Vad spelar diplomater för roll i en modern, global värld där alla kan tala med varandra direkt och enkelt? Carl Bildt skickade 1993 det första mejlet mellan en regeringschef och amerikanske presidenten i Vita huset (då Bill Clinton). Diplomater kan uppfattas som ett onödigt mellanled.
Men Sveriges ambassadör i Vitryssland, Stefan Eriksson, visar hur viktig diplomater blir när olika världar ställs emot varandra. Diplomater kan vara viktiga också vid stora skeenden som kullkastar gamla instituitonella kanaler. (Ett exempel har utförligt beskrivits här i bloggen, när svenske Washingtonambassadören Henrik Liljegren och sändebudet Lars Fredén på statsminister Carl Bildts uppdrag underlättade de sovjetiska/ryska truppernas återtåg från Baltikum på 1990-talets första hälft, Svensk säkerhetspolitik i förändring.)
Därför kan man inte annat än hålla med Svenska Dagbladets ledarredaktion när man idag skriver, Bland Sveriges ambassadörer finns stora hjältar:
Fallet Eriksson väcker frågan om vilken typ av ambassadörer vi vill ha för Sverige. Eriksson har varit viktig för demokratirörelsen i Vitryssland – utan tvekan den viktigaste personen i den utländska diplomatkåren, säger en person som följt Erikssons karriär till SvD. Han har haft ett starkt personligt engagemang, drivet av ett omvittnat rättspatos. Det är detta som till slut lett till att den vitryska regimen skickat ut honom. Han blev för obekväm.
Man kan tycka att en ambassadör borde hålla tyst då värdlandet kränker sina egna medborgares rättigheter, och att en ambassadör inte borde ha någon kontakt med oppositionella rörelser som ogillas av värdlandets regim. Detta för att värna de diplomatiska relationerna.
Sådana invändningar missar någonting fundamentalt. Det viktigaste är på sikt inte goda relationer med regimer, utan med länder och folk. Diktaturregimer tenderar nämligen att inte leva för evigt. Folkets minne av vilka som förblev passiva inför förtrycket, och vilka som agerade, lever däremot kvar.
Viktig distinktion: Relationer ska byggas med länder och folk, inte med regimer. Det är ofta denna insikt saknas – framför allt i FN.
Diplomater som Stefan Eriksson ser till att fokusera på rätt saker. Då visar diplomatin sin funktion. Låt Eriksson bli ett fördöme för diplomater i alla länder som inte lever upp till de mänskliga fri- och rättigheterna.
Andra intressanta bloggar om politik, säkerhetspolitik, diplomati, frihet)