Susan Boyle slår säljrekord

Sångerskan Susan Boyle har återkommit till rampljuset, och det med besked. Svenska Dagbladet rapporterar:

Susan Boyle går direkt till den brittiska albumlistans förstaplats och krossar konkurrenterna […] “I dreamed a dream” är nu den debutplatta som första veckan sålt mer än någon annan skiva i brittisk albumhistoria.

Hon slog ju igenom i TV-programmet Britain’s Got Talent och YouTube-klippet sågs av tiotals miljoner människor världen runt i våras.
Sagan forstätter.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , )

Minaretförbud eliternas förtroendekris

I Studio Ett fick jag i diskussionen om utslaget i folkomröstningen i Schweiz med Per Wirtén på att det finns en förtroendekris. Programledaren frågade honom:

Det som Dick Erixon är inne på, det här med att det finns en klyfta mellan eliten och folket. Kan du se den också?
— Ja.
Hur ser den ut?
— Den ser ut på många olika sätt […] Jag skulle vilja se opinionsmätningar i Europa på om rasismen ökat, det är jag nämligen inte säker på. Däremot har rasismen i de politiska systemen ökat överallt i Europa: Danmark, Sverige, Frankrike, Holland, Schweiz. Vi kan räkna upp land efter land där rasistiska partier, inte är små som Dick säger, utan stora finns och även i regeringskoalitioner.

Wirténs uttalande kan tolkas som att han menar att förtroendekrisen till och med är större än jag sa. I vilket fall som helst, anser jag detta är den viktiga frågan att diskutera: varför misstror medborgarna sina regeringar och traditionella partier?
Mitt svar är att de politiska etablissemangen inte diskuterar “mångkultur”, vad det är — och inte är.
Om mottagandet av en stor grupp nya människor, med en annan religion än de som finns sedan gammalt i Schweiz, hade förenats med tydliga besked om vad som gäller, hade minaretfrågan förmodligen aldrig uppstått.
Efter sändningen talade vi vidare, och Per Wirtén pekar på den amerikanska samhällsmodellen där det är rättigheter snarare än kulturtraditioner som står i centrum. Jag höll med, men påpekade att när Folkpartiet ville införa språktest, en metod som tillämpas i USA, då blev förslaget genast stämplat som “rasistiskt”. Då gick Wirtén… (men jag ska vara korrekt och tillägga att han hade en taxi som väntade.)
Det är ju som så att rättigheter i USA också är förknippat med skyldigheter. Den sidan av myntet står etablissemangen i Europa inte upp för. Man försvarar inte de egna samhällsmodeller vi har, utan låter mycket stora grupper hamna utanför samhället där rättighetskraven är många medan skyldigheter glöms bort.
Etablissemangen ser invandrare som svaga människor som ska tas omhand av staten och som inte kan utföra några av samhällskontraktets skyldigheter. Däri ligger kärnan till konflikten. Det är här Europa skiljer sig från USA.
Att ställa krav eller inte ställa krav, det är frågan.
(Andra intressanta bloggar om , ,, , , , , , , , , , , , )

Är inte AP-fonderna redan stora nog?

Stordriftsfördelarna står i fokus när ESO-rapport vill slå ihop de redan gigantiska AP-fonderna. Förslaget presenteras på DN-Debatt: 150 miljarder sparas om AP-fonderna slås samman.
Kerstin Hessius, VD för Tredje AP-fonden, svarar direkt med en pedagogisk genomgång, Intäktsanalysen saknas i Björkmos rapport:

Vinsten av att ha flera fonder har vida överstigit kostnaderna från att avstå från stordriftsföredelar. Beslutet att starta flera fonder kan beräknas ha gett ett bidrag med i genomsnitt 2,2 miljarder kronor per år sedan 2001.

