Month: January 2010

PARTILEDARDEBATTEN (VIII): Det var högre tempo och mer energi i kvällens direktsända TV-debatt än i veckans tidigare dueller.
Men man småjabbar mot varandra, ungefär som i en träningsmatch. Och det var förfärligt mycket upprepning av gamla, inövade trix.
Två nyheter dock: Fredrik Reinfeldt hade siffror om att det är 100.000 fler i arbete nu än när regeringen tillträdde. Talet om att arbetslösheten skulle blivit större stämmer alltså inte.
Och retoriskt var det Maud Olofsson som fick in en höger när hon svarade på kvoteringskrav i börsbolagsstyrelser med att påpeka hur stor ojämlikheten är i fackförbundens styrelser.  
För att summera: jag tycker inte de rödgröna lyckades utmåla regeringen som en dålig regering. Främst därför att statsministern avslöjade att oppositionen inte har en egen konkret politik, utan endast klagar på regeringen.
Om de rödgröna vill regera behöver de tydligare svar.
Men offensiv tycker jag inget av alternativen var. De rödgröna träffade illa, och Alliansen koncentrerade sig på att inte bli träffad.
Nu behöver båda lagen slipa på vad de vill göra med framtiden.
(Andra intressanta bloggar om politik, partiledardebatt, Val 2010, Alliansen, regeringen, rödgröna)

PARTILEDARDEBATTEN (VII): Fredrik Reinfeldt säger att förslaget om kvotering i börsbolagsstyrelser är en fråga som diskuteras inom moderaterna, men något som inte gäller för kommande mandatperiod.
“Det är aktieägarna som är ansvariga i företagen”, säger Maud Olofsson som lyfter fram att det är synnerligen ojämställt i fackförbundens styrelser, exempelvis Byggnads.
Bra poäng!
(Andra intressanta bloggar om politik, partiledardebatt, Val 2010, Alliansen, regeringen, rödgröna)

PARTILEDARDEBATTEN (VI): Sjukförsäkringsdebatten går i välkända hjulspår. Maud Olofsson poängterar att det är viktigt att hjälpa tillbaka människor till arbetsmarknaden, medan Lars Ohly tycker det är förfärligt att krav ställs.
Maud Olofsson lyfter fram en sjukskriven kvinna som för första gången på fem år fått samtal från Försäkringskassan om aktiva insatser för att komma tillbaka till arbete.
Fredrik Reinfeldt pressar de rödgröna att konkret tala om vad det är de föreslår, istället för att bara kritisera regeringen. Han menar att de rödgröna inte står för de konsekvenser som blir resultatet av vad de själva sagt.
Han vill poängtera att de rödgröna står tomhänta.
Jag tror han lyckats ganska bra.
(Andra intressanta bloggar om politik, partiledardebatt, Val 2010, Alliansen, regeringen, rödgröna)

PARTILEDARDEBATTEN (V): Göran Hägglund poängterar att pensionärerna måste få skattesänkningar när så kan ske. Exakt hur mycket kan han inte säga. “Det beror på utrymmet.” Han får medhåll av de andra i Alliansen.
“I Moderaternas Sverige är lösningen på alla problem skattesänkningar”, replikerar Peter Eriksson.
“Vi tre kommer inte att låna för att sänka skatterna”, säger Mona Sahlin.
“Ni lånar till höjda bidrag, medan vi sänker skatterna på arbete. Vilket tror du ger mest jobb?”, frågar Maud Olofsson. 
“Det är rätt att i lågkonjunktur låna pengar till jobb och utveckling”, replikerar Jan Björklund.
Det ligger i luften att Alliansen vill sänka pensionärernas skatter ned till det som de arbetande betalar, medan de rödgröna kommer att höja skatten för de arbetande närmare pensionärernas.
(Andra intressanta bloggar om politik, partiledardebatt, Val 2010, Alliansen, regeringen, rödgröna)

