Istället för skräp (se förra inlägget) är det roligare att uppmärksamma insiktsfulla och konstruktiva aktörer. Mannen som låg bakom Folkpartiets integrationspolitik inför valet 2002, då FP ökade med +8,7 procentenheter, är numera kolumnist i Svenska Dagbladet. Om Alliansen följt ekonomhistorikern Mauricio Rojas strategi på 00-talet hade förmodligen inte Sverigedemokraterna kommit in i riksdagen 2010. Idag skriver han, Därför blir SD största parti.
[D]et är en mäktig våg av folkligt missnöje som til syvende og sidst förklarar partiets framgångar. Missnöjet bottnar inte i en gryende rasism eller främlingsfientlighet. Så har många velat hävda, men utan det minsta sakliga stöd. Vad däremot är påfallande och väldokumenterat är en växande oro över en misslyckad integration, som kopplas ihop med en tilltagande segregation, utanförskap och otrygghet. Att det sammanfaller med en rekordstor invandring, tiggeriets utbredning och hundratals ungdomars medverkan i Islamiska statens toerrorkrig gör inte saken mindre bekymmersam.
Att inte erkänna detta och istället ge sig på SD:s väljare, som om de vore obotliga rasister, är inte bara att skjuta på budbäraren utan manar fram en ännu starkare reaktion.
Rojas dumförklarar Allianspartiernas strategi. Man kan inte annat än instämma. Trots att samhällsproblematiken är känd sedan minst 15 år har partierna inte kommit längre än till pladder, undanflykter och larvigheter (som Anna Kinberg Batras utspel förra veckan om att i pass sätta stämpel, ”Får inte åka till Syrien” för dem som misstänks sympatisera med Islamiska staten).
”Strutspolitikens tid” borde vara över, hävdade Rojas på den tid då SD fick 2 procent av rösterna. Men den har fortsatt. Och det är denna feghet som kommer göra SD till Sveriges största parti, skriver Rojas nu.
Jag ser ingenting som motsäger Rojas.
– – – – –
PS.
Tänk om Folkpartiet hade vågat fortsätta stå för den strategi Rojas utarbetade åt partiet. Tänk om Alliansen hade gjort denna strategi till sin och regeringens. Då hade Alliansen mycket väl kunnat få 50-55 procent av rösterna i riksdagsvalet 2014, varav tillskottet hade kunnat hamna hos Folkpartiet som då skulle kunnat ha 15-20 procent av väljarna bakom sig. Tänk vad kostsamt det är med feghet i politiken!
– – – – –
Se mer i bloggen: Folkpartiets språkkrav och Moderaternas framtid