Med ‘genusmärkning’ slutar universitet att fungera

Feminismen håller på att krossa den högre utbildningen i Sverige. Uppsala universitet tänker nu bortse från vad som presteras för att bara se till vad folk har mellan benen. En arbetsgrupp föreslår ”genusmärkning”, skriver Håkan Boström i Dagens Nyheter, Katedersocialism anno 2010:

[F]örslaget om ”genusmärkning” har dock sedan länge lämnat kampen mot individuell diskriminering bakom sig. Perspektivet är helt igenom kollektivistiskt, för att inte säga socialistiskt. Undervisning, förmåner och resurser ska fördelas jämnt mellan grupperna kvinnor och män, oavsett individuella kvalifikationer. Förslaget är inte främmande för att införa ett liknande synsätt även på forskning och rekrytering.
De genusmärkta institutionerna ska även tillhandahålla ett obligatoriskt genusperspektiv i sin undervisning, oavsett ämne. […] Allvarligast är ändå att diskrimineringsbegreppet förvanskats, från att handla om individer av kött och blod, till att handla om kollektiv. Kompetens och meriter reduceras till en fråga om kön – tvärtemot grundtanken att kön inte ska spela någon roll.

Det är dags för nye forskningsminister Tobias Krantz (FP) att börja arbeta. Han måste stoppa alla dessa antiintellektuella stolligheter! Kasta ut tokfeministerna från universiteten. Annars ruttnar dessa institutioner sönder inifrån.
Återupprätta meritokratin i vetenskapen! Allt annat är att följda diktaturerna i spåren och låta politiska nycker och villfarelser styra.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , , , , , , )

Jämt mellan blocken

Det är en grov överdrift när DN/TT med anledning av senaste Skop-mätningen skriver att det rödgröna blocket har ”en klar ledning” över det borgerliga.
Mätningen visar 48,4 procent för oppositionen och 46,3 procent för regeringen. I USA och Storbritannien, där man är van att hantera två regeringsalternativ, betraktas en skillnad på 2,1 procent som ingenting. Det räcker med att 1,1 procent av väljarna byter sida så har balansen tippat över.
En riktigare bedömning är alltså att Skop visar att det är jämt mellan blocken.
Andra mätningar har visat att hösten 2009 gick oppositionens väg. Dock inte alls i den självklara och tydliga riktning som journalister — av någon anledning — beskriver det som.
Av min tabell ”Opinionsmätningar” (se högerspalten) framgår att de rödgröna, som snitt för alla opinionsmätningar, mellan september och december har ökat sitt väljarstöd från 48,1 till 49,6 procent. Alliansen har minskat från 44,4 till 43 procent.
Det är inga stora rörelser.
Att det ändå beskrivs så beror på att budbärarna är partiska och har ett ärende: att försöka stärka moralen hos de rödgröna och undergräva den för Alliansen.
Gå inte på mediernas manipulationer. Se igenom dem.
De mindre borgerliga partierna ligger alltid sämre till mellan valen än i faktiskt valresultat. Här finns erfarenhetsmässigt åtminstone 3 procentenheter att hämta hem, från osäkra och sofflocket. Med dem står det 49-46 och det räcker att 1,5 procent under valrörelsen inser att regeringen har bättre politik för fler jobb och bättre ekonomi än oppositionen.
Så här på andra dagen av valåret 2010 kan vi se fram emot en spännande valrörelse.
 (Andra intressanta bloggar om , , , , , , )

00-talet gav oss mycket

Jag gillar inte alla dysterkvistar som nu är ute och sprider en mörk bild av 00-talet. Exempelvis Aftonbladets hysteriska ledare.
Förbättringarna under gångna årtiondet har varit stora, som Göteborgs-Posten summerar i ledare:

Det gångna decenniet har ofta beskrivits i mörka termer – krig, terrorism, global finanskris och en börs som inte förmått öka i värde jämfört med för tio år sedan.
Men årtiondet har faktiskt också bjudit på åtskilliga glädjeämnen. Framför allt har hushållens ekonomi förbättrats påtagligt. Det gäller de breda löntagargrupperna och även dem som tidigare befunnit sig mest i utkanten – den ensamstående föräldern med hemmavarande barn har fått en standadökning på närmare 50 procent enligt Swedbanks beräkningar. De största vinnarna återfinns i kategorin gifta tvåbarnsföräldrar.

Svenska Dagbladet rapporterar, Färre krig enligt ny rapport:

Under 1990-talet pågick flera stora krig och fler dödades i strid och ensidigt våld än under 00-talet, visar ny forskning från Uppsala Universitets konfliktdataprogram

Det blir väldigt fel när journalister och tyckare av olika slag, ständigt jämför verkligheten med politiska utopier. Självklart är inte världen perfekt. (Vi kan rimligen inte veta vad perfekt är.)
Det vi ska ta vara på och ha som utgångspunkt är inte bara tillfälliga bakslag, som av någon anledning alltid dominerar årskrönikor, utan i minst lika hög grad de framsteg och framgångar som uppnåtts.
Visst finns det orosmoln, men jag gillar inte alla dystra miner. Av den enkla anledningen att problem är till för att lösas, inte ge förevändning till självömkan och prognoser om undergången. Vi lever nu ett bättre liv än vi gjorde för tio år sedan. 
Det är något att tänka på, en sådan här nyårsdag då bakfyllan ligger tung över nejden…
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , )