Expressen motsätter sig valallians

I dagens ledare motsätter sig Expressen det förslag som jag tog upp i debattartikel i samma tidning i tisdags, Nej till en valallians. Man framför fyra invändningar, så jag replikerar på dem en i taget.
1. Tidpunkten

Till att börja med skulle det se desperat ut om regeringen plötsligt lanserade denna idé bara ett drygt halvår före valet.

Här kan jag ju hålla med om att det varit bättre om Alliansen under mandatperioden förberett detta steg så att det kunnat lanseras som en naturlig och fortsatt utväxling på samarbetet. Men det är ju när val närmar sig som valtekniska frågor blir riktigt aktuella.
2. Manipulera vallagen

Många väljare skulle dessutom uppfatta det som ett försök att manipulera fyraprocentsspärren.

Nej, varför då? Det är de som ställer upp och kandiderar i valet som avgör hur de vill presentera sig. Vill man möta väljarna som allians eller som delarna av en? Det beslutet måste vara upp till dem som söker förtroende hos väljarkåren.
3. Identitet och image

Man ska heller inte underskatta de ideologiska skillnaderna mellan alliansens väljare. En urban liberal väljare kan mycket väl ranka Kristdemokraterna som ett av riksdagens mest motbjudande partier medan en centerpartist från Norrlands inland kan se med avsmak på Moderaternas överklassmanér. Att tvinga in alla dessa väljare under en gemensam partibeteckning kan stöta bort många, även om de i praktiken kan välja det egna partiets valsedel.

Här sitter Expressen fast i 1900-talets kollektivistiska tänkande: det är partier som räknas inte personerna som kandiderar. Jag menar att det tvärtom blir enklare för väljarna att finna sin kandidat i Alliansen med en partibeteckning, eftersom de föråldrade varumärkena skulle betyda mindre. Alliansen bygger ett eget och till 2000-talet relaterat varumärke.
4. Tvåpartisystem

En valallians skynda på utvecklingen mot ett tvåpartisystem i Sverige [och] försvåra blocköverskridande uppgörelser.

Ja, och i klartext betyder det: Socialdemokraterna skulle aldrig mer kunna dominera svensk politik som förr. Om något, tycker jag det är en av de stora vinsterna med en valallians. Socialdemokraternas makt har varit mycket större än deras röstetal och den har byggts på att man kunnat härska genom att söndra borgerligheten. Det möjligheten skulle för alltid försvinna.
Se min debattartikel i Expressen.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , )

Från SVD:s nyhetsredaktion till rödgrön valkampanj

Tidningen Fokus chefredaktören Karin Pettersson blev nyligen kommunikationschef i Socialdemokraterna.
Nu meddelas att SVD:s Martin Gelin rekryterats till den rödgröna valkampanjen.
Socialdemokraternas tidning Aktuellt i politiken skriver:

Martin Gelin har skrivit bra och mycket för SvD från USA.

Och dessa redaktioners nyhetsförmedling har — naturligtvis — varit opartiska och balanserade….
(Andra intressanta bloggar om , , , , , )

Afghanistan avgörande i global kamp mot förtrycket

Det är beklämmande att läsa huvudledaren i Dagens Nyheter. Man vill överge Afganistan och talar i defaitistiska termer om Utväg ur Afghanistan:

Ytterst ligger nyckelfrågan ändå där: Hur finner vi en väg ut?

Varför skriver inte DN om hur angeläget det är att lämna Afrika? Där har Sverige och andra i årtionden satsats hundratals miljarder skattekronor på totalt meningslösa biståndsprojekt. Men det flödet av resurser och inblandning i Afrikas angelägenheter bekymrar inte DN. Där finns inga tidsperspektiv överhuvudtaget.
Men däremot i Afghanistan. Varför? Motståndet mot Afghanistaninsatsen är ologisk och falskt. Man talar inte sanning om grunden för sin kritik. Jag tror det beror på att man ogillar att väst kämpar för demokrati och frihet. Att däremot ge bistånd till Robert Mugabe och andra tyranner i Afrika är höjden av god och solidarisk biståndspolitik.
Vi måste avslöja dessa grumliga tendenser som finns i utrikesdebatten.
Några som har värderingarna klara för sig är Storbritanniens utrikesminister David Miliband och svenske kollegan Carl Bildt, som i debattartikel skriver, Terron ska inte segra i Afghanistan:

Vanliga afghaner ska kunna lita på att när de internationella trupperna gett sig av kommer det att vara de afghanska myndigheterna, inte talibanerna, som styr.