PARTILEDARDEBATTEN (IV): En intressant verklighet som Vänsterpartiets ledare Lars Ohly lever i. Han säger: “Det är inte finanskrisen som har orsakat arbetslösheten.”
Ohly menar att regeringen är ansvarig. Han säger att även de rödgröna haft problem i lågkonjunkturen, men man hade prioriterat annorlunda.
Vad betyder det? Att staten hade pumpat in pengar i statliga krispaket, förmodligen. Men vad säger att dessa statliga stöd hade givit en bättre stimulans till ekonomin än vad jobbskatteavdraget har inneburit?
Knappast. Och vi hade alla varit betydligt ofriare medborgare, som tvingats betala mer än tusen kronor i månanden i skatt.
(Andra intressanta bloggar om politik, partiledardebatt, Val 2010, Alliansen, regeringen, rödgröna)

PARTILEDARDEBATTEN (III): Miljöpartisten Peter Eriksson går igång ordentligt och säger till de borgerliga partiledarna: “Ni har inte satsat på att göra Sverige bättre. Ni har satsat på skattesänkningar.”
Observera betydelsen av de två meningarna! Att låta medborgarna behålla mer av sin lön är inte bra. Det är bara politiker som kan “göra Sverige bättre”.
Enligt Miljöpartiet kommer allting gott från politiken, medan medborgarna tydligen bara är tärande.
(Andra intressanta bloggar om politik, partiledardebatt, Val 2010, Alliansen, regeringen, rödgröna)

PARTILEDARDEBATTEN (II): På frågan om varför arbetslösheten är så stor bland invandrare och ungdomar får vi höra de vanliga svaren. Statsminister Reinfeldt pekar på de reformer regeringen infört med lägre arbetsgivaravift och andra riktade insatser till dem som länge varit utanför arbetsmarknaden. “Från omhändetagande till jobbpolitik”, summerar han.
— I torsdags fick vi siffrorna: 100.000 fler är i arbete än i september 2006, svarar Reinfeldt när rödgröna talar om att arbetslösheten ökat.
— Med lärlingsutbildning möter vi arbetsmarknaden bättre för de unga, säger Maud Olofsson.
— Den passivitetsgaranti ni infört är inte värdig, utan kräver förändring, replikerar Mona Sahlin.
— Er svartmålning fungerar inte, svarar Reinfeldt. 
Sedan urartar det i en Monty Python-sketch: Nej, Jo, Nej, Jo.
(Andra intressanta bloggar om politik, partiledardebatt, Val 2010, Alliansen, regeringen, rödgröna)

Första frågan i SVT Agendas partiledardebatt blev energipolitiken. Blocken försöker överträffa varandra om vem som satsar mest på förnybar energi.
Skillnaden är att Alliansen inte tänker bort kärnkraften, medan de rödgröna ska avveckla alla tio aggregat.
Tror det framgår att de rödgröna inte tar ansvar. Man kan inte avveckla halva elproduktionen utan att ha trovärdiga och konkurrenskraftiga alternativ.
(Andra intressanta bloggar om politik, partiledardebatt, Val 2010, Alliansen, regeringen, rödgröna)

De så kallade kriminologerna ha som affärsidé att förneka att brottsligheten ökar. Men de står sig fullständigt slätt när sjukvårdspersonal — de som tar hand om de allt fler svårt skadade — säger sanningen så som den ser ut.
Ekot rapporterar om statistik från akutmottagningarna på Sahlgrenska universitetssjukhuset i Göteborg och Södersjukhuset i Stockholm, Misshandel och knivöverfall ökar kraftigt. Till Ekot säger traumakoordinator på Sahlgrenska:

– Det är unga människor som är svårt skadade och utvecklingen har skett ganska snabbt. När man började med detta 2000/2001 var det ovanligt med allvarliga knivstick, men nu är det ju “vardagsmat” för oss. Det sker varje fredag-lördag, någon form av allvarlig skada. Det är en ganska skrämmande utveckling att man numera är van ta hand om de här patienterna, säger Greger Nilsson.

Sedan kan “kriminologerna” på BRÅ sitta med sina rödfärgade glasögon och förneka bäst de vill. Verkligheten kan de inte komma ifrån:

Antalet svårt misshandlade personer har nästan tredubblats på sju år. Både på Södersjukhuset i Stockholm och Sahlgrenska i Göteborg ser man att våldsoffer har fler skador nu jämfört med i början av tjugohundratalet.

