I Dagens Nyheter skriver Peter Wolodarski om de senaste turerna kring avlöjandet att Jan Guillou varit agent åt KGB, Förverkat förtroende:
Men vilken trovärdighet har Guillou efter att ha tigit i 37 år om sin agentroll? Han förankrade inte samarbetet hos sin chefredaktör, det utmynnade aldrig i någon journalistik och han förteg KGB-kontakten i sina memoarer. Att vi över huvud taget känner till historien kan vi tacka Expressen för.
Om KGB-kopplingen inte varit något problem hade naturligtvis Guillou, som alltid, talat om den i skrytsamma termer (om hur han lurat KGB-genaraler bla, bla, bla). Men när han vägrat skryta om det, det är då man har anledning att fundera på vad han gjorde åt KGB.
Var avsöljandet av den militära underrättelsetjänsten IB koreograferat av Sovjetunionen med Guillou i huvudrollen? Det skulle vara ett uppenbart skäl för Guillou att inte nämna KGB. Då är det ju KGB som har huvudrollen, medan Guillou bara var springpojk åt kommunisterna.
Detta är betydligt intressantare frågeställning än pressombudsmannen Yrsa Stenius, som i vanlig kåranda försöker skydda Guillou.
Se mer: Jan Guillou KGB-spion, vem förvånas?
(Andra intressanta bloggar om politik, säkerhetspolitik, Jan Guillou, spion, KGB, spioneri, kommunism, Sovjet, Säpo, IB, försvarsmakten)