Här har man värderingskompassen intakt. Det är medborgarna i sargade länder med långvarigt förtryck som ska stöttas för att kunna påbörja en utveckling mot demokrati och frihet.
Och ingenstans är det viktigare för oss själva än i just Afghanistan. Om det landet åter faller i talibanernas händer kommer hela regionen att destabiliseras. Och grannlandet Pakistan som innehar kärnvapen blir nästa mål för extremisterna.
Därför är Afghanistan minst lika viktigt som våra insatser i Afrika. Därför borde DN snarare än Afghanistan diskutera tidsgränser för biståndet till Afrika.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , )

Ordval avslöjar programledare

Hur påverkar journalisterna valrörelsen? Ett sätt att avslöja det är att granska ordval och betoning. En observant lyssnare av partiledardebatten i radio igår uppmärksammar redaktionens ”objektivitet” redan från starten:

En av programledarna inledningsfrågar Sahlin:
— Vad riskerar Sverige med en fortsatt Alliansregering?
Den andre programledaren ställer därefter motsvarande inledningsfråga till Reinfeldt:
— Var är Sverige med en vänsterregering om fyra år?

Mona Sahlin tog den gratispassningen och svarade ”Vi riskerar en fortsatt utveckling…”
Sveriges Radios programledare ser risk med fortsatt borgerlig regering, men inte med vänsterregering.
Det är i detaljerna vi finner attityderna.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , , )

‘Sahlins stupstock’

Borås Tidning skriver om sjukförsäkringsdebatten under gårdagens duell mellan Fredrik Reinfeldt och Mona Sahlin i radions Studio Ett, Bäst att vänja sig vid ”stupstockarna”:

Sahlin vägrar dock fortfarande att svara på varför de rödgröna vill tillåta förtidspension först vid 58 års ålder.
Så uppkom ett nytt uttryck i valdebatten som vi kommer att få vänja oss vid ”Sahlins stupstock”, givetvis som ett svar på Sahlins tal om regeringens stupstockar.

Ja, ju mindre roll värderingar får i politiken, desto viktigare blir retoriken.
Jag funderar på varför vi inte kan få igång en riktigt värdebaserad idédebatt i Sverige. Allt kretsar kring det småstilta i försäkringsvillkoren inom socialförsäkringar och lagtexter.
För mig är detta bevis på att samhället är färdigbyggt i politisk mening. För hundra år sedan hade välståndet börjat växa och det fanns olika grundvillkor som behövde byggas från grunden.
Men nu har politiken nått vägs ände. Det finns inga fler stora ideologiskt drivna reformer, iallafall inte några som har uppslutning i väljarkåren.
Nu handlar politik om att administrera och förvalta det välfärdsbygge som snarare har blivit för stort och klumpigt än ofärdigt. Nu är det inte fråga om att utvidga detta bygge utan tvärtom se till att bygget inte kväver de välståndsskapande krafterna. Det kräver ombyggnader och att man river vissa utbyggnader.
Men retoriken lever kvar i det gamla, att politiker ska vara ett slags jultomtar som varje år kommer med nya presenter i form av bidrag och förmåner.
Därför blir de så nervösa och tvetydiga när besparingar och begränsningar måste ske och gamla vidlyftiga löften överges i syfte att rädda grunden för allltihop — fortsatt välstånd genom tillväxt i näringslivet.
Vi behöver bredda debatten. Inte sitta fast i 1900-talets retorik.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , )

Obama: ‘jag ger inte upp’

I natt gästade president Obama kongressen, för att hålla sitt första tal till nationen, State of the Union Address. Här är några korta kommentarer.
AP summerar i Embattled Obama declares in speech, ’I don’t quit’:

En hårt ansatt presedent Obama deklarerade, ”Jag ger inte upp” i sitt första tal till nationen då han gjorde nya jobb till sin högsta prioritet och uppmanade en splittrad kongress att stödja den ännu svaga ekonomin med nya stimulanspaket. Trots stora bakslag sa han att han inte tänker överge hans ambitiösa planer om sjukvårdsreform, energi, utbildning och mer.

Washington Post skriver i ledare, Not quite convincing:

Obama var inte riktigt övertygande om att han har en ny plan för att göra ett bättre jobb framöver.

Wall Street Journal i After Setbacks, President Tries to Restart ’Change’ Agen:

Obamas första tal till nationen var en blandning av trotsigt försvar av hans prioriteringar och en uppmaning till båda partierna att hjälpa till.

Atlantic skriver att Obama inte bryr sig om valförluster som senast i Massachusetts:

Få tecken på nystart vad jag kunde se. [Obama] nämnde Scott Browns seger enbart pliktskyldigt och på ett sätt som förnekade dess betydelse.

