‘Rätten att vara arbetslös’

I Ekots lördagsintervju hade Vänsterpartiets ledare, och kanske rödgrön finansministerkandidat, Lars Ohly inte märkbart ändrat uppfattning om att gränslösa resurser ska satsas på ”välfärd”. Han låter inte annorlunda nu i rödgrönt sällskap än när V var ute i kylan.
Synen på rättigheter är anmärkningsvärd. De är gränslösa. Men några skyldigheter, det finns inte för Vänsterpartiets målgrupp. Skyldigheterna ligger på företagen, vars enda uppgift är att pumpa in skattemiljarderna till staten.
Sydsvenska Dagbladet skriver i ledare, Goda gåvors givare:

”Det finns en tendens i samhället till att man ifrågasätter sjukas rätt att vara sjuka, arbetslösas rätt att vara arbetslösa”, klagade Ohly.
Rätten att vara sjuk? Rätten att vara arbetslös?
[…] Ohly gav närmast sken av att om han får bestämma så behöver aldrig några tvister uppstå om den enskildes rätt till ersättning, ingen kommer att hamna i kläm, ingen falla utanför. Ingen skall behöva utsättas för ”press och stress” att försörja sig. […]
I arbetarrörelsens ungdom hette det: Gör din plikt, kräv din rätt.
I Lars Ohlys Sverige, landet med ”världens bästa välfärd”, lyder budskapet: Kräv din rätt, det är din plikt.

Det kravlösa samhället. Fint. Men är det inte som att kissa på sig: varmt och skönt i början, men snart kallt och eländigt? Vad blir kvar av svenskt välstånd när de rödgröna tömt alla företag på tillgångar? Misär.
Utan balans mellan rättigheter och skyldigheter finns ingen långsiktig överlevnad för ett civiliserat samhälle.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , )

Så missbrukas diskrimineringslagen

Diskrimineringslagen användas i kriminella syften. Polisen varnar för missbruk, Provocerar för att kräva skadestånd:

Att provocera och sedan begära skadestånd för olaga diskriminering, har blivit ett nytt sätt att lura till sig pengar av butiksägare.
Fyra kvinnor har satt i system att resa runt i landet och uppträda provokativt mot butiksägare och personal för att sedan anmäla dessa för olaga diskriminering och begära skadestånd. Enligt uppgifter har de också lyckats med detta i flera fall.
Anmälningar har gjorts i såväl Örebro som Uppsala varför polisen i Västmanland vill uppmärksamma butiksägare även här i länet på kvinnornas verksamhet.

Lagen har stiftats av snälla, omtänksamma och gulliga politiker som vill alla väl. Men lagar kan utnyttjas i andra syften. Därför bör de vara få och avgränsade. Attitydfrågor måste i ett öppet samhälle bearbetas genom opinionsbildning, inte genom lag. 
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , )

Klimatforskningen särintressenas kelgris

Brittiska tankesmedjan Global Warming Policy Foundation vill att utredningen kring Climategate ska vidgas till att även omfatta anklagelserna om att klimatforskare försökt hindra skeptiska eller kritiska vetenskapliga forskningsrapporter att publiceras, skriver Ola Tedin i sin kolumn i Ystad Allehanda När särintressen styr forskning och vetenskap. Han summerar:

I kombination med det byråkratiska FN har IPCC blivit alarmismens gisslan och särintressenas kelgris.

Politik och vetenskap får inte blandas. Då uppstår ofta en giftig brygd. Charles Darwins forskning politiserades och blev till rasbiologi, tvångssterilisering och koncentrationsläger. Låt inte ekologi och klimat bli forskningsfält som politiseras och resulterar i lika fasansfulla uttryck för förmynderi, tvång och moraliskt sammanbrott.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , , , , )

PR dödar politiska engagemanget

Efter veckans partiledardebatter lyfter Östgöta Correspondenten en intressant aspekt i ledaren, För mycket PR tar död på politiken:

Den som har åldern inne minns säkert de frejdiga holmgångarna mellan Olof Palme och Thorbjörn Fälldin eller Gösta Bohman. Sedan dess har den politiska debatten blivit mindre spontan.
Svensk politik är i dag främst en kamp mellan två stora mittenpartier (S och M) som till stor del slåss om samma väljare. Och även om det finns väsentliga åsiktsskillnader så låter partierna förvånansvärt likartade i sin retorik.
Efter duellen i Sveriges Radios Studio Ett tidigare i veckan drog en lyssnare slutsatsen att M och S gärna kunde bilda regering. De var ju överens om nästan allt.

