De tre opinionsmätningar som hittills gjorts i november visar att det är relativt jämt mellan blocken. De rödgröna leder med 48 mot 44 för Alliansen, vilket framgår i tabellen Kampen mellan blocken.
Vågmästare är dock Sverigedemokraterna med cirka 5 procent.
När man studerat mätningarna sedan 1970-talet finns dock ett tydligt mönster: under mellanvalsperioden får de borgerliga alltid lägre siffror än i val. Bloggen har visat det här och här.
Utifrån detta underlag kan man räkna med att de tre mindre partierna i Alliansen kommer att öka med några procentenheter. Att ta in ett underläge så stort som 10 procentenheter är fullt möjligt.
Jag har funderat på hur detta kan komma sig. Men så talade jag med en av bloggens läsare, som just blivit uppringd av ett opinionsinstitut. Han svarade att han inte kunde bestämma sig för vilket parti han skulle rösta på om det vore val idag. ”Men det blir något av de borgerliga”.
— Vilket, frågade opinionsinstitutets frågeställare.
— Jag kan ärligt inte svara, sa den tillfrågade.
— Då sätter jag upp dig som ’vet inte’, blev frågeställarens slutord.
Om det är så här det går till — vilket jag tycker verkar synnerligen oproffigt — då förstår jag mycket väl varför de tre mindre borgerliga partierna ligger så lågt i opinionsinstitutens mätningar.
Tack och lov går det inte till så på valdagen.
Jag tror den omvända effekten gäller Sverigedemokraterna. Det är lätt att ange partiet när det inte betyder något, när ett opinionsinstitut frågar. Men när man väl ska lägga valsedel i kuvert på valdagen, då vet man att regeringsmakten står på spel. Vill man avstå från att avgöra vem som blir statsminister?
Borgerliga småpartier missgynnas av opinionsmätningar och nya vågmästarpartier gynnas. Det bör man tänka på när man läser utfallet från instituten.
(Andra intressanta bloggar om politik, Val 2010, Alliansen, regeringen, Rödgröna, opinionsmätningar, Sifo)