Politico i President Obama: ’I never suggested that change would be easy’:

— Jag kampanjade på löftet om förändring […] Och nu är många amerikaner inte säkra på att de kan fortsätta tro på förändring – eller att jag inte kan leverera det, sa Obama under sitt tal. ”Men kom ihåg – jag sa aldrig att förändring skulle bli enkelt eller att jag kunde göra det ensam.”

National Review i President Wrong on Citizens United Case:

Ikväll ägnade sig presidenten åt demagogi av värsta sort när han påstod att förra veckans dom i Högsta domstolen ”innebär att dammluckorna öppnas för särintressen, inklusive utlänska företag, att spendera utan gräns i våra allmänna val.”
Det uttalandet är falskt.

Det var med andra ord ingen uppmuntrande tillställning. President Obama är på defensiven, men han tänker inte ge upp sin ambition att utöka staten och politikens roll i Amerika.
Därmed har han alltså inte slagit in på Bill Clintons linje, och inse att vänsterpolitiken inte kommer att lyckas. Obama kämpar vidare i allt hårdare motvind.
Jag tycker Washington Post fångade talet bäst: han fortsätter lova förändring, men han saknar konkreta förslag och strategier för hur de ska genomföras.
(Andra intressanta bloggar om , , ,)

Okej då, Saab får en chans till

Naturligtvis är det lätt att glädjas med Saab-medarbetarna som jublar över Spykers köp av Saab Automobile AB.
Men det är en högrisksatsning. Problemet för Saab är att man inte lyckats sälja bilar. Klarar man inte av det spelar ingenting annat någon roll. Hur höga ambitioner än är hos de nya ägarna.
Nu måste man börja sälja.
Näringsminister Maud Olofsson och finansminister Anders Borg har fått regeringen att ställa upp med garantier, vilket kan innebära att vi skattebetalare kan komma att få punga ut med fyra miljarder kronor.
Det är mycket pengar, det. Kanske skulle dessa resurser göra större nytta för helt andra och nya affärsidéer?
Men Saab är nog värt ett sista försök. Nu vet alla att det verkligen gäller. Nu måste man prestera bilar som går att sälja. Och att göra Saab till mer av en lyxbil låter logiskt. Serierna är små och då borde man kunna stå för kvalitet som kunder vill betala för.
Se medierna: GM överens med Spyker om köp, Spyker köper Saab, Regeringen ger Saab lånegaranti, Olofsson väntar sig grönare Saabar, Ljuvligt.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , , , , )

Islamismens utbredning uppe i partiledardebatt

Jag har missat att lyssna på efterdagens debatt i P1:s Studio Ett. Svenska Dagbladet ger en summering i Reinfeldt och Sahlin i debattduell.
För ovanlighetens skull togs frågan om islamism upp, knuten till att det i Frankrike finns lagförslag om att förbjuda burka. Så här svarade kombatanterna:

Fredrik Reinfeldt säger att han tror på det öppna samhället och tror inte på ett samhälle där kvinnor inte ska få visa sig. Han vill inte se fler kvinnor som går i burka i till exempel tunnelbanan, säger han men påpekar att det är en personlig åsikt och inte har att göra med lagstiftning. Han vill trycka tillbaka dem som sympatiserar med att kvinnor döljer sitt ansikte.
Mona Sahlin tycker att religionsfrihet är det viktigaste och tror inte på ett förbud för burka i till exempel tunnelbanan, även om hon säger att hon anser att burka är ett tecken på kvinnoförtryck.
– Jag tror att ett förbud stigmatiserar istället för att frigöra, säger Mona Sahlin.
– Vi pratar ofta om regler och förbud. Låt oss prata friheter. Säg till unga invandrartjejer att här får man klä sig hur man vill och här får man gifta sig med vem man vill. Vad ska de annars tycka om det land de hamnat i? undrar Fredrik Reinfeldt.
Fredrik Reinfeldt säger att invandrartjejer måste kunna säga ifrån mot de grupper, i hemmet eller ute, som bestämmer hur de ska klä sig och vara.
Fråga: Hur ser du på islamismens utbredning i förorten?
– Det är något att ta på stort allvar. Ett sätt är att ha bra skolor, särskilt i utsatta områden, som kan förmedla kunskap om att man kan få jobb i Sverige. Och som förmedlar andra sätt att tänkta, säger Fredrik Reinfeldt.

Det här är ju ett första steg: erkänna att det finns problem. Nästa steg borde vara att öppet och seriöst — alltså utan självcensur, glåpord eller personpåhopp — diskutera vilka problemen är, hur allvarliga de är och hur utvecklingen kan åtgärdas.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , )

Svininfluensan: hanterades för bra?