Hessius menar att konkurrensen mellan fonderna bidrar till drygt 1.000 miljarder kronor högre i intäkter på den period som ESO-rapportens besparingar på kostnadssidan ger 150 miljarder.
Självklart har Hessius rätt i att förändringar på kostnads- och intäktssidan måste vägas samman. Att bara spara på förvaltningskostnader har ingen rolig effekt om tillgångarnas värdestregring sjunker mer än avgifterna.
Och att AP-fonderna kan jämföra sig med varandra stimulerar konkurrens och medvetenhet om när man inte ligger rätt. Det tycker jag Hessius bildspel (på länken ovan) tydligt visar.
>(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , )

Till Studio Ett för debatt om Schweiz

Nu är det klart att jag och Per Wirtén, chefredaktör vänstertidskriften Arena, ska diskutera utfallet av folkomröstningen i Schweiz i radioprogrammet Studio Ett, kl 17 i eftermiddag: Schweiz stoppar nya minareter.
(Andra intressanta bloggar om , ,, , , , , , , , , , , , )

Minareter och halalslakt

På Schweiz-inlägget (se nedan) har jag fått en hel del läsarreaktioner. Fortsätt gärna skicka mig synpunkter. Här vill jag återge två aspekter. En läsare skriver:

I Schweiz är det förbjudet med minareter, som påverkar statsbilden och i vissa fall är skräniga. I Sverige är det förbjudet med halal- och kosherslakt. Jag ser inte riktigt skillnaden.

Det är en intressant poäng som leder till frågan om religionsfrihet. En annan läsare skriver:

Jag tycker du hittar en något underlig vinkling på Schweiz folkomröstning, ingenstans ser jag dig kritisera att ett land i Europa röstat för att begränsa religionsfriheten? Du jämför Schweiz med Saudi Arabien, är inte det att ställa väl låga krav på det demokratiska landet Schweiz. Det ända sätt på vilket jag kan uttolka ditt budskap är att det är rätt att kollektivt bestraffa den muslimska gruppen med att begränsa deras religionsfrihet? Vad är nästa steg?
Jag ogillar också elitens självhat men jag ogillar även ickeelitens hat mot de som är annorlunda.

Mitt svar i mejl blev:

Jo men nu driver DN och andra det till att man antingen ska underkasta sig eller att vara emot underkastelse, och då väljer jag det senare.
När detta självhat avlägsnats, vilket är det som måste ske för att integration ska kunna ske, blir inte minareter så laddade symbolfrågor som de nu blivit i Schweiz. Då blir inte arkitektaspekter någon stor sak, vilket jag inte tycker de ska vara.
Men jag anser inte att man kan säga religionsfrihet och sedan göra vad faan man vill — så som en del tycks tolka det. Religion i ett sekulärt land handlar om privat religionsutövning. Bara för att sharialagar utgår från att religion är överordnad politik, betyder inte det att muslimer kan kräva att religon i religionsfrihetens namn ska överordnas politiken i Sverige.

Som framgår av första läsarkommentaren anser uppenbarligen det politiskt korrekta Sverige (styrd av djurrättsaktivismen) att relionsfriheten gör halt vid vilket sorts kött man får tillreda genom slakt. Det tycker jag är en större inskränkning i religionsfriheten än minaretförbud. Mat är ändå en del av den personliga religionsutövningen.
Så de ur svenskt etablissemang som nu gör utfall mot schweizarna kanske ska fundera en stund över vem det är som är mest “inskränkt” innan man dömer…?
Jag hoppas att det schweiziska beslutet kan lätta på det tabu som finns kring de här frågorna. Och som gör debatten vimsigt snurrig och ologisk.
(Andra intressanta bloggar om , ,, , , , , , , , , , , )