Det är exakt den kommentaren jag får av människor som är samhällsengagerade men som inte har någon partiidentifikation.
Alla partier trampar runt på samma fläck när det kommer till språk, retorik och framtoning.
Jag säger till dem som tycker det är meningslöst att rösta, att skillnaderna i sak är betydligt större än vad som framgår av snacket. Alliansen pratar utökat statligt tvång genom kvotering och rättigheter till illegala invandrare (som därmed får skattefinansierade rättigheter trots att de vägrar uppfylla så elementära skyldigheter som att följa svensk lag). Det är knappast något man vill rösta för.
Men det rödgröna vänsterblocket är sju resor värre. De kommer att höja skatterna på vanliga löner, de kommer att höja fastighetsskatten, de kommer att återinföra förmögenhetsskatten och skärpa arbetsrätten. Allt man borde göra — om man vill driva svensk ekonomi i konkurs.
Visst är det tragiskt att demokrati har hamnat där den enbart erbjuder möjligheten att rösta mot det sämsta alternativet.
Men det är dit PR-partismen driver oss medborgare. Med PR-fokus, dvs kyligt kalkylerade ordval, saknas patos och energi hos partiledarna. De skapar ingen entusiasm, saknar framtidshopp och säljer bara en valsedel. Inget mer. Inga idéer, inga värderingar, ingenting annat än en valsedel som är nyckeln till makten.
Visst är det riskfyllt att lyfta fram värderingar och berättelser om hur man vill förnya Sverige. Motståndarna kan alltid finna något att attackera, ifrågasätta eller förlöjliga.
Men får man inte bjuda på det, då? Varför är politiken och medierna så snåla mot de som bjuder på sig själv, tar ut svängarna och inte väger varje ord på guldvåg? Vi är ju intelligenta nog att av sammanhanget förstå vad som menades, även om det utryckt ur sammanhanget kan förvridas till någon helt annat.
Jag vill påstå att det inte bara är partierna som bär skulden. Massmedierna är i högsta grad medskyldiga, för de lyfter fram dem som tar poänger av motståndare på just det här sättet. Man gottar sig åt att få mula någon känd person. Och tar varje chans att förstora det.
Exempel? Det räcker väl att säga: snabb trappstädning av bajs. Avsikten med kommentaren var avsedd som beröm, men förvreds till något helt annat och Mediesverige gapflabbade.
Den råa tonen, där det handlar om att sätta dit folk, skapar ett snålt och kallt debattklimat.
Ändå tycker jag det är fel att partiledarna med ihjälp av PR anpassar sig till denna ogina miljö och därmed kapitulerar inför den.
Jag tror att de som ägnar sig åt den här sortens illvilliga personpåhopp är relativt få och på inget sätt representativa för folket ute i stugorna.
Partiledarna är ändå rädda för dem eftersom de finns inom journalistik, och, tyvärr, bland bloggare och andra internetaktiva. Därmed har de stor makt att sprida sina ”Hehehe”, ”Höhöhö” och ”Hihihi” om politikeruttalanden.
Men är också övertygad om att de flesta i väljarkåren ser igenom detta trams. De förstår vad partiledare och andra politiker säger, även om en och annan formulering blir attackerad och medvetet missförstådd. I synnerhet om den som framfört budskapet gjort det med patos, formad av etos och byggd på logos.
Då är det helheten — det djupare värderingsladdade budskapet — som står i fokus, medan det enskilda ordvalet blir sekundärt.
Just detta kännetecknar de politiska ledare som påverkat samhällsutvecklingen i grunden, som Thorbjörn Fälldin. Med honom som ledande gestalt vann en splittrad borgerlighet två riksdagsval i rad, 1976 och 1979.
Där har Alliansföreträdarna något att lära.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , )

Ekonomiska frizoner: Göteborg sa ja till att gå vidare

Göteborgs kommunfullmäktige beslutade igår att med rösterna 42-39 säga ja till att formulera en hemställan till regeringen om att utreda ett system med ekonomiska frizoner i Sverige.
Miljöpartiet röstade med Alliansen om att liberalisera arbetsrätten
Fullmäktige fattade beslutet som en följd av motion av Henrik Nilsson (M), i vilken han skrev:

Totalt har Sverige 105 områden där förvärvsfrekvensen är lägre än 50 procent bland invånarna mellan 20-64 år. Av dessa områden finns 24 i Göteborg. Där varierar förvärvsfrekvensen mellan 22,2 och 49,9 procent. Som en jämförelse är den genomsnittliga förvärvsfrekvensen sett till hela riket 76,7 procent bland invånarna i åldern 20-64 år. […]
I en ekonomisk frizon, enligt det franska exemplet, reduceras arbetsgivaravgiften med 100 procent under maximalt 5 år. Efter de första fem åren trappas arbetsgivaravgiften stegvis upp.