Visst skapade medierna onödig panik kring H1N1 —  i syfte att sälja nyheter. Men var det så att också myndigheterna som har ansvar för akuta kriser överdrev?
WHO får kritik från Europarådet för att ha handlat för snabbt, medan en kommission i USA anser att Obama-administrationen handlat för långsamt.
Svenska Dagbladet rapporterar i WHO pressas om influensa:

Det är första gången som Världshälsoorganisationen WHO utfrågas i Europarådet i Strasbourg.
– WHO har vilselett regeringar att köpa in massvis med vaccindoser när svininfluensan i själva verket visat sig vara en mild pandemi. Detta har kostat regeringar mycket pengar som kunde ha spenderats bättre, stressat människor och skapat kaos i sjukvården. WHO har förstört mycket av sin trovärdighet då de slagit falskt alarm, förklarade Paul Flynn, vice ordförande i Europarådets hälsokommitté.

Samma dag får president Obama kritik av Kommissionen mot massförstörelsevapen, därför att den amerikanska regeringen inte handlat tillräckligt snabbt när det gäller svininfluensan. Det rapporterar CBS i U.S. Not Ready for Bioterror, Report Says:

Förre översten i flygvapnet, Randy Larsen, kommissionens chef, säger att den dåliga beredskapen inför epidemin med svininfluensan är bevis på att USA inte är redo att svara på något mer allvarligt. Larsen pekade på den inledande bristen på vaccin, trots en sex månader lång förvarning från hälsomyndigheter om att sjukdomen potentiellt kunde vara dödlig.
— Ingen i Obamaadministrationen har tagit ledningen för att skydda landet mot bioterrorism, sa Larsen.

Det engelska uttrycket ”Damned if you do, damned if you don’t” stämmer synnerligen väl här.
WHO och svenska myndigheter agerade snabbt och handlingskraftigt. De får nu kritik.
Amerikanska myndigheter agerade långsamt och nedprioriterade varningarna. De får nu kritik.
Hur ska man agera inför en möjlig kris? När man inte vet hur allvarligt hotet är, i detta fall ett smittsamt virus.
Ska man avvakta — och riskera att tappa kontrollen och förlora tusentals människors liv? Eller handla snabbt — och riskera att stå med för mycket vaccin till höga och onödiga kostnader?
I detta fall tycker jag WHO och svenska myndigheter som Socialstyrelsen gjorde rätt. Deras uppgift är att agera för att rädda liv. Det blev ju också, som amerikanska kommissionen pekar på, en realistisk övning inför en verkligt allvarlig kris.
Däremot kunde journalister och politiker taggat ner. Man behövde inte ensidigt blåsa upp riskerna så att budskapet skapade panik.
Min avvägning ser ut så här: de ansvariga för krisberedskap handlar och förbereder sig för det värsta, medan opinionsbildare borde vara mer balanserade och varken överdriva eller negligera händelseutvecklingen.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , ,, , , )

Sluta snacka om Slussen, sätt spaden i jorden

Ännu ett förslag har presenterats om hur Slussen mellan Gamla stan och Södermalm i Stockholm ska förnyas. Den bästa kommentaren enligt min mening kom från borgarrådet Ewa Samuelsson (KD): 

— Det har varit många turer kring Slussen genom åren och nu är det viktigt att sätta spaden i jorden.

Ja, verkligen. Som Malin Siwe påpekat i DN hölls arkitekttävling om Slussen 1991. Och 2004. Och 2008. Trots tjugo års diskussion har inga beslut fattats. Siwe skriver i Velighet, ditt namn är Stockholmspolitiker:

När det gäller stadsbyggnad är Stockholms politiker ­patologiskt lyhörda vilket leder till att alltför lite händer och när det väl blir något är det sönderkompromissat långt över det löjeväckandes gräns.

Förklaringen är naturligtvis det groteska rivningsraseri som genomfördes i stadskärnan på 1960- och 70-talen. Då revs mycket av den småskaliga gatu- och stadsmiljö som människor trivs i, för att ersättas med kalla, sterila och ogästvänliga betongkomplex. Man tog nästan död på Stockholm.
Ingen vill upprepa detta miljöhaveri. Därför har allt som rör stadsmiljön blivit extremt känsligt där en stor opinion är emot alla förändringar.
Men en levande stad kan inte förbli helt oförändrad. Då blir den ett museum. Och om Slussen finns stor uppslutning om att nuvarande lösning är ful och ineffektiv, därtill i dåligt skick.
Det nu presenterade förslaget betyder att vattnet får en mer framträdande roll. Det blir en öppen lösning med promenadstråk och kafféer. En stor förbättring jämfört med nuvarande lösning. Sätt igång och bygg!
Se också SVD. (Andra intressanta bloggar om , , , , , )