitt Romney är — någon som inte förstår vanligt folk. Romney började sudda ut den bilden genom sina starka insatser i TV-debatterna. Men det räckte inte. Det kom försent i valrörelsen.
Republikanerna måste finna en kandidat som har 1) otvetydiga republikanska värderingar, dvs minskad statsmakt och större frihet, 2) en personlighet som skapar kontakt och känslomässiga band med väljarna, 3) kan presentera frihetsbudskap med värme, empati och optimism.
Det var just dessa egenskaper som Ronald Reagan hade. George W Bush hade nr 2 och 3. John McCain nr 2. Mitt Romney ingen.
Från vänsterhåll och mediehåll heter det att republikanerna måste välja en mer mitteninriktad kandidat. Det är nonsens. Just den strategin har ju McCain och Romney följt. Det handlar istället om att finna någon som på ett trovärdigt sätt kan företräda de center-högervärderingar som fortfarande råder i USA.

Nu till radiohuset för direktsänd valanalys

Nu beger jag mig till Radiohuset för medverkan i P1-Morgon, från och med kl 8.36 9.12.
Det är ett på flera sätt skrämmande valresultat som ska dissekeras. Jag anser detta är det sämsta utfallet som kunde tänkas. En omvald president som fått sitt mandat utgröpt genom mycket knapp seger. En svag president är det USA behöver minst av allt i den ekonomiska kris som nu kan förvärras.

Vallokalundersökning: staten gör för mycket

En tydlig indikation på att det är republikanska partiets kampanj som misslyckats, inte deras värderingar om frihet och mindre stat, framgår av vallokalsundersökningen. Breitbart och NBC rapporterar i Majority of Americans Believe Government ’Doing Too Much’:

Enligt vallokalundersökningen anser en majoritet av amerikaner, efter fyra år med president Barack Obama, att staten gör för mycket.
53 procent av väljarna anser att staten ”gör för mycket”, medan 41 procent menar att staten ”borde göra mer”. För fyra år sedan var det tvärtom, 51 procent sa 2008 att staten borde göra mer medan 43 procent sa att staten gör för mycket.

Ändå valde amerikanska folket om den president som utökat offentliga sektorn mer än någon annan. Republikanerna har misslyckats att under valkampanjen presentera ett alternativ som väljarna kunde välja istället för Obama.

Krauthammer: Obama vann men saknar mandat

Charles Krauthammer, den inflytelserike Washington Post-kolumnisten, konstaterar i Fox News valvaka att Barack Obama vunnit men saknar mandat. Varken i folkligt stöd eller i sakfrågor. Obamas kampanj har inte innehållit något tydligt politiskt program som han begärt förtroende för.
— Mitt Romney har fört en hedersam kampanj, men han tillhör inte framtiden för republikanska partiet. Han har misslyckats med att få alla republikanska väljare att gå till vallokalen och rösta, konstaterar Krauthammer.

Rove: Det är inte klart i Ohio

Karl Rove protesterar mot att Ohio skulle vara avgjort. Det skiljer mindre än 1.000 röster mellan kandidaterna och en tredjedel av rösterna återstår att räkna. Det går inte att dra slutsatsen att Obama vunnit i Ohio.
Det börjar likna valet 2000…

Fox News: Obama vinner Ohio – och valet

Det är över. Fox News förklarar att Ohio kommer att gå till presidenten. Därmed är utmanarens möjlighet att vinna i praktiken borta.
Den nystart USA hade behövt, som världen hade behövt, uteblir. Den totala låsningen i Washington fortsätter. Därmed är amerikansk ekonomi, och därmed världsekonomin, i en fruktansvärd situation.

Rove: Romney kan vinna med sent räknade röster

Just nu intervjuas valstrategen Karl Rove. Han går igenom vilka county i swingstaterna som har räknats och konstaterar att republikanska county ännu inte rapporterats in när drygt häften av rösterna räktats. Det övertag Obama har nu kan mycket väl raderas ut och Romney stå som segrare.
Inget är avgjort förrän alla röster räknats.

Vallokalundersökning: ekonomin viktigare än välfärdsreformer

Nu börjar resultat från nationell vallokalundersökninga att publiceras av CBS News. På frågan vilken den viktigaste valfrågan är, svarar 60 procent ekonomin. Det är nästan fyra gånger fler än de som anser sjukvården viktigast, 17 procent. Med tanke på att Obama satsat all sin prestige på sjukvårdsreform, medan Romney profilerat sig på ekonomin, kan det vara ett tidigt tecken på att Romney ligger mer rätt i tiden.
När Bill Clinton vann 1992 gav hans kampanjstrateg James Carville följande svar på frågan varför: ”It’s the Economy, Stupid” (Det är ekonomin, dumbom). Kanske får Romney skäl att säga samma sak i morgon.