Det är allmänt känt att både höga skatter och avgifter på arbete liksom arbetsrättens juridiska regelverk skapar höga trösklar in på arbetsmarknaden. Särskilt för dem som inte har en fot inne på arbetsmarknaden.
Eftersom politiker har svårt att liberalisera regler som innebär att fackförbundens privilegier naggas i kanten för den stora majoriteten av väljare som har arbete, borde det vara en framkomlig väg att göra riktade insatser för särskilt utsatta.
Flera läsare har för mig påpekat att det skapar orättvisa konkurrensvillkor mellan företag i zonen och de som ligger utanför.
Ja, företag i zonen får en ekonomisk och juridisk fördel, men samtidigt har de att anställa människor med lilten erfarenhet av arbetsmarknaden och kanske bristande språkkunskaper. Dessa aspekter är belastningar för företag som jag menar väger upp fördelarna gentemot konkurrenter på marknaden.
Samtidigt kan frizoner av detta slag minska sociala påfrestningar, exempelvis bidragsberoende och kriminalitet, och på det sättet komma hela samhället till del.
Jag tycker detta borde bli ett vallöfte från Alliansen, att lova att ekonomiska frizoner ska prövas i svenska städers förorter.
Se mer i bloggen: Göteborg vill prova ekonomiska frizoner och Gör förorterna till ekonomiska frizoner.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , ,, , , )

Klimatet rasar i popularitet i Davos

World Economic Forum, som just startat i Davos, är ett av de mest politiskt korrekta sammankomsterna som finns på denna jord. Tidskriften National Review har studerat programmet och inledningstalen, Cultural Climate Change:

Och så har vi programmet för Davos. Visst, ”klimatförändring” är fortfarande ett vanligt förekommande ord, men i allmänhet i samband med energi — särskilt om hur man kan nå finansiering av ”gröna” energiprojekt sedan alla dessa deltagare sett sina kompisar i staten kasta miljarder med skattemedel på ineffektiva ”investeringar”. Men så såg jag öppningstalet.
Efter några minuter av PK-babbel, talade World Economic Forums styrelseordförande Klaus Schwab om den relativa betydelse som tillmäts olika frågor: vatten först, och det ”största hotet mot mänskligheten”… når inte ens topp sex.
När man har förlorat Davos — ett hobbyprojekt för rika eliter och uppdragssökare — kanske man ska berätta för dina kunder att prioritera om.

Hur politiskt korrekt Davos är har tidigare år framgått av Jay Nordlingers personliga och giftiga referat i National Review, citerade här i bloggen: 2004, 2005, 2006, 2007, 2008 och 2009.
(Andra intressanta bloggar om , , , , )

Nästan jämt mellan blocken

Synovates januarimätning av partisympatierna i DN visar något fundamentalt om svensk politik: det är valrörelse varje dag — också mellan valen.
Så fort regeringspartiernas företrädare kom tillbaka till inrikespolitik, efter att i ett halvår varit i  Bryssel under svenska EU-ordförandeskapet, blev det åter jämt mellan blocken.
Nu leder de rödgröna med bara 48,6 procent mot regeringens 45,7 procent. En svängning på 1,5 procent från rödgröna till Alliansen räcker nu för att regeringen ska omväljas.
Det visar att politiken är än mer volatil än börsen. Väljarstödet för partier och block svänger och varierar något alldeles kopiöst (något som statsvetaren Sören Holmberg fått lära sig sedan han sa att ”Regeringen Reinfeldt är rökt”)
Riksdagsvalet i september är en helt och totalt öppen fråga.
Se mer under fliken ”Opinionsmätningar” i högerspalten.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , )

TV4 värvar vänsterskribent som ‘kommentator’

Aftonbladets kolumnist Lena Sundström har anställts av TV4 för att bli ”samhällskommentator”, rapporterar Resumé idag:

– Med rekryteringen av Lena Sundström skapar vi en för tv-nyheter helt ny kommentatorsroll som är personligt färgad och tydligare kan ta ställning. Det är en del av vår långsiktiga strävan att göra TV4 Nyheterna djärvare och fräckare. Vi ska våga sticka ut och gå egna vägar, säger TV4 Nyheternas chef Anne Lagercrantz.

Som en läsare skriver i mejl: ”TV4 återanställer alltså vänsterjournalisten inför valet… När ska de värva en som är uttalat borgerlig?”
Journalister rör sig mellan vänsterpartierna och ”opartiska” nyhetsmedier som om dessa uppdragsgivare hade samma värderingar, syfte och ambition. Och det har de nog, om än inte officiellt.
(Andra intressanta bloggar om , , , , )