Det är vanskligt att göra prognoser i politiken. Men vid ett lunchföredrag igår lockades jag till att tippa utfallet. Då hade jag givit min bild av valrörelsen, så här långt.
Vi upplever den märkligaste valrörelse jag varit med om. Det hettar inte till i några sakpolitiska frågor. Istället står striden om vilken verklighetsbild som är sann. Genom att svartmåla Sverige vill oppositionen få väljarna att sparka regeringen. Det är en svartmålning som saknar grund i fakta. Eurostat visar att Sverige ligger i topp om nästan allt vad gäller jobb, ekonomi och minskad fattigdom (se pdf med mina bilder under föredraget).
Om man ändå vill finna en dimension kring värderingar kanske man indirekt kan skönja en om “trygghet”. Vänsteroppositionen står för “välfärd”, de mjuka ambitionerna, medan Alliansen står för “ekonomisk stabilitet”, de hårda förutsättningarna för trygghet.
Också om “frihet” ser vi en skillnad: Alliansen hävdar valfrihet och mångfald medan vänstersidan hävdar politikerstyrd enhetlighet.
Men så till frågan: hur går det?
Jag svarade att Alliansen får 43,2 procent och vänstersidan 43,0 procent.
Det tror jag är fullt realistiskt med tanke på en rad faktorer.
- Andelen osäkra är enormt stort i opinionsmätningarna av partisympatier. I Novus som presenterades 4 september var det 12,7 procent som inte bestämt sig.
- När väljarna får frågor ställda på annat sätt än val av parti, får Alliansregeringen klart större stöd än en S-ledd regering: 45 mot 38 procent i Sifo (se pdf).
- Fredrik Reinfeldt har större förtroende än Stefan Löfven som statsminister.
- Verkligheten är inte så svart som oppositionen hävdar.
- Vänsteroppositionen är splittrad, vilket märks i intensivskedet av valrörelsen.
- De mindre borgerliga partierna brukar spurta i slutskedet.
Allt detta gör att jag tror regeringspartierna tar uppemot fem procentenheter från vänstersidan sista dagarna.
I ett sådant scenario blir det parlamentariska läget exakt likadant som det varit det senaste fyra åren. Då regerar Alliansen vidare.
Om däremot vänstersidan skulle bli något större än Alliansen, är risken stor för kaos.
Min uppfattning är att statsminister Reinfeldt ändå ska sitta kvar i två veckor och inväntar den nya och grundlagsfästa förtroendeomröstningen i riksdagen. För att fälla honom krävs att Stefan Löfven i sin första omröstning i riksdagen går ihop med Jimmie Åkesson. Bara om mer än 50 procent av ledamöterna röstar emot Reinfeldt, måste han avgå. Om S-SD-V-MP går ihop för att fälla Alliansen får de också ansvaret att bilda ny regering.
Den intressantaste frågan att ställa i detta ämne, som ingen journalist ställer, är till Stefan Löfven: tänker du gå ihop med SD för att fälla Alliansregeringen?
Svaret på den frågan är avgörande för utfallet — om nu vänstersidan skulle bli större än Alliansen, vilket jag alltså inte tror behöver ske.