Jonas Gardell bluffar om kyrkan

Jag har tyckt det varit intressant att en person som Jonas Gardell ägnar sig för kristendom, nu senast med en TV-serie om Gud. När det gäller livsåskådning kan infallsvinklarna aldrig bli för många.
Men ett krav är att man tar frågorna på allvar, och inte använder dem för att framhäva sig själv. Tyvärr verkar det senare vara fallet med Gardell, som nu friskt bluffar om sin “kamp” mot Vatikanen.
I Svenska Dagbladet avslöjar Roland Poirier Martinsson hur falskt Jonas Gardell uppträder, i syfte att framstå som offer. Och hur medierna gärna hänger på utan att granska de faktiska omständigheterna, Mer förföljelse än granskning.
Det framstår som att Gardell är ute efter att mucka gräl snarare än att ta frågorna om kristendom på allvar. Så typiskt.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , )

Schweizarna visar integrationens totala misslyckande

Schweiz hade igår folkomröstning om nya minareter skulle förbjudas. Huvudstadsbladet rapporterar, Schweizarna röstade emot minareter:

De officiella resultaten visade att mer än 57 procent av schweizarna ville ha förbudet. Minareterna är böneutroparnas torn som vanligen byggs i samband med de muslimska moskéerna.

Genast fördömer svenska journalister folket. Dagens Nyheter skriver i ledaren Bara förlorare:

Vi kan vänta oss en inflation i intolerans. Och vi kan vänta oss en expansion. Främlingsfientlighet smittar. Det är ingen slump att det ena högerextrema partiet efter det andra spritt sig från land till land i Europa.

Det är säkert vad vissa krafter önskar, men varför röstade majoriteten som den gjorde?
Jag tror följande formulering i DN:s etablissemangsanalys ger en förklaring. DN kräver nämligen folkets underkastelse:

Men majoritetssamhället tar också för egen del en stor risk. När klyftorna mellan människor ökar, ökar också risken för upplopp och motstånd. Schweiz riskerar att bli ett våldsammare samhälle för alla parter.

Icke-muslimer ska alltså underkasta sig muslimska anspråk för att slippa bli utsatta för våld.
Vad är det för politik, bästa DN-redaktion!
Ska Europas folk lydigt agera enligt varje hotelse man utsätts för? Hur kan DN överhuvutaget ta upp detta? Både ur européiskt och muslimskt perspektiv är det ju förnedrande (DN generaliserar och utgår ju från att muslimers språk är våld).
DN:s underkastelse tar inte slut där, man skriver också:

Relationen till den muslimska världen kommer säkert att kompliceras.

Jaha, och varför kompliceras inte Saudiarabiens relationer med Europa pga att det är förenat med fängelse att ens inneha en bibel? Va? Skitsnack! Det finns ingen världsdel som är så tolerant som Europa.
Att DN själv framför hot om sämre handel och utbyte med muslimska länder, visar hur totalt misslyckad integrationspolitiken är.
I Sverige och i Europa startar den i att vi ska underkasta oss andra kulturer och religioner, men de ska inte anpassa sig efter våra kulturer och traditioner. Då blir vi hotade, då blir vi utsatta för våld. Därför: Lyd vad andra delar av världen säger. Stå inte upp för den egna identiteten.
Det är denna vanvettiga underkastelse som gör att integrationspolitiken inte fungerar i Europa. Etablissemangen i politik och medier är smittade av ett självhat som inte finns ute i folkdjupet.
Varifrån kommer detta besynnerliga självhat som nu driver Europas folk till att sätta ner foten och säga nej? Jag tror det beror på att flertalet i etablissemangen är vänster och de avskyr kapitalismen och friheten. I detta känner de större samhörighet med andra som starkt ogillar frihet, religioner som islam.
Men det är inte så folket i olika europeiska länder ser det. Man är stolt över sin identitet och tradition. Man är inte beredd att ge upp dem, inte ens under hot.
Integrationspolitiken behöver trycka på “reset”-knappen. Den måste starta om från noll. För ingenting har misslyckats så kapitalt som integrationen av nyanlända till Europa. Tvärom ökar slitningarna och motsättningarna. Politikerna, myndigheterna och medierna har tappat greppet. Ingen lyssnar på dom längre, för de har inget vettigt att säga. Deras återkommande mantra är: underkasta er främmande kulturer, de är mycket bättre än era egna. Och gör ni inte det får ni skylla er själva att ni blir utsatta för terrorism och våld.
Det är exakt vad Dagens Nyheter menar i dagens ledare. Och det leder rakt åt helvete.
(Andra intressanta bloggar om , ,, , , , , , , , , , , )