När ska politikerna sluta lyssna på de insnöade ideologerna från 1968, och ta kriminaliteten på allvar? Visst, justitieminister Beatrice Ask har lagt fram förslag om skärpta straff, bland annat med den nya brottsrubriceringen “synnerligen grov misshandel”.
Men de som drabbas av brott känner sig fortfarande helt utlämnade. Man uppfattar, med all rätt, att politikerna står på brottslingarnas sida. Det gäller särskilt om man försvarar sig. Då blir det tydligt att etablissemanget försvarar förrövarna, medan man straffar de som blivit attackerade.
1968-mentaliteten, att det är de kriminella som är offer för samhället, lever kvar.
Det är intressant att till och med bland Ekots webbläsare svarar 85 procent att grova brott ska straffas hårdare.
Men en och annan ledarskribent frågar bekymmersamt om hårdare straff minskar brottsligheten. Det hör inte hit. Straff är en fråga om rättvisa mot den drabbade. Här ska man, ta mig tusan, inte anlägga några kollektiva makroperspektiv.
Rättvisan kräver att brottslingen sonas sin skuld. Det är också nödvändigt för att den kriminelle ska kunna komma tillbaka, få en ny chans.
Ett samhälle som inte straffar brott, kommer att tvinga fram blodshämd, det som gäller i primitiva kulturer. 
Låt oss slippa det. Låt rättsstaten ta hand om bestraffningen. Men då måste straffen stå i proportion till brotten. Så sker definitivt inte idag. Att mörda en annan människa innebär några månader på ungdomshem. Vilka signaler ger det? Jo, att människors liv inte är något värda.
Det är vad riksdag och regering trummar ut, ivrigt understödda av kriminologerna.
Se mer: Regeringen föreslår hårdare straff, Jurister välkomnar straffskärpning, Skärpta straff signalerar samhällets och alliansens värderingar, “Det finns grader i helvetet”, Straff på lös grund.
(Andra intressanta bloggar om politik, brott, våld, kriminalitet, kriminalpolitik, lag o rätt, polis, kriminologi, fängelse, sjukhus, misshandel, mord, moral, rättsmedvetande)

De som betraktar sig som socialliberaler i storstadspressen flirtar med Miljöpartiet just nu. Men är MP särskilt liberala, egentligen?
Låt oss kolla vad partiet skriver, utan mellanhänder, om förmögenhetsskatten på sin hemsida. Den är just uppdaterad. A-Ö: Förmögenhetsskatt

Vi vill inte återinföra förmögenhetsskatten. Det finns flera skäl till det. Det viktigaste är att förmögenhetskatten som den var utformad var i princip frivillig och att alla undantag som skatten fått genom åren hade lett till att den kommit att gynna vissa placeringar framför andra.
De med låga förmögenheter har ofta fått betala skatten medan personer med mycket stora förmögenheter lätt kunna smita undan. Troligtvis har förmögenhetskatten även haft en negativ inverkan på finansieringen av småföretag då privata förmögenheter gömts undan i utlandet. Att återinföra en förmögenhetskatt kan få negativa konsekvenser på både jobb och företagande.

Visst låter det bra? Klokt. Mitten. Fint. Socialliberalt? Knappst om man läser vidare:

När regeringen tog bort förmögenhetsskatten tryckte Miljöparitet därför på att det skulle finansieras med ett ökat uttag av skatt på de grupper som gynnades av att förmögenhetsskatten avskaffades. Att så inte skedde var fel.

Vad betyder det? Jo, här skaffar man sig motiv till att höja skatten på arbete.
Miljöpartiet vill höja marginalskatten och försämra utbildningspremien, alltså att det ska löna sig att studera eftersom det ger högre lön. Den högre lönen vill MP skatta bort.
Frågan är om MP ska komma undan, hela vägen till valdagen, och slippa bli granskade som andra partier. Det vore tragiskt, för de socialliberaler som lockas av MP kommer nog att ångra sig om en rödgrön regering tar vid och incitamenten för arbete och företagande försämras ytterligare.
(Andra intressanta bloggar om politik, skatter, ekonomi, företagande, entreprenörskap, företagandets villkor, tillväxt, Miljöpartiet, bidrag, bidragskultur)