Climategate värsta forskarskandalen på årtionden

Climategate rullar vidare, mest på internet. Mainstreammedierna censurerar eftersom man inte är opartiska, balanserade och seriösa i sin miljöbevakning, utan deltar aktivt i kampanjen som driver klimatuppvärmning och människans skuld till en sådan. Men så sakta börjar sprickorna i tystnadens mur att vidgas.
I vänstertidningen Guardian skriver kolumnisten George Monbiot, Pretending the climate email leak isn’t a crisis won’t make it go away:

Jag har sällan känt mig så ensam. Drabbad av en kris har de flesta miljöaktivister jag känner flytt in i förnekelse. De mejl som hackats från Climatic Research Unit (CRU) vid University of East Anglia är bara en storm i en kaffekopp, säger de. Ingen stor sak. Överdrivet. Det är sant att klimatförnekare har gjort vilda påståenden […] Men det är också så att dessa mejl är mycket skadliga.
Reaktionen hos miljöaktivister och forskare är synnerligen ironisk, då vi ägnat så mycket av vår tid till att konfrontera människor som förnekar. Att låtsas som att detta inte är en riktig kris kommer inte att få den att blåsa över.

I Sunday Telegraph skriver kolumnisten Christopher Booker, Climate change: this is the worst scientific scandal of our generation:

Skälet till att även Guardian-kolumnisten George Monbiot har uttryckt total chock och förfäran över den bild som avslöjats genom mejl och dokument är att skribenterna inte är vilka akademiker som helst. Deras betydelse kan inte överskattas. Vad vi beskådar här är en liten grupp forskare som i åratal har varit de mest inflytelserika i att driva larmrapporterna om global uppvärming, inte minst genom den roll de spelat i ledningen av FN:s klimatpanel IPCC.

Med andra ord: dessa forskare är makthavare. De har världssamfundets öra. De är auktoriteter som haft stort inflytande på miljödebatten.
Varför granskar inte svenska medier deras bedräglia uppsåt som avslöjas i denna mejlskandal? Varför granskar man inte hur de medvetet vilselett såväl medier som opinioner?
Har massmedierna helt slutat upp att vara nyhetsförmedlare? Är man enbart språkrör för specifika kampanjer, numera? Ingen objektivitet, ingen journalistisk konsekvensneutralitet, som det brukar heta.
Alla miljöredaktioner i Sverige borde sätta igång och avslöja dessa makthavares smutsiga agerande!
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , , , , , , )

Reinfeldt om Ovala rummet

Statsminister Fredrik Reinfeldt besökte ju Vita huset och Ovala rummet för några veckor sedan. Hans omdöme om amerikanske presidentens arbetsrum citeras idag i DN:

— Det är ju lite konstigt eftersom Obama är så mycket mäktigare, men hans rum är faktiskt ganska litet.

Svenske statsministerns tjänsterum är större. Det kanske säger något om hur stor staten anser sig vara i vårt land.
(Andra intressanta bloggar om , , , , , , , , )

Saab – ‘Vems är felet?’

I radioprogrammet Godmorgon Värden i P1 avhandlade panelen nyss bilföretaget Saabs framtid. Med anledning av nedläggningshotet frågade programledaren “vems är felet?”
För mig är svaret absolut glasklart: kundernas!
Saab har inte lyckats övertala kunderna att köpa. Hade man sålt tillräckligt många fordon hade företaget inte varit i kris i nästan 20 år.
Så enkelt är det.
(Andra intressanta bloggar om , , , )